Humla- och Fumladikter bjuder på rolig läsning, på ett träffsäkert sätt och dikterna är lika tänkvärda som roliga. Odd Takget tar in humorn i poesin men jag har lite svårt att veta hur jag ska förhålla mig till det. Jag är en van lyrikläsare och Odd Takget liknar ingen av de poeter jag brukar läsa. Jag skulle däremot inte bli förvånad om jag snart ser hans syrliga dikter i ett seriealbum eller liknande. Många av Odd Takgets dikter har samma tonfall som Jan Stenmarks serierutor. I många fall enkelt konstaterande, finurliga och iakttagande. Den här dikten skulle jag kunna se producerad på små kort att ge bort tillsammans med blomman eller vinflaskan när man är bjuden på middag.

Tack för senast
tack själv
å tack för det
tack tack

Andra dikter påminner om en av de bästa estradpoeterna jag känner till, Nora Gomringer. En dikt om samtal och att lyckas eller kanske inte lyckas uttrycka vad man menar har exakt samma energi som hennes dikter. Att läsa den är som att lyssna på ett samtal mellan politiker från olika läger. Det är också den enda långa dikten i samlingen, jag citerar bara en del av den.

då vet jag hur du menar.
eller nej, jag kanske inte gör det
och du kanske inte heller vet för den delen.
du kanske bara säger ett och menar annat,
eller jag kanske bara menar annat och säger ett
eller så säger vi ett eller olika/eller menar ett
eller annat.
vad säger du nu? att du inte vet hur jag menar?
men om du inte vet det, hur ska jag veta det?
vad menar jag med det där? nej men alltså

Ibland blir den syrliga kritiken mot samhället och vårt samhällsklimat tydligare som i den här dikten:

folk klagar på statlig censur
men med tanke på dumheterna politiker yttrar
låter det i mina öron som ett bra förslag

Ge bort hela den här diktsamlingen nästa gång ni är bortbjudna till någon på middag. Det roar garanterat mer och väcker garanterat fler tankar än blomsterbuketten ni tänkte ta med. Och snälla Urtext, tryck upp de här dikterna på små kylskåpsmagneter i sällskap av lustiga illustrationer – då har de funnit sitt rätta element.

Similar Posts:

• Poetry slam på papper
• Den fängslades erfarenheter
• Fina men riktningslösa observationer
• Att leva med poesi – en intervju med Nora Gomringer
• Halleluja liksom

Du är ju Slam-poet, hur kommer det sig att du började med det?
Efter 11 september 2001 återvände jag från New York, väldigt chockad, med en tomhetskänsla och sökande. Jag skrev inte längre samma typ av texter som jag hade publicerat under 2001 och 2002 så jag kände att jag behövde hitta en kanal för de nya typer av texter jag hade börjat skriva. En vän, en känd tysk författare, sa åt mig att testa Poetry Slam. Jag provade första gången vintern 2001 och kände mig hemma med en gång. Jag uppträdde i många år och lämnade Slam-scenen vid årskiftet 2006/2007.

Vad är ditt bästa resultat och har du varit på de individuella mästerskapen i Poetry Slam?
Med mitt lag ”Tha Boyz with tha Girlz in tha Back” vann pris för bästa lag Slam 2005 på All German Slam Championships. Ett år tidigare var jag den enda kvinnan i the Single Slam Finals, även det på All German Slam Championships. Bättre än så har jag inte presterat på den officiella Slam-världsscenen. Jag är särskilt stolt och glad över alla inbjudningar och samarbeten som mitt engagemang på slam-scenen har belönat mig med. Även de inspirerande mötena med andra slam-mästare har varit extremt roliga.

Hur känns det att läsa på scen? Blir du någonsin nervös?
Slam är lärorikt på den punkten. Nästan inget kan skrämma en på scen, men även jag har tillfällen då jag blir nervös. Jag tycker inte om att uppträda inför för många människor jag känner som mina föräldrar, min pojkvän, ex-pojkvänner etc. Den bästa publiken består av främlingar.

Vad tycker du om Poetry Slam som koncept?
Konceptet är idiotsäkert. För organisatörer, och medverkande är det en lätt vunnen framgång – sen blir de rastlösa och vill ha mer… så är nästan alltid fallet. Vidare ambitioner och högre mål får många att vända sig ifrån Slam-scenen. Det friskar upp scenen när nya talanger tar sin plats. Jag vill tillägga att Poetry Slam är tvärtemot vad många anser inte ett litterärt koncept, det är underhållning med bokstäver.

Hur involverad har du varit i översättningen av dina dikter och skapandet av din diktsamling på svenska? Du sa på bokmässan i Göteborg att det var den första gången du presenterades för boken. Menade du då överhuvudtaget eller som färdig produkt?
Jag visste att den begåvade översättaren och poeten Cecilia Hansson arbetade med översättningen och att Madeleine Grive hade köpt rättigheterna till Sag doch mal was zur Nacht som publicerades 2006 på mitt tyska förlag Voland & Quist. Jag blev väldigt glad och smickrad över det. Det här året har även en annan av mina diktsamlingar Klimaforschung från 2008 publicerats på franska. Jag hade mejlat med Cecilia, men inte mer än kanske 5 mejl med frågor om texten och problem kring översättningen. Jag höll den svenska utgåvan av min bok för första gången torsdagen den 22 september vid kl. 14.00. Det var underbart.

Dina dikter är väldigt rytmiska och lätta att läsa och är annorlunda att läsa tyst om man jämför med dina läsningar på scenen. Är de menade att läsas högt på scen eller tyst för sig själv?
De här dikterna som jag publicerade 2006 är sannerligen väldigt ”verbala”. Jag skrev dem främst med syftet att läsa dem högt på Slam-scener, det är förmodligen därför de också har ungefär samma längd allihopa. Det uppdrag jag gav mig själv var att skriva om allt som är svårt att tala om: misshandel, Auschwitz, svåra relationer, kärlek, känslor etc. Jag är glad att de tolkas som monologer och behandlas som det. Det händer att skådespelare använder dem till sina antagningsprover på olika scenskolor. En scenversion av hela diktsamlingen spelas i Tyskland nu. Det vore roligt om det händer även i Sverige.

För mig finns varje dikt i tre versioner: den skrivna versionen, den framförda versionen och den tysta läsarens version. Alla tre är speciella och lika viktiga.

Vad betyder poesi för dig?
Poesi är mitt medel mot världen, för världen och i världen. Jag använder poesi för att påminna mig själv om vissa dagar och händelser, fakta, verkligheten i andra människors liv och för att legitimera mig själv i världen. Den betalar också mina räkningar. Jag tar poesi väldigt seriöst. Med en vink i ögat.

Vad vill du säga till dina läsare och din publik? Jag vill inte lägga mina analyser av dina dikter i munnen på dig, jag vill höra vad du menar med dem. Är de menade att underhålla eller säga oss något viktigt. Om det är fallet, vad?
Vissa talar till dig tillfälligt, vissnar och passerar. Andra kanske fastnar hos dig. Jag hoppas att jag skapar en betydelse i läsarens liv. Ibland handlar mina dikter om väldigt enkla saker: en snigel till exempel, saker som är lätta att upptäcka och undersöka. På lång sikt och med en andra blick på dem kanske du upptäcker en brist på ord i allt babblande, överproduktionen av bilder etc. Jag hoppas få röra dig, kära läsare, på något (positivt) sätt.

Är det några andra språk, utom den svenska och den franska diktsamlingen du är översatt till?
Enstaka dikter är översatta till många språk: kinesiska, vitryska, amerikansk engelska, polska, spanska, katalanska, norska (av Torild Wardenaer) med flera.

Du är fortfarande ung och redan väldigt framgångsrik. Vad vill du göra i framtiden med livet och med poesin?
Livet har sina egna planer, har jag insett. Jag vill vara lycklig med min pojkvän och jag ber för hälsa och välbefinnande för min stora familj. Poesi måste få finnas sida vid sida med mitt övriga liv, annars är det förödande. Just nu jobbar jag mer och mer med radio och tidningar, som jag älskar. I hemlighet önskar jag att får göra fler filmer…

En sista fråga. Jag pratade med många på bokmässan som såg dig framträda där, även jag gjorde det. Jag tror att jag talar för alla när jag frågar när du kommer till Sverige nästa gång?
Ja! Tack för lovorden. Jag är beroende av vänliga människor och en hjälpande hand för att ta mig till Sverige: Goethe Insititut, Madeleine Grive och alla på hennes förlag 10TAL Bok etc. Jag vet än så länge att jag är bokad för Norge i mars nästa år. Vi får se vilka andra stopp jag gör på min nordiska turné. Jag gillade mötena med den svenska publiken mycket.

Du måste föreställa dig känslan av att plötsligt bli läst, och förstådd på ett språk främmande för dig själv. Det är en överväldigande känsla.

Camilla Hällbom och Lina Arvidsson

Similar Posts:

• Poetry slam på papper
• Slamsugning!
• Det gör pissont att vara människa
• SM i poetry slam 2011
• Dagensbok + Pride = SANT!

”Viskande” är ett solklart exempel på en dikt som visst kan läsas tyst men vinner på att framföras på en scen. På scenen demonstreras tystnaden genom att dikten framförs viskande, väsande, stundtals helt ohörbart.

Den här texten har ett problem
Den är klanglös, viskas fram och alldeles för tyst
De gamla hör den inte, de unga är otåliga

Tänk att höra, eller snarare knappt höra, dessa rader framföras på scenen. De fylls då med hela sin betydelse.

Många av dikterna har givetvis sina förtjänster lästa även i tystnad och många av dem är kaxigt skrivna. I ”Du bygger ett bord” byggs det upp en frustration som mynnar ut i den älskande människans sårbarhet.

Du bygger åt henne
Och dig ett bord
Ett bord för två som
Fyra fötter kan sträcka ut sig under
[…]
Bord åt henne och bord åt dig
Ett skitbord åt er två
[…]
Jag önskar
Du byggde ett åt…

Så finns det de där dikterna som till en början inte ser ut att passa in i en diktsamling om familjen, kärlek, ilska, avundsjuka och nyfikenhet. Vid närmare eftertanke gör de kanske det ändå. Ett par dikter om förintelsen, Nazi-Tyskland och DDR trängs bland alla andra dikter. Hela diktsamlingen är sprängfylld av referenser från historien och litteraturen för den som tittar närmare och känner till dem. Så varför skulle inte dessa dikter få plats?

Jag har lagt en penna i det här kuvertet och ett brev till morbror,
ge honom det
Jag har sprättat bort stjärnan från jackan, det är bättre så

Bäst är Nora Gomringer när hon tar i med hela sitt känsloregister, oavsett om hon skojar eller ryter till. Cecila Hansson har lyckats väldigt bra med att fånga det i översättningen men för den som har möjlighet att se Nora Gomringer läsa sina dikter – gör det. Det lyfter hela texten. Hon gör, precis som hon har sagt sig vilja göra, något alldeles häpnadsväckande med språket.

Similar Posts:

• Att leva med poesi – en intervju med Nora Gomringer
• Alice 10 i topp på bokmässan
• Vecka 41 på dagensbok.com
• Riktig ”kylskåpspoesi”
• Vems är då felet?

Ni missade väl inte helgens stora special på temat manlighet? Om så är fallet går det utmärkt att kika in och botanisera bland texterna såhär i efterhand.

Bland godbitarna hittar ni till exempel
Linas krönika Vem ska trösta mannen?
Camillas recension av Dingo Dingo och Ellas text om Halldór Laxness Fria män.

Den här veckan drar igång med bland annat Björns bokhylla. Senare recenserar Alice Livet börjar på fredag av Ioana Pârvulescu, som hon tyckte mycket om. Det är en ovanlig roman som utspelar sig i Bukarest i slutet av 1800-talet och innehåller ett myller av människor och historier. Bland annat handlar det om ett mord, en försvunnen börs, en man som rest i tiden, en budpojke, ett antal rivaliserande tidningar och ett nyårslotteri.

Camilla har läst Nora Gomringers diktsamling Men säg nåt om natten, som nyligen översattes från tyska till svenska. Camilla tycker om Nora Gomringer som poet, men ser henne som kraftfullare på scenen än i bokformat som den estradpoet hon är. Dessutom bjuder Camilla och Lina på en intervju med Nora Gomringer. Missa inte!

På lördag har Dagensbok en gäst i form av författaren och skrivpedagogen Charlotte Qvandt, som kommer att skriva om ett gäng barnböcker, bland annat Vita streck av Sara Lundberg och Trädet är en hemlighet av Mia Maria Güettler.

Trevlig läsning!

Önskar

Similar Posts:

• Alice 10 i topp på bokmässan
• Poetry slam på papper
• Vecka 40 innehåller bågnande bokhyllor och manlighetsspecial
• The beauty of Bukarest
• Att leva med poesi – en intervju med Nora Gomringer

2. Zombieporträttet
Om man köpte seriealbumet The walking dead i förlaget Aparts monter fick man ett zombieporträtt av sig själv på köpet, signerat förlagets eminente Jimmy Wallin. Måste säga att det lätt var mässans bästa deal.

3. Aris Fioretos
Var moderatorernas moderator. Under en dag pratade han först med tre tyska författare om brott och våld i litteraturen, därefter med giganterna Herta Müller och Peter Nádas om språk och hemhörighet, sedan med mässans egen husgud Karl Ove Knausgård. Dessutom hade han egna programpunkter, och rakt igenom var den ytterst njutbara tyskan lika perfekt som de välavvägda svenska meningarna. Att följa Aris genom mässan var en njutning.

4. Nora Gomringer
Tysk estradpoet med en sällan skådad lyskraft. Med fantastisk karisma och scennärvaro framförde hon sina texter om allt från språk över förintelsen till hundar. Hon har arbetat mycket med video och flera av hennes dikter finns på Youtube, bland annat den här, Du baust einen Tisch. Det är förstås allra bäst om man förstår tyska, men kraften känner man ändå. I skriven form finns dikterna ute på svenska nu i samlingen Men säg något om natten då.

5. Folk
Bokmässan är platsen där du träffar dina kusiner och dina kollegor, författare och förlagsfolk, gamla skolkamrater och framtida kärlekar. Och det mest fantastiska av allt – alla är överens om att böcker och läsning är det viktigaste av allt i hela världen, och att just här och nu är himmelriket.

6. Baby´s in black
Snyggaste omslaget hade Arne Bellstorfs serieroman om kärleken mellan Stuart Sutcliffe, Beatles femte medlem, och fotografen Astrid Kirchherr, i Hamburg på sextiotalet. Liksom Astrid var är boken starkt inspirerad av den franska existentialismen och det svartvita modet som gällde då.

7. Åren runt sekelskiftet
Sedan jag nyligen läste Yvonne Hirdmans Den röda grevinnan har jag blivit fascinerad av det Europa som en gång fanns, den kosmopolitiska världsdel där folkgrupper levde sida vid sida, gränserna verkar ha varit öppna och folk reste mellan Paris och Berlin men också till Bukarest och Vilnius. Fick några fascinerande tillägg till det intresset på seminarier både om rumänska Ioana Pârvulescus roman Livet börjar på fredag (recension kommer snart) och österrikiska Bettina Balàkas Eisflüstern (finns inte på svenska än tyvärr). Känns lite som om en hel värld gömdes bakom järnridån, inte svårt att bli nostalgisk när man tänker på den idag.

8. Knausgård
Nej, jag har inte läst boken och jag lyssnade inte på honom på mässan heller. Men hans ande vilade över mässan, människor pratade om honom som om han vore mytisk, och dragningskraften verkade närmast andlig den med. Vet just nu inte om jag ska ta detta som ett tecken på att jag bör läsa honom, eller på att jag bör strunta i det.

9. Stå i monter
I år åkte jag med jobbet och tillbringade därför en del av mässan i Regionbibliotek Stockholms monter. Intensivt men roligt var det. Vi delade ut Stadsbibliotekets fina skrift med boktips, och alla ville ha!

10. Alla böcker man har med sig hem.
Alltid lika kul att kolla igenom bokskörden när man väl är hemma igen, ofta blir man glatt överraskad. Bland det roligare i år de antikvariska fynden The mask of Cthulhu (eller som det står på baksidan ”Six stories of sheer terror from the gruesome lore of Cthulhu”) av Lovecrafts kompis August Derleth, och The living world of Audobon, en bok med fågelmålningar i en genre jag nyligen blivit väldigt förtjust i: handmålade illustrationer av växter och djur.

Similar Posts:

• Vecka 41 på dagensbok.com
• Vad händer på mässan? – några tips får ni här
• Poetry slam på papper
• Stor special om tyskspråkiga författare och deras böcker inför bokmässan
• Camillas 10 i topp på bokmässan