Det här är en ungdomsbok; förlaget föreslår en ”läsålder” på 12-15 år. Jag tror tyvärr att både förlaget och författaren underskattar sin målgrupp. Nu är jag då något äldre än 15 år, men det brukar inte hindra mig från att uppskatta ungdomsromaner. Är de dessutom äventyrshistorier fyllda av mysterier och exotiska platser, märkliga maskiner och […][...]

I slutet av Odinsbarn – ja, det här är en recension av en uppföljare, så sluta genast att läsa om du inte vill veta hur föregångaren slutar – lämnade Hirka Ymslanden genom stenportarna. Delvis för att skydda det enda land hon minns att hon levt i från sitt eget skadliga inflytande, delvis för att eventuellt […][...]

Jessica Schiefauer, mest känd för den fantasifulla och augustprisbelönade Pojkarna, växte upp i Kungälv, nära Kode, och var sjutton år när fjortonårige John Hron i augusti 1995 misshandlades till döds vid en sjö där, av tonåriga gärningsmän med nazistsympatier. Schifauers nya roman, När hundarna kommer, handlar inte specifikt om det mordet men tar sin utgångspunkt […][...]

Paris. Je t’aime! Voulez-vous cocher avec moi? Huvudpersonen i Moa Eriksson Sandbergs nya roman är i Paris med bästisen Lola. De går i sexan och ser fallosar överallt. Eiffeltornet och alla andra höga byggnader som stretar mot skyn. Läppstift. Och de själva syns. Oj, vad de syns! Pojkar, gubbar, män i alla åldrar verkar se […][...]

Vargen tog den. Det har alltid varit den officiella förklaringen till varför Hirka inte är som alla andra. Som folk. Hon minns det visserligen inte själv, men hon var också bara ett spädbarn när det hände. Pappa har berättat, och ärret sitter ju där i ryggslutet. Så varför skulle hon tvivla? Självklart måste även Hirka […][...]

De får syn på varandra redan på skärgårdsbåten ut. Anna och Lollo. Anna med den lite luggslitna pappan och det ännu mer luggslitna lilla sommarstället på ön, med utedass, skrotravin och läckande tak. Lollo med det blanka, välordnade håret och den flotta familjen, för första gången på väg ut till sin nyinköpta sommarvilla och sina […][...]

Patrik Lundberg debuterade 2013 med självbiografiska romanen Gul utanpå. Boken har sedan dess varit min konstanta gå bort-present. Han har utöver en stark historia och ett drivet språk också en humor jag gillar, en humor som är svart men aldrig hånfull. Smart men aldrig mästrande. I Lundbergs andra roman, Onanisterna, följer vi Kim och Simon […][...]

Aristotle och Dante. Klart Ari blir full i skratt när killen som precis erbjudit sig att lära honom simma presenterar sig som Dante. Vilket par. Inte desto mindre blir de just det, oskiljaktiga bästa vänner, sedan den där dagen vid poolen när de är femton år. Bästa vänner – och kanske något mer? Båda kommer […][...]

Jag tycker att jag läst flera bra ungdomsböcker precis innan jag slår upp Han & dom, den sista fristående delen i Katarina von Bredows trilogi om mellanstadieelever. Ändå känns det nästan som en uppenbarelse, som att sjunka ner och flyta i perfekt tempererat vatten, hennes språk och blick för unga människors vardag. Det är så […][...]

Mittemot Joels hus ligger det som kallas Ödehuset, en gång en pampig villa där ingen bott sedan innan Joel föddes. Inte sedan det hände, den där dagen som folk i skolan fortfarande pratar om, sprider rykten om, spekulerar kring. Den nittonde oktober 1992, när den yngste sonen i familjen som bodde i huset kom hem […][...]