Jag tänkte mig en son. Livmodern är varken ett ur eller en klämtande klocka, men i dess livs elfte månad känner jag november, kroppens lika väl som almanackans. Om två dagar fyller jag år och som vanligt är jorden färdig med skörden. Den här gången jagar jag död, natten jag lutar mot, natten jag vill. […][...]