Olyckans ontologi. När jag läste titeln kom jag att tänka på en person jag träffat. Hon hade efter två hjärnblödningar börjat se små tecknade figurer, kanske inte högre än ett par äpplen. Dessa små figurer följde efter henne i grupp. Det låter gulligt och fint och så, men när hon mådde sämre började dessa vilja […][...]

Tankar som går genom mitt huvud medan jag läser Eva Meijers Djurens språk: ”Åh vad roligt det ska bli att läsa en faktabok om hur olika djurarter kommunicerar” ”Vänta, va? Språkfilosofi? Det här är ju…ingen faktabok om typ fågelsång. Jaså jaha, författaren var filosof. Jag kanske skulle börja läsa baksidetexter…” ”Aaaahhh både språkfilosofi och djurrätt. […][...]

Ibland undrar jag varför. Det gör säkert alla då och då. Så kanske någon svarar: ”Varför inte?” Och vips, ersätts den ifrågasättande rösten i mig och säger: ”Ja, varför inte?” I det ögonblicket börjar äventyret. Men den känslan uppstod inte i den första läsningen av Trädet, en bilderbok för små barn. Kaninen Bob går på […][...]

Det är över trettio år sedan. Jag var nyss färdig sjuksköterska och just då var det ont om jobb men jag fick en halvtid på en långvårdsavdelning. En förmiddag gick jag in på en sal för fyra, strax innanför dörren var ett förrum in till själva salen. Bakom ett draperi i förrummet hördes skrik på […][...]

Det är visserligen semestertider, men sänd en tanke till ditt jobb, om du har ett. Tänk efter, hur enkelt är det att utvärdera produkten av ditt arbete? Räcker det med att räkna antalet tillverkade enheter eller närvarotimmar? Eller måste kvalitetsaspekter vägas in? Arbetsgivare styr allt oftare med målsättningar som är formulerade på ett sådant sätt […][...]

Han hade mycket god hand med kor och kunde ha blivit en utmärkt ladugårdsförman. Det var Frans G Bengtssons far som sa det och Frans G ansåg i resten av sitt liv att detta var det finaste beröm han någonsin fått. Det hade sin bakgrund i att han vid tjugoett års ålder fick en njursjukdom […][...]

Finns det något mer värdefullt än frihet, undrar Raoul Martinez i den här oerhört ambitiösa tegelstenen. Boken inleder i och för sig med ett kapitel om huruvida vi egentligen, ur ett existentiellt/filosofiskt perspektiv, kan sägas ha någon frihet över huvud taget. Vi är ju i grunden biologiska varelser, och vårt agerande betingas av detta oundvikliga […][...]

Livet rann ur kroppen när benen inte längre bar, berättar Erling Kagge om sin mormor. Musklerna förlorade kraft, matsmältningssystemet fick besvär. Hjärtat och pulsen började slå med oregelbundna slag och lungorna tog inte upp lika mycket syre längre. En bok som handlar om att gå, skulle kunna fokusera enbart på de medicinska hälsosamma effekter som […][...]

Jag är 29 sidor in – stycket där Burton rasar över att det ges ut för många nya poeter och att hela Frankfurtmässan är överfull av böcker ingen gitter läsa – när jag första gången måste googla boken och kolla att det inte är en litterär bluff. Det gör jag sedan ett par gånger till […][...]

När jag i de yngre tonåren i mitten av 1980-talet prenumererade på Kamratposten vimlade den av illustrationer skapade av svenska namn som Cecilia Torudd, Ola Ambjörnsson, Gunna Grähs och Anna-Clara Tidholm. Jag tror också det var där jag upptäckte Jockum Nordströms teckningar första gången. Och på något sätt har åtminstone jag fått ett livslångt förhållande […][...]