Det började redan i lågstadiet. När kompisarna lekte med Barbiedockor och byggde kojor smög jag mig undan. Medveten om det sociala stigmat redan då. Det började med lite ”lättare” grejer, Enid Blytons olika serier med glada barn på framsidan. Suggestivt och politiskt inkorrekt. Snart var det inte tillräckligt, och jag började röra mig mot de […][...]

























