Att råttor kan vara till hjälp har man också erfarenhet av från Skansen. Fram till år 2000 kunde besökare gå i dåvarande Månskenshallen och se djur som bara är vakna på natten. En period började plånböcker försvinna ur besökarnas väskor och fickor. Då gillrade personalen en fälla, och Hugo – en australisk bäverråtta – låg gömd i en djurvårdares axelremsväska. Den tredje dagen gav det resultat. En person sprang skrikande mot utgången och små droppar blod syntes på golvet. Efter detta arrangemang upphörde stölderna.

Boken Djuren som hjälper oss har inte som mål att återge enbart häpnadsväckande historier där djur har varit till hjälp för oss människor. Inledningsvis berättar författaren om hur en katt flyttar hem till hennes familj. Allt eftersom tiden passerat har umgänget med katten väckt författarens reflektioner. Katten tycks ha gjort något med hennes inställning till livets måsten.

Med en katt i sin närhet lär man sig att njuta mer och vila oftare (och att inte störta upp ur sängen om morgnarna, åtminstone inte innan man har sträckt på sig ordentligt). Med ett rofyllt spinnande från alldeles intill går pulsen ner och man inser att det inte hjälper att stressa.

Därefter följer sidor och uppslag med presentationer av andra djur som varit och är till hjälp för människor. Hundar, hästar, grisar, apor, duvor och bin. De har kunnat utföra uppdrag och de har varit sällskap. Delfiner och sjölejon tjänstgör i USA:s flotta eftersom de kan dyka efter förlorade föremål och kan förstöra minor under vattnet. Med andra ord, djuren kan söka upp och transportera föremål och de kan varna för faror.

Det finns också många exempel där djur fungerar som stödjande krafter. Människor med sjukdomar upplever lindring när djur finns i närheten. Häromdagen såg jag av en händelse ett tv-program där danska medborgare med psykisk ohälsa kunde få stödhundar. Hundarna som är tränade och särskilt utvalda, bidrar till en fungerande vardag med stora hälsovinster för individen och samhället.

I boken finns även avsnitt som förklarar att människan inte alltid varit den bästa parten i relationerna med djur. Djurhållning har tidigare i historien innehållit tvång och våld. Djurförsök medför också ett etiskt dilemma.

Den fint formgivna faktaboken har gissningsvis en målgrupp med läsare i åldern 8 – 12 år. De korta textavsnitten ramas in av personliga illustrationer som inte drar iväg i alltför experimenterande stil. Pastellerna är milda i tonen och återspeglar det som kommuniceras, nämligen att människor och djur kan samverka i en anda av ömsesidig respekt.

Jag är sedan två år hobbybiodlare tillsammans med några grannar. Umgänget med bina kräver att jag talar lugnt och att jag utför rörelser långsamt. Ingen hets, ingen brådska. Bina surrar, jobbar med sitt och fyller mig med känslor av fascination. Det är mycket jag inte vet om bin och kanske inte heller om mig själv. Jag är en urbaniserad människa men är glad över denna möjlighet att bidra till ett naturligt kretslopp – eller hur jag nu ska uttrycka mig.

Sådana tankar är även Lena Sjöberg inne på. Husdjuren kan bli en länk till naturen och kanske inspirera oss att använda alla våra sinnen, att stressa lite mindre och leka lite mer. Hon har även väckt min nyfikenhet på djurvärlden. Jag har aldrig hört talas om den gambianska jättepåsråttan förut men är betydligt mer välinformerad nu.

Similar Posts:

• Faktaspäckat om de åttaarmade
• Vansinnigt vackra och viktiga verser
• Djur som inspirerat
• Vägen till krypen
• Utdöda djur livfullt tecknade i svartvitt

Stora gruppträningspass är inte möjliga i pandemitider och hemmayoga har blivit lösningen för många – liksom för mig. Till min hjälp att skaffa inspiration inför en stund på yogamattan har jag boken Yoga med Lena Sjöberg.

Inledningsvis förklaras kroppsdelar och hur de påverkas av yogan. Jämförelsen mellan ”En vanlig människa” och en ”Yogi” får mig att le. På nästa uppslag visas kroppsställningar …

Heh.
Precis så där reagerade jag under min period av skepsis. Ben och armar i en enda knut.

Jag bläddrar vidare. Och så fnissar jag. Solhälsningen – i ny tolkning. Solen på himlen och en liten farbror som plirar uppåt och säger ”Hej!”. Vilket påminner mig om kompisens ironiska småleende när han försökt få in en replik i fikasamtalet om yogatrenden.

Teckningarna som fyller sidorna är i all sin enkelhet fulla med lågmäld humor. Är det inte omöjligheten i en viss kroppsställning som illustreras, så är det krocken med alla förväntningar hos yogautövaren.

En stressad nutidsmänniska uppmanas ständigt av både arbetsgivare och myndigheter att avsätta tid för återhämtning. Ja, ja, tänker man, försöker se i kalendern när ett tillfälle kan klämmas in. För att i nästa stund bli avbruten av något mer akut. Barnet behöver hitta sin andra vante innan hen ska i väg till förskolan. Kompisen ringer och undrar när vi ska ses. Och på jobbet är det rapporteringsdags med deadline i morgon. När stunden på yogamattan inträffar är det omöjligt att få tyst på ordflödet i huvudet. Eller så somnar man.

I teckningarna speglas den motsättning som är högst reell. Vana yogautövare har kommit förbi huvudets malande tankar och kroppens stela leder som utgör oöverstigliga hinder för den ovana utövaren. Det känns nästan enklare att bara strunta i hela må-bra-projektet.

Till ingredienserna i humor hör bland annat överraskningar. Men också igenkänningsmoment som bygger på att jag som läsare har liknande referensramar som avsändaren. Jag tycker mycket om hur Sjöberg fångar minspelet och interaktionen mellan bildernas figurer. Bilderna förmedlar en sorts människokännedom som också kan hittas hos tecknaren Robert Nyberg. Textraderna är lakoniska men får ändå in en mångtydighet som framkallar skratt.

Och där har vi det! Ett skratt är också avslappnande. Bokens titel kunde faktiskt vara ”Fnissa med Lena Sjöberg”.

Similar Posts:

• Verktygslåda för lekfull ordhantverkare
• Hej vardag! Hej äventyr!
• Att skapa en bra vardag
• Kom igen mänska, det svänger ju
• En sång för många

Fartyg, flygplan, vägmaskiner.
Nattåg korsar Öresund.
Truckar glittrar som rubiner
På en rastplats norr om Lund.

Utgångspunkten i Nattvisa är den lilla fågeln nattskärra, som dyker upp på varje uppslag i boken. Här får vi genast anledning att återvända till berättelsen för att leta upp alla ställen där nattskärran finns – en perfekt syssla för barn och vuxen att göra tillsammans och en anledning att dröja kvar en stund vid läsningen. På bokens sista sida finns också ett faktastycke om nattskärran för nyfikna som vill lära sig mer.

Det är inte bara nattskärran som återkommer. Även katten, räven och haren syns på flera ställen, liksom ambulansen, truckarna och båten. Bilderna är dämpade och anpassade efter de nattliga varelsernas blick, ett slags mörkerseende som präglar varje sida. Detaljer ur text och bild smälter ihop och alltings konturer blir vagare, just som det känns på natten.

Tänk om… är tidigare tonsatt av Martin Östergren och vackert insjungen av Nina Persson, vars sång även gick att höra i filmatiseringen av boken. Nattvisa är i sin tur tonsatt och sjungs med dov stämma av Lars Winnerbäck. Sången går att hitta på Spotify och ackompanjerar stämningen i boken på ett lågmält sätt.

Både Nattvisa och Tänk om… har ett visst släktskap med Lotta Olssons bilderböcker, kanske främst med den svindlande, vackra Mitt bland stjärnor. Men där de senare nämnda spänner över hela jordklotet och rör sig i olika tidsepoker och där Mitt bland stjärnor går mot det mer abstrakta, stannar Nattvisa kvar i det som är nära och utspelar sig under en och samma natt. De enkla rimmen berättar också till största del om konkreta händelser, och den fungerar bra att läsa även för lite mindre barn runt cirka två år som vill ha variation och alternativ till enklare småbarnsböcker.

Extra fint är det att boken rymmer yrken och människor som fortsätter att få samhället att fungera medan andra sover. Här finns till exempel ambulansföraren och nattväktaren, liksom servitrisen som ställer undan bord medan en katt föder ungar strax intill. Nattvisa är en sång för många.

Similar Posts:

• Mitt bland människor
• En lysande bok om natten
• En bok att älska om att älska böcker
• Pulserande myller av fakta
• ”Bilen säger brum, brum, brum. Humlan säger hum, hum, hum.”

På baksidan står det:

Vill du lära dig en massa intressant om olika hundraser? Vill du bli en hejare på valpträning? Vill du utvecklas som hundägare? Välj en annan bok.

Och det var väl heller inte vad jag trodde om boken. Den börjar rätt ljuvligt med en illustration av en hund och dess anatomi, med hänvisning till olika sidor i boken där de anatomiska delarna kommer att behandlas. Till exempel päls (sidorna 2, 35-36, 82) eller reproduktionsorgan (sidorna 24, 85).

Sen fortsätter det lite pajigt med olika hundar såsom bandhund (spelar i band), blindhund (som är just blind), en bullterrier som bakar bullar… Inget jag drar på munnen åt. Därefter kommer en passage om vad hundar gör och där blir det bättre och lite småkul när hundar spårar, hårar samt tuggar.

Det bränner till när vi når avsnittet om psykologi.

Benzon och Stefan lär oss om hur vi kan få en okomplicerad relation och en smidig vardag tillsammans.

Stefan Nordin är en sådan där hopplös hundägare som försöker resonera sönder istället för att snabbt korrigera, samt ängsligt bevekas av sin hunds blotta uppenbarelse. Det blir både komiskt samt skapar en lätt igenkänning. Rubriken ”Fasthet och konsekvens” har strukits över och ändrats till ”Inkonsekvens”.

Ju längre in i boken jag kommer desto mer förtjust blir jag, och vid flera omläsningar växer den. Kommer på mig själv att fnissa till här och där. Relationen mellan ägare och hund skildras på ett rörande men samtidigt dråpligt sätt. Detta parat med de charmiga illustrationerna. Det är något med hundarnas och människornas pyttesmå munnar och ögon som det hela tiden jobbas med på ett subtilt, skickligt vis. Det skapar en knorr till bilderna som i sin tur lirar bra med texterna som är handskrivna med en fantastisk skrivstil få förunnas.

Förlaget Opal saluför Hundra (sidor) hundar i sin nya satsning som de kallar presentböcker. Istället för en blomma när du går bort tar du med dig en liten bok. Det är någonstans en fin tanke, och jag vill hoppas att det blir en succé. Dock är jag en sådan där jävel som vill köpa mina egna böcker. Och denna skulle jag kunna köpa.

Similar Posts:

• Ett liv som hund
• Mitt liv som hund
• Avslappningens två sidor
• Fähundar, byrackor och avelsmaterial
• Den dåliga, den bra och det obegåvade ihopförandet av de båda

TOMTEBLOSS

Nu tänder natten månen,
en spotlight, rund och stor.
Den lyser på oss alla
som här på jorden bor.
Kom, se hur hela himlen fylls
av vita tomtebloss!
Ett för var och en av dem
som saknas här bland oss.

Så här bred kan en dikt i Min syster är ett spöke: och andra dikter vara. Men det finns också mer specifika dikter, som den om en syster som försvann i en älv och kom tillbaka som ett spöke. Det är en ganska osentimental men gripande dikt om ett syskons död och hur den förlusten hanteras och försöks begripas. Där finns dikten som handlar om vänskap och tvivlet på att inte vara sedd. Där finns dikten om årstidernas förändring, om kärlek till djur, natur. Men det finns också dikter om rädsla. Som den om att ett helt sommarlov breder ut sig och vilken istid full av tomburkar, fimpar och väntan på skolstarten det kan innebära.

DEN BLOMSTERTID NU KOMMER

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor
och oro hos de fjärilar
som i min mage bor

Dikterna byggs upp på rim och varje dikt innehåller ett eget universum. Ett rum där en kan stanna och vara i ett bra tag. Bara finnas, eller fundera på temat. Språket är vardagsnära, men samtidigt strösslat med vackra ord. Sådana som skapar stämning och svindlar. Dikterna föreslås för barn mellan nio och tolv, och det är nog hos den målgruppen den största behållningen finns. Dock har jag läst dem för människor runt fyra, fem och det fungerar också.

Det är dikter som många filosofiska diskussioner föds ur, och det är världsviktigt. Poesi ska öppna världar, kunna trösta och lugna. Den ska också klara av att bära allt mellan sorg och spratt. Det gör Min syster är ett spöke: och andra dikter med bravur. Tillsammans med författarens mjuka illustrationer blir det här en närmast fulländad samling. Bilderna är i softa, tilltalande färger och inger lugn. De harmonierar nära dikterna utan att störa. Och jag känner att tanken är så. Texterna skulle egentligen klarat sig utan bilder. Och kanske att de faktiskt kommer lite i skymundan på grund av de vackra, innerliga bilder de inlemmas i. De är sig själva nog, helt klart. Dock vill jag heller inte vara utan illustrationerna när jag tänker efter.

Similar Posts:

• Vansinnigt vackra och viktiga verser
• Poesi für alle
• Ny Poesi – en litteraturgärning där poeternas intentioner berör
• Dikter som växter, eller som barn
• Febriga drömmar om död

Står vi stilla en stund hinner våra ögon vänja sig vid mörkret och vissa kvällar ser vi Vintergatans alla stjärnor som ett ljust band ovanför oss. Natten rymmer både ljus och mörker. Följ med in i den dunkla skogen, ner i det kolsvarta havet och vidare ut i en öde nattstad och upptäck allt som faktiskt lyser!

Väl där vänds blicken upp mot natthimlen där vi får lära oss om stjärnor, månen och planeter. Visste ni att man tror att det i vår egen galax finns ungefär lika många stjärnor som det finns celler i alla nu levande människors kroppar tillsammans?! Häpnadsväckande.

Vi får även lära oss fantastiska fakta om nattdjur. Många djur har reflexer längst bak i ögonen, vilka tar tillvara på det lilla ljus som finns i natten. Boken tar även upp mystiska ljus såsom irrbloss. I Japan kallas de för Kitsune och i Indien Chir batti medan man i många engelsktalande länder pratar om Will-o-the-wisp eller Jack-o-lantern.

Natten lyser presenteras som en bok för åldrarna nio till tolv år men också en allåldersbok. Och jag kan bara hålla med om det senare. Som vuxen lär jag mig massor av spännande saker men jag kan även tänka mig att fyraåringar kan tillgodogöra sig bokens innehåll. Författaren illustrerar själv boken och bilderna bär en skir enkelhet jag tilltalas av. Trots kolmörkret lyser varelser och ting klart över sidorna och är välarbetat och vackert. Bilddokumentationen av den självlysande världen är än så länge liten så illustrationerna tar sig vissa bildmässiga friheter. Jag är glad att det inte finns några fotografier eftersom boken är så tilltalande med sina illustrationer. De gör att all fakta landar i mitt hjärta.

Det här är en bok utan pekpinnar. Det är en bok som lyfter vår fantastiska värld. Som får oss att förundras och vilja värna. Men visst ställs det frågor. Hur mycket ska vi människor experimentera med naturen? Var går gränsen mellan det som är smart och ofarligt och det som är onödigt och riskfyllt frågar sig författaren i slutet. Men det blir det morgon och allting känns lite lättare att tänka på. Och såsom Leonard Cohen sjöng i ”Anthem”:

There is a crack in everything. That´s how the light gets in.

Similar Posts:

• Pulserande myller av fakta
• En sång för många
• Stämningsfullt färgöverdåd
• Utdöda djur livfullt tecknade i svartvitt
• Sött och äckligt, men varför?

Agneta
i en hög med fjädrar låg.
Vad som hände?
Ingen såg.

Det gick så snabbt!
På en minut,
bland våta löv
tog livet slut.

På pinnen där Agneta satt
är det tomt
och tyst
i natt.

Döden dök
från himlen ner.
Sen fanns vår höna
inte mer.

Under ett rabarberblad har undertiteln – Verser för människor och djur. Redan där blir jag gripen. Det är dikter om människor och djur, men den vänder sig även till varelser. Att texten är till för inte bara barn och vuxna, utan även för borttappade vantar, drunknade humlor, döda hönor och en hundvalp liten som en handflata. Det är så fint att jag smäller av. Målgruppen är enligt förlaget barn mellan sex och nio år och där finns fortfarande det magiska tänkandet kvar. Känslan av att en tupp är någon som räknas, att en insekt kan heta Hasse och ha magen full av mat.

Boken spränger av skira dikter på rim. Men låt inte lättheten lura dig. Det handlar om livet, döden och bär rader om ensamhet, saknad, sorgsenhet men också omsorg och tröst. Genom hela berättelsen går årstiderna. De sätter prägel på dikterna med sina väderlekar.

Nej, jag gillar inte hösten,
den är hård och vild och kall.
Och hur mycket jag än bad den
kom den hit i alla fall.

Blåsten och kylan kan vara metaforer för känslor. Skatornas bråk i buskarna kan tolkas som en önskan om ro och försoning. Men jag är inte säker på att många sjuåringar gör den kopplingen. Fast det spelar faktiskt ingen roll.

Förutom humlor, höns, hundar finns en pappa. En pappa som betyder mycket, som kryper in med varm choklad under ett rabarberblad, men som också försvinner med flyttkartonger när vintern biter som värst. Och kvar är jaget, frosten och funderingarna. Men det finns en öppning och ett hopp. Det finns en sammansmältning mellan människa och djur.

Varenda liten dikt är en glimrande pärla och dikterna hålls ihop av de ljuvliga illustrationerna som blir som en omfamning till texten. Det låter larvigt, men texten bor i bilden på ett makalöst vis. Att, såsom Lena Sjöberg, skriva, illustrera och formge sin bok själv behöver inte vara en fördel. Det kan visa sig bli inskränkt och navelskådande men här blir det till en magisk, stor saga för människor och djur i alla åldrar. Jag ska läsa Under ett rabarberblad för min hund och då kanske vi bägge minns den där gången för sex år sedan då han var den där pyttiga, sammetssvarta valpen som helst sov på min hals.

Similar Posts:

• En sång för många
• Diktens universum
• Kom igen mänska, det svänger ju
• Vårt liv som hund
• Mitt bland människor

Visste du till exempel att hjärtslag är lika personliga som fingeravtryck (tyvärr fattar jag egentligen inte hur)? Eller att bläckfiskar har tre hjärtan, medan jättedaggmaskar kan ha en bra bit över 20 – ringformade? Blåvalens hjärta är stort som en mindre personbil och slår bara fem slag i minuten, och djur som dyker i kallt vatten, som pingvin och säl, kan sänka sin hjärtrytm till fem eller tio slag i minuten så att syret räcker till att stanna länge under vattnet – upp till två timmar.

Det krävs ganska mycket text för att berätta allt detta – och en del svåra ord också – så man kan nog inte riktigt ta sig igenom den här boken själv om man rätt nyligen lärt sig läsa. Den är snarare en lite ovanlig bilderbok för slukaråldern – och allt därefter. Jag är själv en bra bit över 30 och lär mig hur mycket som helst.

Samtidigt är boken underbart genomillustrerad. Texten finns inte på några trista vita ytor, utan överallt i bilderna. Också visuellt finns här mängder av roliga detaljer att upptäcka, inte minst små kluriga hjärtformer på alla möjliga ställen.

Själv fastnar jag nog mest för djurens alla märkliga variationer på hjärtan. Historieavsnittet är lite trist med alla sina gubbar som ändå mest fått saker om bakfoten (men faktiskt också ett inlägg om varför hjärtats historia inte rymmer fler kvinnor). Senare forskning däremot är superspännande – tänk att man lyckats odla fram små bitar av slående hjärtvävnad i rymden, eller skriva ut ett fungerande kycklinghjärta i en 3D-skrivare!

Så sätt gärna den här boken i händerna på alla 9-12-åringar du råkar ha i din närhet, men bli inte förvånad om de något decennium senare bestämmer sig för att bli hjärtläkare och -forskare hela bunten.

Similar Posts:

• En lysande bok om natten
• Sött och äckligt, men varför?
• Mystiska växter och jordiga fingrar
• Stort för de små
• Utdöda djur livfullt tecknade i svartvitt

Nätterna är svarta
Vi har ingenstans att gå
Och det som nyss har hänt oss
Är så svårt att tänka på
[...]
Du längtar efter pizza
Du vill sova mjukt och gott
Men har man inga pengar
Kan man inte leva flott

Här skiftar boken ton och blir allvarlig, även bildmässigt. Från mer pastelliga färger och ett perspektiv där kontrasten ofta står mellan lopporna och människorna i staden, så blir det mörkare och trängre: färgerna är dunkla eller oroande, och istället för människor syns nu andra insekter omkring de två lopporna. Insekter som dem, men antingen rika och obekymrade eller fattiga och ledsna, i båda fallen finns stora avstånd mellan dem. Här sitter en gräshoppa som gatumusikant och två skalbaggar med sjömanskrage slåss i ett hörn. Osäkerheten har äntrat tillvaron, och då ser man på den med helt andra ögon.

Här gör författaren en närmast politisk poäng av samhället sett från dess undre regioner, efter att i första delen av boken ha lekt med klyschor om Spanien, caféer och livet för cirkusartister. Bokens tredje del skiljer sig återigen från de föregående: lopporna bestämmer sig för att resa vidare, hoppar upp på en förbiåkande vespa och befinner sig snart ute på landet, under stjärnorna. De är återigen vagabonder, och världen tycks ligga öppen. Inom bokens ramar är alltså problemet lätt att lösa, även om det överfört till en vuxen människovärld knappast löser sig så enkelt.

Cirkuksloppor på luffen är en vacker bok, väldigt lätt att tycka om. Bilderna är fantasifulla och detaljrika, och relationen mellan den vuxna loppan och barnet är väldigt ömsint. Gruntemat fångas redan i den första versen som berättar om ankomsten till Madrid:

Vi var smutsiga och trötta
Du hade just fyllt fem
Jag ville inget hellre
Än att hitta oss ett hem

Den tonen löper sedan rakt igenom bokens olika faser. Hur man som förälder, eller bara som människa, vill ordna det på bästa sätt för sig och de som står en nära. Kombinerat med bildrikedomen, de välskrivna rimmen och den innehållsliga bredden blir det sammantaget en väldigt fin bilderbok.

Similar Posts:

• Svårfunna, underfundiga loppor
• Stor och liten i en egensinnig värld
• Skalbaggsglädje
• Vägen till krypen
• Vårt liv som hund

Alice skriver om Fjärde riket av Maria Nygren på onsdag, en idéroman där tre högstadietjejer försöker ändra maktförhållandena i klassen med hjälp av Hitlers metoder. Väldigt intressant och spännande.

På lördag blir det bilderböcker. Bland andra Klara Perssons Maximilian och Minimilian, en bildmässigt anarkistisk och innehållsmässigt oförutsägbar och ömsint bok om att vara stor och liten. Och Lena Sjöbergs Cirkusloppor på luffen, berättelse på rim om loppor som drar sig fram på olika jobb i Madrid. Rolig, sorglig och vacker historia som i mycket handlar om migration. Båda bilderböckerna är Augustprisnominerade.

Det blir också tävling. Under hela veckan kan ni vinna t-shirts med Jenny Jägerfelds ”Jag är ju så jävla easy going” som motiv. Självklart skriver vi också om Jenny Jägerfelds roman senare i veckan.

Similar Posts:

• Stor och liten i en egensinnig värld
• Veckan på dagensbok.com
• Vinn t-shirts med Jenny Jägerfelds ”Jag är ju så jävla easy going”
• Vecka 29 på dagensbok.com – Sommaren utan regn, men med kärlek, tranor och ett stort kafferep
• Och så vänder vi på bladet…