John-John börjar på teatergymnasiet och förälskar sig i den nästan-drunknade flickans storasyster, Elisabeth. Men hon får ingenting veta om hans verkliga hemmaförhållanden, hur han inte har råd att köpa nya träningsskor när de gamla blir stulna, eller hur Skithuvet behandlar honom och resten av familjen.

Vinterviken ingick i den period av ungdomslitteraturen som kom att kallas idyllfobisk. Trots att jag tidigare ställt mig något tveksam till uttrycket, för visst vill vi att litteraturen ska kunna tackla även de tunga ämnena, kan jag inte låta bli att hålla med när det kommer till den här boken. Det blir, likt i A Little Life av Hanya Yanagihara, för många hemska saker på samma gång. Det känns inte realistiskt. Det ena följer på det andra tills det nästan känns farsartat.

Men det finns fortfarande kvaliteter hos boken. Dess paralleller till Hamlet, som också omnämns flera gånger, är intressanta att fundera över, och visst är ungdomarnas känsloliv typiskt för tonåren: stormande och dramatiskt. John-Johns familjesituation skildrar delar av samhället som det sällan pratas om.

Tyvärr har mycket hos boken inte åldrats särskilt väl. John-Johns ständiga tankar om kvinnokroppen känns både något sunkiga och rätt obehagliga, och han är dessutom närgånget obehaglig när det kommer till Elisabeth. Vid flera tillfällen tror jag heller inte på karaktärernas handlanden, och framför allt känns bokens betoning av rasismen i Sverige, som John-John utsätts för, som otroligt förenklad och ganska förlegad.

Som helhet lyckas historien inte övertyga nog för att det ska gå att förbise de delar som nu känns omoderna. I stället blir det en läsupplevelse präglad av besvikelse.

Similar Posts:

• Pirrig tonårsförälskelse
• När en mor dör
• Flickan av folket möter pojken av börd
• Snyggt och okonstlat av Johanna Lindbäck
• Att älska någon som har ett förflutet

Ryttarna utspelar sig i ett framtida Sverige, omkring 50-100 år från nu. Samhället har förändrats mycket från hur det ser ut idag. Staten övervakar människorna och försöker få alla att flytta in till de större städerna, eftersom det är lättare att bevaka och kontrollera medborgarna på det viset. Det är svårare för dem som bor ute på landsbygden. De blir begränsade då de inte har samma tillgång till handelsmarknaden. Det är svårare att få tag på mat och verktyg som kan behövas för att överleva i en svår miljö. Stockholm är sedan länge obeboeligt. Isarna har smält på grund av klimatförändringarna och att leva i en tillvaro med storm och regn är vardag i Sverige.

Ryttarna handlar om människorna och livet i norra Dalarna. I den sortens skogar där jag känner mig hemtam. Gran- och tallskog så långt ögat räcker och blåa berg borta i fjärran. Redan här fångar Wahl mitt intresse. Jag är fast.

Den primära handlingen inleds med en grannfejd, som mynnar ut i att huvudpersonen Elin tvingas skjuta en pil i grannarnas familjefader Björn. Han avlider omedelbart och i uppståndelsen blir Elins bror Vagn kidnappad. Det blir Elins uppgift att förhandla om att få sin bror tillbaka. Men detta är inte allt. Den finns en underliggande handling som bär på mycket mer. Det finns en grupp människor som sätter sig emot staten. De kämpar mot övermaktens kontroll av individen. Rörelsen kallas för skogsfolket. Men vilka de är och hur de går tillväga ligger i uppföljarböckernas händer. Det enda vi får veta är att Elins moster Karin är en del av skogsfolkets rörelse och att Karin är efterlyst av staten. Hon anses vara mycket farlig.

Idén till boksamlingen fick Mats Wahl bland annat av den isländska berättelsen om Gunnar och Hallgerd, som figurerar i Eddan. Det var någonting i den isländska sagans stil som fastnade hos honom redan i realskolan. Han ville skapa samma atmosfär och känsla. Vilket han har lyckats bra med tycker jag. Boken är lågmäld, mörk och kall. Det är också som om han har lyckats fånga det mänskliga beteendet på ett väldigt trovärdigt vis. Det kan vara ganska tröttsamt när varje svårighet ska skildras som i en Hollywood-film. Wahl lyckas med enkelhet och milt handlag skapa en berättelse som smeker förbi. Han fångar en känsla som ger mycket mer än bombardemang och skrikiga scener.

Det finns mycket bra att lära sig av och lära ut om man är pedagog utifrån bokens underliggande tema; eller så klart också om man är en människa som uppskattar att reflektera i allmänhet kring viktiga frågor. Boken tar upp frågeställningar om klimatförändringar. Det är ytterligare en av anledningarna till att Wahl började skriva boken. Han hade läst om fenomenet blodregn. Det är när sand från Saharas öken färdas med vindarnas upp till oss i norr, för att sedan regna ner igen. Det ska upplevas som att himmelen öppnar sig och blöder. Då regndropparna färgas röda av sanden. På Mats Wahls hemsida (http://storyland.se/mainSite/mainframe.html kan man läsa mer om tankarna om och arbetet runt boken samt hur man kan gå vidare för att få mer information. Det är ett värdefullt kunskapsbidrag.

Ryttarna är en ungdomsbok, men jag ser absolut inget bekymmer att som 26-åring njuta lika mycket som när jag läser en mer åldersanpassad bok. Den enda kritiken jag skulle vilja komma med är slutet. Det känns inte passande med tanke på huvudpersonens ålder. Men av respekt för er, och förståelsen att smaken är som baken, låter jag bli att gå in på det.

Similar Posts:

• När någon slår larm
• En filmisk bok
• Pirrig tonårsförälskelse
• En modern besvikelse
• Djävulskt spännande inferno av blod och hämnd. För tonåringar.

Jag har tidigare läst om Timotej, men inte om Turk, vilket inte påverkar min läsning. Det är lätt för mig att ta till mig båda karaktärerna, jag känner igen Timotej sen tidigare böcker och blir snabbt klar över vem Turk är.

Det är dagen innan julafton när Turk och Timotej möts på NK. Det är mörkt, snöigt och massor med tid som ska fyllas med något. Sådär som det bara är när man har lov. Turk får inte träna på flera dagar. Och Timotej har FF en dag till.

Turk:

Men han log inte. Inte heller släppte han greppet. Snarare slöt sig handen hårdare om det mjuka, hallonröda. Han kunde hennes typ. Bortskämd överklasstjej med solglasögon inkörda i det blonderade håret, mitt i vintermörkret – kom igen! En tjej som gled förbi varenda hinder i livet med ett leende, som aldrig blev vägrad något och som därför på fullt allvar trodde att han skulle ge henne Fias halsduk. Bara för att hon var tjej.

Timotej:

Timmy hade tittat upp och rakt in i killens ögon. På en och samma gång höll hon på att svimma och trilla död ner i lådan. Han var så söt! Och under en pytteliten mikrosekund hade det sett ut som om killen också hade gillat vad han såg. Det gnistrade till i hans ögon. Blå, gröna, bärnstensbruna? Långa mörka ögonfransar hade han i alla fall. Blå, de var nog blå.

Därför kan deras möte utvecklas till en tävling. Dagen övergår i kväll och kvällen i natt. Och det är sådär pirrigt och förväntansfullt som det är när man precis har träffat en människa som man inte kan stå ut med att lämna.

När jag läser En natt blir jag lika förväntansfullt pirrig som jag blev som nybliven tonåring när jag läste Vinterviken av Mats Wahl. Men i Vinterviken hamnade John-John och Elisabeth i samma säng en enda gång och jag tror inte ens att de gick hela vägen då. Det var en sån där scen jag var tvungen att läsa om och om igen eftersom den inte räckte till. I En natt behövs det inte läsas om några sexscener eftersom de avlöser varandra. Turk och Timotej hånglar, har sex i hallen, missförstår varandra och utforskar kroppar för att de inte kan låta bli.

Niklas Krog och Lina Forss fångar det där ärliga, sårbara och fantastiska med att vara ung. Med att inte veta. Och i stunder när jag läser En natt önskar jag att jag var sjutton år igen, trots all smärta som kommer med det.

Similar Posts:

• Vinnare i höstmörkret!
• Vinn två av höstens bästa ungdomsböcker!
• Vecka 44 – Höstlov på Dagensbok
• dagensbok.com medverkar på bokmässan
• I skuggan av Alexander

Mats Wahl har själv jobbat flera år som lärare innan han blev författare på heltid och sedan 1980 har han mött cirka 3000 skolklasser. Han har alltså skaffat sig en gedigen erfarenhet av hur olika klimat som kan råda på olika skolor. Han väljer att dela in dem i tre kategorier: välfungerande skolor, otillräckliga skolor och skolor i kris. Exempel från två skolor, som i boken fått de fiktiva namnen Kungaskolan och Drottningskolan, får illustrera hur vardagen kan se ut på en skola i kris.

Jag minns själv besvikelsen under min egen högstadietid: Varför låtsades de vuxna som ingenting? Varför tillät de att elever kränktes öppet, till och med på lektionstid? Hur kunde de undvika att se det som var uppenbart? Just dessa mekanismer: själva förnekandet av fakta, att inte fullt ut sätta ord på hur illa ställt det faktiskt är, belyser Mats Wahl på ett övertygande sätt i boken.

Här finns samtidigt en medvetenhet om att förändringsarbete inte sker över en natt. Författaren ifrågasätter även sin egen roll – vad han egentligen kan bidra med inom en knapp tidsram? Vi får ta del av en arbetsmetod som han utvecklat under lång tid, där han har hittat ett fungerande sätt att skapa dialog även i stökiga klasser. Bland annat låter han ett par elever ta rollen som observatörer. De får i uppgift att lägga märke till vad som sker i klassrummet. Ofta inbjuds han även att hålla seminarier för personalgruppen på skolan. Då använder han liknande sätt att arbeta medvetet med gruppdynamiken.

Boken fungerar igångsättande genom sättet att formulera frågeställningar, det är frågor som sysselsätter mina tankar länge efter läsningen. Detta är en handbok, den visar på möjliga öppningar, nya sätt att tolka signaler och tänkbara vägar vidare. Detta är samtidigt en bok som slår larm om att ett stort antal barn och vuxna far illa i skolor runt om i landet, en bok som uppmanar till handling NU.

Similar Posts:

• Skolor som faktiskt fungerar
• När himmelen öppnar sig regnar det blod
• Fostran till ledarskap?
• ”SNÄLLA POLITIKER, GÖR SÅ ATT VI INTE GER UPP!”
• Har skolstök ett kön – och en hudfärg?

I boken Såpa förflyttas jag tillbaka till femtonårsåldern. Jalle går i nian. Egentligen heter han Hjalmar men det vill han helst inte kännas vid. Hans bästa vän Kino har heller inget lyckat förnamn men med tiden har Karl-Inge bytts ut.

Killarnas intresse är film. De har sett allt värt att se i filmväg och har hela tiden nya filmidéer på gång. Men ett filmintresse är inte lönande när det kommer till popularitet. Skall man ha en chans att hävda sig i skolan skall man vara snygg eller bra på sport. Helst skall man vara båda. Har man sedan ett kommunalråd med trassliga kontokortsaffärer till pappa blir livet inte direkt lättare.

Det är en kul bok. Mats Wahl kan livfullt beskriva pojkar i tidiga tonår. Men boken är i huvudsak en såpa. Allt händer och det med en hastighet som skulle kunna ge domedagsstämning om jag som läsare inte hela tiden kunde förlita mig på det som filmer och såpor oftast garanterar, nämligen ett lyckligt slut.

Texten är lättsam och innehåller en stor del dialog. Det gör samanhanget lättillgängligt och förstärker känslan av att läsa ett manus. Dock gör manusgreppet att handlingen gå för fort. När Jalle hinner förälska sig, få kärleken besvarad, stöta på yttre hot mot gemensam lycka och dessutom besegrat hotet utan att för den delen undanhålla sig från att ha ett dussin sidospår, känns det korvstoppat.

Bra böcker blir ju sällan bra på film. Det samma gäller ju även omvänt. I denna hybrid har fördelar från två genrer samlats men också nackdelar. Det är en bra story som avhandlas och jag har skrattat. Killarna är genuina och deras öde fantastiskt i ordets rätta bemärkelse. Nackdelen blir att för mycket händer för att reaktioner och känslor skall kännas äkta.

Det är alltid svårt att läsa ungdomsböcker och göra dem rättvisa. Kanske kräver jag en för stor litterärupplevelse för att se poängerna som fångar en yngre läsare. Dock gillar jag boken men skulle hellre se den som film. Detta kan ju i sig ligga hos mig. Jag skall be min yngre syster att läsa den. Hon kanske har en annan syn på saken.

Similar Posts:

• När himmelen öppnar sig regnar det blod
• Pirrig tonårsförälskelse
• En modern besvikelse
• När någon slår larm
• En brokig väv av vänskap