När jag läser Julia Thorells Fri kärlek tänker jag att det måste vara det bästa exemplet på väldigt länge där seriemediet verkligen utnyttjas fullt ut och pekar på just vad det är som är unikt med detta uttryck. Den realistiska och vardagliga handlingen (som varit svenska serieskapares kärnverksamhet sen way back) finns där och skildrar Junis sökande efter kärlek, närhet, sex, vänskap, omtanke och andra dylika saker som verkar så bra och enkelt på pappret men som kan vara så dåligt och krångligt i praktiken. Men berättartekniken är ny i genren. Den påminner mer om Max Anderssons eller Don Rosas sätt att arbeta dynamiskt med serierutorna än de vanliga diskbänkstecknarna som skildrar liknande ämnen. När Thorells bilder lämnar det realistiska låter hon t.ex. Julia bli en robot i en helt vanlig miljö som rabblar upp sitt försvar till sitt påstådda nätdejtande:

”Det är en sexsida, inte en dejtingsida. Jag är inte ute efter seriös relation. Jag vill ha något okomplicerat.”

Det är svårt att förklara i en text som den här, just för att Thorell ägnar sig åt något som är mediespecifikt för seriekonsten. Utan ljud och rörlig men med ett sätt att gestalta en självbild. Som när hon svingar sig omkring i ett ensamt kök som blir en sorglig djungel. Eller när hennes sorgliga flyttlass blir den vackert felande länken mellan Lars Vilks Nimis och en farkost från filmen Resan till Melonia (om jag inte vore så rädd för saker som gör ont skulle jag tatuera in detta happy place direkt, så snyggt är det). Det är oerhört vackert när hon styr sitt skepp tillbaka till sin barndom i kollektivet (som skildrades i debutboken). Kopplingen mellan den ”fria kärlek” som rådde i barndomen och hennes eget kärleks- och sexliv låter hon passera okommenterad. Det är show don’t tell och det är väldigt bra genomfört, inga hurtiga förenklande analyser.

Thorell skildrar även skilda ämnen som yrkesliv, sorg och festivaler väldigt träffsäkert men mina favoritstunder i boken är all stelhet, all osäkerhet. Dialogen är väldigt välskriven och kombinationen med ömsom avskalade bilder där Juni faller genom ett vitt tomrum, och det inledande komplexa peace-märket gör detta till en obligatorisk serieroman för finsmakarna och en alldeles utmärkt inkörsport för de som vill börja läsa serier.

Similar Posts:

• Konsekvenser av en fri och gränslös barndom
• Dystopisk släktsaga
• Vecka 3: mediciner mot vardag och kris
• En container fylld av guld
• Kvack!

Därför var det lite chockartat för mig när jag för några veckor sen, i bokhandeln där jag jobbar, rekommenderade Kristian Gidlunds bok I kroppen min till en kund som uttryckligen inte ville några ”språkexperiment eller deckare” utan gärna självupplevda berättelser. Jag hade knappt hunnit ta ner ett ex. från hyllan och börjat återge handlingen förrän hens axlar åkte upp och ansiktet stelnade. Hen förklarade snabbt och irriterat att hens partner har cancer och att det därför såklart inte är aktuellt att spendera den lilla lästid som går att få på att läsa om cancer. Istället fick det bli en bok av Lucy Dillon som bara stod en meter bort på en annan hylla.

Oavsett om litteratur är en lindrande verklighetsflykt eller används som en antidepressiv tablett så är dagensbok.com ett välfyllt apotek utan bipacksedlar där det går att skriva ut så många recept som du själv vill. Här är hyllan med veckans nyinkomna antidoter:

Idag recenserar Kari fotografen Stefan F Lindbergs bok Sjömän II. En hyllning till sjöfartsyrket enligt förlagets hemsida. Och det är snyggt. Nästan för snyggt tycker Kari. ”Jag vill hylla honom tillbaka, men jag blir inte så berörd som jag hade önskat. Så jag semihyllar honom med en niopoängare.”

På torsdag skriver Anna om Anna Mattssons Ljusgatan. En vemodig men spännande diktsamling vars innehåll inte alls har samma positiva klang som titeln.

På onsdag skriver jag om Fri Kärlek av Julia Thorell som tar en vardagsnära berättelse om kärlek som visar vart serieskåpet ska stå.

På söndag skriver Björn om Kate Atkinsons nyligen prisbelönta Life After Life, en återkomst som heter duga med en déjà vu-roman om att göra om och göra rätt.

Similar Posts:

• Transparens och reflexion
• Fri kärlek
• Vecka 20 på dagensbok.com
• Vecka 22 på dagensbok: ALMA-pristagare, social media-dystopi och cancerskildring
• Ljuset i civilisationen

Idag skriver Emelie om Julia Thorells debut, serieromanen Juni. Det är en roman som gör upp med Junis uppväxt i ett hippiekollektiv, den fria och gränslösa barndomen ger konsekvenser i Junis vuxna liv. En både tragisk och rolig
uppväxtskildring som tyvärr inte bjuder
på så mycket nytt.

Richard recenserar den engelske poeten John Donne, som Gunnar Harding tolkat till svenska, och ellerströms förlag gett ut under titeln Skabrösa elegier och heliga sonetter. Han tyckte mycket om den! Intensiv erotisk-religiös poesi. 1600-tal – men kunde varit skriven idag.

Oscar skriver om Cold Spring Harbor, Richard Yates sista roman från 1986. Vi får följa två familjer vars öden länkas samman och som vanligt med Yates är det livsöden som inte utvecklat sig fullt så bra som personerna hoppats på.

På lördag blir det Marilyn Monroe-special med anledning av att det i år är 50 år sedan hon dog. Emelie skriver om två nyutgivna böcker om hennes liv, Metaformoser som är en fotobok och Fragment som innehåller mer text i form av brev, dagboksanteckningar och dikter av Marilyn Monroe. Camilla skriver om filmen My week with Marilyn, en film som bekräftar tidigare bilder av Marilyn. Dessutom en nyläsning av Blonde av Joyce Carol Oates. Missa inte!

På lördag fortsätter Lina Forss också sin läsrapport om Frihet av Jonathan Franzen.

Veckan avslutas med ny månad, som här på dagensbok.com också betyder ny tio i topp-lista!

Trevlig läsvecka

önskar

Similar Posts:

• Vecka 1 på dagensbok.com – Gott nytt bokår!
• My week with Marilyn
• Betagen är rätta ordet för känslan
• Ny vecka på dagensbok.com
• Sökte en kvinna och fann en själ

Juni växer upp tillsammans med sin pappa i hippiekollektivet Skogen. Hon rår för det mesta om sig själv, går dit hon vill gå, med den som finns tillgänglig. I kollektivet gör Juni även sin första bekantskap med serier, och det är inte vilka serier som helst utan ”vuxenserier” med mycket naket. Pappans oförmåga eller ovilja att censurera bort valda delar av verkligheten för sin dotter följer henne upp i vuxen ålder. ”Det största hotet mot demokratin är censur!”, ”För om man visar vissa saker men inte andra hycklar man.” och ” Vi måste ge våra barn en sann bild av verkligheten!” är den syn på censur som Juni blivit sviken av som barn.

Uppväxten i hippiekollektivet har även gjort Juni oförberedd på de sociala situationer hon hamnar i. Hon börjar läsa grafisk design och illustration på Konstfack och vet inte hur hon ska hantera de öppna, kala lokalerna. Istället för att gå med de andra på lunch sitter hon kvar själv, har ångest varje dag och vill hellre göra serier än skapa grafisk design.

Den problematiska relationen till pappan följer med upp i vuxen ålder. När Juni konfronterar pappan med varför hon fick läsa dessa erotiska serier som barn försvarar han det med: ”Förresten var det för att USA var fullt av hycklande moralister som ville förbjuda allt som var roligt”. Och det är ett av de få ställen som distansen mellan pappan och Juni blir rolig i all sin tragik.

Att Juni tillslut lever ut den fria sexualiteten som hon är uppfostrad med är befriande i all sin självklarhet. Hon dejtar män med skev manlighetssyn, män som skrämmer henne och åker till Italien och knullar runt. I Italien är det som gjort för konflikt, spänning och hetta. Men det potentiella triangeldramat blir varken till trekant eller gräl. Därför blir Julia Thorells kollegor Lina Neidestam och Frida Ulvegren mer utmanande mot både karaktärer och läsare.

Bilderna är ritade i svartvitt, med en lätt överdriven detaljrikedom. I de kapitel som skildrar uppväxten och pappans hem är det ett myller av grejer, som gör det svårt för läsaren att uppfatta det som faktiskt finns där. Men det är liv, rörelse och värme i illustrationerna. Undantaget är Konstfack, som är rakt och rent, precis så dött och ogästvänligt som Juni upplever det.

Det är en klassisk uppväxtskildring av en ovanlig barndom, som Julia Thorell skriver och ritar fram. Den är många gånger förutsägbar på ett sätt som gör att alla möjliga utvägar försvinner. Men Juni ger mig en insikt i att alla barndomar behöver bearbeta sina egna trauman. Och att Juni efter sin uppväxt i kollektivet Skogen trots allt har lyckats hamna i en vuxenserie tillsammans med både naket och erotik måste trots allt räknas som en vinst.

Similar Posts:

• Fri kärlek
• Svensk Sex and the city i serieformat
• Veckan på dagensbok.com – serier, erotisk poesi och Marilyn Monroe
• Olika nyanser av melankoli
• Igenkänningsfaktor i råsnyggt format