Inom zenbuddhismen betyder ”mu” ungefär ”inte”. Det är det perfekta svaret på frågor som måste besvaras ja eller nej, men där ingetdera alternativet besvarar frågan. Till exempel ”Har en ko en mänsklig själ, ja eller nej?”

Det kanske inte har något med saken att göra; det här är ju en så enkel historia. Kon står i båset och det är ytterligare en dag som alla andra i en kos liv.

Vaknade. Åt lite hö. Två strån som fanns kvar. Tittade på Majros. Hon stod kvar på sitt gamla ställe. Tittade på Örsvart. Hon stod kvar på sitt gamla ställe. Regnar ute. Blev mjölkad.

Givetvis är det ju för en människa i det spännande rafflande 2000-talet svårt att relatera till hur det måste vara att göra samma sak varenda dag, men ändå. Det här är ju 70-tal.

Så en dag äter kon lite svampar. Sen ger den sig iväg. På äventyr, nerför floder, till Stockholm, Paris, New York, blir popstjärna, ordnar fred i världen, reser till stjärnorna. Vaknar.

Åt två höstrån. Tittade på Majros. Hon stod kvar på sitt gamla ställe. Det regnar.

Ur en kos dagbok tar fem minuter att läsa. Det är fem minuter som verkar kunna sträcka ut sig hur långt som helst. Ett kliv ut ur rutinen till oändliga möjligheter, där det inte spelar så stor roll vad som är verkligt och vad som är fantasi. Jag tror Bill Hicks hade gillat den här boken.

Men snälla nån, säger ni. Är det en barnbok eller en flumfilosofisk traktat, ja eller nej?

Mu.