I denna ”fälthandbok till den fria fantasins rike” får man även veta exempelvis vilken fågel som är bäst på danska, hur utvecklat måsspråket i själva verket är, och hur många svalor det egentligen krävs för att tillverka en sommar.

Inte sällan visar det sig ligga viss sanning i folkliga uttryck, som det där med att ”en svala gör ingen sommar”. För närvarande har forskningen, enligt författaren, kommit fram att antalet svalor som behövs är 272, ”men det är en approximation som kan komma att justeras både uppåt och nedåt”. Att Emil i Lönnebergas syster Ida skulle ha något med tillverkningen av sommaren att göra är däremot djupt felaktigt.

Att sedan hävda att sommaren kommit därför att man just ”har tagit bort snön” är rent nonsens. Det är våren som uppstår på det viset, och våren är hararnas ansvarsområde på samma sätt som hösten tillreds av ett fåtal björnar. Vintern har man ännu inte funnit någon skapare till och allt mer lutar åt att denna årstid är det naturliga tillståndet som skulle vara beständigt om det inte vore för djurens idoga arbete med att framställa andra årstider.

Så nu vet ni det.

Inte sällan är det människans förmåga att projicera våra egna fördomar, känslor och idéer på fåglarna som får sig ett nålstick. Det gäller inte minst skildringen av den ornitologiska genusutredning som ska ha fått regeringens uppdrag att ”bryta den manliga bias som av hävd har dominerat namngivningen av flora och fauna”, men som nu hamnat i låsta positioner vad gäller ett eventuellt namnbyte på domherren.

Den tävling som utlystes 2018 och där allmänheten fick komma med nya namnförslag på domherren får betraktas som ett misslyckande eftersom det vinnande bidraget var ”kattmat”, vilket skulle implicera en naturgiven rätt för våra vanligaste husdjur att kränka fågelns integritet.

Gnuttan av en ljusning kan anas i det nyligen inkomna förslaget ”domarfågel”, men en sidoutredning har nu tillsatts för att utreda huruvida detta namn skulle förläna arten en moralisk överauktoritet som inget tyder på att den äger. Utredningen skall presentera sitt resultat senast 2025.

Det här är kanske inte en bok som kommer att förändra ditt liv, men den är trevligt och underhållande sällskap. Kanske kommer den också att få dig att se bara lite, lite annorlunda på de där varelserna som hoppar omkring i äppelträdet utanför fönstret?

I Alternativa fakta om fåglar får vi möta en rad vanliga svenska arter, inklusive strutsen. Varje art förlänas en sida alternativa fakta, och en charmerande knasig, ofta lite melankolisk akvarellbild av Mia Ajvide. Ja, utom naturligtvis tusenfinken, eftersom ännu ingen lyckats få syn på den.

Similar Posts:

• För vems skull matar vi fåglar?
• Tillbaka till skolbänken
• Om människans förhållande till fåglar
• Perfekt balans mellan konst och guidebok
• Kanske är det kråkan…

Även outsidern Petrus som återvänder till Vingåker efter några år på institution har magisk kapacitet: han kan läsa människors tankar. Nina och Petrus känner genast av varandras särskildhet vilket skrämmer dem och gör att de repellerar varandra som två magnetiska nordpoler.

Kommunalrådet Olle är den person hos vilken de flesta trådarna i romanen knyts samman. Olle sörjer sin döda fru Vanja samtidigt som han försöker få ihop den kommunala budgeten. Det är här någonstans tanken på kärleken som enande kraft föds hos Olle.

Ett antal projekt sjösätts. Olles stora idé är kamratlägenheterna. Lägenheter med skilda ingångar där skilda par tillsammans kan uppfostra barnen. Ett nattis för barnen och en slogan, romantitelns ”Älska Vingåker”, är andra ingredienser som ska leda till fullbordandet av Olles vision.

När budgeten inte räcker till kommer ett orapporterat fornfynd som Olle och Petrus gjorde i sin ungdom väl till pass. Olle drar sig inte heller för att inteckna sin villa när det krävs för att genomföra hans idéer.

Men människors känslor låter sig inte styras av politiska beslut. Naturligtvis möter Olles kärlekskampanj på svårigheter. Mest på grund av folkets egoism och sårbarhet, deras oförmåga att leverera det som krävs för att uppfylla politiska utopier.

Men om inte politiken kan förädla människors känslor kanske det går på magisk väg? Det är här man misstänker att Nina och Petrus har sin uppgift. Men icke. De skyggar för sina förmågor och kan inte mer än på marginalen bidra till ett bättre samhälle.

Och häri ligger kanske något av slutsatsen romantexten drar. All förändring måste komma inifrån. Den kan inte dirigeras fram av vare sig politik eller någon annan yttre påverkan. Tvärtom, när Petrus finner kärleken hos sjuksystern Iris så avtar hans förmåga. Det udda kärleksparet går som ett slags röd tråd genom romanen och visar på var kärleken möjligheter verkligen finns.

Ajvide skriver skickligt och det finns inget att anmärka på när det gäller stilistisk kompetens eller komposition. Det som skaver på ett negativt sätt för mig är att jag aldrig blir särskilt engagerad. Det vill liksom inte riktigt gripa tag. Språket är svalt och neutralt och konflikterna leder sällan till några större konsekvenser. Jag får aldrig den där bladvändarkänslan och det är lite synd för upplägget är inte alls dumt.

Kanske hör det samman med att jag blir osäker på vad det är för slags roman. Ja, jag vet, man ska inte alltid stoppa saker i ett fack. Men jag förmodar att det ändå är en underhållningsroman kryddad med en aning politisk satir. Jag önskar bara att den vore lite mer underhållande.

Similar Posts:

• Att vara sur är inte lätt
• Det finns inget försvar för kärleken
• Trivsamt
• Vad du inte trodde att du inte visste om fåglar
• Skrämmande fantasi

Långsamt börjar Jack försvinna ur sin omgivnings medvetande. Slutligen känner ingen igen honom, inte Aino hans sambo, inte hans gamla mamma och inte hans kollegor på slottet Myntholm. När han går till affären för att handla har kassörskan glömt bort honom så fort hon vänder bort blicken för att plocka fram cigaretter till honom. Det är av en slump han träffar Marie, hon är den enda som ser och kan behålla honom i minnet när de möts på gatan. Anledningen är att hon också är glömd. Marie introducerar Jack för De glömdas sällskap, en noggrant reglerad organisation för de bortglömda. De flesta lever tätt tillsammans i ett hyreshus i Rinkeby. Där tar de hand om varandra och får hjälp av en så kallad länk, en person som själv inte är glömd men har förmågan att se de glömda.

Tillsammans försöker de glömda överleva och ta reda på sitt ursprung. De undersökningarna vävs samman med Jacks forskning om Myntholms historia där grevfamiljen Ribbe en gång spärrade in sin galna dotter Alma i tornrummet. I hennes rum fann man inskriptioner av bokstavsparen AR EL. Vad eller vem var EL och vad har inskriptionerna och Alma med De glömdas sällskap att göra?

Mannen som föll i glömska är en skrämmande och vacker berättelse om att finnas till, hitta sin tillvaro, slåss för den man är och den man älskar. Hur förhåller man sig till världen om man inte tycks finnas till i den?

Romanen utspelar sig över lång tid, flera månader, vilket markeras av indelningen i veckor som görs. Dessa indelningar inleds med små underfundiga verser som är både lustiga och vackra i sina formuleringar och samtidigt stinger till.

Jag vill sitta i ditt minne
på en liten, liten pinne.
Och om du nånsin glömmer mig
trasar pinnen sönder dig.

En sak vill jag bara uppmana Mia Ajvide och alla andra författare att låta bli. Strunta i märkesfixeringen, den gör mig så vansinnigt trött. Vi får nog av det i reklamen och behöver det inte i konsten.

Den glasögonprydde mannen hade vaknat och var fullt upptagen med att skriva något på sin dator. Med ett stygn av avund såg Jack att det var en Mac. Den lilla platta manicken utövade en osedvanlig dragningskraft på honom alltsedan han första gången sett den i en broschyr på Svens kontor. Det var något med designen som fick honom att vilja öga. Men det var inte att tänka på. Den var alldeles för dyr.

Mannen som föll i glömska är en roman att streckläsa och sen vilja stanna kvar i ett tag. Jag har etiketterat det här som skräck. Det är inte ren uttalad skräck, det är snarare något suggestivt som kryper in under skinnet. Och rädd blir man. Jag vill stanna kvar ett tag i fantasins värld som fascinerar och skrämmer mig. Vem drömmer inte om att hitta en möjlighet att försvinna men är lättad att man finns kvar och inte är bortglömd?

Similar Posts:

• Gastkramande spökhistoria
• Vad du inte trodde att du inte visste om fåglar
• Skickligt men svalt
• Mer tänkvärt än skrämmande
• Ambitiös samhällsskildring som inte riktigt skrämmer