Preppers (ibland används den något mer försvenskade varianten preppare och tidigare användes oftare termen survivalist) är sådana som på olika nivåer förbereder sig för det värsta, om just saker som nämns i broschyren skulle inträffa. Vilket kan ses som en skala från långvarigt strömavbrott via krig ända till zombieapokalypsen (för den sistnämnda finns flera nischade böcker som Max Brooks The zombie survival guide eller svenska Herman Geijers Zombieapokalypsen: din guide till överlevnad). Prepping har under de senaste åren fått ett rejält uppsving och gått från någonting som för ett antal år sedan sågs som extremt – tänk amerikanska konspirationshetsare som lagrar mat och vapen ute på vischan inför den kommande FN-invasionen – till att bli en sund förberedelse inför fenomen som extremare väder och cyberattacker. Samtidigt så är nog mest trenden ändå något för lägenhetsinnehavare i storstäder, på landet har man alltid varit preppers om än omedvetna om själva ordet.

När det numer är ens medborgerliga plikt att vara en prepper så kan det vara lite intressant att läsa några rader mer än den nämnda broschyren. Och förra året släpptes en relativt tunn och lättläst bok av Anna-Maria Stawreberg som helt enkelt heter Prepping och går igenom grunderna. Både vad man bör ha i form av saker och kunskaper, lite bakgrund till fenomenet prepping och en liten allmän beskrivning om katastrofer som fenomen och hur människor påverkas. Boken är både lättläst och väldigt konkret när den går igenom grunden för de förberedelser som behöver göras. Och hela tiden varvat med intervjuer med personer som är aktiva preppare och bland dem den i litteratursverige mest kände sådan: Lars Wilderäng, som med den apokalyptiska Stjärnklart-trilogin lyfte fram prepping till en bredare massa (och även fick undertecknad att vid första ikeabesök efter läsning hamstra på mig 1,000 värmeljus). Den invändning man kan ha är att Stawreberg kanske skulle ha skrivit hundra sidor till? Hon täcker det mesta, men med lite mer djup skulle det ändå vara en lättläst och ganska kort guide.

All information i boken går givetvis att införskaffa sig på nätet. Och där finns ju såklart även mycket mer, på div. survivalist/prepper-forum kan man ingående läsa på om detaljfrågor om multiverktyg och olika märken på vattenreningstabletter. Men just därför blir en bok som Prepping ett ganska bra mellanläge: lite mer praktiskt beskrivande än ”Om kriget kommer”-broschyren, men utan att bli särskilt extrem. Lite vad som är bra att ha hemma (finns flera listor på bra att ha) och lite grunder i överlevnad. Lite spännande för den yngre stadsbefolkningen, men en uppstapling självklarheter för de som växt upp med ”Om kriget kommer”-broschyrer eller bor på landet.

Similar Posts:

• Handbok i överlevnad med zombietwist
• Hur du överlever en apokalyps
• Hur många vattendunkar har du hemma?
• Allt du behöver veta inför zombieapokalypsen
• Vecka 33: Knäckebrödsbitar och västkustsallad

Själv är jag nyss hemkommen från en vecka på Österlen, lagom mör. Det blev mycket skrivande, alla vännerna jobbade flitigt och på kvällarna läste vi upp för varandra till rökig whiskey. Hoppas ni också har en fin sommar med mycket läsande och skrivande.

Här på dagensbok började veckan med att Oscar recenserade Max Brooks The Zombie survival guide. En oumbärlig och heltäckande guide för alla som vill förbereda sig inför zombieapokalypsen, eller för de som bara vill ha några underhållande timmar inom den högre nördologin.

Idag recenserar Kari Wilhelm Agrells Ett krig här och nu om Sveriges insats i Afghanistan. Det blir också en bonusrecension på Johanne Hildebrandts Krigare. ”Där Agrells bok fastnade som torra knäckebrödsbitar i halsen, gled Hildebrandts bok ner som en mosbricka med västkustsallad”, hälsar Kari.

På onsdag skriver Marcus om Pia-Kristina Gardes sammanställning av Karin Boyes brev till boken Karin Boye : okända brev och berättelser. Det är ett fantastiskt arbete som ligger bakom de presentationer av Boyes vänner samt de intervjuer som Garde gjort genom åren för boken. En guldklimp till bok för alla Boye-fans, hälsar Marcus.

Anna C har läst poesi, Petra Mölstads debutdiktsamling Införsel. Det är ordrik och lekfull poesi, utgiven på lilla förlaget Glas. Mer utförlig recension kan ni läsa på torsdag.

På lördag recenserar Kari igen, Nassim Nicholas Talebs Den svarta svanen. En bok om vad mycket osannolika händelser kan leda till. Taleb är skoningslös i sin diss av finansvärldens analyser och prognosmakeri och presenterar sin filosofi på ett mycket underhållande sätt.

Trevlig läsning!

Similar Posts:

• Plötsligt befinner jag mig själv på mission i Afghanistan
• Boyes brev berör
• Berättelsen kvävs i faktamassan
• Agrell frikänd i tryckfrihetsmål
• V. 48 på Dagensbok: Vinnare och topplistor

En god medelväg är dock att lägga ner några få timmar på att läsa själva guiden, Max Brooks The Zombie survival guide: complete protection from the living dead, för det ger ju ändå en viss inblick i hur du skall tackla världen om de odöda skulle ta över, men utan att ge dåligt samvete för den tidsmässiga alternativkostnaden. För läsningen av denna överlevnadsguide är en ren njutning såtillvida att du befinner dig i harmoni med den nördiga delen av dig själv.

Efter att World War Z, filmatiseringen av Brooks bok med samma namn, nyligen gick upp på bio som ännu en i den långa raden av världens dyraste filmer får väl författaren sägas ha nått upp till den allra högsta nivån av zombiekännare tillsammans med genrens storheter som George A Romero och Robert Kirkman. Denna guidebok har dock några år på nacken och kom ut redan 2003 även om den i år, 2013, också översatts till svenska.

Så vad finns då innanför pärmarna till den bok vars instruktioner skall lära dig hur just du kan överleva den stora attacken där dina vänner, grannar och kollegor kommer att sluta upp som zombieföda (eller ännu värre som zombies själva)? En hel del faktiskt och på de 250 sidorna får du steg för steg lära dig om hur zombieviruset, solanum, fungerar. Vilka vapen som är att föredra, vart man bäst skall hålla sig gömd, hur man ska förflytta sig, hur man strider och hur man på lång sikt skall bete sig för att överleva i en ”undead world”. Därtill kommer en genomgång av historiska zombieattacker från förhistorisk tid till våra dagar. Stort och litet blandas där både lärdomar som att man måste ligga lågt under minst tjugo år om hela världen tas över som att det är bäst att ha en kortklippt frisyr som är max en inch lång.

Att det är frågan om något annat än postapokalyptisk pornografi för åtminstone relativt zombiefrälsta råder det väl knappast något tvivel om men man behöver knappast heller vara någon som platsar som medverkande i ett avsnitt av National Geographics Survivalists för att läsa den. Brooks tar hela tiden det han skriver på fullaste allvar och det är just där som behållningen finns, när allt är på allvar blir det samtidigt en humoristisk nivå över hela arbetet även om många delar i sig kan vara ganska torra (stundtals finns dock även mer direkt humoristiska inslag). Medan man läser den får man, om man tillåter sig det, flera aha upplevelser där det resoneras kring att en SUV inte alls behöver vara det bästa fordonet (stor risk att de är byggda för att se ”tuffa” ut och inte nödvändigtvis för att köra omkring utanför vägnätet) eller att någon avkrok i Sibirien inte behöver vara det säkraste området (mänsklighetens två största befolkningskoncentrationer befinner sig ju precis söder om den).

Ja, när man läser den detaljrika och konkreta guiden så är helt enkelt zombiefaran lika påtaglig som vilken fågelinfluensa som helst och att köpa en machete, börja träna skytte eller förvandla sommarhuset till en fästning kanske inte är en så dum idé ändå. Och vad är väl 225 000 kronor eller 20 högskolepoäng egentligen värda om man ändå kommer att sluta upp i magen på en zombie? Att man tänker så, om än för bara någon enstaka minut direkt efter att man läst boken får ju ändå ses som något av en kvalitetsstämpel.

Similar Posts:

• Inte ens den nya världen blir bra
• Emotionell distansering
• Prepping – din medborgerliga plikt
• Utan fotfäste i en laglös värld
• It’s the end of the world as we know it (and I feel fine)

När Berlinmuren revs blev det inte bara startskottet för kommunismens fall utan även slutet för kärnvapenkrigets dominerande roll inom den postapokalyptiska genren. Men bara för att den primära bakgrundshistorien plötsligt blev daterad så försvann knappast genren. Istället har supervirus, miljökatastrofer och zombier dykt upp som goda ersättare när civilisationen-som-vi-känner-den ska gå under. Max Brooks (ja, han är son till regissören Mel Brooks) som debuterade med en överlevnadshandbok för möten med zombies, The zombie survival guide, väljer föga förvånande zombieapokalypsen som utgångspunkt. Precis som Kunteka och Strieber ger han sig själv huvudrollen, som speciellt sändebud inom FN, en roll i vilken han intervjuat allt från makthavare till anonyma Svenssons runt om i världen. Tio år efter utbrottet sammanställs dessa intervjuer till historien om vad som kallas världskrig Z.

Brooks zombieapokalyps har klara paralleller till de zombieböcker jag tidigare recenserat (Legend och The Walking Dead), där zombierna står som just själva katastrofen och inte som fasansfulla monster vars uppgift är att skrämma läsaren eller som kanonmat för ingående splatterscener. Som enskilda varelser är de ju i sin totala avsaknad av all form av personlighet fullkomligt ointressanta. Men som fenomen är de enkelspåriga odöda en perfekt grogrund för, inte bara satir över vårt konsumtionsinriktade samhälle utan även som, en förruttnad spegelbild till vad vi människor egentligen är. Några av de bästa exemplen i Världskrig Z är intervjun med Scott Breckinredge, en kapitalist som profiterade på katastrofen genom att marknadsföra ett verkningslöst rabiesvaccin, vars förtjänst enligt hans egen utsago var det som fick aktiemarknaden att återhämta sig. Detta samtidigt som civilisationen var på väg att förintas. Från sin självförsörjande bas på Antarktis berättar han om sin gamle historielärare och gör det med en kärlek inför marknadsekonomin vi inte sett maken till sedan Gordon Gekko håll sitt tal på Teldar Papers bolagsstämma (i filmen Wallstreet).

”Fruktan”, brukade han säga, ”fruktan är den mest värdefulla handelsvaran i universum”. Det fick mig att tända till på alla cylindrar. ”Slå på tv:n”, kunde han säga. ”Vad är det du ser? Folk som säljer sina produkter? Nej. Folk som säljer din fruktan för att behöva leva utan deras produkter”. Helvete vad rätt han hade. Fruktan för att åldras, fruktan för ensamhet, fruktan för fattigdom, fruktan för att misslyckas. Fruktan är den mest grundläggande känsla vi har. Fruktan är primär. Fruktan säljer. Det var mitt mantra. Fruktan säljer.

Ännu roligare blir det i nästföljande intervju med dåvarande vicepresidenten Grover Carlson när han lovprisar ovan nämnda vaccin. Inte som fysisk medicin utan som medicin för det kollektiva psykiska välbefinnandet. För något som gav ett skenbart skydd och vars bieffekt även skulle kunna möjliggöra nästa vinst i det kommande valet. Ett faktum som myndigheterna aldrig behövde mörklägga eftersom medierna skötte det åt dem, medier som var så fullkomligt beroende av en återhämtning av aktiemarknaden att något så trivialt som sanningen eller allmänhetens rätt att veta enkelt prioriterades bort. På frågan om alternativa medier svarar vicepresidenten:

Jo men visst, och du vet vilka som lyssnar på dem? Besserwisseraktiga, förlästa bögar, och vet du vilka som lyssnar på dem? Ingen! Vem bryr sig om någon utkantsminoritet som hämtar allt från ”alternativa kanaler”? Ju mer de där elitistiska ägghuvuderna ropade ”De Döda Vaknar Upp”, desto mindre lyssnade vanliga amerikaner på dem.

Som i många katastrofhistorier dyker förstås den klassiska frågan om vilka som kan räddas och vilka som måste offras för att uppnå ett högre mål ständigt upp. En fråga som gäller för höga beslutsfattare men som även kan uppstå i den vardag som kommer när det ordnade samhället kollapsar och den mänskliga naturens sanna jag uppenbarar sig.

Just variationen av intervjupersoner ger en heltäckande bild av ett världskrig som aldrig skett och som det ju heller inte finns några som helst möjligheter för att någonsin existera. För i avsaknad av negativa invändningar mot denna lysande skildring, så är det väl just det. Att hela storyn är rakt igenom osannolik. Men nu ska jag inte låta som någon ”utkantsminoritet, som någon besserwisseraktig, förläst bög som ändå ingen lyssnar på”. Sanningen är ju ett relativt begrepp och när man läser Världskrig Z så existerar verkligen zombierna. Och de höll dessutom på att ta över hela världen.

Similar Posts:

• V. 48 på Dagensbok: Vinnare och topplistor
• Allt du behöver veta inför zombieapokalypsen
• Välgjord dystopi
• Zombieserien som aldrig slutar
• Tänk om, tänkte Harry Turtledove

Ny månad betyder också ny topplista från oss i redaktionen, spana in våra bästa böcker just nu, kanske hittar du ett julklappstips eller två. Våra tidigare listor hittar du här.

Det finns fortfarande chans att vinna Jan Guillous nya bok Brobyggarna och dessutom möjlighet att ta med hela familjen på kalas på barnkulturcentret Palatset på lördag när Måns Gahrton och Johan Unenge firar 25 år som författarpar. Missa inte!

Självklart har vi läst böcker även den här veckan, Björn avslutar Haruki Murakamis trilogi IQ84 och kommer fram till att det är en roman som hade mått bättre om den inte hade dragits ut och hackats upp. Det kommer också att handla om Mircea Cartarescu som var på Sverigebesök förra veckan. Oscar skriver om Max Brooks Världskrig Z, en tio år efter katastrofen bok. Alltså tio år efter det världskrig där jorden nästan hölls på att tas över av zombier.

Trevlig läsning önskar vi på Dagensbok!

Similar Posts:

• Vinn biljetter till litteraturevenemang för hela familjen
• Nytt år på dagensbok.com
• Lidandets lagomhet
• I Augustprisets skugga: Vecka 47 på dagensbok.com
• Vecka 42 på dagensbok.com