Den cyniske Walter Grön har inte varit sig själv sedan han blev frånkopplad utredningen av de råa morden på några av rättsväsendets viktigaste företrädare. Han tar semester och reser till Frankrike, men inte för att koppla av. Istället tar Walter hjälp av sina kontakter inom Europol för att på egen hand komma vidare i utredningen. Hans assistent Jonna de Brugge har kärlekstrassel samtidigt som hon har en internutredning hängande över sig på grund av tidigare fadäser.

I väntan på att internutredningen ska bli klar, tar Jonna ett beslut. Ett beslut som kommer att påverka inte bara hennes framtid inom polisen utan också leder henne in i en mardrömslik jakt samtidigt som hon stångas med databrott, olagliga undersökningar och får kämpa för sin egen överlevnad.

Låter det fartfyllt och spännande? Det kan jag lova er att det är. Spänn fast säkerhetsbältena och putsa glasögonen så att ni inte missar något. Här hålls sällan några fartbegränsningar. Det jobbas fortfarande med cliffhangers vilket ger historien en extra skjuts. Tyvärr känns det som om historien skenar. Den vill berätta så mycket att jag inte hinner lyssna. Berättelsen exploderar i knepiga dataintrång och vetenskapliga böljande besvärjelser. Svindlande men ganska obegripligt och rörigt.

Jag har längtat efter en fördjupning av karaktärerna.Det får man i denna avslutande del. Allting blir tätare och vi får svar på många gåtor. Tyvärr stannar det där. Det är så mycket ensamhet och ångest som bärs inombords. Så många olyckliga själar som sitter i samma båt. Tänk om de hade kunnat hjälpas åt att ro. Desto mer gläds jag åt den spirande kärlekshistorien som faktiskt en av våra huvudkaraktärer drabbas av. Den är trevande och fint berättad.

Stefan Tegenfalks kriminaltriologi kommer att filmatiseras av svt. Undrar vilka skådisar som är påtänkta för buttra Walter och prudentliga Jonna? Men allra mest undrar jag vem som får äran att spela journalisten Jörgen Blad? Killen som får mig att vrida mig av skratt så fort han är i farten.

Similar Posts:

• The beat goes on
• En rågad portion svensk husmanskost
• Vecka 12 på dagensbok.com: Nu är det vår!
• Såsom löken bär på lager…
• Kalla brott och osynliga händelser

I lördags sådde vi ett frö här på dagensbok.com inför världspoesidagen på onsdag. I den kunde vi läsa om både svensk och internationell poesi, nyskrivet och gammalt. Om du missade den eller vill ha tips på vilka dikter du ska läsa på onsdag, finns det såklart fortfarande chans att spana in den!

Imorgon blir det mer poesi i form av Elisabeth Berchtolds debut, Marialucia. Följt av den tredje och avslutande delen i Stefan Tegenfalks kriminaltriologi. Det är en dramatisk upplösning som inleddes med Vredens tid och Nirvanaprojektet. Vad Anna Liv tycker om den sista boken om den cyniske ensamvargen och tillika kriminalkommissarien Walther Gröhn och hans kollegor får du veta på onsdag. Mot slutet av veckan bjuder en av våra nya skribenter Karin på ungdomsboken Hur svårt kan det va av Anna Knutsson och Ann-Christine Magnusson.

Med andra ord, fullt med vårtecken på dagensbok.com! Trevlig läsning önskar vi i redaktionen!

Similar Posts:

• Vecka 27 är en bred solfjäder av teman på dagensbok.com
• The beat goes on
• Den suraste gubben i ett hyreshus
• Den helande länken?
• Helgon och kroppar

Samtidigt är den korkade flåbusen Hedenhös i farten. Han blir alltmer trängd och desperat och snart har vi ett rafflande gisslandrama där kommissarie Walter Gröhn bokstavligt sitter som klistrad vid hönshjärnan Hedenhös. Min favorit från Vredens tid, den tvålfagre, självgode journalisten Jörgen Blad har tyvärr inte särskilt stort utrymme. Han fladdrar förbi och får göra sitt scoop. Däremot får vi reda på mer om den cyniske Walter. Hans trasiga själsliv blottas, och hans och Jonnas relation djupnar. Jonna träffar även kärleken i en arkeolog som figurerade som vittne i den förra boken. Det visar sig att den unga fröken är en knepig, nyckfull typ, och jag förstår ärligt talat inte varför arkeologen stannar kvar. Själv skulle jag ha dumpat henne för länge sedan.

I Nirvanaprojektet breddas historien. Vi förstår att forskningen kring Drog X som vi nosade på i Vredens tid är del av något mycket större. Något så svindlande att det nästan blir ogripbart. Och det är här problemen börjar. Historien har vuxit så mycket att den spricker, och jag hänger inte med. Ibland tror jag nästan att det saknas sidor för hålen i berättelsen blir förvirrande. Det är som om ingen av de inblandade, inklusive författaren, vet vad de håller på med. Utredningen trampar vatten och likaså historien. Ibland önskar jag rentav att alla ska drunkna så att jag kan slå ihop boken och göra annat. Mot slutet hämtar dock historien upp sig och saker och ting faller något så när på plats. Vi lämnas såklart med ännu en cliffhanger. I september släpps den tredje och avslutande Den felande länken.

Similar Posts:

• Den helande länken?
• En rågad portion svensk husmanskost
• Vecka 12 på dagensbok.com: Nu är det vår!
• Vecka 27 är en bred solfjäder av teman på dagensbok.com
• Trasiga människor och svåra prövningar

Det var kallt och hon låg med ansiktet ner i den leriga marken. Ögonen var täckta med lera. Benen och armarna spretade lealöst åt olika håll. Hon såg inget. Kände inget. Hjärtat hade för länge sedan slutat att slå.

Det är tioåriga Cecilias liv som tar slut just som boken börjar. En höstmorgon dödas hon i en trafikolycka. Fem år senare får kriminalkommissarie Walter Gröhn ett mystiskt fall på halsen. En taxichaufför har blivit dödad och ingen har en aning om varför. Det första mordet följs snart av fler, lika brutala och tillsynes lika oförklarliga. Tillsammans med sin ambitiösa praktikant Jonna de Brugge från Rikspolisstyrelsens särskilda utredningsenhet börjar Walter en utredning som leder både bakåt i tiden och rakt in i det svenska rättssystemets innersta kretsar. Sanningen de närmar sig är både osannolik och otäck. Och vad är det för en drog som figurerar? Som gör folk galna av vrede?

Det är en ambitiös ansats författaren gör. Att debutera med en tegelstensthriller som dessutom är första delen av tre. Wow liksom. Jag tycker att Stefan Tegenfalk gör det bra. Historien är rakt berättad och rör sig i flera av samhällets lager. Vi får möta flåbusar, slipade gangsters, journalister, poliser, även korrupta sådana. Karaktärerna är ganska klyschiga men det stör mig inte nämnvärt. Snarare får det mig att svälja historien snabbare, och jag slevar i mig den digra boken som den rekorderliga deckare den faktiskt är . Den är för övrigt full av galghumor, och får mig att skratta högt flera gånger, särskilt när den otursförföljde, tvålfagre journalisten Jörgen Blad är i farten. Hans totala brist på självinsikt parad med en överdos av självförtroende gör honom till en riktig pajsare.

Det här var grävande journalistik på hög nivå. Till och med Wallraff skulle ha blivit imponerad över med vilken skicklighet och precision Jörgen Blad arbetade. Vad var lite undercover bland turkiska gruvarbetare mot den psykiska press Jörgen Blad fick utstå under Ulrika Melins skrivbord? Han gav sig frivilligt i kast med ett heterosexuellt fruntimmer och bäddade för dataintrång vid en svensk domstol. Allt för att nå sanningen och det stora avslöjandet. Det här krävde nerver av Svenskt Stål.

Huvudkaraktärerna Walter Gröhn och Jonna de Brugge är en dynamisk duo som fint kompletterar varandra. Han närmare pension, vresig och ständigt balanserande på gränsen till lagen. Innanför den skrynkliga skjortan bor ett varmt och ensamt hjärta. Hon ung och begåvad med en stor tilltro till rättvisan. Tillsammans ser de mer, och för utredningen framåt. Något säger mig att detta är början på en djupare relation av karaktären far-dotter.

Dialogerna är rappa och ivriga. Trots att det är ett digert persongalleri att hålla reda på blir det aldrig något problem. Människorna grundas i historien genom små bihistorier. Lösa trådar räknar jag optimistiskt med att de ska knytas samman i kommande delar. Detta är en deckare att hålla i handen i hängmattan eller under filten en regnig dag. En trygg kompis som inte sviker, och som dessutom slutar med en cliffhanger som gör att jag vill läsa del två på en gång. Så då gör jag det väl det…

Similar Posts:

• The beat goes on
• Den helande länken?
• En ung mans mardrömsfantasi
• Tillbaka till brottsplatsen
• Douglas Porter – en ny svensk actionhjälte?

På måndag ger oss Ella en hel kvartett i bonus. Hon har nämligen läst fyra romaner på temat våldtäkt: Christina Wahldéns båda ungdomsböcker Kort kjol och Ingen behöver veta från 1998 respektive 2004, Anja Snellmans Rädslans geografi från 2000 och Märta Tikkanens Män kan inte våldtas från 1975.

På tisdag har jag läst Stefan Tegenfalks del ett och två i hans ambitiösa kriminaltriologi. Vredens tid och Nirvanaprojektet duger gott som hängmatteläsning. Pålitliga genretypiska deckare. Dessvärre haltar tvåan rätt rejält men gör en snygg upphämtning som får mig att se fram emot den tredje och avslutande Den felande länken som kommer i september.

På torsdag kommer en recension om den föga entusiasmerande, men ändå ganska intressanta Tidens mörka rygg av Javier Marías. Ett slags metauppföljare till den tidigare Alla själar. Richard tycker att den är intressant, men lite väl mycket uppvisning, varför betyget blir ganska lågt.

På fredag blir det Lars Husums Min vänskap med Jesus Kristus, brötig svart dansk komedi om vardaglig ondska, botgöring och självgodhet. En bok som är svår att inte garva åt, men också får en att undra om man verkligen borde skratta åt det berättar Björn som recenserat.

På lördag blir det triss i hästböcker och det är Emelie som läst. Romanförfattaren Ingrid Frimansson kommer ut med en ny hästbokserie, KONA-klubben, som handlar om Frossan och hennes nyinflyttade kompis Bojan. Frossan har precis börjat rida och Bojan har en egen häst, Golden. Tyvärr håller den första boken inte hela vägen och det finns brister i både intrig, karaktärer och hästkunskap.

Den åttonde boken i Pia Hagmars serie om Flisan, Stallkompisar fokuserar mer på vänskap och lojalitet än på hästar. Det blir dålig stämning i stallet när Kevin inte kan stå för att han rider och sina stallkompisar inför sina ”riktiga” kompisar.

Den tredje boken är Teddy på rymmen av Lin Hallberg, om den busiga shetlandsponnyn Teddy. Åttaåriga Elsa som är Teddys ägare känner sig lämnad med ett alldeles för stort ansvar när hennes mamma och den nya sambon Johan ska ha en ny bebis. En charmig och varm bok om hästar och syskonskap.

Ha det fint därute önskar redaktionen.

Similar Posts:

• Den nya och gamla hästboken i en
• En sommarlovsdröm
• Ansvar, bus och charm
• ”Genom att besöka andra hästkulturer har jag fått en helt annan känsla av identitet” – Intervju med Lin Hallberg
• Dagensbok.com vecka 12 – Tiden, historien, texten, kemin och hästarna