Först kring biografen Grand där paret Palme just satt sig i biofåtöljerna för att se Susanne Ostens Bröderna Mozart. Utanför biografen rör sig en man som, enligt en del som ser honom, har en otäck stickande blick. Han verkar orolig, kanske väntar han på någon. Flera gånger stirrar han in genom entréns glasdörrar. Skickligt binder Vikgren ihop de olika vittnesmålen i texten, så att jag som läsare sömlöst rör mig mellan olika geografiska punkter utanför biografen. Jag är på andra sidan vägen, bredvid busshållplatsen en bit bort, jag går förbi biografen så pass nära att jag råkar stöta ihop med den mystiske mannen. Jag gillar det tilltaget.

Då och då sticker också röster ut som jag kan identifiera. Till exempel vad Stig Engström sa vid tingsrättsförhandlingarna mot Christer Pettersson 1989. Men det gör inte så mycket. Jag känner den bittra februarikylan ända in på skinnet, och spänningen i att klockan fortfarande bara är kvart i nio på kvällen. Ännu är ingen statsminister skjuten. Ska han klara sig?

Det gör han naturligtvis inte. Cirka 350 meter länge söderut, knappt tre timmar senare, faller han offer för en mördares kula. Och genom det korus av röster vittnesmålen utgör är det som om Palme (fast hans namn inte nämns en enda gång i texten) faller handlöst i marken, gång på gång. Framför mig, bakom mig, från andra sidan gatan. Det är som om det förstärker den chockartade effekten och händelsen, fast den är 35 år gammal och rätt genomtröskad i massmedia, åter känns in i märgen, oavsett om du var född eller inte när den faktiskt inträffade.

Jag tycker om att röra mig i detta språkliga universum, där samma sak sker, gång på gång, från olika vinklar och med olika nyanser utifrån vad vittnen hinner uppfatta om kläder och skeenden. Mördare hinner ha både keps, mössa och vara barhuvad, innan den mördade har drösat ner i snömodden på trottoaren.

Vad David Vikgren än skriver i framtiden, kommer det bli svårt att toppa detta motiv.

Similar Posts:

• Mer intressant som person än som mördare
• Vägen ut ur drömmen
• Världspoesidagen 2011
• Mördaren såg ju mig
• Vad skulle Palme göra?

I samlingen Folkmun, som kom ut 2011, utforskade David Vikgren ett delvis kommersiellt och turistspråkligt perspektiv med Norrbotten och Tornedalen som utgångspunkt. Det kommersiella återkommer i Nåden, men här saknas rumslig förankring, åtminstone i den synliga texten. I stället får vi här enskilda textrader, utskrivna i mitten av varje sida med gott om vit yta kring sig. De flesta av raderna tycks enfaldiga, liksom tömda på innebörd. Inte sällan fungerar de som en inkonsekvens av sig själva. Utsagor som ”Det är här som språket kommer in i bilden”, ”Jag är inte så bra på att klä känslor i ord” och ”Jag är äldre nu än vid början av den här meningen” förtar sin egen betydelse i samma stund som de skrivs. För var blir språket synligt? Språket syns när du läser första bokstaven i ”Det är här som språket kommer in i bilden”. Det syns i fältet runtomkring, i pappret, i uppslaget när du bläddrar i boken.

Samtidigt händer det att texten skapar sammanhang. En miljö tar då och då form bland dessa allmängiltiga, copy-klatschiga utsagor. Jag ser en VD på något random företag som står och håller random PowerPoint-presentation för sina icke-engagerade medarbetare, som hummar och nickar och börjar tänka på annat, för att sedan börja lyssna igen någonstans mitt i föredraget. Kanske vid ”Det här är tecken på att det börjar hända saker här” eller ”Bara för att ta det här talande exemplet”. Eller någon annanstans i den språkliga ytlighet som är vårt verktyg för att upprätthålla det som kallas det moderna samhället. Överlag är allting väldigt ”random”. Ingen reell kommunikation mellan människor sker i denna fernissa av ord. Kommunikationen har skett långt innan eller kommer kanske aldrig att ske. Ändå fortsätter vi att prata med varandra på det här sättet.

Nåden är en lika krånglig och vag som fascinerande tydlig samling lyrik. Vikgren är både retsam och irriterande i sin undersökning av den ytliga (synliga) kommunikationen. Mot slutet når han fram till raden ”Närheten är nåden”, följt på ”Jag drömde en natt att jag skrev den här raden”. Som om allt vårt vardagliga tal vore drömt, som vore den reella kommunikationen omöjlig att nå. Att bli insläppt i någons språkliga närhet kan verkligen vara en nåd – och en väg ut ur drömmen.

Similar Posts:

• Statsministern faller i marken gång på gång
• Världspoesidagen 2011
• Poesi på världspoesidagen
• Orkar knappt ur byrålådan
• Vecka 32 på dagensbok.com – Augusti brinner

det gör inget, det gör inget

/Katarina Frostenson

Men jo, det gör. Jag tänker på Frostenson när augusti brinner. Det är torrt, men fuktigt. Luften knappt andningsbar. Medan jag skriver detta går Stockholm in i ännu en tropisk natt. Åskmorgnarna är aldrig mer än tillfälliga. När jag går ut på kvällen och sätter fötterna i gräset krasar det under mig. På dagarna ångar asfalten i innerstan. Och precis nu fylls mina flöden av bilder på svavelhimlar och nattrök. Bombdåd som hindrar barn att leva och springa i Gaza. Röda skogsbränder som aldrig tycks slockna i Västmanland.

Jag vet inte exakt vilken sorts flod jag hoppas på framöver, men jag vet att den måste komma.

**

Denna vecka börjar med att Cecilia recenserar Klara Zimmergrens självbiografi Längtan bor i mina steg, en välskriven och drabbande bok om längtan efter barn.

Alice skriver om Joanna Hellgrens Min nattbror. En fin seriebok om snart tioårige Jakob som lever i skuggan av sin döda bror och inte riktigt vet hur mycket av honom som är hans eget och hur mycket han ärvt av sin bror. Stämningsfullt och sökande.

På onsdag skriver Lina om japansktyska Yoko Tawadas bok Det nakna ögat. Lina tycker om det poetiskt tilltalande språket och sugs med i berättelsen om en vietnamesisk student som genom olika omständigheter helt enkelt hamnar än här och än där i världen. Tawadas specialitet är även att beskriva Europa och den kultur vi är vana vid, som om vi såg den för första gången. En mycket intressant upplevelse, även om Lina inte är odelat positiv.

På fredag skriver Ella om Åsa Mobergs kärnkraftsbok Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten. Moberg var aktiv i kärnkraftsfrågan redan på 1970-talet och har möjligt läst att som finns att läsa om den. Det är en faktatung men också väldigt läsvärd och förstås ohyggligt viktig bok om kärnkraftens historia och problem.

På torsdag blir det lyrik. Jag skriver om David Vikgrens nya diktsamling Nåden, som är både irriterande och intressant poesi.

Och till sist skriver Marie om Annika Lantz debutroman Det elfte budet – en vass satir över vårt samhälles oförmåga att uppnå jämställdhet. Lantz skarpa kvickhet i tal fungerar alldeles utmärkt även i skrift, och hon bygger karaktärer vi alla kan känna igen (även om alla likheter med verkliga personer enligt författaren självklart är helt slumpmässiga); jämställdhetsministern som inte vill kalla sig feminist, statsministern som försöker dribbla bort alla svåra frågor, den ”slentrianfeministiska” radioprofilen och de politiska aktivisterna i det feministiska partiet KUUK (Kvinna Ut Ur Kokongen). Skratt och frustration i en mycket helig kombination.

Similar Posts:

• En diktsamling bestående av fem linjer
• Ur isbjörnars perspektiv
• En lektion i att inte fråga
• Världsfrånvänd skildring från den andra sidan
• Alltings återvinning

Jag minns första gången jag var på Textival (det är förvisso också den enda gången jag har varit där), då var det strålande vårväder och vänliga leenden överallt. Eftersom jag hade ett textprojekt utställt i samband med Textival det året var jag där själv, ingen kunde följa med och jag var ju tvungen att åka upp med alla textrullarna. På den tiden bodde jag fortfarande i Malmö. Men de vänliga Textivalmänniskorna tog emot mig med värme och vi traskade omkring där på Långgatorna och texterna.

Det kommer bla att bli författarbikt med Malte Persson, Carin Franzén och Nasim Aghili, Earth Hour firas imorgon kväll och så är det mänger med läsningar och workshops. Ljudbok 4 har vernissage ikväll och går att lyssna på hela helgen. Sju författare och ett förlag bjuder på texter som de läsre. Nasim Aghili medverkar även här med en text som går under arbetsnamnet Tja la la la tja la, Viktor Johansson läser sviten Fotograferna och Kristofer Flensmarck utgår från en text ur hans senast diktsamling Navigation. Hanna Wikman debuterade i höstas med romanen Lift och bidrar med en läsning ur den. Det finns dikter som vill vara ljud och David Vikgrens opublicerade dikter O och löd dag röd tråd finner sin plats i ljudboken. Den norske författaren Erlend O. Nodtvedt utgår från sin kommande bok Bergen och Rosenlarv förlag läser Hagar Olssons kortroman Kinesisk utflykt från 1949, en berättelse om sorg och försoning. Hela programmet hittar du här!

Men vad är en bal på slottet.. Ni som är där kan väl dela med er av era upplevelser?

Alltså: Textival Litteraturfestival fredagen den 25 mars till söndagen den 27 mars i området kring Långgatorna i Göteborg. Gå dit!

Similar Posts:

• Den könsneutrala utopin
• Världspoesidagen 2011
• Semafor goes CLT/ CLT goes Semafor
• Poesi på världspoesidagen
• Vad pratar de om i vårens litteraturdebatt?

Vi på dagensbok.com kommer självklart att vara där och fira och ta del av poesin. Finns det inte möjlighet att vara på plats finns poesi som tur är i bokformat också. Och vad passar inte bättre än att läsa poesi på världspoesidagen? Därför tipsar vi i redaktionen om några av våra absoluta favoriter på den internationella och svenska poesiscenen.

Khashayar Naderehvandi: Om månen alls syntes
Poetiska sprickor

Att läsa debutanten Khashayar Naderehvandis diktsamling Om månen alls syntes är som att bläddra i ett fotoalbum. Små frusna scener och episoder lyfts upp och väcks till liv. Dessa foton – dessa minnen – förhåller sig till en början avvaktande; det finns ett tunt och skört fönsterglas mellan läsare och text. Men ju längre in i dikten man kommer, desto mer bryts denna genomskinliga barriär ner och desto närmare kommer det förflutna.Tillvaron flyter samman; minnet, drömmen och nuet blir ett… Läs mer

Marie Silkeberg: Material
Prosalyrik i kringelikrokar

Sidorna i Material är stundtals späckade med ord, en prosalyrisk smet utan stor bokstav, men med mycket närvaro. Språken blandar sig med varandra. Jaget befinner sig stundtals i Stockholm, stundtals i Petersburg, stundtals i Göteborg, stundtals någon annanstans. Det finns en uppbrytning i tid och miljö som jag inte lyckas reda ut… Läs mer

Hanna Hallgren: Burqa
Svår, svår, svår. Meningen?

Jag har länge dragit runt med den här boken i min väska, och det har medfört en del problem. Burqa är i och för sig inte tung (tvärtom, tunn och lätt), men formatet är A4 och den låter sig inte tryckas ned så lätt i den allmänna röran… Läs mer

Anna Hallberg: Colosseum, Kolosseum
Ellips som ekar av sånger

Om jag skulle räkna upp de stödord som jag klottrat på den gula insidan av den helsvarta boken Colosseum, Kolosseum inför skrivandet av denna recension och samtidigt försöka imitera Hallbergs stil så skulle det bli ungefär såhär:

djur kroppar    kött våld     krig krossa
kroppsdelar 
jag blir du blir ingen
övervakning     sprudlande    vårkänslor
bevakning   ellips fängelse straff 
ellips     vård att se bli       sedd 
	Colosseum	Säters 	hospital  
maktens arkitektur ellips 	panopticon 
broskbitar    mellan tänder	
att           tugga	kött krig våld

Läs mer

Inger Christensen: Det
Tack för det Modernista!

Första gången jag läser Det får jag ångest. Jag slår upp boken och möts av ett massivt textblock där meningarna slingrar sig som ormar i stackatotakt:

Det. Det var det. Så har det börjat. Det är. Det fortsätter. Rör sig. Vidare. Blir till. Blir mer.

Efter två sidor blir jag tvungen att lägga ifrån mig boken i över en månad. Läser en fantasyroman istället. Jag orkar inte med det här nu… Läs mer

Clara Janés: Skogens hemligheter
Med alkemin som tema

Den spanska poeten Clara Janés (du som kan spanska eller holländska, se och hör henne här) som skrivit fler än tjugo diktsamlingar, anser själv att Skogens hemligheter (Los secretos del bosque) från 2002 är en av hennes mer betydelsefulla. Detta skriver hennes svenska översättare Ingrid Wickström i ett förord till diktsamlingen. Märkligt nog tycks detta vara det första och enda i bokform av Clara Janés som översatts till svenska… Läs mer

Patti Smith: Oskuldens tecken
Patti the poetess

Egentligen tycker jag inte så mycket om att läsa diktsamlingar i översättning, särskilt inte när originalspråket är engelska och därför särskilt lätt att ta till sig. Men nu har Brombergs förlag givit ut en översättning av Patti Smiths Auguries of Innocence från 2005, en samling med 26 dikter, och det måste ju lyftas fram. Vad jag kan se har endast ytterligare en av hennes diktsamlingar översatts till svenska, och det är Woolgathering, som även den kommit ut helt nyligen (Bakhåll förlag) med titeln Samla ull… Läs mer

Kristin Berget: Der ganze Weg
Tid, rum, kön och kropp

Långa rader av människor och djur
djur och människor
gud är ett ord
i en himmel som ständigt
mörknar

Efter ett par försök att klura ut den korrekta översättningen av Der ganze Weg, och vad titeln innebär för texten släpper jag den och låter mig ledas in i norska Kristin Bergets andra diktsamling. Som börjar försiktigt, men ändå med ett löfte om något kontrastrikt, något med utsikt… Läs mer

Tomas Tranströmer: Den stora gåtan
Lättillgängligt oåtkomligt

Det här är jättesvårt. Jag gillar inte lyrik. Det saknas handling, mening, substans på något sätt. Jag har inte tålamodet att sitta och fundera över en text och försöka förstå det djupa i tre rader med bokstäver som ordnats i någon slags systematik. Vanligtvis. Men det är bra och spännande med nya saker. Extra spännande att recensera en så stor litterär händelse som Tranströmers nya, naturligtvis… Läs mer

Similar Posts:

• Världspoesidagen 2011
• Poesibokmässa, läsningar och världspoesidagar
• Ellips som ekar av sånger
• Patti the poetess
• Världspoesidagen 2014

Konstnärlig ledare är poeten och kritikern Athena Farrokhzad. Medverkar gör Naima Chahboun, Hanna Hallgren, Ann Hallström, Jila Mossaed, Khashayar Naderehvandi, Caterina Pascual Söderbaum, Marie Silkeberg, David Vikgren, Ghayath Almadhoun och den amerikanska poeten Harryette Mullen.

Missa inte!

Similar Posts:

• Poesi på världspoesidagen
• Semafor goes CLT/ CLT goes Semafor
• Poesibokmässa, läsningar och världspoesidagar
• Dikt för konturerna
• Statsministern faller i marken gång på gång