Erotik är spännande, tycker jag, för att det främst handlar om funktionell läsning. Det är klart att jag som kritiker tittar på språk och kvalitet och jämför sinsemellan, men det allra viktigaste är om upphetsningen föds eller inte. Och här finns det olika grader att ta hänsyn till. Blir jag våt/hård när jag läser? Är det nödvändigt att gå och göra något åt det till och med? Kan jag läsa i lokaltrafiken eller är det alldeles för genant?

Eller kanske är det bara kittlingen jag vill åt? Det lite lätt förbjudna, med en touch av romantik? Verklighetsflykt från den tråkiga vardagen? Ny gödning åt sexfantasierna?

Alla böcker söker skapa en värld som läsaren kan förlora sig i, och när det plötsligt handlar om sexuell upphetsning blir många blyga. Själv tycker jag att erotiken, när den är som bäst, har stora likheter med skräcken. Stephen King kanske inte är världens mest slipade språkkonstnär. Men blir jag rädd när ljuset släcks, då har han lyckats ändå. Ni vet, som de fruktansvärt undermåliga sexnovellerna eller taffliga filmklippen vi googlar oss fram till när upphetsningen slår ut hjärnan… Det är inte bra, men det fyller sin funktion.

Fifty shades of Grey skapade inte bara en norm för handling, där BDSM varvas med romance och dominant man lär upp oerfaren undergiven kvinna; det började även diskuteras omslag. I en intervju i radio sa Carl-Michael Edenborg, redaktör för Vertigo, att de inte märkt av något enormt uppsving på sin försäljning. Det föreslogs då att detta kunde bero på just omslagens karaktär; där Vertigo visar anus och trekanter visade den ”nya vågen” av erotisk litteratur bara försiktiga blurriga detaljer av kvinnokroppar, gärna i enhetlig färgskala, såsom blått. Kallt, avskalat, ofarligt.

Vare sig du gillar det försiktiga eller det mer direkta, är den här specialen till för dig som längtar efter en erotisk utflykt. Vi bjuder på både nyutkommet och djupdykningar i arkiven. Hoppas du hittar något att njuta av i vintermörkret!

/ Redaktionen genom Lina Arvidsson

Anonym: Flossie
”Stöt, älskling, stöt som en demon!”

”Nu, min käraste Jack, tänker jag prata med dig om de olika sätten att knulla, eftersom du naturligtvis vill knulla mig och eftersom jag för min del gärna vill bli knullad i alla möjliga ställningar och i varenda del av min kropp där en respektabel ung dam rimligtvis kan be om att få bli knullad.”

” Läs mer

Joy & Joel Svensson: Våga flyga: Vår väg till sexuell frihet
En guide till sexuell frihet

”Vi börjar mitt i en sexscen, där en kvinna bjuder ut sig till flera män i ett rum. Det är slickande, det är massageolja, det är bultande lemmar och blöt fitta. Avslutningsvis spermasprut gånger flera i ansiktet. Skrivet på ett sätt så att jag lite grann ångrar att jag började läsa den på tåget, i tron att det var en betydligt torrare fackbok.”

” Läs mer

Benedicta Söderberg: Tio lektioner i lust
Lite halvfuktigt

”Benedicta lever i en relation med Mark. Men de har glidit ifrån varandra sexuellt. En dag möter hon en man på tunnelbanan, Julian, som är av latinamerikanskt ursprung och har något som väcker Benedictas åtrå. De börjar träffas och Benedicta upplever nya saker sexuellt. Hon har tidigare bara legat med Mark.

Det här har blivit det traditionella upplägget, det vi plötsligt vant oss vid som kutym för erotiska romaner.”

Läs mer

Simona Ahrnstedt: De skandalösa
Romantik och historia i en vinnande kombination

”Känner du ibland ett starkt behov av kostymfilm? Lite Jane Austen att krypa upp i soffan till, med förbjuden kärlek, vackra klänningar och herrgårdar? Förförelse och bal på slottet? Då har du hittat rätt.

Simona Ahrnstedt har släppt tre böcker, men detta är den första jag läser. Hon brukar kallas Sveriges enda romancedrottning, men något säger mig att den sitsen inte kommer att vara helt säker framöver.”

Läs mer

Malva B.: Begär
Försiktig erotik som inte rockar min värld

”En sak jag är jävligt trött på, det är att det ska göras skillnad på kvinnors och mäns sexualitet. Kvinnors lust ses liksom fortfarande som lite mer försiktig, porslinsaktig, skör, och framför allt fin. Medan mäns är, vadå? Råbarkad porr utan subtilitet?”

Läs mer

E L James: Femtio nyanser av honom
Som Gessle med ögonbindel

”När jag får i uppdrag att läsa bestsellern Femtio nyanser av honom, på engelska Fifty shades of Grey, är den redan boken alla talar om. På Ica-jobbet undrar kollegorna om jag läst den än, för alla har ju det, man böjer sig över kassan och viskar och fnissar, “jo, jag gillade den”, hihihi…” Läs mer

Simona Ahrnstedt: Betvingade
Historisk hetta

”När jag med tajt deadline kastar mig in i Betvingade har jag hört Simona Ahrnstedt berätta om den flera gånger. Om boken och om genren hon skriver i, romance, som är den största litterära genren ute i världen men som knappt existerar i Sverige. Visst är vi svenskar lite tillbakadragna, lite fina i kanten och drar oss för att läsa om romantik och…” Läs mer

Vina Jackson: Åttio dagar gul
Sexuellt maktspel

”Hur bra kan en bok som marknadsförs som erotisk litteratur vara tänker jag, innan jag slår upp första sidan i Åttio dagar gul och börjar läsa. Den är inte så tokig som jag först trodde. Märk väl att jag läser den här innan jag har hakat på 50 shades of Grey-hysterin och inte har så mycket att jämföra med men nog känns det …” Läs mer

Gunnar Blå: Du äter mitt ansikte och ännu fler historier
Välkommen in i en skruvad värld

”Första gången jag kom i kontakt med Gunnar Blå, en pseudonym flitigt anlitad av Vertigo, var två år sen, då jag lånade en novellsamling av en kompis. Jag var i starkt behov av nya sexfantasier, och är det något man kan hitta hos Gunnar Blå är det just det. Nytt. Jag läste om den gigantiska skolflickan som vandrade gatorna fram…” Läs mer

Åsa Anderberg Strollo (red.): Het
En ny erotisk ungdomslitteratur

”Att erotisk litteratur betraktas som en trend just nu har väl knappast något missat? I bokhandlarnas skyltfönster dignar högar av Fifty shades of Grey. I bok-tv och bokradio talar man om den – den nya erotiska litteraturen. Inte för att erotiska skildringar på något sätt är nytt, den som har läst en del och…” Läs mer

Lina Neidestam: Maran
Smart, politiskt och hett

”För fyra år sen utkom den första delen i kolik förlags femisex –serie, Drift av Jan Bielecki och Liv Strömquist. Nu kommer alltså nästa bok, Maran av Lina Neidestam. Det är porr där kroppar och karaktärer fortsätter att vara subjekt. Men framförallt är det porr som välkomnar…” Läs mer

Karolina Bång: Cowgirls
Pang, pang! Glädjerus i trosorna

Karolina Bång har skapat ett Vilda Västern-universum i serieformat enbart befolkat av lesbiska kvinnor. En sån underbart bra idé det är! Varje serie i erotiska serieboken Cowgirls introduceras med en sidan tre-tjej, minus
…” Läs mer

Denis Robert: Lyckan
Hormonell magi

En av mina vänner, Ernesto, anser att det som förenar en man med en viss kvinna är att deras fortplantningsorgan passar perfekt ihop. (…) Enligt Ernesto hade Gud tänkt sig sex sju miljarder individer med manliga och kvinnliga organ, hanar och honor…” Läs mer

Alfred de Musset: Gamiani eller en orgie i två nätter
Det som är boskap i andra…

Det är svårt att recensera en bok som Alfred de Mussets Gamiani. Det är svårt överlag att recensera erotik, och det blir inte enklare av att den är skriven 1833. Den centrala frågan här måste vara: är det fortfarande läsbart? Jo…Gamiani är en gotisk, erotisk roman…” Läs mer

Leif Eriksson: Kärlek – de bästa erotiska berättelserna
Det pornografiska är politiskt?

Det fanns en gång en tid, betydligt mer naiv än vår egen. (Det är åtminstone den dominerande föreställningen.) På den här tiden trodde man på den frigörande kraften i … lite allt möjligt, faktiskt. Pornografi till exempel. Kanske berodde det på att det fortfarande i så stor utsträckning…” Läs mer

Juan Manuel de Prada: Fittor
Voi vittu vilken störtskön lektyr!

”En kuk är en kuk är en kuk” skrev Sture Dahlström i någon av sina böcker. Och nu är det även dags för fittan att inta de finare salongerna. Bra. En fitta är en fitta är en fitta och inget annat. Det är hög tid att sluta censurera allt som befinner sig nedanför…” Läs mer

Liv Strömquist: Drift
The female gaze

Feministisk sexunderhållning i serieform, hur mycket sådan har du i bokhyllan hemma? Nej, förmodligen inte. Men nu har Kolik förlag bestämt sig för att ändra på det. Med Drift drar förlaget igång sin Femisexserie som ska erbjuda “antimoral, kvinnliga subjekt och hälsosam…” Läs mer

Du hittar ännu mer lästtips i våra tidigare erotikspecialer:
2012 Erotik och Romantik
2010 Sex

Similar Posts:

• Historisk hetta
• Sexuellt maktspel
• Voi vittu vilken störtskön lektyr!
• Sexuell önskelista 2
• En ny erotisk ungdomslitteratur

Det finns dock ingen anledning att oroa sig för att något av dessas verk skulle landa i svensk översättning i din lokala bokhandels skyltfönster: de är alla påhittade. Den klurige Bolaño har, lite som Jorge Luis Borges, arbetat med ett knippe fiktiva minibiografier. Och precis som hos Borges lever dessa inte isolerat, utan läsaren märker efter ett tag att de refererar till varandra på olika sätt och slår små broar varandra emellan.

De allra flesta författarna sägs ha levat under 1900-talet, med undantag för några stycken som levat in på 2030-talet, vilket i sin tur gör att det fiktiva och fantastiska draget hos boken blir än tydligare. Det (fiktiva) publiceringsdatumet måste vara någon gång runt 2030. Förutom att Bolaño presenterar deras levnadsöden ägnas stora delar av boken åt referat av deras litterära verk. En författare vars böcker jag blir sugen på att läsa är Zach Sodenstern, science fiction-författare och upphovsman till Gunther O´Connells saga. Bland mycket kan nämnas Gunther O´Connels hund; ”en mutant vagabonderande schäfer med telepatisk förmåga och nazistiska tendenser”. En annan är Pedro González Carrera, poet, vars andra publicerade dikt ”består av trettio skarpa och rena rader och är en återupprättelse av Il Duces nedsvärtade arméer och de förhånade italienarna”. Eller varför inte Franz Zwickau som skrivit dikten Dialog med Hermann Göring i Inferno;

där poeten på den svarta motorcykel han skrivit om i sonetterna kommer till ett övergivet flygfält på Venezuelas kust, en plats nära Maracaibo vid namn Inferno, där han möter riksmarskalken och samtalar med denne om olika ämnen: flygning, svindel, öde, obebodda hus, mod, rättvisa, död.

Och så vidare. Och precis som all god sydamerikansk litteratur (tänk Juan Manuel de Pradas ”novellsamling” Fittor eller varför inte många av Bolaños egna dikter i samlingsvolymen Det okända universitetet) innehåller denna bok sin beskärda del av snusk. När författaren Rory Long porträtteras referereas en av hans dikter där Leni Riefenstahl och Ernst Jünger ligger med varandra: ”En hundraårig man med en nittioårig kvinna. Gamla benknotor och döda vävnader.” Ernst och Leni ”knullade och knullade, utan att kunna ta sig loss från varandra, som två brinnande hundar i en dal bland får.” Det litet förutsägbara här är ju dock att Jünger, som så ofta, skrivs in i en nazistisk idétradition – vilket inte riktigt stämmer. På samma sätt passerar Nietzsche revy på flera ställen i boken.

I den sista biografin, en av de längsta i boken, dyker plötsligt författaren Roberto Bolaño upp i texten (en härlig meta-egotripp) i sökandet efter den mystiske författaren vars biografi vi just läser. Genom att koppla sig själv till en av dessa fiktiva biografier oskadliggör Bolaño den kritik som annars kunde riktats mot honom: ”Roberto, är du inte lite väl fascinerad av nazismen?” Genom sitt grepp skapar han den nödvändiga distansen till sitt eget verk.

Det här är en otroligt festlig bok. Ett problem jag dock kan uppleva är att alla författarna framställs som mer eller mindre fullständigt knäppa. Nog måste det funnits i övrigt normala och intelligenta författare som ställde sig själva och sitt konstnärskap i nazismens tjänst? Vi har flera exempel från de flesta europeiska länderna under 1930- och 40-talet. Författare som sedan gjorde avbön och som väl på det stora hela måste betraktas som normala och friska. Varför finns det inga sådana i Nazistlitteratur i Amerika? Se där en känslig fråga som Roberto Bolaño knappast gör något åt för att besvara eller nyansera. Snarare späder han på okunskap genom en ganska endimensionell analys.

Detta är dock en invändning i förbifarten. Okunskap eller inte: detta är en rolig bok att läsa. Den pedagogiska frågan inställer sig efter läsandet av en bok: Har vi lärt oss något nytt? Nej, egentligen inte. Man kan inte säga att det litterära greppet är särskilt nyskapande, snarare vilar det som sagt i hög grad på Borges (dock utan att förfalla till pastisch). Men en läsfest är det, och som sådan rekommenderar jag den varmt!

Similar Posts:

• Ett glänsande smycke
• Den ofullkomlige riksledaren
• Vecka 41 på dagensbok.com
• Att tänka på en björn…
• Mörker och tomhet

Skulle jag rannsaka mig själv, i person av en så kallad man, så skulle jag göra det den här gången, en gång för alla. Tänkte jag.

Sagt och gjort. Jag betar av ena novellen efter den andra, märker efter ett tag att ett sammanhang börjar skönjas mellan de olika kapitlen. Vem är det som målas upp i en allt klarare bild upp om inte författaren själv. Det är alltså inte nödvändigtvis mannen som står i fokus, man får tolka det lite som man vill. Men det finns väl ändå ingen som inte vet vilka dessa rader riktar sig mot:

Att han skiljer på kärlek och sex. Att han aldrig sätter på hatten på tandkrämstuben. Att han avskyr paraplyer, till och med när det regnar. Att han kan sträva efter dygden men inte sanningen. Att han är mer begåvad för matematiska resonemang. Att han har bättre orienteringsförmåga. Att han har svårt för att gråta. Att han är en reflexmässig nejsägare.

Och så där fortsätter det i två sidor. Faktum är dock att här ges både ris och ros till mannen. Camille Laurens har inte för avsikt att ge den där stereotypa bilden av mannen, även om man kan tro det vid första anblicken, det är snarare tvärtom ibland. Laurens visar även vördnad, ömhet och kärlek för mannen. Hon gör det med stora ord, i meningar som riktar sig direkt till det manliga könet. Men där spricker planen och faller pladask ner i patriarkatets soptunna. Ty sannolikheten för att några män kommer att läsa Laurens noveller är ganska så liten, skulle nästan våga påstå att den är obetydlig.

Kan själv ärligt talat säga att jag aldrig hade plockat upp den här boken om det inte hade varit för att den skulle recenseras.

Vad fick mig att fortsätta läsandet, då? Jo, jag hoppades in i det sista att Laurens konventioner skulle lösas upp ju längre in i boken jag kom. Jag hade bilden av en kvinnlig variant av Juan Manuel de Pradas Fittor framför mig, jag ville ha mer rakt-på-sak-beskrivningar och inga travande skönmålningar och platta metaforer. Laurens noveller blev i slutändan alltför kvinnliga för min smak, för mjäkiga och inte minst – för tantiga.

I deras armar är skriven av en kvinna i sina bästa år men tantigheten gör sig ändå påmind och det smakar också därefter. Jag var bara snäll när jag läste ut boken. Och någon riktig rannsakan blev det heller aldrig, möjligen en tankeställare men inget mer.

Similar Posts:

• En berättelse om överlevnad
• Festlig filur?
• Voi vittu vilken störtskön lektyr!
• Att panorera, att fokusera
• Ack stilen, den stilen

För alla oss som redan betat av den mindre finare litteraturen (även den s.k. erotiska litteraturen), där just Dahlström, Henry Miller och många andra "snuskförfattare" sagt sitt för länge sedan, är inte Fittor något överraskande, än mindre banbrytande. Det är simpel anatomisk fakta som vävts in i snitsiga metaforer och liknelser, poetiska rosknoppar som å ena sidan imponerar på en litterärt och å andra sida smeker ens köttsliga lusta.

Det är en väsentlig skillnad på porr och erotisk litteratur. Porr är banalt. Erotisk litteratur är tankeväckande. Även om en del av Juan Manuel de Pradas noveller/essäer, med viss revidering förstås, skulle kunna få en och annan tusenkronorshonorar i porrblaskorna, så spelar han i en helt annan division än porrnovellisterna; han är medveten om vad han gör. Han är smart.

Det märks tydligt att det som bara så sent som för några år sedan var tabu, idag är accepterade diskussionsämnen såväl i media, skolor och de svenska folkhemmen. Till och med Bibelkommissionen insåg förändringarnas tid när de inte längre ifrågasatte Höga visans plats i Bibeln. Bra. Erotik är just inget annat än erotik: naturens självklaraste lag.

Till skillnad från de klassiska snuskförfattare skyddar sig de Prada bakom sitt välpolerade akademiska hölje, där kan han ostört briljera med sina litterära kunskaper och därmed undkomma de flesta naiva ultrafeministers klor. Detta är lite trist, novellerna/essäerna kan emellanåt kännas något tillgjorda. Detta innebär dock inte att de Pradas bildspråk är trist och tillgjort. Nix, inte det minsta. Han har ett härligt lekfullt språk som, när tillfälle ges, inte drar sig för att knäppa moralkakorna på näsan.

Voi vittu, de Pradas lilla fittprojekt (som först var avsedd endast för hans närmaste vänner) är i allra högsta grad störtskön lektyr – en bok som borde ligga och fläka ut sig på var och ens soffbord. Skrattade och myste om vartannat när jag läste de olika kapitlen, med de lätt provocerande rubrikerna "Okända kvinnors fitta", "Tugga på fitta", "Änkors fitta" osv osv.

Elitistiskt eller limbiskt fittänkande? Vilket som. Spanjoren de Prada låter oss följa med på en resa från Antikens marmorstatyers fittor fram till dagens industriella och kodade fittor. Det är vackert. Jag kan inte mer än ge de Prada en klapp på axeln och be alla er andra, fittor som kukar, att dra ner byxorna för att skåda poesin som gömmer sig där nere – under midjan.

Similar Posts:

• Medel till litteraturikon
• Kom igen, det svänger ju!
• För mjäkigt och tantigt
• Tema: Erotik
• Poètes maudits