"Det falska paradiset" av Iodine Jupiter är en exposé över hans egen bräckliga ofullkomlighet, vilken han förgäves söker dölja bakom kvasimystik och pseudosatanism. Tyvärr är både det språk han använder och de litterära kopplingar som återfinns i denna vår tids pinsammaste diktsamling i stort sett identiska med de man kan hitta i svarta anteckningsböcker längst […][...]