Det är en dag av väntan och förberedelser och i viss mån besvärjelser men också av vardagliga göromål som bryts av en omskakande händelse på stan. En enda dag som vecklar ut sig till större delen av ett liv.

Hon är en författare som inte kan skriva men oupphörligt formulerar sig och maken är en konstnären som måste anpassa sina verk efter vad som går att sälja efter att ha blivit av med sin tjänst vid universitetet.

Det är detaljerat och specifikt i det nära men samtidigt vagt vad gäller de större sammanhangen. Tiden är nu eller några år framåt. Pandemin har haft en andra allvarlig våg, Kiev är på väg att falla och samhället har blivit hårdare, staten totalitär.

Hyresvärden tycks vara försvunnen och den äldste sonen i familjen likaså, eller håller sig undan. Han har hört till de protesterande aktivisternas yttre krets men var han befinner sig nu, såväl fysiskt som ideologiskt, är oklart.

Det är så dystopier blir som mest skrämmande, när de ligger nära i tid och nära i verklighetsbeskrivning. När det som skaver i samtiden bara behöver skruvas ett halvt varv för att det ska visa sig vart det är på väg. När reglerna och överenskommelserna om samhället inte längre håller. När en rutinoperation inte längre ligger inom det möjligas gräns av ekonomiska skäl, när polisen fyller en med fruktan.

Obehaget i texten kryper in i mig som läsare och jag känner oron och osäkerheten, värjer mig mot faran i det stora och det lilla. För det är inte så avlägset längre. Det är det här som pågår och jag vill inte dit.

Similar Posts:

• Undantagstillstånd
• Något är ruttet i staden Malmö
• Rapport från raketostens årtionde
• Obehagligt nära
• Sensuella Sirener

därför handlade den fjärde boken
jag skrev
om Christofer Columbus
han seglade förstås
över Atlanten
kunde knappt få ner en saltad sardin
av ren upphetsning
över sitt potentiellt
vansinnigt lukrativa kontrakt

Det är uppenbart att Nordenhof med denna inledning vill nyansera tidigare historieskrivning där sjöfarare dyrkats som hjältar. Men inte heller Columbus-historien är ett spår som leder rätt … egentligen har en annan fråga kommit i förgrunden. Nämligen frågan om vad kärlek är i kapitalismens tidevarv.

När boken till slut ”börjar på riktigt” möter vi kvinnan som åker till London för att besöka en välskräddad man hon stött på av en slump. Under en fjorton dagar lång karantän (pandemitider råder) bor hon i hans lägenhet. Mannen sysslar med affärer, lite fördolt berättas om Lloyds verksamheter i försäkringsbranschen. När hon är själv i lägenheten tar hon chansen att skriva en novell om en annan erfarenhet hon gjort.

De två berättelserna som berättas växelvis illustrerar att avtalad kärlek bär på en våldsam kraft. Berättarjaget cirklar kring känslan av att bli urholkad inuti trots pengarnas saliggörande möjligheter. Balansakten i erotikens köp-och-sälj innebär att hjärtat måste sluta sig.

I ett senare avsnitt presenteras en annan samhällsaktuell fråga. Hur gör vi med människors olikheter och i synnerhet med psykiskt lidande? Att ekonomisk stress kan utlösa stark ångest och leda till vård med inläggning och tunga mediciner – det är en verklighet som finns i alla de nordiska länderna.

De två prosaberättelserna som kan liknas vid noveller flankeras av lyriska partier. I dessa förmedlas en vacker vädjan om att odla kärleken mellan vänner, syskon och barn. Det går inte att leva om vi utelämnar kärleken ur våra liv.

Nordenhof satsar fullt när hon väljer stil och hur dessa kan varieras innanför bokens pärmar. Texterna bryts mot varandra inte bara formmässigt utan också i valet av brännpunkt.

Vid en första anblick är naturligtvis teman som brutalitet och kärlekslöshet inget som väcker lusten att skratta. Samtidigt minns vi väl alla hur Shakespeare i sin dramatik kunde vara en skälm utan att tappa tyngden som sanningssägare. Hos Nordenhof finns en liknande balans. Den kapitalistiska ordningen är vidrig eftersom den kräver så många människooffer, inte sant? Men medan vi inväntar revolutionen kan vi passa på att strössla luften (eller boksidorna) med lite sarkasm:

DET ÄR NATT
och månen
har rört sig runt huset
står nu framför mitt fönster
stor och radioaktivt
strålande
känner den inte
till de miljardärer
som drömmer sig upp
till dess höjder
jag tror
att den skulle skratta
om den hörde
om en man som heter jeff
”jeff” skulle den skratta
ӊr det verkligen
ett namn
har ni verkligen själva
hittat på det?”

Nordenhof väjer inte för det komplexa med pengarnas roll i människornas liv. De som har gott om dem känner sig berättigade till sin rikedom och dess medföljande status. Kontakten med andra synsätt på livet slår inte an hos dem. Någonstans anar jag att författaren också bekantat sig med Pierre Bourdieus teorier om symboliskt kapital, och när jag läser om honom på Wikipedia finner jag beröringspunkter med Nordenhofs angreppssätt:

”Symboliskt våld” är ett begrepp för de former av våld som formellt inte erkänns som våld, alltså ett maktutövande vilket inte erkänns som maktutövning. Den symboliska makten är grundad i samhälleliga hierarkier grundade på historiskt arbiträra sociala, ekonomiska och politiska ordningar. Dessa kategorier blir naturaliserade och uppfattas som givna av såväl dem som tvingas underkasta sig respektive dem som härskar.
Från Wikipedias artikel om Pierre Bourdieu

Med intresse begrundar jag de olika fasetterna i böckerna Pengar på fickan och Djävulsboken. Ställda bredvid varandra hakar de i varandra och erbjuder något att ta spjärn emot i vardagen, vilket också för med sig en förbluffande kraft och livslust.

Similar Posts:

• Pengarnas brutala effekt
• Ensamhet i förvandling
• Ung dansk poesi med starkt vibrerande nerver
• Relationsroman i luftigt format
• Obehagligt nära

Det är raskt och rappt och mer än bara lite är hämtat från verkligheten. Den jobbannons Vilma svarar på har stora likheter med en omskriven kravlista en svensk influencer publicerade för ett par år sedan och de flesta kriser som hanteras – som t.ex. sminksortiment som inte är inkluderande och luddig rapportering av antal följare – är alla mycket lika verkliga händelser.

Genomgående finns det ett spel med likheter och skillnader mellan det jobb som hotellstäderska Vilma lämnat och den tjänst hon har hos Tess, Det är ofta med enkla medel och kanske en aning lättköpta poänger men finns där likafullt – det må vara glamourösare nu men egentligen är det mest på ytan. På ett liknande sätt ställs pojkvännen Niklas som har ett förflutet som kortlivat framgångsrik popstjärna mot Tess som lever sin framgångsdröm i nuet.

Där jag upplevde Ann Edlidens förra bok Någon annans tidsfördriv som ganska kärleksfull i sin drift med samtiden blir jag här lite obehagligt berörd – lite för ofta känns det som om det är specifika personer snarare än en bransch och tidsanda i stort som kritiseras. Kanske skulle också Tess ha kunnat vara en aning mer nyanserad och därmed inte fullt så osympatisk.

Samtidigt är det överlag underhållande och träffande och i skildringen av hur Vilma förhåller sig till sin mor och till sin pojkvän finns det andra undertoner, som jag gärna sett mer av i stället för den mörka hemlighet som baksidestexten nämner och som jag egentligen finner måttligt intressant, även om den naturligtvis driver delar av händelseförloppet framåt.

Similar Posts:

• Dömd på förhand
• Chick-lit fast på sitt eget sätt
• Drömmen om en egen häst
• Vänskap framför hästar
• Ung ensam kvinna söker

Det är en speciell tid, de där åren när man ibland överrumplas av lidelsefulla lustar som håller en vaken hela nätter. I studentkorridoren kan man ta chansen att knyta vänskapsband för livet. Föräldrarna känns långt borta, oh – frigjordheten! Allt ackompanjeras av irritationen när någon snikat åt sig mat från den egna kylskåpshyllan.

Det här är några av ingredienserna i en bok som utspelar sig i vårt grannland Danmark. En relationshistoria vecklar ut sig och läsaren får röra sig på två tidsplan, dels universitetsåren när huvudpersonerna var i tjugoårsåldern, dels nutiden när de nått trettioårsåldern. En tioårsdag närmar sig då universitetskamraterna ska återses. Dagen ska inte vara jubileum för tagna examina, utan här handlar det om att minnas en helt annan händelse.

Den hittills tioåriga vänskapen är värdefull för personerna i boken. Vännerna är inte främmande för att dela sina innersta tankar med varandra och det händer att missljud uppstår. En fnurra på tråden, att inte höra av sig – tja, så är det ofta i den komplexa process som innebär att hålla vänskap vid liv.

Berättelsen har fått en stram form och jag har läst någonstans att Tour de chambre fått benämningen diktroman. Ett fåtal rader med mycket luft fyller boksida efter boksida. En jämförelse skulle kunna göras med Marit Kaplas Osebol men de är ändå olika. De värmländska människornas röster ljuder som ett vackert körverk, medan de danska rösterna formar en trio eller möjligen en tät kvartett.

Vänskap plus någon tragedi är ofta teman i feelgoodromaner. Här blir temana minnesvärt gestaltade i och med Høegs mix av melankoli och framtidstro. Ingen kan vänta sig en sockersöt framtid, tvärtom väntar ovisshet – både för läsaren och för romanpersonen Asta 33 år. Formen bidrog till att förstärka just denna idé och resultatet är inte alls så tokigt.

Similar Posts:

• Balansakt i skrivande och kärlek
• Inte ett bröllop att minnas
• Gullig självhjälpsbok om vänskapsrelationer
• Feelgood som skaver
• Yrke: influencerassistent