dagensbok.com » Kakor

Mia Öhrn & Ulrika Pousette "Chokladbollar"

Anna Liv Lidström — Wed, 03 Jan 2018 23:00:40 +0000

Chokladbollar. Vilka minnen de väcker. Det måste vara en av de första sakerna jag bakade. Jag minns att vi hade en barnslig kokbok med ett überpedagogiskt recept med uppritade mått och tecknade ingredienser. Sedan dess har chokladbollar varit en av mina absoluta fikafavoriter. Smeten är precis lika god som de färdiga chokladbollarna och hittills har det mest handlat om att hitta det allra bästa receptet, och möjligtvis om en ska rulla dem i kokosflingor, pärlsocker eller strössel?

På vissa fik har vi kunnat köpa olika smaksättningar på chokladbollar. Mint, apelsin, lakrits… Fantasieggande och genialt. För visst är chokladbollar något som kan utvecklas och förfinas. Så ni må tro att jag blev lycklig när jag såg att boken Chokladbollar kom. Vad sägs om kanelbullebollar, kladdkakebollar och chokladbollar med nutella till exempel? Inte helt oväntat finns även ett kapitel som heter ”En smula nyttigt” där vi hittar rawbollar med pistaschmandlar, kikärtsbollar med lakrits och fikon, cashewnötsbollar med mörk choklad och kaffe med mera.

Boken innehåller även chokladbollens historia samt olika tips att ta till om du vill förändra eller förenkla chokladbollsbakningen. Dock saknar jag hur en kan göra bollarna veganska, men de flesta av oss vet att det bara är att byta ut smör mot margarin, men det hade kunnat stå någonstans tycker jag. Fint att små historier kring chokladbollen får späcka boken, samt att en sida fylls helt av olika saker en kan rulla chokladbollarna i.

Fotografierna är smakfulla och vackra. Jag blir inspirerad och sugen på att baka samt väldigt, väldigt hungrig på chokladbollar. Det känns som att det är fullt möjligt för vem som helst att kunna baka alla dessa läckerbitar.

Det finns också lite recept på hur du kan använda chokladbollar i andra recept. Vad sägs om muffins med inbakade chokladbollar eller chokladbollstårta? Det hade varit trevligt med ännu fler sådana recept.

Jan Hedh "Gofika"

Cecilia Bergman — Wed, 16 Jul 2014 22:00:25 +0000

Har man åkt på en biltur i det sydskånska landskapet har man kanske någon gång stannat på Olof Viktors café och fikat. Här är boken för den som vill baka deras kakor hemma. Boken är fylld med kakor och bakverk som man brukar hitta på klassiska svenska konditorier. Till de flesta recept får man en liten intressant notering om kakans ursprung och det finns längre kapitel om både Olof Viktors café och om den svenska fikatraditionen.

Recepten innehåller inga genvägar utan här är det kakbak från grunden som gäller, innehåller receptet marsipan skall man göra den själv. Sådant gillar jag. Momenten är många och tidskrävande men också pedagogiskt uppställda i punktlistor så det är lätt att följa och förstå hur man skall göra.

Jag har gjort sockerkaka, fransk citronpaj och dammsugare. Till och med sockerkakan var lite mer komplicerad att göra än det recept jag vanligtvis följer. Dammsugarna tog en hel vecka i anspråk innan de kunde avnjutas, men det var det värt. Citronpajen var också god även om det var lite för mycket pajdeg för min smak. Trots att vi var fem till bordet när den serverades som efterrätt så gick knappt halva pajen åt.

Summa summarum är detta en en riktigt trevlig kakbok med frestande foton för den som verkligen gillar att baka utan genvägar.

Ett extra plus för att många av recepten är försedda med en notering om hur länge kakorna håller sig i kakburk eller om bakverket är lämpligt att frysa. Recepten är rejält tilltagna vilket gör att den här boken passar bäst till rejäla kafferep och stora kalas. Till det lilla hushållet måste man räkna om recepten om man inte skall få alldeles omöjligt många kakor hemma i burkar och i frys. Eller i magen!

Therésia Erneborg "Sött från förr"

Camilla Hällbom — Fri, 26 Jul 2013 22:00:36 +0000

Jag bakade brysselkex och tog med mig till jobbet en dag när sommaren krävde lite extra uppmuntran för oss som sitter inne och jobbar långa dagar. Reaktionen från mina kollegor var: ”åh mormorskakor!”

Det stämmer förvisso att min mormor, liksom otaliga mor- och farmödrar har bakat tusentals brysselkex men eftersom de bakas också nu, av mig och andra som inte ens har barn, funderar jag på om de egentligen kan kallas mormorskakor. Samtidigt kan jag aldrig komma ifrån att jag lärde mig baka rulltårtor tillsammans med min mormor och kommer ihåg hennes berättelser om hur hon lärde sig baka flätade vetebröd av sin mamma.

I bakboken Sött från förr har Therésia Erneborg samlat recept från sin morfars mor Annas kakreceptbok tillsammans med andra släktrecept och klassiska sötsaker från det tidiga 1900-talet. ”Väldigt mycket var faktiskt bättre förr” skriver Therésia och jag håller med henne. Att bläddra i boken är lite grann som att samtala med mormor eller momors mor över en kopp kaffe och nybakta wienerbröd.

Det här är en spännande bok där recepten förvisso har moderniserats en del för att kunna bakas i dagens kök men där ingredienserna är desamma. Under ransoneringstider har potatis, mannagryn, ströbröd och grahamsmjöl fått sätta smak på kakor och tårtor tillsammans med lyxigare kakao, vaniljstång och saffran och såklart frukt och bär från trädgården. Det är ingredienser som också återkommer i många av recepten i Sött från förr.

Jag blir nyfiken på grahamskakan garnerad med färska bär och mandelspån, mannagrynskakan som garnerad med hackade nötter och lönnsirap verkar vara hiskeligt söt, äppelmarängformar, jitterbuggare (som var en av min mormors specialiteter och en av mina, även Therésias läser jag i boken, favoritdanser) eller mandelkubb som var ett obligatoriskt inslag på barndomens badutflykter (då inköpta på mataffären). Och så klart olika sorters glass, saft, kräm, marmelad, mos, sylt, kompott och konserverade frukter.

I boken finns det också tips på hur man bäst får bort olika sorters fläckar efter kladdiga bak, hur man bäst får rent en ugn från kakrester, hur man gör egna smaksättningar och recept på en pålitlig mördeg.

Nu när det går att hitta åtminstone några blåbär i de torra skogarna ska jag baka skorpmjölsmuffins, muffins som enligt receptet blir ”underbart sega och knapriga”. Det är annat än cup cakes det.

Ta en titt på Therésias blogg Söta saker där några av recepten från boken finns tillsammans med många andra recept och köp boken Sött från förr så gör vi det gamla nytt igen.

Annie Rigg "Macaron"

Emelie Novotny — Fri, 25 Nov 2011 23:00:53 +0000

Årets trendkaka är utan tvekan macarons. De små färgglada beskvierna med mandelmaräng och smörkräm har snart synts på varenda trendigt kafé och kaffebjudning. ”Elegant, läcker och utsökt – en fransk macaron är en fulländad godbit. Älskad av de stilmedvetna och flärdfullare än cupcakes har de små bakverken tagit världen med storm”, skriver Annie Rigg i förordet till sin kokbok. Macarons är samtidigt frasiga och mjuka, söta och sura, men framförallt så är de vackra. Det är macaronens både styrka och fall. För kan ett bakverk vara vackrare än det smakar?

Boken i sig är också vacker, färgglad, inbunden och elegant. Fotografierna är tagna av Kate Whitaker och föreställer macarons i alla dess former. De är smakfullt arrangerade i små porslinsskålar och på uppläggningsfat stående på spetsdukar, bredvid vaser med färgmatchade rosor och gå bort-kartonger med sidenband. Till och med jag som älskar allt som är sött, rosa och spetsigt värjer mig ibland lite, men mest tycker jag om kakromantiken i det.

Första steget i macarontillverkning är ett grundrecept på mandelmaräng-biskvierna. Det är ett tydligt steg för steg-recept med bilder och exakta angivelser och tips för nybörjaren. När man har spritsat ut smeten på plåten ska man till exempel slå plåten hårt i bordet för att få bort luftbubblor som bildats under vispningen, och sedan ska man låta de ogräddade biskvierna stelna i mellan en kvart och en timme.

Däremot är recepten på de olika krämerna mer avancerade och svåra att förstå. Det ska blandas, silas och kokas och när jag bara läser recepten har jag svårt att följa händelseförloppet, och då har jag ändå bakat efter recept i hela mitt liv. Jag saknar också information och tips om hur man förvarar krämerna, hur länge de håller i rumstemperatur, i kylskåp och om de går att frysa. För hela grejen med kakor är ju att man ska kunna baka dem innan gästerna kommer, och sen bara ta fram dem.

Annie Rigg skriver ”Dessa delikata små underverk går att variera i det oändliga och är utmärkta både som present och samtalsämne.” Och det håller jag med om, för har man väl börjat baka kan man inte sluta prata om dem. Som present fungerar de bättre än som bakverk till kafferepet eftersom man då förhoppningsvis har mer tid och därmed möjlighet att misslyckas och börja om. För misslyckas gör man.

Med det sagt är Macaron ingen bakbok för nybörjaren, men för den erfarne bakaren som vill ha en större utmaning än att dekorera cupcakes är det bara att sätta tänderna i den och köra igång. Kanske röda med grön fyllning så här till jul?

Murdoch Books provkök "Mjuka kakor"

Sofia Luthman — Fri, 25 Nov 2011 23:00:38 +0000

Redan när man håller den här boken i handen känner man att den är lyxig. Den har en yta med struktur, ett silveremblem och omslagsbilderna tar läsaren med på en resa till en annan tid, en annan plats, där man dukade med silverbestick och linneservetter, och skrev inbjudningskort, tackkort och placeringskort, till och med när det bara handlade om afternoon tea. Eller, det kanske man gör fortfarande? Åtminstone efter att ha läst Mjuka kakor.

Sedan slår man upp pärmarna och möts av recept efter recept på allsköns mjuka kakor. Här borde det finnas något för alla tänkbara smaker. Det börjar med kapitlet ”Gamla bekanta” där vi bland annat hittar hallon- och kokosrutor och en uppdaterad version av den gamla hederliga radiokakan. Sedan kommer ”Eftermiddagsfika” som bjuder på en ljuvlig apelsin- och marängkaka, äppel- och bärkaka och diverse cheesecakes. Allra sist kommer kapitlet ”Lyxiga kakor”. Det gör skäl för sitt namn, för vad sägs om till exempel kardemumma- och mandelkaka med bladguld?

Recepten är tydliga och lätta att följa. Fotona är fantastiska! Naturligtvis behövs de för att man ska veta hur resultatet ska se ut och det fixar bokens foton med beröm, men den största behållningen är faktiskt att de skapar en atmosfär. Här finns inte bara bilder på kakor, utan på inomhusmiljöer med en tydlig vintage-känsla. Jag kommer osökt att tänka på inredningsstilen Shabby Chic. Det är inte för inte som boken i original ingår i serien ”Indulgence” av Murdoch Books.

Känslan man bär med sig efter att ha bläddrat i boken är att fika inte är något som man hastar igenom på en kvart. Nej, fika ska avnjutas enligt konstens alla regler. Både när man bakar och sedan äter upp resultatet. En del av recepten innehåller ganska många och en smula tidskrävande moment. Det kan man ha två förhållningssätt till. Antingen tycker man att det är jobbigt (och väljer något av de andra recepten) eller också stänger man av datorn och mobilen (och därmed omvärlden), kavlar upp ärmarna och låter det ta den tid det tar.

Cheryl Lindblad "Mjuka kakor"

Camilla Hällbom — Fri, 25 Nov 2011 23:00:23 +0000

De flesta har en relation till den mjuka kakan där klassikern sockerkakan är något bland det första man lär sig att baka som barn. Den har däremot tagit ett steg tillbaka under de senaste årens baktrender med cupkakes och macarons. Jag brukar inte heller tänka på mjuka kakor när det är dags att baka något roligt, mer något enkelt. Därför är det kul att Cheryl Lindblad nu har skrivit en bakbok fylld av lyxigare mjuka kakor än den klassiska sockerkakan.

Recepten är intressanta men passar tyvärr inte in i ett studenthem. Med ingredienser som Calvados, Limoncello, saffran, muscovadosocker, äkta vanilj och många andra dyra och exklusiva ingredienser innehåller den här boken inte många recept för den fattige men väl för den experimentsfulla bagaren som vill imponera utan att det blir för komplicerat. Mjuka kakor är enkelt att baka. Man kan förvisso göra om recepten och istället för att baka med Calvados, baka med äppeljuice, istället för Limoncello, citronjuice osv men resultatet blir då bara samma vanliga gamla kakor. Råvarorna gör skillnaden.

Jag testade två recept ur boken, och kommer att testa fler även om det inte blir så ofta med tanke på prisklassen på de flesta ingredienserna, men låter det inte spännande med Calvadoskaka, päronkaka med ingefära, kardemummakaka med blåbär, citronkaka med lemon curd och Bästa sockerkakan, med äkta vanilj som tårtbotten till sommarens tårtor?

Många av recepten innehåller väldigt lite vätska vilket jag först reagerade på, trots det blev kakorna saftiga men något mer stumma i formen.

Klassikern morotskaka har jag aldrig bakat tidigare så det kändes givet att testa jämte en personlig favorit, passande till advent, mjuk pepparkaka fast på amerikanskt vis. Cheryl Lindblad är själv från USA. Amerikansk pepparkaka innehåller melass, till skillnad från den svenska som görs på strösocker (Cheryl Lindblad har här skrivit sirap men de recept jag känner till innehåller endast strösocker). Melass är en restprodukt från sockertillverkningen på rörsocker och är vanligt i USA men svårt att hitta i Sverige. Receptet på den här pepparkakan innehåller istället muscovadosocker vilket är obehandlat socker av sockerrör från Mauritius, till skillnad från det raffinerade strösockret som görs av sockerbetor. Eftersom muscovadosockret är obehandlat har det en mörk färg och mycket mer smak. Det mörka har en smak av lakrits och det något ljusare och har en ton av kola. Den mjuka pepparkakan får stå som bevis på att bra råvaror ger bättre smak men på grund av dess pris lär jag använda strösocker oftare.

Jag hade önskat en lyxigare och mer fantasifull utformning av boken för att matcha innehållet i den. Bilderna är i många fall bleka och kakorna ser inte alltid så aptitliga ut som jag förstår att de är. Boken hade vunnit på en mer häpnadsväckande utformning för att inte drunkna bland alla färgglada omslag i handeln.

Ett plus tycker jag är att de glutenintoleranta inte glöms bort. Här finns även recept som bakas på mandelmjöl och inte minsta vete. Jag uppskattar också de avsnitt som handlar om bakformar och råvaror, det är kunskaper som ofta glöms bort.

Jag lär spara boken och bläddra fram recepten den dag då jag har en mer tillåtande ekonomi och vill testa något annorlunda för det erbjuder faktiskt den här bakboken. För mig är den åtminstone mer intressant än alla andra bakböcker om cupcakes, macarons och andra trender som jag har hunnit tröttna på.

Ingrid Wikholm "Cookies"

Anna Liv Lidström — Fri, 25 Nov 2011 23:00:11 +0000

Klassiska småkakor såsom finska pinnar, syltkakor och schackrutor är ingenting för mig. Söta att titta på, javisst. Men de smakar som fnöske. Amerikanska cookies däremot… Stora, knapersega och späckade av godsaker. Fast köp för guds skull inte de där torra, falska varianterna ute i butik. Det är löjligt enkelt att baka sina egna. Du behöver inga köksmaskiner heller. Med en bra bunke och rena händer kommer du långt. Själv har jag sedan tidigare ett bra grundrecept på en fin cookiesdeg och sen gör jag som Cajsa Warg: tager vad jag haver (lust att ha i). Det kan vara choklad, nonstop, daim, mandel, olika sorters nötter, marshmallows, kokos och mycket mer. Med detta i bagaget var jag aningen tveksam till om en hel bok med olika cookies är nödvändigt?

Denna kakbok börjar med ett mer allmänt uppslag. Vi får lära oss att ordet cookie förmodligen härstammar ifrån det holländska ordet koekie som betyder liten kaka. I Nordamerika började cookies dyka upp i början av 1800-talet. Att blanda ner hackad choklad i smeten blev snabbt populärt, och för många är cookies synonymt med chocolate chip cookies. Sedan följer lite tips och förslag på utformning, storlek och annat praktiskt. Är du bakvan bläddrar du snabbt förbi detta. Därefter följer recept på 30 sorters cookies. Alltifrån klassikerna med choklad och nötter till mer nyskapande varianter. Vad sägs om cookies med quinoa och valnötter eller med fikon och solrosfrön?

Jag började med att baka två sorter på samma gång. Fastnade för kalascookies med chokladlinser samt chokladcookies med flingsalt. Upptäckte då att smeterna skilde sig åt. Kalascookiesarna som ska vara späckade med chokladlinser och vit choklad innehöll ägg men däremot betydligt mindre socker. Detta medförde att utseende och konsistens på de färdiga kakorna blev olika. Jag har även provbakat cookies med jordnötter och jordnötssmör. Dessa fick en helt annan struktur.

Recepten är korta och koncisa. Även om smaksättningarna kan vara annorlunda komponerade är det inga konstiga eller svåråtkomliga ingredienser. Beskrivningen av hur kakorna bakas berättas på mellan fem till max tio korta rader på ett lättfattat vis. Alla kakor är dessutom fotograferade på ett ytterst estetiskt och aptitligt sätt. Generösa närbilder där cookiesarna poserar i sällskap av vackert porslin och gärna beströs av olika blomster får det att vattnas i munnen.

Behövs det då en hel bok med enbart cookies? Tolkar man det som att cookie betyder just liten kaka blir det en bred bok med många varianter för den som behöver hjälp på traven. Detta är en kakbok som passar både ovana bakare liksom mer rutinerade.

Mina jordnötscookies, dock utan blomdekoration.

Elin Ek "Supertanten"

Anna Carlén — Fri, 25 Nov 2011 23:00:02 +0000

Att det pågått en ganska livlig debatt om Elin Eks Supertanten här på dagensbok.com under hösten har väl ingen missat? Det började med att Ingrid skrev en krönika om boken. ”Bort med tassarna från tanten” skrev hon och menade att boken förenklar bilden av tanten genom sina tantquiz och beskrivningar av hushållsarbete. Hon skrev ”Och tanter matar inte bara fåglar, de skjuter också älg.”

Allt det här har Ingrid förstås rätt i. Elin Ek har skrivit en bok som tar upp traditionella ”tantsysslor” som kakbak, saftande, syltande, broderi, bingo, korsord etc. Hon skriver inget, eller mycket lite, om tanter som skjuter älg. Inte mycket om tanter som hånglar, super eller kör motorcykel. Bortsett från några stycken om civilkurage, ett antal porträtt av kända tanter samt serien Supertanten är det en ganska snäll och föga överraskande bild av tanten som Elin Ek ger oss. Det är alltså en ganska stereotyp tant vi får läsa om, men jag tror också att det är precis det som är meningen.

Elin Ek har velat skriva en rolig bok, en bok att känna igen sig i, såväl för den som anser sig vara tant själv som för den som vill läsa om eller påminnas om sitt livs tanter. Hon har också – och det här hör till det som är mer viktigt – aktivt valt att lyfta självhushållandet som en motvikt till dagens konsumtions- och stressamhälle. Att skriva om bakande, saftande och syltande avfärdas ofta som ”idealiserande av hemmafrulivet” eller ”romantiserande av det lantliga”, något som Elin Ek tycks ha varit beredd på.

En bok om tanter, är det ännu en orgie i hemmafruromantik och snälla bilder på cupcakes, hur man skaver nymålade möbler till shabby chic och färgar allt i vitt och silver? Nej, för mig är tanten något helt annat! Visserligen handlar mycket av tantkunskapen om hemmet, men det handlar mer om det som är praktiskt i vardagen, kontemplativt och gott än romantiskt tillgjort och gulligt.

För mig som med stockholmska mått mätt är uppväxt på ”landet” känns det mycket märkligt att kritisera saftande och syltande som något hemmafruaktigt. I min uppväxt och i hela mitt liv har människorna runt omkring mig plockat bär, gjort sin saft och bakat sitt eget bröd. Ingen av dem har varit någon hemmafru. Att hylla självhushållande blir för mig mer ett hyllande av det vi alltid har gjort. Och i förlängningen också ett sätt att lyfta fram bondesamhällets sysslor.

Supertanten är en bok som tolkas och läses på ganska många olika sätt. Den irriterar lika mycket som den inspirerar. Det beror nog mycket på att den, som sagt, innehåller en del korta texter om tanter, men att den till största delen faktiskt är en kok- och kakbok. Som kokbok är Supertanten skön och rejäl, med recept som ”smörgåstårta med skinka och ost”, ”kålpudding” och ”polkagrisar”. Bland kakrecepten hittar man klassiska kakor som ”ambrosiatårta”, ”prinsesstårta”, ”wienerbröd”, ”hallongrottor” och ”mazariner”. Här finns inga cupcakes, inga cookies, bara stabila gamla kaksorter av den typen som allt mer sällan går att hitta på vanliga fik och som man behöver ta en omväg till konditoriet för att köpa.

Naturligtvis omges recepten av samma estetik som dagens kokböcker ofta gör – allt är vackert fotat, vackert upplagt på vackert porslin, inte sällan med en viss 50-talsanda. Men till Elins Eks försvar ska sägas att det inte finns någonstans i den här boken där hon skriver att kvinnor ska lämna sina jobb för att ägna sig åt hushållet på heltid. Det står inte heller att du måste lägga ner massor av tid på att hitta de perfekta 50-talskopparna. Om bilderna i sig är idealiserande och skapar en press på läsare som får dem att känna sig tvungna skaffa de rätta retroprylarna eller bli hemmafruar på heltid är det mycket sorgligt. Men någonstans handlar det om sammanhang och en tidsanda som är större än såhär. En tidsanda där inredning, vackra hem, snitsiga uppläggningar, yta och puts får orimligt stor fokus. Att Elin Eks bok är en del av den tidsandan är självklart, men det innebär inte att boken slår i en enda riktning.

För mig är det dock svårt att se Supertanten som så mycket mer än den fina kok- och inspirationsbok den är. Kanske är jag tant, kanske inte. Kanske är jag en tant-wannabe eller en hipster som borde hålla tassarna borta från det som inte är mitt. Kanske borde vi helt enkelt lägga ner det här med att älta alla olika epitet och bara vara människor.

Nog måste det väl vara möjligt att ena dagen baka hallongrottor ur Supertanten och att nästa dag dra till skogs och skjuta älg? Det finns ingen motsättning i det.

Eva Grane och Ylva Norman "Pepparkakshus och mera julbus 2"

Emelie Novotny — Thu, 23 Dec 2010 23:00:25 +0000

Mycket av julen är för mig ett gäng fåniga traditioner som man gärna kan skippa. Därför har jag varken julgran, julkrubba eller julstrumpor hemma hos mig. Men jag minns fortfarande min barndoms pepparkakshusbak. Det var pappa som var ansvarig för pepparkaksbygget, han hade en egen ritning, som han själv räknat ut med korrekta vinklar. Det var inget avancerat, bara ett vanligt hus med fyra väggar, fönster, dörr och tak, men han hade gjort det själv, från grunden. Han var arkitekten. Det kavlades och bakades men när sockret skulle smältas och huset fogas ihop fick inga barnhänder vara i närheten för då brände man sig. Sedan dekorerades huset med glasyr och nonstop och bomullssnö.

När jag nu flera år senare återigen ska ge mig på konsten att bygga ett hus av pepparkakor måste jag såklart överträffa min pappa. Och vill man överträffa sin pappa behöver man vinkelräta vinklar och tydliga ritningar. Eftersom jag varken är ingenjör eller arkitekt behöver jag därför en bok som Pepparkakshus och mera julbus till min hjälp!

Det är en fantastisk vacker bok att bläddra fram och tillbaka i, men innan jag började själva baket fasade jag för alla redskap som skulle behövas, perfektionen i hur det skulle kavlas, skäras, gräddas och receptet på den speciella pepparkakshusdegen. Det kändes som ett projekt som genast skulle haverera. Men när jag började läsa stod det faktiskt att det gick lika bra med köpedeg och man klarar sig fint på en spetsig fruktkniv och ett rivjärn.

Första utmaningen är att välja hus att baka och bygga och det är kanske den svåraste utmaningen. Jag och min syster, för man kan inte baka pepparkakshus själv det är en omöjlighet, bläddrade fram och tillbaka innan vi bestämde oss för att göra en leksaksaffär. Inte alltför komplicerat, men ändå sött med vindsfönster och skorsten och massor med fönster. När det var gjort kom nästa hinder att passera, det faktum att man ska kavla ut degen på bakplåspapper, sen skära ut delarna och därefter lyfta hela papperet till plåten, något som inte var helt självklart när vi läste bakinstruktionen. Men en förutsättning för att delarna ska hålla ihop när dom fortfarande är deg. Sedan följer ett par kritiska moment som Pepparkakshus och mera julbus noggrant avhjälper och förklarar. Man ska grädda tillräckligt länge, platta ut och skära till när degen fortfarande är mjuk, sen ska det svalna på galler.

Vi började baket ganska sent en lördagskväll, eftersom det var just lördagskväll hade vi egentligen ingen tidspress, men när klockan började närma sig ett och vi fortfarande inte hade gräddat alla delar insåg vi att själva byggandet fick vänta till morgondagen. Slutsats: det tar fyra gånger så lång tid att göra pepparkakshus än vad man tror att det ska ta. Söndagens slutsats var att smält socker inte alls är så varmt och farligt som jag blev itutat i min barndom, det går att få på händerna utan att få brännmärken, det är inte farligt! Och som sagt, man måste vara två när man bygger pepparkakshus för att få alla vinklar och delar raka, gärna tre eftersom en behöver röra i sockret hela tiden, vi övervägde ganska många gånger att väcka min inneboende för sockerrörning men på något sätt lyckades vi ändå bemästra situationen och han fick sova vidare.

Huset blev dock klart och ganska fint med glasyr och rosa strössel på taket, om än lite vingligt och med några skarvade missöden på baksidan. Men det gör inget, står det i Peppparkakshus och mera julbus och det doftar fortfarande pepparkaka när man går förbi det. Och pappa blev imponerad, på riktigt. Jag har fortfarande pepparkaksdeg i kylen, så kommer nog att använda mellandagarna till att göra fler alster, för vem har sagt att man måste sluta baka bara för att julaftonen är över?

GOD JUL!

Eva Grane och Ylva Norman "Pepparkakshus & mera julbus"

Gäst — Fri, 19 Dec 2008 23:00:00 +0000

Lusthus, växthus, sjöbod, kompost, släde, barnvagn, Fantomens grotta, schackbräde och mycket, mycket mer. Vill du bygga ett pepparkakshus? Då finns det både beskrivningar och inspiration här. Kan du inte baka? Ingen fara, här finns tips på hur du kan göra pepparkaksbyggnader och annat julgodis från redan färdiga saker. Och om du redan kan allt här, ja då finns det några fina foton som säkerligen kan inspirera och peppa dig till att försöka nå nya höjder inom pepparkakshusbyggandet. Är du inte alls intresserad av att bygga något? Då kan du helt enkelt bara läsa boken. Den bjuder nämligen på mycket humor och fantastiskt fina bilder. Jag skrattar högt under den första läsningen och jag kan nästan känna pepparkaksdoften omsluta mig där jag sitter uppkrupen i soffan.

Grane och Norman kommer med många bra tips om vilka redskap du kan använda i bygget och hur man bäst gör saker. Beskrivningarna kan först kännas lite svåra, men ge inte upp, efter en ordentlig genomläsning och lite planering och 3D-visualisering i huvudet, så ska det inte vara några problem att få ihop bygget. Om du inte bränner sönder dina fingertoppar på det smälta sockret vill säga. Tittar man noga på fotona i boken, så ser man att det finns lite glipor och trasiga pepparkakor även hos proffsen. När man väl sett det känns det lite lättare att sätta igång själv. Lägg dina perfektionstankar åt sidan och låt dig inspireras av pepparkakans inneboende kreativitet!

Till varje beskrivning av ett hus eller annat bygge följer en liten historia. Dessa historier är intressanta och roliga. Det är detta, tillsammans med fotografierna, som gör boken till en perfekt present, även om personen som får den inte kan baka. Tyvärr är det också estetiken som är bokens nackdelar. Inga mått är förkortade, vilket gör själva recepten svårlästa och fotografierna är visserligen otroligt vackra, men på en del är det svårt att se hur bygget egentligen ser ut, något som inte gör det egna bygget enklare. Till skillnad från Eva Granes och Ylva Normans förra bok Pepparkakshus, så är den här inte spiralbunden, vilket kan försvåra själva arbetet i köket. Boken håller sig uppslagen under bakstöket, men det kan bli lite problem med vissa ritningar. Några ligger väldigt tätt mot mitten och blir då svåra att rita av.

Pepparkakshus & mera julbus är, trots några små skavanker, en grym inspirationsbok och i den finns i stort sett allt du behöver för att bygga julens snyggaste pepparkakshus (eller kompost) utom ett recept på vit pepparkaksdeg till schackbrädet i boken. Men vet du vad? Det går att googla…

dagensbok.com » Kakor

Mia Öhrn & Ulrika Pousette "Chokladbollar"

Similar Posts:

Jan Hedh "Gofika"

Similar Posts:

Therésia Erneborg "Sött från förr"

Similar Posts:

Annie Rigg "Macaron"

Similar Posts:

Murdoch Books provkök "Mjuka kakor"

Similar Posts:

Cheryl Lindblad "Mjuka kakor"

Similar Posts:

Ingrid Wikholm "Cookies"

Similar Posts:

Elin Ek "Supertanten"

Similar Posts:

Eva Grane och Ylva Norman "Pepparkakshus och mera julbus 2"

Similar Posts:

Eva Grane och Ylva Norman "Pepparkakshus & mera julbus"

Similar Posts: