I efterordet till Intifada skriver Tobias Berggren att han ser sin dikt som en palimpsest, dvs. skrift ovanpå bara delvis utsuddad skrift. Detta är ju knappast något nytt, fortsätter han, men ger ändå friheten att ange några riktningar, alls inga noter, men något litet för att vidga läsarens behållning. Därefter följer något som i mina […][...]