Agatha Christie planerade och skrev decennier i förväg sina deckarhjältar Hercule Poirots och Miss Marples sista fall. Nästan 40 år senare har emellertid upphovsrättsinnehavarna bestämt sig för att låta Poirot återuppstå och auktoriserat Sophie Hannahs Monogrammorden – ett nytt fall för Hercule Poirot. På omslaget är Christies namn betydligt större än Hannahs, som visserligen är […][...]

Året är 1934 och kommissarie Carl Hell blir utsedd att utreda ett brutalt mord som skett vid Anatomiska institutionen i Uppsala. Hell och hans, för tidens, oväntade val av partner, polissyster Maria Gustavsson, kliver burdust in i det akademiska finrummet och mordet visar sig snart vara svårare att utreda än de räknat med. Duon som […][...]

Det var hett på cykladerna, över fyrtio grader. Jag och en vän båtluffade i den grekiska ö-världen. Jag minns inte på vilken ö jag läste Isprinsessan, men jag minns att samtidigt som jag svettades på en strand låg en mördad kvinna och smälte sakta bort i ett badkar i Camilla Läckbergs debut. Både jag och […][...]

Jag har inga enorma förväntningar på The Ice Cream Girls. I och med att jag precis sett teveserien – en miniserie i tre delar från brittiska ITV som nyligen gick på SVT – så vet jag ju vem som gjorde det och så. Dock var den ändå intressant nog för att göra mig nyfiken på […][...]

Hur grov brottslighet fått sådant underhållningsvärde är väl egentligen ett mysterium i sig. Ställd inför verkliga brott är det emellertid inte utan att man känner en bismak av besvikelse över att verkligheten nästan alltid är så oglamourös och plump (och verklig). Verkliga skurkar har sällan särskilt mycket att göra med Ocean’s Eleven eller Hur man […][...]

Det är lätt att se varifrån svenska deckare fått rykte om sig att vara samhällskritiska – och bra – när man läser Maj Sjöwall och Per Wahlöö. Jan Guillou ska för övrigt ha sträckläst deckarduon när han satt i fängelse i början av 1970-talet (efter IB-affären) och dragit den slutsats som sedermera resulterade i Hamilton-böckerna: […][...]

Seriemördare har blivit ikoner och vardagsmat i deckare, på film och teve. Skickliga profilerare ringar in gärningsmannaprofilen. Välutrustade labb och noggranna tekniker samlar in minsta mikroskopiska spår och kan minutiöst rekonstruera händelser och binda brottslingarna till brotten. Det är spännande, det är coolt – och det har måttligt mycket med hur det går till i […][...]

En liten pojke smyger ut för att leka en tidig sommarmorgon och ramlar rakt på en mördad ung kvinna. Under den nakna kvinnokroppen hittas resterna av ytterligare två. Dryga tjugo år skiljer morden åt, men det finns definitivt gemensamma nämnare. Polisen Patrik Hedström måste hitta sambandet och lösa morden samtidigt som han kämpar med mer […][...]

I Den gudomliga komedin placerar Dante tre personer längst ner i helvetet: Judas, som förrådde Jesus, och Brutus och Cassius, som förrådde Julius Caesar. Nu är det ju inte säkert att han menade något med just den där fördelningen – 2-1 till Caesar – men i vilket fall som helst talar det sitt tydliga språk. […][...]

Matthew Shepard i Laramie, Wyoming 1998. Johan Pettersson i Katrineholm 2002. Josef Ben Meddour i Göteborg 1997. Tre män som mördats på grund av sin homosexuella läggning. Tre hatbrott som avhandlas i Johan Hiltons bok No tears for queers. Morden är långt ifrån ensamma i sitt slag. De kännetecknas av övervåld och motiven är homofobi […][...]