Isaak är en elvaårig hyperaktiv kille med många och stora tankar. Johan är en åttiosjuårig man vars liv i stort sett går ut på att hälsa på sin hustru Natasja på sjukhemmet. De bor i samma hus, men känner inte varandra. Hur skulle de kunna göra det? Vad har de gemensamt? En hel del, visar […][...]

Det dröjer till långt in i boken innan jag fattar att det faktiskt är åttiotal det handlar om. Det doftar så mycket femtiotal om denna grundhistoria om en pojkes uppväxt, överlevnad och slutgiltiga konfrontation med fadersarvet. Kanske är det bara vanan, för hur många gånger har de inte skildrats både i litteraturen och på film, […][...]

Hon dör i slutet. Det gör vi allesammans, förstås. Vi vet det. Vi vet det bara inte förrän vi ser det. Döden rycker alltid undan mattan under fötterna på oss, och plötsligt fungerar ingenting längre som vi fått lära oss att det gör. Conny Palmkvists mor dör i cancer. Hastigt, utan mycket till förvarning. Conny […][...]