Jag var oheligt jävla arg när jag läste den här boken. Jag fick lägga ifrån mig den flera gånger för att andas i kvadrat. Fyra sekunder in, lika många ut. En panikångestattackstrategi gammal som synden. Jag har aldrig förstått det där med att man ska sträva efter att vara originell i sitt skapande. Jag kan […][...]

Kvinnor och äppelträd börjar med berättelsen om mor Sofi med det krusiga håret. Utsliten efter femton barnafödslar badar hon varje fredag med sin väninna Fredrika i en gammal badstuga i ett Fattigsverige på 1800-talet. Till den åldriga, brocksjuka “förskinnsbonden” och hela byns förtret. Hon drömmer om något för sig själv; att få tvätta smutsen av […][...]

Namnen på de fyra rejäla pjäserna hämtade ur den svensk litteraturhistorien avslöjar vad vi har i handen – en ask innehållandes motgång, kamp, brist, utanförskap, smuts och orättvisa. Ingångarna är lite olika och perspektiven skilda, men alla fyra noveller viker inte av från den utsattes väg. Berättelserna utspelas inte i vår samtid, men som det […][...]

År 1965 blev Arne Sucksdorffs film Mitt hem är Copacabana en succé bland filmkritiker, och regissören fick motta ett antal priser för sin film. Filmen handlar om fyra gatubarn i Rio de Janeiros slum, och vad det ska bli av dem i framtiden. Ödet för åtminstone ett av barnen, Toninho (med namnet Rico i filmen), […][...]

Få juridiska koncept tycks så levande och ledande i USA som konstitutionens andra tillägg: rätten att bära vapen. I debatter framstår det inte sällan som den första och enda rättigheten, ibland till och med som en skyldighet, när exempelvis lärare och elever förordas skydda skolor mot skjutningar med egna vapen i hand. I trailerparken i […][...]

Efter två år på New York Times bästsäljarlista har Angie Thomas debutroman The Hate U Give fått konkurrens av hennes andra bok, On the Come Up. Medan jag skriver den här recensionen nås jag också av beskedet att även denna ska bli film i regi av George Tillman. Har du inte både sett och läst […][...]

Sverige har på bara ett par decennier gått från att vara ett av världens mest jämlika länder till att ha en förmögenhetskoncentration som är bland de högsta i Europa. Kapitalinkomsterna har stigit markant, medan inkomsterna för vanliga löntagare inte alls hängt med. Stora delar av landets befolkning lämnas därhän, medan en liten elit kan åtnjuta […][...]

Bohemisk romantiker som ska flanera i Paris, tänker jag när jag börjar läsa Vernon Subutex. Han är den där killen som var bra på att memorera artisternas namn, skivor och producenter. Spelningar, konserter, festivaler och så småningom en egen skivhandel. Hans sociala talang utvecklas när kunderna hänger vid disken och han är en perfekt lyssnare […][...]

Afrika har länge varit världens fattigaste kontinent. Det är dessutom en kontinent där flera länders invånare länge styrts av olika despoter, utan att de har fått ha något större inflytande över landets utveckling, och en kontinent där en lång rad väpnade konflikter skördat massvis med människoliv. Men nu kanske något är på väg att hända. […][...]

Det glatt pastellfärgade omslaget får den holländske historikern Rutger Bregmans bok Utopia för realister att se ut lite grann som en godisbit. Den är också som en hel godispåse full av djärva utopiska idéer, en riktig sockerkick i ett allt annat än inspirerande politiskt samtal. Inbäddad i en politisk valspurt helt präglad av maktanspråk, ”realpolitik”, […][...]