Jag gillar verkligen Peter F Hamilton. Serien Night’s Dawn är bland det bästa jag läst och serien om Greg Mandel är också helt underbar. Hamilton skriver med en enorm inlevelse och utvecklar sina karaktärer genom hela berättelsen. Deras utveckling ÄR resan. På frågan hur han lyckas skapa den där naturliga självklara känslan i miljöbeskrivningarna svarade […][...]

Shaa, den ras som i 12 000 år styrt det kända universum och alla raser i det har gått under. En av de överlevande raserna anser att det är de som ska ta över och försöker ta makten genom en inte helt lyckad kupp. Vi följer två officerare i flottan som får nyckelroller i motståndet. […][...]

Det finns en intressant serie som heter Y – the Last Man. Allt med en y-kromosom på jorden har dött, med två undantag, mannen Yorick och hans husdjur, en apa. Det finns flera möjliga förklaringar till varför det hände men ingen vet med säkerhet. Maul bygger delvis på en liknande idé, men är inte en […][...]

Megaföretag har tagit över världen och ekonomin. Regeringen existerar knappt och storföretagen gör i princip vad dom vill. Ett gammalt beprövat koncept, nästan lika välanvänt som motsatsen (tänk 1984) men här med en extra vändning. Även staten har bolagiserats och har till huvuduppgift att förebygga brott (polisen löser dom bara i efterhand). För att få […][...]

Förväntningarna på den fjärde och sista delen i serien om "The Inhibitors" var höga. Kanske orimligt höga. Jag räknar Reynolds till en av de fem mest intressanta författarna inom SF idag och med det följer höga förväntningar. Absolution Gap tar vid där Redemption Ark slutar. Eller, den tar vid 23 år senare men i det […][...]

Reynolds är med serien som började med Revelation Space en av science fiction-världens snabbast stigande stjärnor. Diamond Dogs, Turquoise Days är inte en del i denna serie utan består av två fristående berättelser som dock utspelar sig i samma universum som Revelation Space. "Diamond Dogs" är en klassisk smyga-sig-genom-rum-och-undvika-dödliga-fällor-historia. Reynolds låtsas inte ens att idéen […][...]

MacLeod har nu kommit till den tredje delen i serien Engines of Light. Han har inte riktigt har övertygat i dom två tidigare delarna och mina förväntningar var inte speciellt höga inför Engine City. Tempot har varit lite långsamt, personerna lite tråkiga och enkelspåriga och historien har saknat fokus och mål. Nu till den tredje […][...]

Detta är den andra boken jag läser i Binary-serien. Varje bok består av två historier och har två framsidor. Man börjar alltså läsa som en vanlig bok. När man läst klart den första historien stänger man den, vänder den upp och ner och bakochfram och börjar läsa nästa. Den här gången är det Ken MacLeod […][...]

När man får en ny bok av Orson Scott Card framför sig så är förväntningarna högt ställda. Man förväntar sig ett par dagar i trans. Ett par dagar där sambon bli irriterad när hon måste fråga tre-fyra gånger innan hon får svar och till och med då är det oftast bara en grymtning. Tyvärr var […][...]

Sällan har jag varit så glad över att ha rätt som när jag fick reda på att Bear arbetade med en uppföljare till Darwins Radio. En uppföljare till en av de få böcker jag hela tiden återkommer till i tanken och som bara växer ju mer man tänker på den. Darwin’s Children utspelar sig tio […][...]