<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:wfw="http://wellformedweb.org/CommentAPI/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	xmlns:slash="http://purl.org/rss/1.0/modules/slash/"
	>

<channel>
	<title>dagensbok.com &#187; EU/EMU</title>
	<atom:link href="http://dagensbok.com/etiketter/euemu/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://dagensbok.com</link>
	<description>En ny bokrecension varje dag</description>
	<lastBuildDate>Sat, 14 Nov 2026 23:00:06 +0000</lastBuildDate>
	<language>sv-SE</language>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
	<generator>http://wordpress.org/?v=3.6</generator>
		<item>
		<title>Timothy Snyder &quot;Vägen till ofrihet&quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2019/07/26/rod-trad-genom-en-oroande-samtid/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2019/07/26/rod-trad-genom-en-oroande-samtid/#comments</comments>
		<pubDate>Thu, 25 Jul 2019 22:00:27 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Mattias Lahti Davidsson</dc:creator>
				<category><![CDATA[Dagens bok]]></category>
		<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[Amerikanska författare]]></category>
		<category><![CDATA[Demokrati]]></category>
		<category><![CDATA[Donald Trump]]></category>
		<category><![CDATA[EU/EMU]]></category>
		<category><![CDATA[Facebook]]></category>
		<category><![CDATA[George Orwell]]></category>
		<category><![CDATA[Högerextremism]]></category>
		<category><![CDATA[Internationell politik]]></category>
		<category><![CDATA[Politik]]></category>
		<category><![CDATA[Rysk politik]]></category>
		<category><![CDATA[Ryssland]]></category>
		<category><![CDATA[Timothy Snyder]]></category>
		<category><![CDATA[Twitter]]></category>
		<category><![CDATA[Ukraina]]></category>
		<category><![CDATA[USA]]></category>
		<category><![CDATA[Vladimir Putin]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=98841</guid>
		<description><![CDATA[Från Berlinmurens fall och fram till helt nyligen har liberal marknadsekonomi i princip saknat konkurrens från andra ideologier. Det har varit en era som banat väg för materiella framsteg, befolkningstillväxt, tilltagande klimatkris och, oväntat, auktoritär nationalism. Jag skriver oväntat, eftersom liberalismen vill motsatsen till odemokratiskt, främlingsfientligt och protektionistiskt flaggviftande. I spetsen för denna rörelse mot [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<p>Från Berlinmurens fall och fram till helt nyligen har liberal marknadsekonomi i princip saknat konkurrens från andra ideologier.<br />
Det har varit en era som banat väg för materiella framsteg, befolkningstillväxt, tilltagande klimatkris och, oväntat, auktoritär nationalism. Jag skriver oväntat, eftersom liberalismen vill motsatsen till odemokratiskt, främlingsfientligt och protektionistiskt flaggviftande.<br />
I spetsen för denna rörelse mot ofrihet står Vladimir Putin, härskaren i världens största land, och kretsen av oligarker omkring honom. Det hävdar den amerikanske historikern Timothy Snyder.</p>
<p>Han väckte mycket uppmärksamhet för två år sedan med pamfletten <em>Om tyranni</em>. Där ger han oss 20 lärdomar från 1900-talet som vi inte bör glömma om vi ska kunna slå vakt om demokratin. Ett av råden är att vi ska odla vår egen formuleringskonst, erövra ett eget språk. Detta för att inte falla i fällan att använda de auktoritäras falska vokabulär.</p>
<p>Timothy Snyder lever som han lär. Han har myntat uttrycket ”ofrånkomlighetspolitik” vars främsta credo är att det inte finns några alternativ. Med fog kan man anklaga den gångna perioden av liberal marknadsekonomi för att ha varit så kraftfull på sinnena att en känsla av ofrånkomlighet, och därmed hopplöshet, spred sig.</p>
<p>Sådana stämningar, i kombination med en frustration över tilltagande ojämlikhet, kan utnyttjas av auktoritära typer. Människorna, i alla fall i tillräckligt antal, vänder sig gärna till en stark man om denne bara lovar rätt saker vi rätt tidpunkt.</p>
<p>Timothy Snyder har även konstruerat begreppet ”evighetspolitik”. Ledaren som tillskansar sig makten kan förstås inte lova och lova utan att slutligen bli synad i sömmarna och befunnen lögnaktig. Då behövs myter om ett storslaget &#8211; och gemensamt &#8211; förflutet samt konstruerade kriser och yttre fiender som ska distrahera och sysselsätta människorna så att de glömmer sina reformkrav.</p>
<blockquote><p>Det var Ryssland som först nådde fram till evighetspolitiken, och de ryska ledarna skyddade sig själva och sin rikedom genom att exportera den.</p></blockquote>
<p>Så här börjar <em>Vägen till ofrihet</em>. Det är en undersökning av det tankegods som Putin omgett sig med och metoderna som det postsovjetiska Kreml tillgripit för att stärka sig självt och försvaga andra. Man hade kunnat tänka sig att Rysslands oligarker skulle kunna nöja sig med total kontroll på hemmaplan. Export av naturtillgångar genererar tillräckligt med pengar för att de ska kunna leva i sus och dus. Men problemet är att omvärlden är föränderlig. Evighetspolitik behövs för den maktelit som måste skydda sig mot de idéer från en reforminriktad omvärld som hotar att sprida sig även bland ryssar. Och anfall är bästa försvar.</p>
<p>Därför har Rysslands ledning startat lågintensiva krig i en mängd grannstater, stridigheter som distraherar och åderlåter och aldrig tar slut. ”Krig är fred” löd en av Storebrors paroller i <strong>George Orwell</strong>s <em>1984</em> och här är den idén förverkligad. Därför har Rysslands ledning finansierat extrema opinionsbildare och partier i världens öppna demokratier.</p>
<p>Därför har Rysslands ledning strävat efter att etablera och förstora trätoämnen i demokratierna som kan ha en splittrande verkan. Typiskt sett är frågorna migration, islamism, kvinnans ställning och HBTQ-rättigheter. De partier som Kreml valt att gynna är oftast högerextrema med en samhällsomstörtande och separatistisk nationalism på dagordningen.</p>
<p>Alla medel tycks tillåtna i denna kamp. Nazister från en rad länder, även Sverige, har i Ryssland lärt sig strida och spränga bomber, färdigheter de senare använt sig av i sina hemländer. Internet och sociala medier är en annan högintressant arena. Valmyndigheter måste skydda sig mot dataintrång om val ska kunna genomföras. Det måste även tongivande demokratiska partier göra. Annars finns deras känsligaste mejl snart hos Kremls favoritkandidater. Facebook, Twitter och andra aktörer för en ojämn kamp mot dataprogram designade att starta falska konton i rasande fart som delar lögnaktig propaganda.</p>
<p>Timothy Snyder är en välrenommerad historiker. Men här ger han sig i kast med sin samtid. Händelserna har bara några år på nacken, som valet av Donald Trump till president och Rysslands invasion av Krim och andra delar av Ukraina.</p>
<p>Det som ligger nära i tiden är svårt att skildra. Sådant som kan tyckas viktigt nu, kommer kanske att bedömas underordnat av senare generationer. Men eftersom <em>Vägen till ofrihet</em> granskar den yttersta makten i några av världens mäktigaste länder, löper boken knappast risken att avfärdas som irrelevant.</p>
<p>Ett annat problem är att många källor inte finns tillgängliga. Tvärtom är de flesta primära källor i maktens omedelbara närhet tysta som musslor eller beredda att ge vilseledande information. Arkivens sekretess gäller i många år framöver. Timothy Snyder använder öppna källor såsom amerikansk, rysk och västeuropeisk journalistik. Och det är till journalisterna, &#8221;vår tids hjältar&#8221;, boken är tillägnad.</p>
<p>Ytterligare en svårighet är hur man navigerar i en vidöppen konflikt. Den som skriver historien om andra världskriget behöver inte tampas med kombattanter som fortfarande strävar efter att ge sin egen förskönade version. Här tillämpar Timothy Snyder sin goda förmåga att använda ett eget språk. Rysslands härskare lägger mycket möda på att framställa landet som en demokrati. Snyder fokuserar bland annat på att landet berövats en princip för succession, en ordning för hur makt oblodigt ska föras över från en part till en annan.</p>
<p>Möjligheterna att bringa ordning i myllret av händelser är kanske den största utmaningen för samtidshistorikern. Timothy Snyder är bra på att tvinna sin röda tråd. Men i det sista kapitlet, det som handlar om Donald Trump märks att händelserna inte bara är nära i tiden, de är också nära författaren såväl kulturellt som geografiskt. Det är det mest myllrande och stökiga av bokens sex kapitel. Men också högintressant. Jag känner att jag får en djupare förståelse för hur allt hänger ihop.</p>
<blockquote><p>Trumps framryckning mot Ovala rummet gick i tre stadier (…). För det första måste ryssarna förvandla en misslyckad byggmästare till mottagare av deras kapital. För det andra måste denne misslyckade byggmästare framställas i amerikansk tv som en framgångsrik affärsman. För det tredje ingrep Ryssland beslutsamt och med utmärkt resultat till stöd för den fiktiva personen ”den framgångsrike affärsmannen Donald Trump” i presidentvalet 2016.</p></blockquote>
<p>Allt detta har tidigare serverats mig i korta nyhetsportioner. Nu får jag så att säga hela smörgåsbordet uppdukat. Den framgångsrike affärsmannen Donald Trump är en ren Kremlprodukt, menar Timothy Snyder. Frågan är hur det går i presidentvalet nästa år. Kommer denna skapelse hålla tillräckligt många amerikanska väljare tillräckligt begeistrade ännu en gång? Höjer man blicken syns fler orosmoln vid horisonten. Hur ska EU stå emot Kremls försök att splittra? Hur ska det ryska folket få den demokrati det förtjänar? Och hur säkrar vi våra öppna samhällen från manipulationer?<br />
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2018/03/03/timothy-snyder-om-tyranni/" rel="bookmark" title="mars 3, 2018">”Postsanning är prefascism”</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2015/06/15/ukraina-granslandet-lauren-lodenius/" rel="bookmark" title="juni 15, 2015">Kampen om Ukrainas framtid</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2004/04/11/anna-politkovskaja-tjetjenien-sanningen-om-kriget/" rel="bookmark" title="april 11, 2004">Det bortglömda krigets fasor</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2008/06/14/anna-politkovskaja-putins-ryssland/" rel="bookmark" title="juni 14, 2008">Rysslands baksida</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2016/11/07/laura-och-saska-saarikoski-trump-och-vredens-amerika/" rel="bookmark" title="november 7, 2016">Morgondagens president?</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 249.491 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2019/07/26/rod-trad-genom-en-oroande-samtid/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Ivan Krastev &quot;Efter Europa&quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2019/07/06/reflektioner-om-europa-och-eu/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2019/07/06/reflektioner-om-europa-och-eu/#comments</comments>
		<pubDate>Fri, 05 Jul 2019 22:00:02 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Lena Nöjd</dc:creator>
				<category><![CDATA[Dagens bok]]></category>
		<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[Bulgariska författare]]></category>
		<category><![CDATA[EU/EMU]]></category>
		<category><![CDATA[Europa]]></category>
		<category><![CDATA[Europeisk politik]]></category>
		<category><![CDATA[Facklitteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Ivan Krastev]]></category>
		<category><![CDATA[Migration]]></category>
		<category><![CDATA[Östeuropa]]></category>
		<category><![CDATA[Politik]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=98594</guid>
		<description><![CDATA[Valen i Danmark och Finland samt till EU-parlamentet är genomförda och nu kanske intresset för de politiska analyserna har stillnat, sommaren är ju här. Men om någon har lite läslust kan jag tipsa om en bok kring europeisk politik. Först ett par uppsnappade betraktelser från annat håll: En kommentar jag fångade upp bland eftervalsanalyserna i [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<p>Valen i Danmark och Finland samt till EU-parlamentet är genomförda och nu kanske intresset för de politiska analyserna har stillnat, sommaren är ju här. Men om någon har lite läslust kan jag tipsa om en bok kring europeisk politik. Först ett par uppsnappade betraktelser från annat håll:</p>
<p>En kommentar jag fångade upp bland eftervalsanalyserna i juni 2019 beskriver den socialdemokratiska strategin i Danmark med följande steg i korthet:</p>
<p>1) Problematisera migrationsfrågan, ta upp gränsskydd och brottsbekämpning.</p>
<p>2) Flytta fokus till ekonomi och välfärd som ska gälla alla.</p>
<p>Två resultat uppnås:</p>
<p>a) Fler röster från migrationskritiska medborgare och färre röster från kosmopoliter som i stället röstar på annat vänsterorienterat eller grönt parti.</p>
<p>b) Det rödgröna blocket ökar medan det höger-konservativa minskar.</p>
<p>I EU-valet 2019 fick Marine Le Pens parti lite färre röster än 2014. Å andra sidan fick partiet mer stöd än Macrons parti, vars inställning till EU möjligen är överpositivt. Är det ett uttryck för misstroende (på kroppsspråk = att räcka ett visst finger) mot Macron som representerar en elit som sällan har kontakt med lågutbildade?</p>
<p>Ingenting är svårare än att se in i framtiden. När boken <cite>Efter Europa</cite> skrevs hade svallvågorna av Brexit-omröstningen 2016 knappt lagt sig. Författaren och statsvetaren Ivan Krastev reflekterade kring Europaprojektet och hittade många exempel som skulle kunna leda till ytterligare splittring av EU.</p>
<p>Vad som skulle ske två år senare, alltså 2019, kunde Krastev inte veta. Inte heller kunde välunderrättade amerikanska analytiker förutse att Sovjetunionen skulle implodera när 1990-talet inträdde. Men Krastevs då nedskrivna tankar lyckades ändå träffa lite rätt:</p>
<blockquote><p>Det är mycket möjligt att de europeiska folken kommer att få större förtroende för EU – inte därför att unionen blivit bättre, utan helt enkelt därför att den överlevt.<br />
I själva verket har unionens olika kriser i betydligt högre grad än Bryssels ”politik för sammanhållning” i någon av dess skepnader bidragit till känslan av att vi européer alla ingår i samma politiska gemenskap. I och med sin hantering av eurokrisen, flyktingfrågan och det växande terrorhotet har Europa blivit mer integrerat än någonsin tidigare, i varje fall på ekonomi- och säkerhetsområdena.</p></blockquote>
<p>Krastev resonerar kring nationer och globalism utan baktankar. Han har inget syfte att sätta dit någon eller utse någon syndabock. Både vänstern och den liberala högern i Europa försattes i en identitetskris i sin syn på migrationens följder:</p>
<blockquote><p>Det är detta ”bördsrättslotteri” som hotar liberalismens storslagna löfte och ger migrationen en central ställning i den globala politiken. I dagens sammanlänkade värld är migrationen den nya revolutionen – inte en massornas revolution, som på nittonhundratalet, utan en individernas och familjernas utvandringsrevolution. Den inspireras inte av ideologiska skönmålningar av en strålande framtid, utan av Google Maps-fotografier av livet på den andra sidan gränsen.</p></blockquote>
<p>Krastev sammanfattar nutidsrevolutionären i vår globala värld: ingen skriver eller läser manifest, revolutionens former saknar en sammanhållen ideologi. Det finns ingen politisk rörelse eller ens ledning. ”Korsandet av EU:s gränser är attraktivare än något Utopia.” Europa svarar på detta med växande populistiska rörelser som ser olika ut i olika länder. De gemensamma nämnarna är mer personorienterad politik och misstro mot institutioner.</p>
<p>Jag uppskattar allt Krastev delar med sig av från de östeuropeiska EU-länderna. Han ger en historisk tillbakablick och en nulägesbild som kan förklara att medborgarna i exempelvis Polen, Ungern och Bulgarien tycks så oberörda av flyktingars lidande. När liberaler påstår att migrantströmmar är en vinn-vinn-situation växer skepsisen mot etablissemanget, eftersom lägre klasser ser hur deras barns utsikter till ett bättre liv krymper. Dessutom har Öst- och Centraleuropa en lång historia med krig och ockupation. De har upplevt kommunistisk diktatur och gränser som gått upp i rök. Den långsiktiga stabiliteten i byggandet av en trygg nation har minst sagt stött på hinder. I tillägg blöder många länder på välutbildade medborgare som lämnar sina hemländer.</p>
<p>Utbildning är numera en splittrande faktor menar Krastev. Klyftan ökar mellan välutbildade och lågutbildade. Den välutbildade kan välja mellan de olika storstädernas toppjobb, likt en välbetald professionell fotbollsspelare väljer mellan toppklubbar. ”Men när lagen börjar förlora eller ekonomin bromsar in blir de snart övergivna av supportrarna.” Här syftas på hur misstron riktas mot Bryssels institutioner och eliten. Mänskliga relationer förenar inte längre ”vi” och ”dom”, så som den gamla tidens överklass  och kroppsarbetare kunde förenas i arbetet på godset, eller i en bygdefråga. Folk blir misstänksamma när en välutbildad är lika lämpad att ”driva en bank i Bulgarien som i Bangladesh”. Den välutbildade stannar inte och hjälper till när en krissituation uppstår i hemlandet (eller ens i Europa). Krastevs beskrivning närmar sig en kärna här. Hjälp bankerna, har ledarna ropat. Och när ropade EU-institutionernas ledare på hjälp för att ge den lågavlönade bättre villkor inom maskin- och industrisektorn eller för att underlätta det slitsamma arbetet inom vård- och omsorgssektorn?</p>
<p>Krastevs berikande perspektiv gör att jag ännu mer tror på vikten av att människor möts över nationsgränserna. Alla borde försöka anstränga sig att förstå de skilda livsvillkoren i Europas olika länder. Och alla behöver inse att historien har en enorm betydelse i valet av strategier på den politiska arenan idag – och även i morgon.</p>
<p>Tyvärr saknar boken avsnitt som handlar om de fackliga organisationernas arbete. Sedan de tidiga decennierna på 1900-talet har fackföreningsaktiva träffat sina kollegor i andra länder. De har utbytt erfarenheter och de har solidariskt stöttat varandra när levnadsvillkoren har varit usla. Idag för fackliga representanter en dialog med styrande i Bryssel och med styrande i hemländerna. Många frågor är arbetsrelaterade och därtill bevakas sociala, demokratiska och mänskliga rättigheter. Min övertygelse är att gemensamma insatser för förbättrade arbetsförhållanden kan stärka samhörigheten i ett medmänskligt Europa. Och att pengarna som investeras i välfärd får stanna där i stället för att placeras i skatteparadis.<br />
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2015/07/18/vita-krankta-man-bakom-eu/" rel="bookmark" title="juli 18, 2015">Vita kränkta män bakom EU</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2013/11/11/eurokrasch-johan-norberg/" rel="bookmark" title="november 11, 2013">Fredsvalutan som splittrat Europa</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2015/10/20/lodenius-vi-sager-vad-du-tanker/" rel="bookmark" title="oktober 20, 2015">Högerpopulistisk munsbit i halvgräddad form</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2013/04/02/lars-lundberg-historien-om-euron/" rel="bookmark" title="april 2, 2013">&#8221;Europa skapas av valutan eller inte alls&#8221;</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2012/10/25/anna-dahlqvist-i-det-tysta-resor-pa-europas-abortmarknad/" rel="bookmark" title="oktober 25, 2012">Syns inte, finns inte?</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 248.893 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2019/07/06/reflektioner-om-europa-och-eu/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Joakim Medin &quot;Orbánistan&quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2018/09/16/medin-orbanistan/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2018/09/16/medin-orbanistan/#comments</comments>
		<pubDate>Sat, 15 Sep 2018 22:00:16 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Klas Rönnbäck</dc:creator>
				<category><![CDATA[Dagens bok]]></category>
		<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[Antisemitism]]></category>
		<category><![CDATA[Centraleuropa]]></category>
		<category><![CDATA[Demokrati]]></category>
		<category><![CDATA[Diktatur]]></category>
		<category><![CDATA[EU/EMU]]></category>
		<category><![CDATA[Facklitteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Joakim Medin]]></category>
		<category><![CDATA[Politik]]></category>
		<category><![CDATA[Postkommunism]]></category>
		<category><![CDATA[Reportage]]></category>
		<category><![CDATA[Samhälle]]></category>
		<category><![CDATA[Svenska författare]]></category>
		<category><![CDATA[Ungern]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=94936</guid>
		<description><![CDATA[Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka. Partiets slagord ur George Orwells bok 1984 är förstås fiktion. Men under Viktor Orbáns styre i dagens Ungern förefaller mig Orwells fiktiva slagord oroväckande nära sanningen – iallafall om man får tro Joakim Medins skildring i den här reportageboken. Krig är fred. Den ungerska staten finansierar [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<blockquote><p>Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.</p></blockquote>
<p>Partiets slagord ur <strong>George Orwell</strong>s bok <cite>1984</cite> är förstås fiktion. Men under <strong>Viktor Orbán</strong>s styre i dagens Ungern förefaller mig Orwells fiktiva slagord oroväckande nära sanningen – iallafall om man får tro Joakim Medins skildring i den här reportageboken.</p>
<p><em>Krig är fred</em>. Den ungerska staten finansierar massiva propagandakampanjer som hetsar mot väl utvalda fiender: å ena sidan flyktingar, i synnerhet muslimska sådana; å andra sidan finansmannen <strong>George Soros</strong> och hans stiftelser. I propagandakampanjerna mot Soros används urgamla antisemitiska stereotyper om en massiv världskonspiration, allt i syfte att smutskasta Soros, alla organisationer som vid något tillfälle har tagit emot pengar från hans stiftelser, och alla möjliga andra påstådda ”vänsterliberaler”. Alla påstås de vilja möjliggöra för islamistiska terrorister att förgöra den ungerska nationen. Det är kanske inte ett regelrätt krig, men Fidesz och Orbán utnyttjar aktivt dylika förvirrade konspirationsteorier för en hätsk retorik byggd på att Ungern behöver försvara sig från yttre fiender. Allt som ett sätt att upprätthålla kontrollen över – och därmed freden i – landet.</p>
<p><em>Frihet är slaveri</em>. Eller kanske omvänt: slaveri är frihet. Valkretsindelningen har avsiktligt manipulerats för att utradera all opposition. Oppositionens möjligheter att få annonsera begränsas. Valfusket är utbrett enligt externa observatörer. En rädsla mot att kritisera Fidesz i allmänhet och Orbán i synnerhet har börjat bre ut sig, eftersom risken att förlora sitt arbete då är uppenbar – allra främst om man arbetar i offentlig sektor, men även om man skulle arbeta i något av alla de ”Fidesz-nära” företag som har kommit att dominera ekonomin, i takt med att korruption och nepotism fått breda ut sig allt mer.</p>
<p><em>Okunnighet är styrka</em>. Det statsbärande partiet Fidesz har också tagit kontroll över nästan all massmedia i landet, och ser där till att bara låta den egna världsbilden komma fram. Historien retuscheras också för att passa Fidesz syften, som när det handlar om vilken roll som den ungerska staten spelade för nazisternas folkmord på judar under andra världskriget (Ungern var ett oskyldigt offer enligt Fidesz, men en aktiv medlöpare enligt historiker). Folkets okunnighet förefaller otvivelaktigt vara partiets styrka.</p>
<p>Det här är skrämmande läsning om ett land som på kort tid har gått från att vara en ung, liberal demokrati efter kommunismens fall, till att bli en auktoritärt styrd stat. På pappret må Ungern fortfarande kalla sig demokratiskt, men folket verkar få allt mindre att säga till om. Att situationen har blivit riktigt allvarlig framgår väl också av att EU-parlamentet med stor majoritet i september 2018 röstade för att införa sanktioner mot Ungern just på grund av landets inskränkningar av demokratiska principer. Än mer skrämmande är det förstås att tänka på att flera ledande Sverigedemokrater har framhållit Ungern som ett föregångsexempel att ta efter, vilket Medin också skriver om.</p>
<p>Medins bok bygger i hög grad på intervjuer med alla möjliga oppositionspartier och oberoende organisationer i Ungern, samt ett flertal rapporter producerade av alla möjliga aktörer. Ibland kan intervjuerna bli lite väl lika varandra, kanske framförallt i bokens första kapitel. Boken tar sig dock vad gäller den frågan i senare kapitel. </p>
<p>Vid något tillfälle så intervjuar författaren också företrädare för Fidesz om hur de själva motiverar sin politik. Den pusselbit som däremot fattas är dock att försöka förstå varför Fidesz ändå har så pass många vanliga anhängare. För även om det förekommit valfusk och propagandakampanjer, så är det ändå en stor minoritet av befolkningen i landet som har röstat för Fidesz (tillräckligt stor minoritet på rätt platser i landet för att ge partiet en kvalificerad majoritet av platserna i parlamentet, tack vare de riggade valkretsindelningarna). Varför stödjer alla de här människorna Fidesz? Det hade varit en viktig lärdom att bära med sig om man vill se ett annat samhälle.</p>
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2014/10/18/skrammande-utveckling-i-ungern/" rel="bookmark" title="oktober 18, 2014">Skrämmande utveckling i Ungern</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2006/10/23/till-minne-av-oktober-23-ungernrevolten-1956/" rel="bookmark" title="oktober 23, 2006">Till minne av oktober 23, Ungernrevolten 1956</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2013/02/05/55748/" rel="bookmark" title="februari 5, 2013">Konsten finns i underströmmarna</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2012/03/04/magnus-linton-de-hatade/" rel="bookmark" title="mars 4, 2012">Högerradikalerna på vår bakgård</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2012/04/25/bjorn-elmbrant-europas-stalbad-krisen-som-slukar-valfarden-och-skakar-euron/" rel="bookmark" title="april 25, 2012">Vems frihet att göra vad är det egentligen vi pratar om?</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 318.634 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2018/09/16/medin-orbanistan/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Anna-Lena Lodenius &quot;Vi säger vad du tänker&quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2015/10/20/lodenius-vi-sager-vad-du-tanker/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2015/10/20/lodenius-vi-sager-vad-du-tanker/#comments</comments>
		<pubDate>Mon, 19 Oct 2015 22:00:51 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Ella Andrén</dc:creator>
				<category><![CDATA[Dagens bok]]></category>
		<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[Anna-Lena Lodenius]]></category>
		<category><![CDATA[EU/EMU]]></category>
		<category><![CDATA[Europeisk politik]]></category>
		<category><![CDATA[Facklitteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Internationell politik]]></category>
		<category><![CDATA[Nationalism]]></category>
		<category><![CDATA[Politik]]></category>
		<category><![CDATA[Rasism]]></category>
		<category><![CDATA[Samhälle]]></category>
		<category><![CDATA[Svenska författare]]></category>
		<category><![CDATA[Sverigedemokraterna]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=78061</guid>
		<description><![CDATA[”Högerpopulismen i Europa” är undertiteln på Anna-Lena Lodenius nya bok om europeiska partier som Sverigedemokraterna, Dansk Folkeparti, Fremskrittspartiet, Ukip och Front National. Inte ”högerextremismen” eller ”nyfascismen” som ibland har använts, utan ”högerpopulismen” eller ”radikal högerpopulism”. Kanske även ”främlingsfientliga och nationalistiska”, som faktiskt är bokens allra första ord. Det är inte jättelätt att beskriva den ganska [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<p>”Högerpopulismen i Europa” är undertiteln på Anna-Lena Lodenius nya bok om europeiska partier som Sverigedemokraterna, Dansk Folkeparti, Fremskrittspartiet, Ukip och Front National. Inte ”högerextremismen” eller ”nyfascismen” som ibland har använts, utan ”högerpopulismen” eller ”radikal högerpopulism”. Kanske även ”främlingsfientliga och nationalistiska”, som faktiskt är bokens allra första ord.</p>
<p>Det är inte jättelätt att beskriva den ganska brokiga flora av europeiska partier och rörelser som Lodenius skriver om. Allra svårast är det förstås om man ska lyssna till dem själva, som sällan vill kalla sig ”främlingsfientliga” eller ”populister”, eller för den delen ”höger”.</p>
<p>Vad som är ”extremt” varierar förstås från plats till plats och från tid till tid. Hur etablerat måste ett parti bli för att åsikter som tidigare framstått som extrema ska bli vardagliga, mainstream? Där är svängningarna i europeisk historia påtagliga. Fast är ”populism” ett särskilt mycket lättare begrepp egentligen? Var går gränsen mellan populism och demokrati?</p>
<p>Lodenius fångar det inte minst i titeln <cite>Vi säger vad du tänker</cite>. Det där anspråket på att på något sätt stå närmare folket än alla andra demokratiskt valda partier. Säga sanningen. Slå mot överheten, eliten, etablissemanget, pk-maffian. ”Populistpartier präglas av en starkt antipolitisk hållning”, skriver Lodenius. ”De tenderar att vara fientligt inställda till representativ politik och föreslår ofta olika former av direkt demokrati, som folkomröstningar.” Det finns redan i namnet på den grupp i EU-parlamentet som bland andra SD tillhör: Frihet och direktdemokrati i Europa (EFDD).</p>
<p>Avsnitten om just de olika populistpartiernas samverkan på internationell nivå hör till bokens intressantaste, tycker jag. Det finns ingen självklar grupp för dem alla – somliga är ännu grupplösa – och de har långt ifrån alltid lätt att komma överens. Ibland är det viktigt för hemmaopinionen att ta avstånd från partier som anses mer extrema. Ibland är det kanske snarare kommunikationen och förmågan att foga samman stormaktsvisionerna med varandra som brister.</p>
<p>Också partiernas bakgrunder går förstås isär. Somliga har sina rötter i utpräglade extremistmiljöer, andra i radikal liberalism och skattesänkariver och ytterligare några i djup konservatism. Inte sällan förenas personer och idéer från alla möjliga håll, och det är rätt fascinerande hur det kan gå ihop. Inte minst de norska och danska populistpartiernas historia fångar mig i <cite>Vi säger vad du tänker</cite> – jag var inte ens medveten om att jag inte kände till särskilt mycket om dem.</p>
<p>I andra delar vet jag inte riktigt varför jag ska läsa ännu en bok om de här partierna. Som författaren själv påpekar finns det mängder. Själv vill hon bland annat vara mer lättillgänglig och det är hon kanske delvis, men boken hade behövt korrekturläsas en vända till, och framför allt verkar dispositionen inte riktigt färdig (ett intryck som stärks av att vissa kapitel saknas i innehållsförteckningen). Helhetsintrycket bli därför bitvis rörigt – ibland tänker jag till och med att det är det för att dölja att vi får veta så lite om stora delar av främst Östeuropa – och lever inte alldeles upp till titelns löfte om en europeisk överblick.</p>
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2015/07/18/vita-krankta-man-bakom-eu/" rel="bookmark" title="juli 18, 2015">Vita kränkta män bakom EU</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2015/06/15/ukraina-granslandet-lauren-lodenius/" rel="bookmark" title="juni 15, 2015">Kampen om Ukrainas framtid</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2014/04/17/det-skulle-aldrig-kunna-handa-oss/" rel="bookmark" title="april 17, 2014">Det skulle aldrig kunna hända oss?</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2012/07/10/hans-magnus-enzensberger-det-mjuka-monstret-bryssel-eller-europas-omyndigforklaring/" rel="bookmark" title="juli 10, 2012">Eurokrati och postdemokrati</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2013/04/02/lars-lundberg-historien-om-euron/" rel="bookmark" title="april 2, 2013">&#8221;Europa skapas av valutan eller inte alls&#8221;</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 345.692 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2015/10/20/lodenius-vi-sager-vad-du-tanker/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Peo Hansen och Stefan Jonsson &quot;Eurafrika&quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2015/07/18/vita-krankta-man-bakom-eu/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2015/07/18/vita-krankta-man-bakom-eu/#comments</comments>
		<pubDate>Fri, 17 Jul 2015 22:00:37 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Ella Andrén</dc:creator>
				<category><![CDATA[Dagens bok]]></category>
		<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[Afrika]]></category>
		<category><![CDATA[EU/EMU]]></category>
		<category><![CDATA[Europeisk politik]]></category>
		<category><![CDATA[Facklitteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Internationell politik]]></category>
		<category><![CDATA[Kolonialism]]></category>
		<category><![CDATA[Peo Hansen och Stefan Jonsson]]></category>
		<category><![CDATA[Politik]]></category>
		<category><![CDATA[Rasism]]></category>
		<category><![CDATA[Samhälle]]></category>
		<category><![CDATA[Svenska författare]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=76153</guid>
		<description><![CDATA[EU är väl ett fredsprojekt, eller hur? Ett ”aldrig mer” i kölvattnet av andra världskriget? Unionen har ju till och med fått Nobels fredspris. Ja – och ett stort fett nja. En viktig men numera bortglömd, eller kanske snarare förträngd, beståndsdel var också det europeiska koloniala projektet, enligt Peo Hansen och Stefan Jonsson. Det gäller [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<p>EU är väl ett fredsprojekt, eller hur? Ett ”aldrig mer” i kölvattnet av andra världskriget? Unionen har ju till och med fått Nobels fredspris.</p>
<p>Ja – och ett stort fett nja. En viktig men numera bortglömd, eller kanske snarare förträngd, beståndsdel var också det europeiska koloniala projektet, enligt Peo Hansen och Stefan Jonsson. Det gäller inte minst Frankrikes och Belgiens beslutsamhet att behålla sina kolonier, och Västtysklands vilja att på något sätt kompensera för det som förlorats efter kriget.</p>
<p>I Asien hade det gått snabbt utför, men kolonierna i Afrika ville man verkligen inte släppa. Istället föreställde man sig ”Eurafrika” som en tredje stormakt, mellan det amerikanska och det sovjetiska blocket. Att hålla ihop (väst-)Europa och hjälpas åt att förvalta de kvarvarande kolonierna på bästa sätt var den enda möjligheten att inte gå under mellan öst- och västblocken, tänkte man sig. Europa och Afrika behövde varandra – fast kanske inte precis på lika villkor.</p>
<p>Nej, när de afrikanska kolonierna skulle ”associeras” till det blivande EU var det förstås en fråga att lösa de europeiska medlemmarna emellan. Europa behövde kanske Afrikas stora naturresurser, men Afrika behövde det vita Europas överlägsna utveckling och styrning. Tänkte man sig.</p>
<p>Hansens och Jonssons bok är en detaljerad skildring av den här debatten kring 1900-talets mitt. Den är väl underbyggd och påläst, men kanske också väl detaljerad för att bli riktigt njutbar för den allmänintresserade. Det är helt enkelt lätt att gå vilse bland alla gubbar och fördrag. En något annan struktur kunde också gett läsningen ett annat driv, men i grunden är det förstås en viktig påminnelse om vårt allt annat än ärofulla europeiska förflutna.</p>
<p>Fastän jag nog borde veta bättre är det förbluffande att se hur levande kolonialismen var ännu i slutet av 1950- och början av 60-talet. Man planerade långsiktigt för investeringar (militära och industriella) i ”de utomliggande länderna och territorierna” och vägrade, trots såväl uppenbara problem i Algeriet som påtryckningar från ett alltmer antikolonialt FN, att inse att kolonialismens dagar var (nåja, rester finns ju faktiskt fortfarande kvar) räknade. Och man var kränkta.</p>
<p>Vad FN:s hållning innebar var ”i själva verket ett försök att göras den vite mannen till ett villebråd”, klagade Belgiens utrikesminister <strong>Paul-Henri Spaak</strong>, till exempel. ”Den vite mannen ska lämnas försvarslös, han ska berövas möjlighet att föra sin talan, han ska lämnas hjälplös.” Så orättvist att inte få alla möjlig hjälp att behålla sina surt förvärvade underkuvade folk och landområden! Känns det inte lika mycket som 1800-talet och som något du läste på ett nätforum precis häromdagen?</p>
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2015/10/20/lodenius-vi-sager-vad-du-tanker/" rel="bookmark" title="oktober 20, 2015">Högerpopulistisk munsbit i halvgräddad form</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2014/04/17/det-skulle-aldrig-kunna-handa-oss/" rel="bookmark" title="april 17, 2014">Det skulle aldrig kunna hända oss?</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2013/04/02/lars-lundberg-historien-om-euron/" rel="bookmark" title="april 2, 2013">&#8221;Europa skapas av valutan eller inte alls&#8221;</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2019/07/06/reflektioner-om-europa-och-eu/" rel="bookmark" title="juli 6, 2019">Reflektioner om Europa och EU</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2018/11/20/fredrik-segerfeldt-den-svarte-mannens-borda/" rel="bookmark" title="november 20, 2018">Fel premiss får helheten att halta</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 370.031 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2015/07/18/vita-krankta-man-bakom-eu/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Anna-Lena Laurén &amp; Peter Lodenius &quot;Ukraina&quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2015/06/15/ukraina-granslandet-lauren-lodenius/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2015/06/15/ukraina-granslandet-lauren-lodenius/#comments</comments>
		<pubDate>Sun, 14 Jun 2015 22:00:58 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Kari Kapla</dc:creator>
				<category><![CDATA[Dagens bok]]></category>
		<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[Anna-Lena Laurén]]></category>
		<category><![CDATA[EU/EMU]]></category>
		<category><![CDATA[Europeisk politik]]></category>
		<category><![CDATA[Facklitteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Finlandssvenska författare]]></category>
		<category><![CDATA[Internationell politik]]></category>
		<category><![CDATA[Krig]]></category>
		<category><![CDATA[Niklas Meltio]]></category>
		<category><![CDATA[Peter Lodenius]]></category>
		<category><![CDATA[Rysk politik]]></category>
		<category><![CDATA[Ryssland]]></category>
		<category><![CDATA[Svenska författare]]></category>
		<category><![CDATA[Ukraina]]></category>
		<category><![CDATA[Vladimir Putin]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=75640</guid>
		<description><![CDATA[Foto: Utrikespolitiska institutet Med sitt mångåriga journalistiska arbete, och kännedom om Ukraina och regionerna runtomkring, är Anna-Lena Laurén en person som jag känner fullt förtroende för när hon berättar om sina egna upplevelser av den ännu pågående konflikten i Ukraina. Som alltid när det gäller pågående krig och konflikter är det svårt att bilda sig [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<p><a href="http://dagensbok.com/wp-content/uploads/2015/07/Ukraina-foto-utrikespolitiska-institutet.jpg"><img src="http://dagensbok.com/wp-content/uploads/2015/07/Ukraina-foto-utrikespolitiska-institutet.jpg" alt="Ukraina foto utrikespolitiska institutet" width="200" height="163" class="aligncenter size-full wp-image-75644" /></a><br />
Foto: Utrikespolitiska institutet</p>
<p>Med sitt mångåriga journalistiska arbete, och kännedom om Ukraina och regionerna runtomkring, är Anna-Lena Laurén en person som jag känner fullt förtroende för när hon berättar om sina egna upplevelser av den ännu pågående konflikten i Ukraina.</p>
<p>Som alltid när det gäller pågående krig och konflikter är det svårt att bilda sig en bredare uppfattning endast baserad på nyhetsrapportering. Det krävs en annan typ av röst, en röst som kan förklara varför det blev just så här just där. En bok och lite förfluten tid är till god hjälp för den förståelsen.</p>
<p><cite>Ukraina Gränslandet</cite> är uppbyggd av Lauréns reportage ifrån Kiev, Donbass och Krim, varvat med Peter Lodenius mer historiskt förklarande kapitel. Och onekligen behövs båda infallsvinklarna för att kunna förstå vad det handlar om egentligen. Ukraina som nationalstat inrymmer så väldigt många skilda kulturer och attityder.</p>
<p>Euromajdan är alltings början, eller i alla fall den väpnade konfliktens början. En demonstration på frihetstorget i Kiev i protest mot att president Janukovytj inte vill acceptera EU:s krav för ett Ukrainskt närmande till EU. Denna demonstration ändrar karaktär när regimstyrkor beväpnade slår tillbaka mot dessa till en början fredliga demonstrationer. Demonstrationerna börjar då istället handla om att Ukrainarnas hopp om att närma sig ett mer demokratiskt, rättssäkert styrelseskick gått förlorat. </p>
<p>Sedan accelererar allting. Oroligheterna sprider sig, och Rysslands propagandamaskin vilar inte på hanen. Ukrainas tunga industriella område, Donbass, i öster blir händelsernas centrum. Vad konflikten nu handlar om blir mer och mer uppenbart. Ukraina ligger mellan Europa och Ryssland och är en bricka i spelet mellan väst och öst.</p>
<p>Helt plötsligt invaderar och annekterar Ryssland Krimhalvön. Ja, en regelrätt invasion faktiskt. En oönskad närvaro av ett främmande lands militära styrkor med syfte att överta en bit av nationens territorium. En oundviklig händelse, då Ryssland vill ha sin flottbas kvar i Sevastopol (enligt avtal hyr Ryssland flottbasen i Sevastopol av Ukraina till 2042) utan att EU eller någon annan (läs: NATO) ska kunna komma att hota den. </p>
<p>Allt det här levandegörs av Lauréns skildringar av möten med människorna som befolkar de olika områdena. Bilden som tecknas är den av ett mångkulturellt Ukraina, med flera olika utgångspunkter. Men det som framstår tydligt är att det mycket handlar om hur Ukraina skall förhålla sig till framtiden. Många vill bort från Sovjetnostalgin och önskar en mer demokratisk framtid för sitt land. Andra är mer pragmatiska och ser vad <strong>Putin</strong> lägger upp på förhandlingsbordet. </p>
<p>Det är svårt för mig, medborgare i en gammal demokrati, att förstå vad Sovjetnostalgin har att erbjuda långsiktigt. Men Ryssland erbjuder ju någonting reellt. Bra priser på gas, och ett lån utan fjolliga krav på transparens. Det EU erbjuder har inga kortsiktiga förmåner. </p>
<p>Jag kommer att följa utvecklingen i Ukraina, förhoppningsvis via Anna-Lena Laurén. Eftersom Ukraina är ett stort grannland är det enormt viktigt att se åt vilket håll det lutar. Och om Sverige som nation återigen borde rädas den ryska björnen.<br />
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2021/03/11/105020/" rel="bookmark" title="mars 11, 2021">Ytligt om rysk politik och samhällsliv</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2014/03/29/det-ar-komplicerat/" rel="bookmark" title="mars 29, 2014">Det är komplicerat</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2019/07/26/rod-trad-genom-en-oroande-samtid/" rel="bookmark" title="juli 26, 2019">Röd tråd genom en oroande samtid</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2014/05/22/putins-folk/" rel="bookmark" title="maj 22, 2014">Better the devil you know</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2015/08/29/vem-var-den-maskerade-mannen/" rel="bookmark" title="augusti 29, 2015">&#8221;Vem var den där maskerade mannen?&#8221;</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 323.986 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2015/06/15/ukraina-granslandet-lauren-lodenius/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>David Qviström &quot;Nyttiga människor&quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2014/09/13/nar-uppstar-egentligen-ansvar/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2014/09/13/nar-uppstar-egentligen-ansvar/#comments</comments>
		<pubDate>Fri, 12 Sep 2014 22:00:52 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Ella Andrén</dc:creator>
				<category><![CDATA[Dagens bok]]></category>
		<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[David Qviström]]></category>
		<category><![CDATA[EU/EMU]]></category>
		<category><![CDATA[Facklitteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Flyktingar]]></category>
		<category><![CDATA[Mänskliga rättigheter]]></category>
		<category><![CDATA[Migration]]></category>
		<category><![CDATA[Papperslösa]]></category>
		<category><![CDATA[Politik]]></category>
		<category><![CDATA[Reportage]]></category>
		<category><![CDATA[Samhälle]]></category>
		<category><![CDATA[Svenska författare]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=70165</guid>
		<description><![CDATA[Det har sagts att klimatförändringarna kom upp på agendan på allvar när de började påverka snötillgången i Alperna och alltså den övre medelklassens skidsemestrar. Kanske skulle man kunna säga något liknande om den europeiska migrationspolitiken? Först när döda kroppar börjar flyta iland på våra semesterstränder blir det påtagligt att något inte står rätt till. Först [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<p>Det har sagts att klimatförändringarna kom upp på agendan på allvar när de började påverka snötillgången i Alperna och alltså den övre medelklassens skidsemestrar. Kanske skulle man kunna säga något liknande om den europeiska migrationspolitiken? Först när döda kroppar börjar flyta iland på våra semesterstränder blir det påtagligt att något inte står rätt till. Först när fattigdomen skramlar med sin pappmugg rakt i våra ansikten kommer kraven på att något måste göras. Men vad?</p>
<p>David Qviströms <cite>Nyttiga människor. En reportagebok om migranter, gränser och människosyn</cite> börjar och slutar på den italienska ön Lampedusa hösten 2013. Hundratals drunknade båtflyktingar placerar ön på nyhetssändningarna, men det som händer där är närmast vardag. Bara antalet döda på en gång – volymerna, som <strong>Tobias Billström</strong> skulle säga – skiljer ut oktober 2013 från vad som sker på Medelhavet hela tiden när människor försöker ta sig in i ett Europa dit knappast några legala vägar står öppna.</p>
<p>De borde stanna hemma och hjälpas på plats, säger Sverigedemokraterna (som ändå vill skära ner även på biståndet). Om de ska komma hit måste de vara beredda att göra rätt för sig, säger Tobias Billström, som vi genom Qviströms mångåriga erfarenhet fått följa från tillträdet som färsk migrationsminister 2006 och tills han blivit ålderman i EU:s ministerråd. Vi vill ha hit nyttiga människor.</p>
<p>Därför lanserar Billström en liberalare arbetskraftsinvandring. Nu får man komma till Sverige och arbeta bara man har ett ickebindande erbjudande från en arbetsgivare, helt oberoende av kvalifikationer och huruvida det finns inhemsk arbetskraft som kunnat göra jobbet. Det finns heller inga kontrollmekanismer som skyddar arbetstagaren från att bli utnyttjad, och snart kommer förstås rapporter om just sådant. Människor som ibland betalat sina jobberbjudanden dyrt, bara för att upptäcka att de väl i Sverige gått upp i rök, eller har betydligt sämre villkor än utlovat. Visst kan man anmäla arbetsgivaren, men det resulterar ju också i utvisning för egen del.</p>
<p>Sådana människor är några i den mängd som David Qviström träffat. Under elva år som migrationsreporter på främst Kyrkans tidning har Qviström rest runt i Sverige, Europa och världen. Han har mött arbetskraftsinvandrare och flyktingar, människor som lever i ”skuggsamhället”, som gömda, svarta, papperslösa, och de som försöker ta sig fram på legala vägar, genom att söka asyl eller arbetstillstånd. Han träffar unga som skickats tillbaka till andra europeiska länder enligt Dublinkonventionen – att det är det land där man först anses ha sökt asyl som ska behandla ansökan – och som lever på gatan i Paris eller Rom. Han träffar romer som skickats hem till extrem fattigdom och diskriminering i forna Jugoslavien, besöker flyktingläger i Jordanien, Mauretanien och Libanon, och han tar sig fram till den ukrainska gränsen för att se vilket håll gränsvakterna egentligen står vända åt.</p>
<p><cite>Nyttiga människor</cite> är en oerhört ambitiös bok som vill fånga nästan allt: de enskilda erfarenheterna, de större mönstren och tendenserna, den politiska retoriken, den vardagliga byråkratin och dess effekter, liksom den egna rollen som journalist och medmänniska. Framför allt vill den ställa de stora frågorna: Var går just gränsen för vår medmänsklighet? Hur ska vi handskas med vårt eget överflöd när så överväldigande många andra lider brist? Och går det verkligen att dela in människor i närande och tärande? Vad lever vi i för samhälle då?</p>
<p>Det handlar om flyktingar och om andra migranter, om dem vars skäl att flytta faller innanför asylrätten och om dem som faller utanför. De är många, så oerhört många. Samtidigt finns inte en enda människa i den här boken som jag skulle vara beredd att peka på och säga ”Du borde ha stannat hemma”.</p>
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2017/10/06/viktor-banke-andrum/" rel="bookmark" title="oktober 6, 2017">Vem behöver egentligen skyddas från vad?</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2012/03/29/rebecka-bohlin-de-osynliga-om-europas-fattiga-arbetarklass/" rel="bookmark" title="mars 29, 2012">&#8221;Hur mår Rut?&#8221;</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2013/08/31/forestall-er-nu-att-hon-ar-vit/" rel="bookmark" title="augusti 31, 2013">Föreställ er nu att hon är vit</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2011/10/22/ska-hela-sverige-leva/" rel="bookmark" title="oktober 22, 2011">Vad vet vi egentligen om hur Sverige lever?</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2014/10/18/drommen-om-sverige-jag-ocksa-vill-dromma/" rel="bookmark" title="oktober 18, 2014">Drömmen om Sverige jag också vill drömma</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 351.904 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2014/09/13/nar-uppstar-egentligen-ansvar/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Kajsa Ekis Ekman &quot;Skulden. Eurokrisen sedd från Aten&quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2014/04/17/det-skulle-aldrig-kunna-handa-oss/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2014/04/17/det-skulle-aldrig-kunna-handa-oss/#comments</comments>
		<pubDate>Wed, 16 Apr 2014 22:00:29 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Ella Andrén</dc:creator>
				<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[Angela Merkel]]></category>
		<category><![CDATA[Banker]]></category>
		<category><![CDATA[Depression]]></category>
		<category><![CDATA[Ekonomi]]></category>
		<category><![CDATA[Ekonomisk kris]]></category>
		<category><![CDATA[EU/EMU]]></category>
		<category><![CDATA[Europeisk politik]]></category>
		<category><![CDATA[Facklitteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Grekland]]></category>
		<category><![CDATA[Internationell politik]]></category>
		<category><![CDATA[Kajsa Ekis Ekman]]></category>
		<category><![CDATA[Politik]]></category>
		<category><![CDATA[Reportage]]></category>
		<category><![CDATA[Samhälle]]></category>
		<category><![CDATA[Svenska författare]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=66994</guid>
		<description><![CDATA[De lata grekerna har levt över sina tillgångar, och nu får de betala priset. Förklaringarna var skamlöst stereotypa när skuldkrisen briserade i Grekland 2010. Grekerna plockade ut 13, 14 eller till och med 18 månadslöner, de fick bonusar för att komma till jobbet i tid och för att tvätta händerna, rapporterade europeiska tidningar. De tog [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<p>De lata grekerna har levt över sina tillgångar, och nu får de betala priset. Förklaringarna var skamlöst stereotypa när skuldkrisen briserade i Grekland 2010. Grekerna plockade ut 13, 14 eller till och med 18 månadslöner, de fick bonusar för att komma till jobbet i tid och för att tvätta händerna, rapporterade europeiska tidningar. De tog ut för mycket semester, menade <strong>Angela Merkel</strong>, gick i pension vid 50 hävdade <strong>Jan Björklund</strong>. 40, sa <strong>Anders Borg</strong>. Sjukhuset i Aten hade 25 trädgårdsmästare anställda men ingen trädgård. Och så vidare och så vidare.</p>
<p>Kajsa Ekis Ekman slår med lätthet hål på myterna. Grekerna arbetar 2119 timmar om året, att jämföra med OECD-genomsnittet på 1739. Den genomsnittliga pensionsåldern ligger på 61,5 år, medan det europeiska genomsnittet är 61,1. De grekiska lönerna var däremot bland de lägsta i euroområdet – före krisens enorma nedskärningar.</p>
<blockquote><p>Föreställ dig att din lön en dag upphör att komma. Månaderna går. Chefen säger: fortsätt arbeta eller så blir du avskedad. Föreställ dig samtidigt att alla du känner får sina löner halverade eller blir arbetslösa. Att SVT och SR stängs ner över en natt och att de privata radiostationerna har ersatt de anställda med en spellista. Att DN, SvD, Sydsvenskan och Aftonbladet går i konkurs inom loppet av ett halvår. Att skärgården säljs ut till spekulanter. Att sjukvården skärs ner så mycket att du uppmanas att själv ta med sprutor och bandage till sjukhuset. Att du en dag ser din kompis mormor tigga utanför Ica. Och till råga på allt, medan du fortsätter att arbeta gratis, kallas du lat av en samlad europeisk press.<br />
Det här är vad som händer i Grekland just nu.</p></blockquote>
<p>Ekis Ekman har under ett par år rapporterat från Grekland, följt med på demonstrationer, intervjuat människor och följt sina vänner där genom krisens bergochdalbana. Energisk protest byts mot passiviserande hopplöshet och Ekis Ekman konstaterar hur nära depression som samhällstillstånd och som psykiskt tillstånd hänger samman. Situationen för vanliga människor i Grekland kommer läsaren inpå huden.</p>
<p>Hon försöker intervjua politiker också. Ibland lyckas det, men de verkliga makthavarna går inte att få prata med. ”Trojkans” representanter, anonyma figurer från Internationella valutafonden, Europeiska centralbanken och EU-kommissionen, ger inte intervjuer. Inte teknokraten från ECB, statsminister <strong>Lukas Papadimos</strong>, heller. Det närmaste Ekis Ekman kommer är trojkans tolk, som har så dåligt betalt att hon fått flytta hem till mamma. Som många unga funderar hon på att emigrera.</p>
<p>Det är som att demokratin bara är en tunn fernissa, något man kan unna sig när man har råd. Och råd har Grekland inte; alla pengar måste gå till räntebetalningar till tyska och franska banker. Eurosamarbetet sätter ”normala” strategier som att devalvera eller till och med gå i konkurs ur spel. Och frågan är om inte den grekiska utsattheten är inbyggd i systemet från början?</p>
<p><cite>Skulden</cite> är en bred skildring av situationen i Grekland, av orsaker specifika för landet och av orsaker med sin grund i det finanskapitalistiska systemet. Den frågar sig varför vi så gärna köper alla de där myterna om lata greker, men framför allt, och kanske mest drabbande, vad som händer med människorna som får leva med konsekvenserna av allt detta.</p>
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2014/04/17/atstramning-till-dods/" rel="bookmark" title="april 17, 2014">Ideologierna lever – och dödar</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2012/04/25/bjorn-elmbrant-europas-stalbad-krisen-som-slukar-valfarden-och-skakar-euron/" rel="bookmark" title="april 25, 2012">Vems frihet att göra vad är det egentligen vi pratar om?</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2013/11/11/eurokrisen-stefan-de-vylder/" rel="bookmark" title="november 11, 2013">En berättelse om kortsiktighet, girighet och demokrati satt ur spel</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2010/09/08/traffa-kajsa-ekis-ekman-pa-soderbokhandeln/" rel="bookmark" title="september 8, 2010">Träffa Kajsa Ekis Ekman på Söderbokhandeln!</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2013/11/11/eurokrasch-johan-norberg/" rel="bookmark" title="november 11, 2013">Fredsvalutan som splittrat Europa</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 316.022 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2014/04/17/det-skulle-aldrig-kunna-handa-oss/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Stefan de Vylder &quot;Eurokrisen&quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2013/11/11/eurokrisen-stefan-de-vylder/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2013/11/11/eurokrisen-stefan-de-vylder/#comments</comments>
		<pubDate>Sun, 10 Nov 2013 23:00:57 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Kari Kapla</dc:creator>
				<category><![CDATA[Dagens bok]]></category>
		<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[Ekonomi]]></category>
		<category><![CDATA[Ekonomisk kris]]></category>
		<category><![CDATA[EU/EMU]]></category>
		<category><![CDATA[Europeisk politik]]></category>
		<category><![CDATA[Facklitteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Internationell politik]]></category>
		<category><![CDATA[Samhälle]]></category>
		<category><![CDATA[Stefan de Vylder]]></category>
		<category><![CDATA[Svenska författare]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=62740</guid>
		<description><![CDATA[Det här har varit året då jag försökt förstå krisen i eurozonen. Det gick sådär till en början, men efter att jag lagt vantarna på den här boken och även Eurokrasch av Johan Norberg blev bilden betydligt klarare. Tyvärr kanske jag ska tillägga, för hade jag inte ångest över tingens tillstånd innan så har jag [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<p>Det här har varit året då jag försökt förstå krisen i eurozonen. Det gick sådär till en början, men efter att jag lagt vantarna på den här boken och även <cite>Eurokrasch</cite> av <strong>Johan Norberg</strong> blev bilden betydligt klarare. Tyvärr kanske jag ska tillägga, för hade jag inte ångest över tingens tillstånd innan så har jag det definitivt nu.</p>
<p>Nationalekonomen Stefan de Vylder har alltid varit skeptisk till EMU som konstruktion, och var aktiv på nej-sidan inför folkomröstningen 2003. Men i den här boken vill han presentera en saklig bild av förloppet och faller inte i ”vad var det jag sa”-fällan. Visst märks det klart och tydligt var han står, men eftersom jag finner hans ton tilltalande så upplever jag dessa mer personliga  instick snarare som en tillgång för boken än tvärtom. Den är ganska faktatung, så hans personliga analyser och reflektioner kring olika händelser gör det hela lättare att ta in. </p>
<p>Boken är indelad i nio kapitel som avhandlar historik, fasta växelkurser och valutaunioner, vägen från global finanskris via eurokris till skuldkris, krishanteringen, den svenska eurodebatten, en ny världsordning, krisens kostnader och ett eventuellt slut på EMU. Innehållet är väl sammansatt och skapar övergripande förståelse för eurokrisens olika komponenter. </p>
<p>Inneboende i texten ligger det även något som liknar en grundkurs i nationalekonomi. Ett mycket pedagogiskt upplägg som uppskattas av en läsare som jag själv, med ringa kunskaper i ämnet. De finansiella lappkasten blir förklarade på ett sätt som gör det komplicerade begripligt. Även om jag kanske inte kan förklara det vidare till tredje person, så förstår jag under läsningen hur eurozonens ekonomi fungerar. Eller <em>inte</em> fungerar kanske är mer korrekt.</p>
<p>Det här är en oerhört sorglig historia. Så här i retrospektiv blir det så uppenbart att projekt EMU drog igång på tok för tidigt. Det verkar heller inte ha funnits någon samsyn överhuvudtaget på hur projektet skulle skötas. Något av det mest upprörande är hur spelreglerna hela tiden ändrats under gång. Så som EMU såg ut vid tidpunkten för vår folkomröstning ser det definitivt inte ut idag. EMU har utvecklats till ett missfoster som sätter demokratin på undantag. Det smygs igenom hårresande regeländringar på högst tvivelaktiga sätt. Det som borde vara en paranoid villfarelse verkar nu vara en högst plausibel realitet. Eurozonens stater skall tvingas in en gemensam överstatlig finanspolitisk union.  </p>
<p>Den som är intresserad av händelseutvecklingen efter att denna bok skrevs, kan med fördel ladda ner en rapport vid namn <a href="http://www.forumeudebatt.se/content/uploads/2013/05/Rapport2-de-Vylder-maj-2003.pdf" target="_blank">Eurokrisen och finanspakten</a>. Där tar de Vylder sig an EU:s finanspakt som Sverige uppenbarligen har gått med i. Mycket störande läsning. Skriften är utgiven av Forum för EU-debatt, en mycket intressant tankesmedja vars syfte är att kritiskt granska EU från samhällsekonomiska och demokratiska utgångspunkter och där de Vylder ingår i styrelsen.</p>
<p>För den som vill få en större helhetsbild av eurokrisen än vad nyhetsrapporteringar erbjuder är <cite>Eurokrisen</cite> en bra början. Kapitlet om krishanteringen är speciellt intressant. Det är läsning som upprör och berör på så många plan. Boken kom ut 2012 och har alltså getts ut i pocket nu under 2013, vilket är alldeles utmärkt. Det här är en bok som bör läsas. Placera den gärna i kioskerna på tågstationer, flygplatser och bussterminaler. Läsning av <cite>Eurokrisen</cite> är väl investerade timmar.<br />
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2013/11/11/eurokrasch-johan-norberg/" rel="bookmark" title="november 11, 2013">Fredsvalutan som splittrat Europa</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2013/04/02/lars-lundberg-historien-om-euron/" rel="bookmark" title="april 2, 2013">&#8221;Europa skapas av valutan eller inte alls&#8221;</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2014/04/17/det-skulle-aldrig-kunna-handa-oss/" rel="bookmark" title="april 17, 2014">Det skulle aldrig kunna hända oss?</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2010/02/18/stefan-de-vylder-varldens-springnota/" rel="bookmark" title="februari 18, 2010">Finanskrisen förklarad</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2015/10/20/lodenius-vi-sager-vad-du-tanker/" rel="bookmark" title="oktober 20, 2015">Högerpopulistisk munsbit i halvgräddad form</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 332.679 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2013/11/11/eurokrisen-stefan-de-vylder/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>0</slash:comments>
		</item>
		<item>
		<title>Johan Norberg &quot;Eurokrasch&quot;</title>
		<link>http://dagensbok.com/2013/11/11/eurokrasch-johan-norberg/</link>
		<comments>http://dagensbok.com/2013/11/11/eurokrasch-johan-norberg/#comments</comments>
		<pubDate>Sun, 10 Nov 2013 23:00:09 +0000</pubDate>
		<dc:creator>Kari Kapla</dc:creator>
				<category><![CDATA[Recension]]></category>
		<category><![CDATA[Ekonomi]]></category>
		<category><![CDATA[EU/EMU]]></category>
		<category><![CDATA[Europa]]></category>
		<category><![CDATA[Europeisk politik]]></category>
		<category><![CDATA[Facklitteratur]]></category>
		<category><![CDATA[Internationell politik]]></category>
		<category><![CDATA[Johan Norberg]]></category>
		<category><![CDATA[Samhälle]]></category>
		<category><![CDATA[Svenska författare]]></category>

		<guid isPermaLink="false">http://dagensbok.com/?p=62743</guid>
		<description><![CDATA[Jag läser två böcker om eurokrisen efter varandra. Dels den här och dels Stefan de Vylders Eurokrisen. Jag gillade att läsa de Vylders bok, men Johan Norbergs Eurokrasch faller mig dock mer i smaken som bok betraktat. En tragedi i tre akter alltså. Berättelsen om eurokrisen äger i mångt och mycket samma dramaturgi som den [&#8230;]]]></description>
				<content:encoded><![CDATA[<p>Jag läser två böcker om eurokrisen efter varandra. Dels den här och dels <strong>Stefan de Vylder</strong>s <cite>Eurokrisen</cite>. Jag gillade att läsa de Vylders bok, men Johan Norbergs <cite>Eurokrasch</cite> faller mig dock mer i smaken som bok betraktat. </p>
<p>En tragedi i tre akter alltså. Berättelsen om eurokrisen äger i mångt och mycket samma dramaturgi som den klassiska grekiska tragedin, och Norberg illustrerar detta genom att förklara krisens faser genom definitionerna <em>hybris</em> (arrogans), <em>ate</em> (dåraktighet) och <em>nemesis</em> (undergång). Men om det inte vore för att det som står i boken faktiskt har hänt och verkligen är en tragedi, skulle jag nog snarare kalla den för en ekonomisk thriller. Sällan framkallar texter om statsfinanser sådana rysningar och har en sådan nerv.</p>
<p>Norberg börjar med att ta oss med till ett barnhem i Aten och det är en fruktansvärd verklighet vi möter. Sedan fortsätter boken i ett rasande tempo och läsaren får åka på en resa genom eurozonens komplexa finansiella sammanhang. Det är en oupphörligt fascinerande resa och Norberg behandlar ämnet med ett elegant och tydligt språk. Jag kan inte lägga boken ifrån mig, måste veta vad som skett.</p>
<p>I boken berättas om det gravt osunda förhållande mellan banker, stater, finansinstitut och politik som har rått, och som råder i eurozonen. Naturliga händelser i en fri ekonomi, såsom att banker går i konkurs för att de har tagit enorma risker, har inte kunnat hända på grund av politisk rädsla. Istället har skattebetalarna fått ta smällen och bankerna fortsätter att ta sinnessjuka risker i en evig karusell. Den fria marknadens ordning är brutalt stympad och ingen investerare verkar behöva ta ansvar för sina felplaceringar. Däremot går det alldeles utmärkt att behålla sina miljardvinster i bättre tider. En systemviktig bank har fått ett värde högre än någonsin det mänskliga. Ord som anständighet och moral känns väldigt avlägsna i EMU-projektet.</p>
<p>Naturligtvis är det lätt att sitta med facit i hand och se vad som gjordes fel, men när hela EMU består av från början inbyggda konflikter och luddiga regler som kan brytas när som helst, önskar man ju att någon hade dragit i handbromsen och sagt : &#8221;Stopp nu! Vi håller an med projektet tills vi har rett ut hur vi ska ha det.” Men nu sitter vi här och kan inte göra så mycket åt det som varit, utan försöka se vad som kan göras istället.</p>
<blockquote><p>De senaste fyra åren var inte ödesbestämda. Tänk om EU t ex hade tagit sina egna fördrag på allvar och eurozonen hade upprätthållit valutans regelverk. Tänk om de hade trott sina ord om marknadsekonomi och om att alla parter har ansvar för sina handlingar och får leva med konsekvenserna av dem. Det må låta verklighetsfrämmande, men vi kan i alla fall göra ett tankeexperiment</p></blockquote>
<p>I slutet av boken målar Norberg upp ett alternativt scenario. Ett där bankrutta stater går i konkurs och tvingas sanera sin ekonomi för att sedan kunna återhämta sig. Där signaler skickas till länder på fallrepet att ingen kommer att betala dina skulder åt dig. Där kreditgivare får ta sina förluster likväl som sina vinster. Dessa och andra ekonomiska självklarheter kanske möjligtvis kan bli eurozonens nästa strategi. Nu när alla dåliga alternativ redan är prövade kan det vara dags att testa några bra. </p>
<p>Jag har ingen aning om huruvida krisen är över eller inte. Tydligen finns det tecken på återhämtning, men vad som helst verkar kunna hända fortfarande. Om det sedan blir en överstatlig union med finanspolitik styrd av icke-folkvalda ekonomer i Bryssel, eller en fri marknadsekonomi återstår att se.</p>
<h3>Similar Posts:</h3>
<ul class="similar-posts">
<li><a href="http://dagensbok.com/2013/11/11/eurokrisen-stefan-de-vylder/" rel="bookmark" title="november 11, 2013">En berättelse om kortsiktighet, girighet och demokrati satt ur spel</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2013/04/02/lars-lundberg-historien-om-euron/" rel="bookmark" title="april 2, 2013">&#8221;Europa skapas av valutan eller inte alls&#8221;</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2014/04/17/det-skulle-aldrig-kunna-handa-oss/" rel="bookmark" title="april 17, 2014">Det skulle aldrig kunna hända oss?</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2019/07/06/reflektioner-om-europa-och-eu/" rel="bookmark" title="juli 6, 2019">Reflektioner om Europa och EU</a></li>
<li><a href="http://dagensbok.com/2012/10/25/anna-dahlqvist-i-det-tysta-resor-pa-europas-abortmarknad/" rel="bookmark" title="oktober 25, 2012">Syns inte, finns inte?</a></li>
</ul>
<p><!-- Similar Posts took 338.910 ms --></p>
]]></content:encoded>
			<wfw:commentRss>http://dagensbok.com/2013/11/11/eurokrasch-johan-norberg/feed/</wfw:commentRss>
		<slash:comments>2</slash:comments>
		</item>
	</channel>
</rss>
