Liten handbok i konsten att bli lesbisk​ är enligt förordet född ur författarnas frustration över att ständigt höra sina straighta vänner beklaga sig över sina heteroförhållanden, och avsluta med “jag önskar att jag kunde bli lesbisk”. Tesen som Mian Lodalen och Matilda Tudor för fram är ungefär “vill du så kan du”. Och de gör […][...]

Det är rätt måttligt med akademiska avhandlingar som kan beskrivas som hypade, både inom och utanför den akademiska världen. Mitt exemplar av Carin Holmbergs Det kallas kärlek hör till den sjunde pocketupplagan och jag kan inte på rak arm komma på någon som kan slå det. Det kallas kärlek kom ut första gången 1993, så […][...]

Visst. Det har hänt mycket. Det är till exempel inte olagligt med homosexuella förbindelser (sedan 1944). Inte heller betraktas homosexualitet som en sjukdom (sedan 1979). Äktenskap mellan homosexuella räknas sedan ett par år som likvärdiga med heterosexuellas, och så vidare. Så det går väl framåt? Knappast av sig självt. Och inte självklart. Aldrig någonsin självklart. […][...]

Det är egentligen en ren slump att jag råkar läsa Lyckliga slut precis efter att jag läst Happy, happy – en bok om skilsmässa. En slump som definitivt ser ut som en tanke. Antologin Lyckliga slut börjar med redaktören Susanna Alakoskis berättelse om sina egna och föräldrarnas förhållande. Om hennes mamma som ändå inskärpte ”du […][...]