Ellen lider av en mystisk sjukdom, som gör henne blek och svag. Hon inackorderas hos sin mormor, där hon hittar en gammal koffert med dagböcker på vinden. Böckerna är skrivna av Ellens namne och mormors mormor 1878, och när dem nutida Ellen läser om den olycksbådande östeuropeiske greve som uppvaktade hennes släkting inser hon snabbt […][...]

Bästisen har dumpat henne. Familjen – Moderkakan, Vuxenbibliotekarien och Såpaklonen – fattar ingenting. Fantastiskt vackre Oscar tycks helt utom räckhåll. Arri är sjutton år och tja, livet kunde varit lättare. Då öppnar sig plötsligt ett alternativ: en förtrollande och lockande värld befolkad av höviska vampyrer. Allt som behövs är att ta steget in i den […][...]

Ingenting börjar egentligen någonsin. Den första hönan föddes ur ett ägg. Den första människan hade föräldrar som inte längre såg ut som apor. Den första vampyren hade sina föregångare – myter, sagor, spökhistorier. Det går aldrig att dra ett obrutet streck med prologen på ena sidan och själva storyn på den andra. Men om vi, […][...]

Den fantastiska romanen använder sig icke sällan av extraordinära åtgärder när det kommer till narratologiska aspekter. Ofta räcker det inte med en berättelse i tredje person; läsaren kräver Ögonvittnesskildringen, dvs. någon som berättar vad han eller hon sett med egna ögon. Ännu bättre om denna vittnesbörd äger den giltighet som det skrivna ordet ofta skänker […][...]

Vampyrer är föränderliga varelser. Arten har en förmåga att anpassa sig till de flesta tider och omgivningar, individerna klarar evigt liv, nya medier, identitetskriser, aids. Som myt är vampyrens historia närmast oändligt lång. Blodsmystik, kannibalistiska riter och förhoppningar om odödlighet finns i olika former i de flesta kulturer. Den moderna vampyrens historia är något mer […][...]