I mitten av nittiotalet var jag som mest inne på romaner med långa poetiska titlar. Det var ett ganska lönsamt intresse: då kom ju bland annat Johanna Nilssons debut Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Och så Charlotta Cederlöfs Och likväl rör hon sig (med undertiteln ”en tonårsförälskelse”). Två verkliga fullträffar för en tonårstjej. […][...]