Femtonåriga Nola försvinner 1975 i en stad som på ytan påminner om en scen ur Edvard Hoppers motivvärld; den tysta småstaden som vid en hastig anblick verkar så lugn och harmlös. Stressfri. Målad i dagsljus eller åtminstone varmt gatuljus. Hoten verkar långt borta. De idylliska scenerna, som genom årtionden kitschats sönder av miljoner billigt tryckta […][...]