dagensbok.com » Eva-Marie Liffner http://dagensbok.com En ny bokrecension varje dag Sun, 30 Aug 2026 22:00:13 +0000 sv-SE hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.6 Augustprisnomineringar 2011 http://dagensbok.com/2011/10/17/augustprisnomineringar-2011/ http://dagensbok.com/2011/10/17/augustprisnomineringar-2011/#comments Mon, 17 Oct 2011 14:00:11 +0000 Emelie Novotny http://dagensbok.com/?p=38222 Inget är så viktigt för svensk litteratur som Augustpriset. När vinnaren utses den 21 november är den en säker julklapp under alla svenska granar. Kanske är det för att bokutgivningen är rekordstor och djungeln allt svårare att ta sig igenom när man försöker hitta en riktigt bra roman. Ett traditionsrikt pris av en påläst jury blir lätt kvittot på att det är en riktigt bra läsupplevelse man har framför sig. Som vanligt saknas lyriken bland de nominerade, men jag blir inte förvånad, Augustpriset är som sagt ett romanernas pris.


Årets nominerade i kategorin skönlitteratur är:


Tomas Bannerhed: Korparna
En far, en massa fåglar och så Klas mittemellan

Korparna”Klas kallar sin pappa far. De är ute efter far. Korparna är ute efter honom. Och Klas skräms av fars galenskap. Lika mycket som han skäms över att det är Agne som det klottras om som är hans far. Och samtidigt den här förälskade vänskapen. Jag grips som alltid av historier om barn som inte vet vad de känner, hur de ska känna och…” Läs mer


Carolina Fredriksson: Flod
Vidunderligt bra

Flod”Mitt första intryck av Flod var att det var en krävande bok. Det var som en barriär omkring den, som låg kvar det första kapitlet ut. Jag som alltid hoppas mycket på debutanter blev om inte besviken men modfälld, tänkte att jag orkar inte med läsning som begär för mycket av mig. Ett kapitel senare var jag övertygad om att …” Läs mer


Eva-Marie Liffner: Lacrimosa
Språket blir en barriär

Lacrimosa”Tintomara från Carl Johan Love Almqvists Drottningens juvelsmycke får eget utrymme när Eva-Marie Liffner gestaltar henne som Ros, Rose och mr Ross i romanen Lacrimosa. Vildbarnet har blivit lämnat på en gård i Finland. De första fem åren lever hon som en vilde innan Almqvist…” Läs mer


Sören Bondeson: En m³ jord
Himlajorden om du vill

En m3 jord”Bästa exemplet på begreppet högkoncept inom film måste vara actionrullen Snakes on a Plane. Den heter Snakes on a Plane och handlar om ormar på ett flygplan. Vad handlar Snakes on a Plane om, sa du? Jo, det är ett flygplan… och så plötsligt kommer massa ormar och skrämmer passagerarna. Den heter alltså Snakes on a Plane…” Läs mer


Amanda Svensson: Välkommen till den här världen:
”Snabbt, flyktigt och hänförande i Svenssonland”

Välkommen till den här världen”I Amanda Svenssons andra roman, efter hyllade debuten Hey Dolly, ger hon sig på att förnya det klassiska triangeldramat. Välkommen till den här världen: är ett särdeles ambitiöst projekt som har alla förutsättningar att misslyckas: ung och oerfaren författare tar sig an en genre där allt redan gjorts med ett språk som ingen är van vid…” Läs mer


Bengt Ohlssons Rekviem för John Cummings



Att det är två debutanter bland de sex, Carolina Fredriksson och Tomas Bannerhed glädjer jag mig extra åt. Det var längesedan man blev författare i och med sin andra bok och speciellt Flod är en av de starkaste debuter jag har läst på länge. Amanda Svenssons andra bok Välkommen till den här världen är redan omtalad och omskriven, recenison av den kommer snart här på Dagensbok. Det är vanskligt med gissningar, lättare och fegare med önskningar. Får jag hoppas så hoppas jag allra mest på Carolina Fredriksson, ska jag tro så tror jag allra mest på just Amanda Svensson eller möjligen Eva-Marie Liffner.

Årets nominerade i kategorin fackbok är:


Lennart Pehrson: Ni har klockorna – vi har tiden. USA tio år efter 11 september
Slutet på en era?

Lennart Pehrson, Ni har klockorna - vi har tiden”Det har väl knappast undgått någon att idag är tioårsdagen för terrorattackerna mot World Trade Center och andra amerikanska mål. När detta skrivs är det fortfarande den tionde september, jag är redan less på 9/11 och gråtmilda teveinslag som får svenska nyhetsprogram att kännas kapade av amerikanska Fox News…” Läs mer


Lasse Berg: Skymningssång i Kalahari
Ge människan i dig en chans

Skymningssång över Kalahari”Om ni läste Lasse Bergs förra (lysande) bok, Gryning i Kalahari, eller såg dokumentären Jordens snällaste apa, har ni redan hört hans grundsats: vi homo sapiens är, innerst inne, goda. Vänliga, solidariska, generösa, pratglada. Vi är inte byggda för att vara störst, starkast, snabbast och tuffast, vi blev inte en av jordens…” Läs mer


Magnus Bärtås och Fredrik Ekman: Alla monster måste dö
Pyongyang med all-inclusive från 11.995

Alla monster måste dö”Efter att länge ha varit en vitfläck på resekartan kan vi nu äntligen erbjuda en exklusiv paketresa till ett lika annorlunda som spännande resmål: Nordkorea. En resa där vi kombinerar storstadslivet i huvudstaden Pyonyang och bland annat besöker världens största idrottsanläggning, Runango May Day Stadium…” Läs mer


Elisabeth Åsbrink: Och i Wienerwald står träden kvar
Och allt som finns kvar ryms i en låda från Ikea

Och i Wienerwald står träden kvar”När Elisabeth Åsbrinks Och i Wienerwald står träden kvar släpptes i början av hösten tycktes varenda nyhetsreporter ha gett sig av till en Ikea-parkering i närheten. Där instämde möbelkunderna i hur förfärligt alltsammans var, och fortsatte sedan glatt att shoppa vidare. Huruvida man bör bojkotta storföretag eller inte är jag inte säker på hänger så…” Läs mer

Christel Kvants Trädets tid


Johan Svedjedals Spektrum – den svenska drömmen


Eftersom min läsning av facklitteratur är nästintill obefintlig har jag ingen aning om vem som skulle vinna det här priset. Desto lättare med en gissning, kanske Lasse Berg eller Elisabeth Åsbrink?

Årets nominerad i Barn- och ungdomslitteratur är:


Jessica Schiefauer: Pojkarna
Boys will be boys? Girls will be boys? Hm.

Pojkarna”Någonstans i yngre tonåren slukade jag en bok med titeln Avsnoppad. Romanen, av David Thomas, handlar om Bradley, en man som sövs ned på ett sjukhus för att få visdomständerna bortopererade. Av en slump – eller snarare på grund av nyligen varslade vårdbiträden som varit ute och supit på lunchen” Läs mer


Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren: Cirkeln
Häxorna vs demonerna

Cirkeln”Vid det här laget har väl knappt någon missat vårens litteraturhajp Cirkeln som är första delen i en trilogi av författarduon Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Att det är just en ungdomsbok som står för den gör den mer välkommen, men jag har alltid varit skeptisk inför hajper. När jag började läsa hade jag ännu inte…” Läs mer


Sara Lundberg: Vita streck och Öjvind
Om längtan till något som är viktigt

Vita streck och Öjvind”I berättelsens fokus står huvudpersonen Vita. Hon är flickan som står för ordningen i bokens universum när hon baklänges målar de vita strecken på vägarnas mittlinje. Detta pågår tills det en dag kommer en pojke farande – rakt ner i hennes färgpyts. Det är Öjvind som kommer, och plötsligt blir strecken…” Läs mer

c


Lotta Olssons Konstiga djur


Maria Nilsson Thores Petras prick


Att Cirkeln blivit nominerad glädjer jag mig åt på många sätt, inte bara för att det är en fantastisk bok som bara blir bättre och bättre för varje gång jag läser den, utan för att den nomineringen öppnar för fantasy, andra världar och magi. Det är viktigt för att den litteraturen som så länge verkat underifrån nu blir tagen på allvar och insläppt i de litterära finrummen. Vita streck och Öjvind fick toppbetyg så sent som i lördags av vår gästrecensent här på Dagensbok. Det borde vara dags för en bilderbok i barn- och ungdomskategorin så kanske ligger ändå Sara Lundmark bäst till. När jag läste Pojkarna kände jag mig mest ett steg efter, jag kom inte åt den, skrämdes mest av den. Så ska jag hoppas så hoppas jag på Cirkeln, ska jag gissa så gissar jag på Vita streck och Öjvind.

Vad tror du?

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2011/10/17/augustprisnomineringar-2011/feed/ 8 Eva-Marie Liffner "Lacrimosa" http://dagensbok.com/2011/10/04/eva-marie-liffner-lacrimosa/ http://dagensbok.com/2011/10/04/eva-marie-liffner-lacrimosa/#comments Mon, 03 Oct 2011 22:00:19 +0000 Ingrid Lindqvist http://dagensbok.com/?p=37173 Tintomara från Carl Johan Love Almqvists Drottningens juvelsmycke får eget utrymme när Eva-Marie Liffner gestaltar henne som Ros, Rose och mr Ross i romanen Lacrimosa.

Vildbarnet har blivit lämnat på en gård i Finland. De första fem åren lever hon som en vilde innan Almqvist dyker upp och tar sig an Ros som ett projekt i Rosseausk anda. Han tar henne med sig till Stockholm. Hon möter skådespelerskan Emilie Högqvist och så vidare. Handlingen är faktiskt svår att sammanfatta.

Eva-Marie Liffners Lacrimosa har fått lysande kritik. Jag tycker att varje författare som ansträngt sig förtjänar uppskattning. Problemet är bara att en så gott som unison positiv kritik kan ge intryck av att Lacrimosa kommer att vara en lika givande läsupplevelse för många andra läsare. Professionella litteraturkritiker kan vara lika varandra men mycket olika de flesta som kan tänkas köpa boken. Därför kan det vara på sin plats med en avvikande mening.

Språket är verkligen mycket elegant och vackert, rytmen är härlig. Det ger skjuts i läsningen men efter ett tag märker jag att orden inte skapar intryck för sinnena. Som läsare glider jag fram i språket, som på is, och står sen där utan orienteringspunkter. För inre ögat finns bara blandade glimtar av bilder.

Större delen av handlingen utspelar sig i början av 1800-talet. Redan det gör det svårt att få fotfäste i berättelsen och känna igen sig. Det är inte lätt att veta vad grätten, merveilleuse och pirka betyder och vad vet jag om hur galläpplen luktar? Almqvist och hans Tintomara finns inte heller i mitt färska minne. Det blir ännu mer komplicerat av att handlingen utspelar sig på många geografiska platser och på flera tidsplan. Ibland känns det som att författaren tagit berättelsen och kört den i en mixer.

Sammantaget blir det för många barriärer att ta sig igenom. Boken läggs undan, tas fram igen och kämpas igenom eftersom den ska recenseras. Vid andra läsningen är det lättare att hänga med, men jag känner fortfarande att Lacrimosa inte kommer innanför skinnet och engagerar. Visst kan det vara bra med barriärer men då behöver författaren ge något som drar läsaren igenom. Jag tror att en författare kan åstadkomma detta genom att räcka fram handen och visa vägen, att söka kontakt med läsarens hjärta och knyta an.

Kanske är det vildungens problematik som smittar av sig på läsaren: att det inte går att knyta an till de levande, att vara övergiven. På de sista sidorna händer något. Det ömtåliga blir synligt. För sent, alldeles för sent.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2011/10/04/eva-marie-liffner-lacrimosa/feed/ 1 Vecka 40 innehåller bågnande bokhyllor och manlighetsspecial http://dagensbok.com/2011/10/03/vecka-40/ http://dagensbok.com/2011/10/03/vecka-40/#comments Mon, 03 Oct 2011 08:00:27 +0000 Anna Liv Lidström http://dagensbok.com/?p=37456 Gott folk. Oktober har anlänt med sina sprakande höstlöv men man kan fortfarande sitta på uteserveringar om kvällarna och prata om livet och såklart litteraturen. Många av oss är i något slags märkligt postsyndrom efter bokmässan. Trösten är alla nya boktravar som kommer att förgylla de allt mörkare kvällarna framöver. På Dagensbok fortsätter vi dessutom att skriva om årets bokmässa. Det finns seminarier vi vill dela med oss av, författarintervjuer vi gjort och andra betraktelser som fastnat. Håll ögonen öppna.

annalivsbokhylla1

Denna vecka är det min tur att visa mina bågnande Billybokhyllor och böckerna som trängs  däri. Det händer i dag måndag. Samtidigt recenserar Lina Jonas Indes lilla svarta bok KKM.  Det visar sig att Inde skrivit den där boken som Lina velat skriva. Ingrid skriver om Eva-Marie Liffners bok Lacrimosa och tycker att den var för svår. På fredag skriver Oscar om Torbjörns Flygts uppföljare till Augustvinnaren Underdog från 2001: Outsider. När vi lämnade huvudpersonen Johan i Underdog var det 1985 och Bruce Springsteen på Ullevi, här fortsätter historien om Johan som nu pluggar i Lund och om Sverige som drabbas av Palmemordet, massarbetslöshet och främlingsfientlighet. Precis som titeln antyder finns även här ett tydligt klassperspektiv när Johan börjar sin klassresa som kommer att leda honom från arbetarhemmet i Malmö till den övre medelklassen i Audigettot på 2000-talet.

På lördag har vi en stor manlighetsspecial. Missa inte det. Då recenserar Anna C Jens Liljestrands Adonis, som tränger sig in bland män i sluten grupp och tittar närmare på det musikaliska kollektivet. Camilla recenserar Dingo Dingo av Martin Svensson, Bob Hansson och Leif Eriksson samt En käftsmäll är också beröring av Marcus Priftis. Ella recenserar bland annat Mats Jonssons nya, Mats kamp, och en nobelpristagare i nyupplaga, Halldór Laxness Fria män. Camilla bjuder också på en krönika om seminariet ”Varför gnäller männen?” som hölls på Bokmässan. Detta och mer därtill i manlighetsspecialen.

Dessutom skriver Camilla om sitt besök på Kulturhusets internationella författarscen när Herta Müller talade där.

Varmt välkomna till en omfångsrik vecka hos oss på Dagensbok önskar redaktionen.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2011/10/03/vecka-40/feed/ 1 Eva-Marie Liffner "Camera" http://dagensbok.com/2001/06/25/eva-marie-liffner-camera/ http://dagensbok.com/2001/06/25/eva-marie-liffner-camera/#comments Sun, 24 Jun 2001 23:00:00 +0000 Åsa Pettersson http://beta.dagensbok.com/?p=985 Bilden är självklar för mig. Instinktivt fotar jag de scener i mitt liv som jag vill bevara. Dock blir inte resultatet alltid det jag tänkt mig. Att behärska fototekniken är att vara både en hantverkare och en konstnär. I Camera får jag följa flera mycket kunniga fotografer. De har alla ett mål med sina bilder.

Johanna Hall har fått ärva sin farbrors lägenhet. De har alltid stått varandra mycket nära och det har tagit Johanna många år att kunna börja rota bland Jakobs saker. Bland alla märkliga ting som tillhört honom så finns det några fotografier som Jakob tagit i sin ungdom. Aldrig hade Jakob talat om tiden han bodde i London i början av 1900-talet, och Johanna bestämmer sig för att söka efter vad som egentligen hände.

Ett foto visar en mansgestalt och del av ett rum. Det är taget för hundra år sedan men det är tydligt. Johanna måste dock med fotot som utgångs punkt finna huset där rummet en gång kan ha funnits för att nå vidare i sitt sökande.

Många frågor kommer upp till ytan genom Johannas efterforskning. London visar upp sina många sidor både i nutid och för hundra år sedan. Det är inte så mycket som förändrats. Klassmotsättningar, rasism och utsatthet finns nu som då. Jakob har inte bara lärt sig fotografera i London 1905 utan även snubblat över smutsiga hemligheter på mörka bakgårdar.

Boken är skriven på flera plan. Det finns flera olika personer som alla berättar i jagform. Det är både förvillande och belysande eftersom det tar en stund innan det klargörs vem det är som för talan, men det medför även att olika vinklar presenteras av händelserna och därmed ges det en klarare bild av förloppet.

Camera har drag av deckare just för att det handlar om att försöka se tillbaka i tiden och rekonstruera händelseförlopp som för länge sedan stelnat. Dock finns det ingen bitande spänning och framför allt ingen hetsjakt på någon bov. Istället finns ett träget sökande efter svar. Svar på frågor som är viktiga för att få rätsida på Johannas eget liv.

Jag har fallit för den här boken. Bilder har alltid fascinerat mig och att föra en diskussion om bildens betydelse är mycket intressant. Eva-Marie Liffner har fångat bildens möjligheter och begränsningar. Språket flyter lätt och är vilsamt att läsa. Karaktärerna har personlighet och skildringen av både London och Göteborg känns äkta. Jag läser gärna Camera igen och jag skall ha som mål att bli en bättre fotograf.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2001/06/25/eva-marie-liffner-camera/feed/ 0