Om jag inte läst Bente Klarlund Pedersens förra och första bok, kanske jag inte skulle läst Yngre med åren. En bok om hälsa – för ett friskt liv med flera goda år. Titeln lovar verkligen mycket. För mycket?

Men som sagt, jag läste och recenserade här hennes Gå-boken. Promenera för ett hälsosammare liv (2020). Bente Klarlund Pedersen är forskare, överläkare och professor vid Rigshospitalet i Köpenhamn. Hennes sätt att presentera sin livsviktiga forskning gjorde starkt intryck på mig. Tipsen var enkla, jordnära, ofta självklara och ständigt med forskning som grund. Inget dyrt eller asketiskt.

Den här boken består av åtta kapitel med underkapitel. Innehållet förstärks av illustrationer, forskningsdiagram, skyltmeningar, listor, sammanfattningar och till sist författarens “Mitt råd”.

I förordet kritiserar Bente Klarlund Pedersen dagens kommersiella hälsoindustri och kändisskap i sociala medier som omsätter miljarder. Syftet med boken är att vara “en vetenskapens röst” och ge hälsoråd utan att locka oss att slösa stora summor på ibland ren humbug i form av meningslösa produkter eller rent av farliga behandlingar.

Tidigt tas begreppet KRAM-vänlig livsstil upp; det vill säga kost, rökning, alkohol och motion. Att äta hälsosamt med mycket grönt, undvika all form av tobaksprodukter, använda alkohol med måtta och motionera regelbundet bidrar till att du kan leva utan sjukdomar långt upp i åren. Här lyfts vad en hälsosam livsstil gör med våra utseenden. Som exempel tar hon klassfoton (och foton från återträffar). Med blotta ögat ser vi vilka som lever och har levt friskare. Det här kanske vi anat men inte vågat tänka högt. Bente Klarlund Pedersen lyfter fram undersökningar som påvisar faktum.

Forskning kring våra telomerer presenteras, det vill säga de yttersta ändarna på kromosomer som hos barn är långa och hos gamla korta. Bente Klarlund Pedersen liknar dem vid klippkort och för varje celldelning sker en avkortning. Största hotet är kroniska inflammationer som får celldelning att ske allt snabbare. Kroppen åldras och sjukdomar får fästa i inre organ.

En av pristagarna i Nobelpriset i medicin år 2009 var Elizabeth Blackburn som forskar kring telomerer, livsstil och livsinställning. Bente Klarlund Pedersen sammanfattar Blackburns nio teser för att leva friskare ungefär så här: rör på dig så att du får en rejäl pulshöjning minst tre gånger i veckan, ta ansvar för ditt liv och visa viljestyrka samt entusiasm, avsluta dåliga relationer, lär känna dina grannar, vistas utomhus året om (kom ihåg solkräm), ha goda sömnrutiner, ha sex oftare, använd alkohol måttligt och drick kaffe dagligen. Efter denna lista i inledningen följer bokens innehåll i liknande följd med en fördjupning.

Vad fäster jag mig som läsare särskilt vid? Till exempel detta med att vissa människor faktiskt ser yngre ut än sina år. Ungdomligt utseende och livsglädje möts positivare i sociala sammanhang. Det är inte (bara) gener – mera beror följdriktigt på livsval.

Rökning förorsakar kroniska inflammationer i kroppen och därpå en snabb delning av celler som till slut går under. Motståndskraften mot sjukdomar blir mycket lägre jämfört med icke-rökare. Livsstilssjukdomar (till exempel högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes-typ-2) uppträder i nätverk; får du en, får du flera. Rökfria samhällen har garanterat friskare medborgare så här är fortsatt upplysning bland barn och unga viktigt.

Fysisk träning är ett mycket starkt antiinflammatoriskt medel. Därtill minskar den på det farliga bukfettet som omger inre organ och som samtidigt utsöndrar farliga inflammatoriska ämnen och som gärna leder till stroke, diabetes, blodproppar och så vidare. Ditt midjemått ska maximalt vara ungefär hälften av din längd. Fysisk aktivitet ger också en större, starkare hjärna med bättre minneskapacitet och stresstålighet.

Ett annat handfast råd är att röra på sig direkt efter en måltid vilket stävjar just bildning av bukfett. Bente Klarlund Pedersen råder att inte äta oss proppmätta. Hon förespråkar även periodisk fasta; från tidig kväll till nästa morgon. Fastan kan vara åtta, tio, tolv timmar. Matsmältningsorganen får därmed en välbehövlig vila. Hungerkänslor kan i början ge stresspåslag men kroppen vänjs och mår i längden bättre. Just den här typen av “liten fasta” är ett särskilt kraftigt verktyg mot bukfettet.

Fåfänga kallar Bente Klarlund Pedersen för överlevnadsmekanism; som hjälper oss – om än tillfälligt – att glömma förgängligheten. Fåfänga i lagom mängd visar att människor känner omsorg om sig själva och sin omgivning. Stil är något personligt som vi alla kan odla. Här serverar författaren forskning (University of Chicago sedan 1995) om personer som vårdar sitt utseende med tiden har högre inkomster än övriga – vilket har att göra med livsinställning. Ett driv inte att förakta.

Bokens innehåll är rikt. Klarlund Pedersen skriver om handtvätt, vitaminer, vinterbad, virus, vila, tarmen, omega-3-fetter, mörka bär, nyttigt omättat fett, nordisk kost, kosttillskott, fullkorn, förundran, familjemåltider, asfaltblommor och sociala relationer. Med mera. Allt med en lätt personlig och filosofiskt touch.

För att runda av: jag värdesätter Bente Klarlund Pedersens bok. Inte för inte är hon en av Danmarks mest inflytelserika personer. Hennes råd är inspirerande och tankeväckande. Livskloka.

Naturligtvis är författaren medveten om livets lotteri; allt påverkar vi inte, ibland har vi rejäl otur och morgondagen har ingen sett. MEN: vi kan faktiskt göra en del för vår egen hälsa och framtid. Ingen annan kan röra på sig åt oss, ta en tupplur eller äta mindre. Det kan vi bara göra själva. Gärna med glädje. Och vi blir gladare när vi mår bättre.

Similar Posts:

• Att gå varje dag
• Pest, kolera, och mycket mer
• Besatt av den sociala gradienten
• Gammelmansgnäll
• Tanken var god – men utförandet håller inte måttet

Boken Demokrati – en liten bok om en stor sak är skriven i tio korta kapitel som vart och ett presenterar en tanke kring demokrati. Varje tanke har en positiv och en negativ kommentar. Argument för eller emot; optimister ställs mot pessimister.

Inledningsvis ges läsaren klarhet i den grundläggande betydelsen av ordet demokrati. Demos = folket och kratos = styre. Att förstå ordets lexikala betydelse är ju en sak, men genom århundradena har samhällen och människor definierat ordet på sitt sätt. En gång i tiden förvägrades arbetare, kvinnor och svarta att delta i styret.

Poängen med att boken skrivits, är att understryka hur demokratin måste vinnas i varje tid, den kan inte tas för självklar. Demokratin är begärlig, vilket syns i vår egen svenska historia men också i många frihetsrörelser på andra håll i världen än i denna dag. Demokratiska val till parlament är en av demokratins pelare. Medborgarna kan välja och avsätta sina folkvalda representanter.

Demokratins förespråkare vill behålla institutioner och lagar som är till för att skydda demokratin och som också delar upp maktutövandet. Dilemmat med demokratin är att den har svårt att skydda sig från politiska krafter som vill avskaffa de demokratiska institutionerna.

Näsström tar upp flera exempel på studier som visar att flera samhällsgrupper upplever sig sakna möjligheter att utöva makt. Studierna berättar om ekonomiska klyftor som gör att medborgare känner sig förbisedda – är det någon idé att utöva sin rösträtt när den egna situationen förblir svår? Andra kan känna skepsis inför demokratins (läs här: de nationella parlamentens/regeringarnas) möjligheter att lösa problemen med klimatförändringarna eftersom det krävs globala lösningar.

I en tid när ekonomiska klyftor är stora eller stora kriser inträffar, aktiverar sig politiker som utnyttjar detta. Med uppköp av tv-kanaler, eller nyttjande av sociala medier kan de säga att de för fram folkets vilja (jag är en av er och vill kasta ut eliten som ni). Näsström och andra hissar varningsflagg. Om någon säger sig representera folkviljan finns det skäl att vara vaksam, för folkviljan är en illusion ”oavsett om den torgförs av högern eller vänstern.”

Jag noterar också synsättet som presenteras under rubriken ”En väckarklocka för demokratin”. Kritiker som hävdar att medborgare som röstar på populister vill ha mindre demokrati, har fel. Det är tvärtom. Medborgarnas yttring handlar om att de vill ha mer demokrati, enligt studierna som Näsström tagit del av:

[- - -] populister får inte makt utan anledning. De sätter ord på ett reellt problem: den representativa demokratin representerar inte alla. Det finns en skillnad mellan vanligt folk och eliter. Populismen är en väckarklocka. Den talar om för oss på ett fredligt sätt – populister väljs ju i allmänna val – att nu har demokratin passerat en gräns.

Och längre fram läser jag:

Idén att populism kan korrigera ekonomiska och politiska ojämlikheter har starka historiska rötter. Skillnaden mellan folket och eliten går tillbaka till det antika Rom. Den återfinns i konflikten mellan plebejer och patricier, vanligt arbetande folk och de privilegierade klasserna. De privilegierade klasserna gav inte ifrån sig makten frivilligt. Det krävdes en kamp mot överheten, och den kampen var populistisk: för folket och mot eliterna.

Jag märker att det här avsnittet ger mig något att grunna på. Jag vet ju så väl vilka partier jag inte kan lägga min röst på. Därför drar jag en liten hoppfull suck när jag kommer till det sista avsnittet som handlar om framtiden.

Näsström väjer inte för att belysa att demokrati innehåller både krävande insatser och slutsatser om att ingen kan se in i framtiden. Det oförutsedda inträffar alltid, vilket innebär osäkerhet:

Men osäkerheten om vad framtiden bär med sig kan också omvandlas till frihet. Genom att fördela den jämlikt mellan människor ökar tillförsikten. Istället för att ställa människa mot människa i en kamp om överlevnad, social status och ekonomisk säkerhet kan vi fördela livets faror och förmåner jämlikt. Vi kan bära framtiden tillsammans. Var och en av oss kan misslyckas i våra planer, och ändå få en ny chans. Vi kan revidera vår världsbild och börja om. Det är hoppfullt. Det är demokrati.

Similar Posts:

• Essäer om roten till den globala ojämlikheten
• Tankar i pandemins fotspår
• Vem förändrar världen?
• En annan demokrati är möjlig?
• Jakten på demokrati

Binas historia börjar för 125 miljoner år sedan när en stekel för första gången valde bort animalisk föda och började mata sina ungar med pollen.

Binas hemliga liv är en populärvetenskaplig skildring där författaren själv tar plats i historien. Thor Hanson tar oss med på en resa genom binas historia, en otroligt nördig resa, med det är svårt att inte låta sig ryckas med i Hansons entusiasm. Det finns visst en hel del att lära sig om bin.

Trots pocketformatet är boken rikt illustrerad och snyggt utformad. Oväntat lyxig för att vara pocket. Hanson låter oss följa med honom på studieresor, kurser och forskarbesök. Det är något charmigt med böcker där författarjaget får ta plats, där deras absolut fascination för ett ämne får lysa igenom och inspirera. Trots att jag inte kan något om bin, eller naturvetenskap heller för den delen blir jag stundtals väldigt inspirerad och att lära mer.

Det händer dock att Hanson går vilse i detaljerna, broderar ut med allt för mycket fakta för att en lekman riktigt ska lyckas hålla intresset uppe. Det är synd, för inbäddad bland alla fakta finns många intressanta reflektioner och fakta kring bina, deras relation till människan och, ja till hela floran. Boken blir stundtals trögläst och passar bäst i små doser åt gången.
Hanson lyckas sätta forskningen i ett större sammanhang, genom anekdotiska berättelser om forskare, entusiaster och sin egen familj.

Utmed stigen fanns höga vildrossnår, och jag noterade i förbifarten humlor med gula ansikten och svarta rumpor som ovigt flög omkring bland de skära blommorna. Jag funderade lite på hur många andra arter som kunde finnas där, men mest av allt tänkte jag på kaffe.

Finast är nog ändå de avsnitt då Hanson beskriver hur han själv studerar bin. Entusiasmen riktigt skiner igenom, och det är svårt att inte ryckas med. Efter kaffet hittar han en alldeles egen koloni av ovanliga pälsbin. Till sin stora förvåning upptäcker han dem i närheten av en stig han promenerat på oräkneligt antal gånger, eftersom han plötsligt måste gå mycket långsammare när den lilla sonen tultar fram.

Då hinner man titta på humlor, och upptäcka att de egentligen är bin.

Similar Posts:

• Lågmält drabbande roman om människor och bin
• På spaning efter en minskande mångfald
• Fascinerande och förvirrande om bin
• Bildskön och passionerad handbok
• Så kan människor leva mer hållbart genom att härma naturen

I boken Religion och sex skriver författaren Daniel Sandin om att den enda gången kristendomens Gud utövat sex är just när Maria blir gravid. Det sker dock på ett väldigt asexuellt sätt – genom en hälsning som uttalas av ängeln Gabriel. Mot bakgrund av att människorna vid den tiden var bekanta med många sexuellt aktiva gudar i den romerska mytologin kan man skäligen misstänka att kristendomens grundare ville moralisera. Du skall inga andra gudar hava jämte mig.

I världsreligionerna finns många urgamla texter som förkunnare av tron hänvisar till. Författaren tar fram exempel som visar den bisarra ojämlikhet som råder i urkunderna. I Bibeln berättas om kung David som straffritt kan bryta mot regler: A) du får inte hysa begär efter annan mans hustru B) du får inte ha sex innan en menstruerande kvinna genomgått reningsdagarna. Kvinnan (Batseba) i sin tur får utstå våldtäkt och nöjet att föda gärningsmannens barn.

I en nykter och lättläst stil återger författaren sin närläsning av de heliga texter som ligger till grund för utövarna av de olika trosinriktningarna. Många människors liv genomsyras än i dag av normer som uppstått i samhällen med helt andra förutsättningar. Författaren delar med sig av sitt resonemang kring att människan under tidigare årtusenden varit beroende av fortplantning. Barnadödligheten har varit hög samt att våld och krig har medfört högre dödlighet för män. Det senare kan förklara månggiftets funktion – att män kunnat ta hand om änkor och deras barn.

En av de frågor som väcker debattvilja på många ställen i världen, är möjligheten att skydda sig mot oönskade graviditeter. I den meningen är det obegripligt att den katolska kyrkan fördömer preventivmedel. Eftersom kondomer faktiskt skyddar mot sexuellt överförbara sjukdomar är tolkningen inom katolicismen direkt hälsofarlig. Så Sandin (och jag med för all del) tycker att det är besynnerligt att konservativa katoliker fortsätter med sin världsfrånvända hållning i en tid när vi vet så mycket bättre om sjukdomars spridning. Och i stället för att inse hur mycket psykiskt lidande en oönskad graviditet innebär stannar minsta lilla steg i påbörjade reformprocesser upp. Besluten fattas också av män som i hela sina liv levt i celibat.

Förändringens vindar lär knappast ens ha fläktat på gardinerna i Vatikanen.

Boken har flest textreferenser till urkunder inom judendomen, kristendomen och islam, alltså Bibelns Gamla och Nya Testamentet samt Koranen. När det gäller andra världsreligioner som hinduism och buddhism är referenserna till urgamla skrifter inte lika många. Religionerna har uppkommit i andra sammanhang och förvaltats annorlunda.

Flera gånger gör författaren reflektioner kring hur religionsutövare inte anpassat sina liv efter jämlikhetsideal som ändå många länders lagstiftningar strävar efter. Kvinnor ska inte behöva utstå hedersvåld, könsstympningar, barnäktenskap eller bli sålda som sexslavar. Sociala skillnader i utbildningsnivå och andra samhällsstrukturer är starkt bidragande till rovdrift på svagare människor.

Sandin kan inte heller bortse från det faktum att i många människor pågår en inre kamp mellan olika krafter. Normer kan vara hur starka som helst men lusten till njutningsfullt sex får ändå övertaget. Exempel på detta finns i smala sekter som gett stora rubriker i modern tids nyhetsrapportering. Inte minst i fallet Filadelfiaförsamlingen i Knutby.

I mitt fall har det gått många år sedan jag gick i skolan och tog del av religionsundervisningen. Denna bok har gett mig repetition och påfyllnad som jag rekommenderar flera läsare att avsätta tid för. Boken passar också yrkesgrupper som i sin vardag möter ungdomar från alla samhällsklasser. Jag tror att här ges många uppslag till det viktiga arbetet som bidrar till att ungdomar får ett rimligt förhållningssätt till normer och sin egen sexualitet.

Similar Posts:

• Kristendomens kvinnor
• Livet i en amerikansk håla
• Demokratins plus och minus
• Ska vi hångla?
• Spännande, välskrivet – men uttjatat tema

Boken innehåller massor med fakta om organismer och ekosystem och när jag läser slås jag ofta av tanken på hur cool vår planet är. Ett exempel på ”fun fact” som jag lärde mig och som jag börjat slänga ur mig är: ”Vet ni att grönlandshajen inte blir fertil förrän den är ungefär hundra år?”

Vad har då grönlandshajens sena pubertet att göra med hur vårt samhälle kan bli mer hållbart? Ja, om jag ska vara ärlig så kom inte jag heller ihåg det, så jag behövde gå tillbaka i boken. Faktan stod i ett avsnitt som handlar om evigt liv, avsnittet innehöll även fakta om hur nakenråttor blir åtta gånger så gamla som övriga gnagare och varken kan få cancer eller demens. Men behöver vi evigt liv för att klara av att leva hållbart? Det tror jag inte, och det är inte heller något som författaren argumenterar för. Och det är väl just det som är grejen med boken, den tappar lätt tråden.

Den är full med häftig fakta, och man lär sig massor. Men om det på allvar ska vara en bok som inspirerar en till att känna hopp för framtiden för att biomimikry kan hjälpa till att utveckla vårt samhälle till ett mer hållbart sådant, då hade det krävts rakare linjer.

Istället sitter jag med massor av funderingar efter att ha läst boken. Det är inte så att jag inte tror att biomimikry har potential. Men jag undrar ändå hur jag inte kunde bli mer inspirerad och hoppfull efter att ha läst en hel bok om ämnet. Visst handlar boken mestadels om hållbara lösningar, som att vi kan lära av korallrevens sätt att ta hand om energi och resurser när vi ställer om till en cirkulär ekonomi. Men boken tar ju också upp hur flygplansvingar inspirerats av fågelvingar. Så min fråga blir hur styr vi biomimikryn så att vi med säkerhet vet att det blir hållbara lösningar som utvecklas? Så att inte biomimikry också bara blir en del av tillväxtkarusellen med mer produkter och en efterfrågan efter saker vi förut inte visste att vi behövde. I kapitlet om artificiell intelligens diskuterar Moberg lite vad som måste vara drivkraften i utvecklingen, men jag hade önskat mig en längre och mer djupgående diskussion.

Det finns flera spännande delar om hur biomimikry kan användas för att spara energi. Men varför görs det inte i stor utsträckning? Jag vill veta mer om vilka förutsättningar som krävs för att implementera mer biomimikry i samhället. Inte bara ett kort stycke om hur fantastisk isbjörnspäls är som kan hållas varm på insidan men kall på utsidan, för att  sedan följas av en mening om att en teknik där pälsen efterliknas kan användas för att förhindra att solceller blir överhettade. Efter att ha läst det vill jag ju veta mer! För om det är så bra varför sker det inte? Vad är förutsättningarna och hindren? Är de ekonomiska? Tekniska? Med ett utvecklat resonemang hade jag lärt mig mer om biomimikry och dess potential, nu känns det mest som om boken består av korta stycken om något som är coolt i naturen och sen någon mening om var det skulle kunna användas i samhället, och jag känner hela tiden att jag inte vet om det är rimligt eller inte eftersom boken saknar djupare analyser.

Det är ett så intressant ämne och det märks att författaren brinner för det. Men för att boken ska kännas inspirerade och ännu mer lärorik hade den behövt gå några vändor till med redaktören. Det är synd att det inte gjordes, för det kunde ha blivit en riktigt bra bok.

Similar Posts:

• Självbiografi med appell för klimatet
• Hopp för hållbarheten
• En riktigt klibbig bok
• Drömmar om ett annat liv
• Den hållbara staden

När jag gick på gymnasiet anordnades demonstrationer mot globaliseringen. Jag deltog bara i en av dem och blev mest besviken. Jag kunde inte förstå vad det var vi kritiserade, allt var så abstrakt och allmänt hållet. Ärligt talat tyckte jag snarare om globaliseringen, för jag förknippade den med bra musik och utlandsresor.

Dessa ord formulerar Paolo Giordano i sin bok Smittans tid. Den är en reaktion på coronapandemin som bröt ut i början av 2020 och består av korta reflektioner kring det liv som påverkats av samhällenas restriktioner.

Som citatet visar, handlar inte författarens funderingar enbart om virusets framfart. Texternas innehåll har stor variation och jag associerar flera gånger till Sveriges Radios P1-program Tankar för dagen. Funderingarnas utgångspunkt är som förväntat coronapandemin. Men perspektivet vidgar sig till vårt behov av att kunna göra förutsägelser samt hur människan har gett förutsättningar till pandemin.

Författaren är personlig på ett sympatiskt sätt. Han utgår delvis från sin egen bakgrund som matematiker men skriver oerhört begripligt och konkret. Siffror är inte aktuella i reflektionerna, däremot vi människor – och vår livsstil.

Ett virus har stor hjälp av att människor förflyttar sig snabbt mellan länder och kontinenter. Men också det sätt människor våldför sig på naturen, menar Giordano. Att skövla orörda djungler innebär kontakt med okända mikrobiska världar. Att artdöden sker allt snabbare innebär att bakterierna som lever i värddjuren letar efter nya värdar att föröka sig i. Att djur föds upp i fabriksliknande miljö innebär att smittämnen frodas.

Virus hör till de många flyktingarna i miljöförstöringens kölvatten. Tillsammans med bakterier, svampar och protozoer. Om vi kunde lägga lite av vår egocentrism åt sidan skulle vi konstatera att det egentligen inte är de nya mikroberna som jagar oss, utan snarare vi som lockar fram dem.

I bokens korta stycken lyckas Giordano uppmärksamma flera viktiga slutsatser. I mina ögon är även tankarna som rör sig bortom naturvetenskapliga sfärer läsvärda. Han sätter ord på hur rädslan kan ta en människa i sitt grepp så att hon blir fördomsfull mot någon som stämplats som syndabock i ryktesfloran. Till och med välutbildade läkare kan få panik när blodsdroppen från en smittad patient fallit på golvet. Situationer med okända faktorer gör även rationellt betingade människors reaktioner drastiska.

Vi förlitar oss på att vetenskapen ska kunna tillhandahålla bra rådgivare till beslutsfattarna. Förvirrande känns det förstås när vetenskapens representanter drar olika slutsatser trots att de utvärderar samma data och använder samma modeller. Stor osäkerhet föds bland oss vanliga medborgare främst för att vi glömmer bort att även vetenskapsexperter har åsikter, menar Giordiano. När experter dessutom adderar det element som tillhör vetenskapens grund (Osäkerheten & Omprövandet) så tolkar vi det som gräl att förvalta på sociala medier.

Giordano förklarar bättre än Andri Snær Magnason (se recension Om tiden och vattnet) hur vår hjärna låser sig när den försöker hantera den alltmer komplexa verkligheten. Han glider inte i väg i sitt tema som islänningen, utan lyckas hålla kvar läsaren med varsam hand. Kanske för att han ser på sina egna tillkortakommanden och inte ser sig själv som obestridlig företrädare för en ekovänligare värld.

En karantän kan ge många möjligheter till att reflektera och skriva ned ord. När avsändaren dessutom använder en ödmjuk attityd som inbjuder till samtal mellan olika samhällsrepresentanter känner jag hopp inför framtiden. Varm läsrekommendation från mig!

Similar Posts:

• Om vad som aldrig blev
• Demokratins plus och minus
• Så kan människor leva mer hållbart genom att härma naturen
• Binas historia
• Vi apor och pengarna

Vi får följa Mai under en dag, från chocken av den alltför tidiga väckningen genom frukost, bussresa, samtal med kollegor, besök i snabbköpet och middagslagning. Under tiden förklarar hon partikelmodellen, termodynamik, kemiska bindningar, aggregationsformer, forskningsmetodik och mycket annat. Efter läsningen plockar jag fram min kemibok från ettan i gymnasiet och förbluffas en aning över hur hon gått igenom nästan allt som finns i den, om än på en mer översiktlig nivå, naturligtvis.

Det blir en blandning av teori och praktisk tillämpning, eller snarare vardagliga exempel på att allting är kemi. Ja, är snarare än handlar om. Associationerna går åt olika håll i långa kedjor och stort och litet möts från olika håll.

Mai är en nörd och stolt över det och hon älskar sitt ämne fullt och helt. Hon driver en Youtubekanal för att på ett lättillgängligt sätt presentera forskning inom främst kemi för unga och det märks. Ibland blir det lite för putslustigt men jag trivs ändå. Hon vill få sina tittar och läsare att öppna ögonen för möjligheterna och förundras av det som finns runt omkring oss. Bäst blir det kanske i ett avsnitt som handlar om vatten, vars fasta och flytande form egentligen är oerhört besynnerliga när man tänker efter.

Det är befriande att pekpinnarna är så få, trots att flera ämnen som tas upp har med hälsa att göra, som motion, socker och fett. Grundprincipen är att det är dosen som gör något giftigt, man dör inte omedelbart av transfetter eller socker men nyttan av en smoothie jämfört med Coca-Cola håller inte heller vid närmare beskådande.

Jag funderar lite över målgruppen men fastnar för den något diffusa gruppen ”unga vuxna”. Bitvis tycker jag att den borde passa för betydligt yngre men ett längre stycke om alkohol ter sig lite malplacerat i så fall, just för att det är skrivet på ett sätt som tar för givet att läsaren delar vissa erfarenheter. Eller också är jag bara moraliserande här.

Små illustrationer av såväl kemiska strukturformler som mer underhållande interfolierar texten men jag saknar det periodiska system som det hänvisas till i början. Vart tog det vägen? På samma sätt finns en del missar i korrekturläsningen och vid något tillfälle undrar jag om översättaren tänkt helt fel men då jag inte har originalet att tillgå kan jag varken dementera eller bekräfta detta. Det finns ingen notapparat men en väl tilltagen lista med hänvisningar till litteratur kapitel för kapitel.

Som författare anges egentligen Dr. Mai Thi Nguyen-Kim och jag har velat lite innan jag plockat bort ”Dr”. Doktorstiteln är viktig i det extremt titelfixerade Tyskland och livet inom den akademiska världen beskrivs som både hårt och orättvist men också oerhört givande. Roande och oroande även det, kan man kanske säga.

Jag har en särskild plats i mitt läsarhjärta för underhållande populärvetenskap som riktar sig till unga och/eller okunniga läsare och lyckas entusiasmera och undviker att vara nedlåtande och där i hyllan står den här boken säkert.

Similar Posts:

• Alla tänker vi väl på giftmord ibland?
• Gegget inuti
• Generationen som kommit i kläm
• Bobby Fischer och Erik Penser i köket, inte Jamie och Per
• Så kan människor leva mer hållbart genom att härma naturen