dagensbok.com » Malte Persson

Rainer Maria Rilke "Valda dikter"

Mattias Lahti Davidsson — Sun, 14 Feb 2021 23:00:29 +0000

Har du nån gång sett ett lejon i bur? Har du sett hur det går fram och tillbaka längs gallret, fram och tillbaka…

Det här är första gången jag på allvar läser Rainer Maria Rilke. Den modernistiske poeten har varit död i 95 år. Men trots att många av hans dikter är ännu äldre är språket friskt. Det är uppmanande och får mig att sitta rak i ryggen och läsa spänt uppmärksamt.
En av Rilkes mest berömda dikter handlar om en panter på djurparken i Paris.

Sein Blick ist vom Vorübergehn der Stäbe
so müd geworden, daß er nichts mehr hält.
Ihm ist, als ob es tausend Stäbe gäbe
und hinter tausend Stäben keine Welt.

Stäbe, Stäbe, Stäbe. Stänger, stänger, stänger. Hur länge kan en levande varelse vandra fram och tillbaka längs med inlåsande gallerstänger innan dessa stänger inte längre är synliga för ögat och ändå det enda som ögat registrerar?

Rilke lär ha sagt att ”poesi är inte, som folk tror, enbart känslor (de kommer tids nog). Poesi är erfarenhet.” Han blev berömd för sina så kallade sakdikter, poesi kretsande kring faktiska ting såsom ett djur, en blomma eller en byggnad.

En period arbetade Rilke som assistent åt skulptören Auguste Rodin i Paris. Det sägs att Rodin lärde Rilke konsten att iaktta, att observera. Det var detta aktiva seende som Rilke omvandlade till poesi, under en fas av sitt skapande liv.

Rilke har tolkats till svenska förut. Men det är inget jag läst och kan jämföra med. Detta blir alltså en recension helt utifrån föreliggande volyms inre företräden.

Poeten Malte Persson står här för såväl urval som tolkning. Ett slags ”greatest hits” plus personliga favoriter har utgjort de vägledande kriterierna, förklarar han i ett efterord. Sakdikterna, där Pantern är en, får gott om plats. Men även några exempel från andra skaparfaser finns med.

Ett 60-tal kortare dikter presenteras, dels på originalspråket och dels i Malte Perssons tolkning på svenska. Ett utmärkt och generöst upplägg tycker jag, som läst tyska i fem år men alltför sällan använt mig av språket.

Dess gång längs gallret har gjort blickens glans
så trött, att inget ditin längre tränger.
Det tycks den som om tusen stänger fanns
och ingen värld alls bortom tusen stänger.

Vilda djur borde inte hållas inlåsta. Svenska och tyska är två närbesläktade språk. Det slår mig hur vissa meningar och vissa strofer kan direktöversättas med bibehållen rytm och nära nog ordföljd. Ett exempel: ”Der blinde Mann, der auf der Brücke steht” blir på svenska ”Den blinde mannen där på bron som står”. Men påtagliga skillnader föreligger också som kräver tolkning snarare än ren översättning – såklart. I Malte Persson har jag en god vägvisare in i Rilkes värld. För den som lärt sig lite tyska är det härligt att läsa originalet högt. Tyska är ett vackert språk, inte minst vad gäller che-ljud långt fram under tungan, låt ingen tvinga på dig en annan åsikt!

Modernistisk poesi är dock krävande, tycker jag. Det finns all anledning att försöka läsa och uppleva texten omedelbart och ohämmat det vill säga med vidöppet sinne. Håll dessutom alla kunskaper tillgängliga, för det är först då som Rilkes dikter kan ge något tillbaka. Gång på gång får jag googla eller leta i hyllorna: hur ser ängeln med soluret ut som pryder fasaden på katedralen i Chartres? Hur var det nu William Blake skaldade om tigern? Och finns det några kopplingar mellan formuleringarna i dikten Bollen och Lars Gustafssons lyriska skildringar i Tennisspelarna?

Malte Persson "Fantasy"

Emelie Novotny — Fri, 29 Mar 2013 23:00:37 +0000

I Fantasy möter vi ett jag som beskriver sig själv som en av alla would be-prinsessor som Den Sorgsne Prinsen bjuder på drinkar. Den Sorgsne Prinsen i sin tur beskrivs av media som det unga IT-geniet. De möts enligt jaget av en slump och börjar diskutera ett havererat filmprojekt baserat på en outgiven novell av en av landets mest hajpade författare, Häxmästaren. Men Dvärgen, som Fantasy handlar allra mest om, har ingen egentlig roll i den havererade filmen, han är mest en barndomskompis till Den Sorgsne Prinsen. Vad som hänt och vad som händer är oklart för jaget men också och mest för läsaren.

Vi befinner oss i en berättelse som försöker reda ut berättelsen om en annan berättelse, och metaperspektivet är ständigt närvarande. Vad som händer i vilken berättelse och vilken karaktär som medverkar var är mindre klart och mindre viktigt, tills jag börjar läsa med pennan i min hand. Då får jag ändå struktur på vad som händer, vem som är vem. Hade jag läst Fantasy som en Novellix är tänkt att bli läst: i mobilen, i farten, ute i verkligheten, så hade upplevelsen blivit som något man är med om under en bra fylla. Förvirrande, förtjusande, förtrollande.

Och mitt i alla de känslorna finns det ett fantastiskt fint omslag som Lina Ekstrand har illustrerat och formgivit. Vilket gör att Novellix ännu en gång har slagit sig själva och producerat ännu en snyggare fyra.

Fantasy ställer sig också hela tiden frågan om vad som händer på riktigt och vad som är påhitt. Att alla berättelser kanske har hänt i verkligheten men slår sig fri från ansvar genom att kalla sig för roman, uppdiktat, fantasi. Mina tankar går till det havererade projektet att göra film av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgrens roman Cirkeln. Men jag är för dåligt uppdaterad kring vad som egentligen hände och händer med det för att kunna avgöra om det ligger någon verklighetsförankring i det. Malte Persson lyckas i vilket fall som helst med att få mig att leta.

Jaget i Fantasy är likgiltig och sval. Hon säger sig vara ointresserad av människor men intresserad av deras historier. Jag tänker att människor är sina historier och att det är samma sak. Hon säger sig känna skuld för att Dvärgen blir kär i henne för att hon tror att hon borde känna skuld över det. Hon är för bortskämd, polerad stereotyp och självmedveten, men det går att älska henne för det. Dock känner jag mig en aningens lättköpt.

Ja, jag erkänner gärna att jag fascineras av folks drömmar som krockat eller krossats eller åtminstone krackelerat. Det har att göra med min uppväxt, som jag inte ska gå in på här. Det räcker att jag förblir den bortskämda konstskolebruden, den privilegierade snygga föräldrafinansierade snorungen, en kliché med perfekt hy, för vilken inga dörrar är låsta men som ändå aldrig kommer mycket längre än trappuppgången. Fast trappuppgångar kan vara intressanta ställen, det ska gudarna veta. (Note to self: ett helt annat projekt: allt jag gjort i trappuppgångar, konkret, symboliskt, etcetera.)

Språket som fenomen eller vetenskap har också en stor plats i Fantasy. Det blir en tydlig koppling till Malte Perssons tidigare författarskap och ger Dvärgen någon form av uppgift. Han är en sådan där människa som bygger fantasispråk utifrån andra fantasispråk, som den alviska J R R Tolkien uppfann till Sagan om ringen. Det dras paralleller till programmeringsspråk och jag fastnar i tankar om nörderi.

Berättelsen i berättelsen beskrivs som ”stureplans-fantasy”, Snabba Cash möter Narnia. Där hittas det gömda rum i barerna runt Stureplan och man kommer ut i en helt annan värld. Och jag önskar att Malte Persson i detta nu sitter och skriver på just den berättelsen.

Torsdag på bokmässan

redaktionen, dagensbok.com — Thu, 27 Sep 2012 20:05:08 +0000

Torsdagen på mässan inleddes med en klassisk invigning av de nordiska kulturministrarna och den vinnaren av nordiska rådets litteraturpris 2012, Merethe Lindström. De pratade om den nordiska identiteten, vad är den, hur ser den ut? Nordens framtid börjar här och nu, sa nordiska rådets president, på nordens största litteraturhändelse.

Anna Liv lyssnade på seminariet ”På tröskeln till tonårsvärlden” där författarna Moa Eriksson Sandberg och Eva Susso samtalade om sina böcker om tjejer på väg in i tonåren.

Dagen har i mångt och mycket handlat om pengar. Camilla har lyssnat på tre seminarier som har tagit upp olika aspekter av begreppet. Vad innebär det att ha lite pengar, vad har humanioran för roll i dagens samhälle (hur mycket forskningsanslag går till de ämnena) och vad är ett ord värt? Författarförbundet pratade om sin kampanj för att öka anslagen till skribenter och författare.

Även de minsta får plats på mässan. Anna Liv var också på ett seminarium om att skriva poesi för barn.Lotta Olsson och Malte Persson pratade om rim och rytm i språk. På seminariet om bilderbokens poetik öppnade en handfull nordiska bilderboksförfattare och illustratörer för en diskussion om bilderboken som konstverk.

Emelie har pratat hästböcker med Pia Hagmar, Anna Liv har pratat mord med Mons Kallentoft och Kristina Appelqvist, två deckarförfattare med olika ingång till genren.

Jenny och Lina

Och Lina pratade tillsammans med Jenny Jägerfeld om humor i ungdomslitteraturen. Det var ett samtal som väckte läslust och skratt. Lina avslöjade att hon just nu jobbar på tre romaner samtidigt. Vi ser fram emot resultatet.

Vi var på kvällen på Röhsska Museet, såg en utställning om ond design och lyssnade på Jonas Gardell, Ingrid Carlberg, Linn Ullman och den dramatiska Mikael Niemi.

Camilla, Anna C, Anna Liv och Emelie

Vi har återigen gått vilse på svenska mässan, minglat runt och förbereder oss nu för morgondagen på mässan.

Malte Persson "Resan till världens farligaste land"

Kettil Johansson — Sun, 20 May 2012 22:00:11 +0000

Under kort tid har jag läst två barnböcker av två av Sveriges absoluta finförfattare. Lotta Olsson debuterade som 20-åring med en samling sonetter (efter det är man alltid fin). Malte Persson var några år äldre när han gav ut den speedade, postmodernt intellektuella Livet på den här planeten.

Lotta Olssons Konstiga djur är en fantastisk bok som funkar från 5 år och uppåt. En kapitelbok med bilder som handlar om den, om han får säga det själv, kloke och väldigt vanlige hasselmusen och den konstige myrsloken som kanske inte är så klok men som, likt barn och dårar, alltid menar det han säger och därför blir ganska klok i alla fall. Tillsammans ska de ordna en tävling som utser det konstigaste djuret.

Konstiga djur är något så ovanligt som anti-Astridlindgrensk. I Astrid Lindgrens anda skall en barnbok vara härlig och fartfylld, alltid ta barnet på allvar, gärna driva med vuxna, och aldrig tala över barnets huvud. Det är en berättelse som är lojal mot barnet i alla avseenden.

Konstiga djur har istället lånat det bästa från (vad jag uppfattar som) den engelska barnbokstraditionen. Precis som i Nalle Puh eller Bror groda och bror Padda (skrivna av en amerikan) så drivs berättelsen av en filosofisk klurighet istället för actionbaserad dramatik och därmed är den vuxne tydligt inskriven i berättelsen. Barn och vuxna läser tillsammans.

Ibland kommer det avsnitt som barnet förmodligen inte alls fattar, berättelsen stannar upp och vägrar komma ur fläcken, som korskopplingen i Konstiga djur mellan ett spindelnät och nätet (internet). Men det är kul för oss vuxna och eftersom den vuxne som läser ligger på sängen och småfnittrar så kan barnet ofta uppfatta just dessa avsnitt som särskilt intressanta.

Malte Perssons och illustratörens Rui Tenreiros Resan till världens farligaste land är rimmad och handlar om allt som man måste undvika för att ta sig levande ända fram till världens farligaste land. Det finns ingen huvudperson i boken, men texten tilltalar ett ”du”, så förmodligen är tanken att läsaren skall se sig själv som den person som undviker alla faror.

Texten är också på sitt sätt anti-astridlindgrensk. Att kalla en tjur för ”fåfäng” och ”folkilsk” är att lämna 6-åringen långt bakom sig (vilket inte alls behöver vara fel). Att sakna en huvudperson (som barnet kan identifiera sig med) och att aldrig berätta varför man ska resa till världens farligaste land (finns där en skatt?) är att hoppa över några av både vuxen- och barnberättelsens standardingredienser. Att det avslutas med att man reser hem utan någon belöning är en smula snopet.

Jag får inte ihop berättelsen, varje uppslag berättar om allt jag (som det ”du” berättelsen tilltalar) ska undvika, men eftersom jag aldrig samlar på mig saker eller erfarenheter som jag kan använda på nästa uppslag, eller får reda på resans mål, så sker det ingen utveckling. Detta bekräftas av bilderna (som jag verkligen gillar) som inte heller ändrar ton eller låter oss ana en framåtrörelse.

Baksidetexten talar om en ”mysläskig” äventyrsroman i bilderboksformat och menar att tankarna ska leda i riktning ”tevespel”. Och kanske är det dataspel författarna tänkt på.

I ett dataspel är det viktigaste ofta att förstå allt vi måste undvika för att överleva. Men det är ju ens egna beslut, inte författarens, som gör att man kommer vidare i dataspelet. Och gång på gång dör man och samlar på sig kunskaper som gör att man klarar sig bättre och bättre. Och när man når slutstationen har man klarat av en resa som man från början trodde var omöjlig.

När de flesta av dessa inslag försvinner så blir det livlöst och jag känner att jag sitter och saknar Astrid Lindgren och hennes barnfokus: Jaha, nu är vi så här långt komna i berättelsen, vad vill barnet höra nu då?

Malte Persson "Underjorden"

Anna Carlén — Thu, 05 May 2011 22:00:50 +0000

Det tycks vara oundvikligt att prata om form när det kommer till Malte Perssons nya bok Underjorden. I recensioner pratas det om form. I intervjuer pratar Malte Persson också mest om form. Mer bestämt om sonetten, som är det versmått han använder för sin poesi i den här boken.

När jag pratar med mina vänner om Malte Perssons nya diktsamling handlar samtalet också mer om sonetterna och hur de kan läsas, än om själva innehållet i dem. Vi pratar om hur svårt det är, att det är en sån sökt form, att man lätt hakar upp sig och måste läsa om. Sen blir det inte mycket mer. Inget om tunnelbanan, sången eller underjorden. Det är lite som att ryktet om sonetten slår knut på sig själv, som att idén om hur svår den är ställer sig i vägen för meningen.

Nu verkar det förstås delvis vara Malte Perssons avsikt att lyfta fram ett klassiskt versmått och göra det modernt igen. Och jag gillar tanken: den traditionella formen som möter en extremt samtida, urban miljö. Men sonettdiskussionerna i färskt minne, kan jag inte låta bli att undra över vem läsaren blir, och vad som ska bli sagt, bortom formen?

Om man intresserar sig för det, kan man leta och hitta såväl litterära referenser och lån som faktiska poeter, som figurerar i Malte Perssons texter. På det sättet är Underjorden en litteraturvetarnas text. Men för den som inte bryr sig i sånt finns även annat att hämta här.

Följ livet i det inre av planeten,
där tågen går på regelbundna tider;
ty nedsipprad från yttervärldens strider
når där den flytande personligheten

Underjorden blir för mig först och främst en diktsamling som förtydligar vad tunnelbanan är för Stockholmarna. Den ger en blick på det blinda – det vi suttit och tänkt men glömt. Eller det vi känt men ännu inte lyckats formulera under timmar och åter timmar på tågsätena:

Och någon snäser av sitt barn som har
ställt allt för svåra frågor och som tjatar –
och en som tiger hatar dem som pratar,
och en som tigger dem som inget ger.

Och barnet slutar vänta på ett svar.
Och en som pratar ser med ljumt förakt
på dem som tiger och som inget sagt,
likt en som inget ger ser dem som ber.

Trots den påstått svåra formen upplever jag inte att det är en ”svår” poesi Malte Persson skriver i Underjorden. Det som döljer sig bakom rimflätor och sökt rytm är förhållandevis enkla bilder, ibland enkla på gränsen till banala. Rimmen och de hårt bundna raderna gör ofta att texten får en på samma gång lekfull och högtravande ton. Men Malte Persson rör sig i underjorden med självklar blick. Den sortens blick som, rätt använd, kan skapa just det sidoljus på verkligheten jag förväntar mig av poesin. Och som något av en tunnelbanenörd med lantisens smått romantiserade syn på Stockholms tunnelbana i behåll, tänker jag att det inte är nödvändigt att kräva mer av en diktsamling än såhär. Underjorden frammanar inga stora känslor, utan lever på sina bilder, sin skärpa och gedigna språkliga teknikalitet.

Att tunnelbanan i någon mening är en mellanvärld, ”där vi varken är hemma eller på jobbet”, som Malte Persson säger i en tv-intervju, går också lätt att tänka sig. När han däremot drar paralleller till Hades och helvete(vilket han gör i större delen av boken), talar han emot både det kollektiva resandets verklighet och sin egen dikt, som i mångt och mycket präglas av liv, snarare än död.

Ett kompisgäng. Ett äldre par. En mamma.
En som bär bandyklubba och en bag.
En tjej som talar högt om helgens ragg.
Ett telefonsamtal: ”Snart är jag hemma!”

Allt det som påminner oss ensamma
om sammanhang vi aldrig ingått i;
att världen, dumt glad, är en symfoni,
vari vår egen klagan saknar stämma.

Må vara att vi stiger ner i mörker, att det delvis är en underjord vi färdas i, men där slutar också likheterna.Tunnelbanan är ett nav och en väv av människor och sammanhang, precis som i dikten. Vårt privatliv flyttas också bit för bit ut i den offentlighet kollektivt resande innebär. Ju större plats transporten tar, desto mer liv kommer vi att leva på tunnelbanan(och för all del- på bussar och pendeltåg). Därför förtjänar den också en egen plats i litteraturen.

Ny vecka på dagensbok.com

Emelie Novotny — Mon, 02 May 2011 15:00:56 +0000

Idag firar vi på dagensbok.com Elsie Johanssons födelsedag så där en dag i efterskott. Dessutom bjuder Oscar på läsning av Virginie Mouzats Ingen riktig kvinna, en brevroman om könstillhörighet och att vara ensamma tillsammans.

Mot slutet av veckan skriver Eva om Rüdiger Safranskis bok om Johann Wolfgang von Goethes och Friedrich von Schillers vänskap. De utbytte mellan åren 1794 och 1805 sinsemellan 1015 stycken brev. Safranskis bok Goethe und Schiller: Geschichte einer Freundschaft är huvudsakligen baserad på dessa brev.

Jag har passat på att träffa Sanne Näsling för att prata om hennes strålande debutroman Kapitulera omedelbart eller dö och karaktärerna Mary och Lovely. Det blev ett samtal om överlevnadsstrategier, flickighet, hur man möter mörker och vad vänskap kan betyda.

Dessutom har Anna N blivit förtrollad av Helena Granströms Infans och Anna C har åkt tunnelbana med Underjorden av Malte Persson.

Ni som fortfarande inte har gillat vår sida här på facebook, gör det här!

Trevlig läsning! önskar redaktionen på dagensbok.com

Längtan efter text och festival

Emelie Novotny — Fri, 25 Mar 2011 16:35:59 +0000

Egentligen tycker jag att kopplingar till vädret är rätt gjorda och rätt billiga, men idag får jag ingen ordning på någonting, solen skiner från klarblå himmel och helt plötsligt snöar det här i Stockholm. Dessutom ska det bli kallt och regn hela helgen. Nej, hu, jag önskar att jag skulle till Göteborg. Där kommer det att spritta av vår och Textivalglädje hela helgen!

Jag minns första gången jag var på Textival (det är förvisso också den enda gången jag har varit där), då var det strålande vårväder och vänliga leenden överallt. Eftersom jag hade ett textprojekt utställt i samband med Textival det året var jag där själv, ingen kunde följa med och jag var ju tvungen att åka upp med alla textrullarna. På den tiden bodde jag fortfarande i Malmö. Men de vänliga Textivalmänniskorna tog emot mig med värme och vi traskade omkring där på Långgatorna och texterna.

Det kommer bla att bli författarbikt med Malte Persson, Carin Franzén och Nasim Aghili, Earth Hour firas imorgon kväll och så är det mänger med läsningar och workshops. Ljudbok 4 har vernissage ikväll och går att lyssna på hela helgen. Sju författare och ett förlag bjuder på texter som de läsre. Nasim Aghili medverkar även här med en text som går under arbetsnamnet Tja la la la tja la, Viktor Johansson läser sviten Fotograferna och Kristofer Flensmarck utgår från en text ur hans senast diktsamling Navigation. Hanna Wikman debuterade i höstas med romanen Lift och bidrar med en läsning ur den. Det finns dikter som vill vara ljud och David Vikgrens opublicerade dikter O och löd dag röd tråd finner sin plats i ljudboken. Den norske författaren Erlend O. Nodtvedt utgår från sin kommande bok Bergen och Rosenlarv förlag läser Hagar Olssons kortroman Kinesisk utflykt från 1949, en berättelse om sorg och försoning. Hela programmet hittar du här!

Men vad är en bal på slottet.. Ni som är där kan väl dela med er av era upplevelser?

Alltså: Textival Litteraturfestival fredagen den 25 mars till söndagen den 27 mars i området kring Långgatorna i Göteborg. Gå dit!

Lyckad Litteraturtårta!

redaktionen, dagensbok.com — Thu, 18 Nov 2010 11:54:20 +0000

Med ballonger och girlanger klädde vi Södra Teatern en mörk tisdagskväll. Utanför piskade snöstormen, men många och tappra var de som trotsade vädrets makter, tog sig hela vägen upp för de sju svåra backarna och snåriga skogarna till Mosebacke torg och klev in genom den öppna porten. Väl på plats blev de rikligt belönade.

Foto: Anna Larsson
Tårtor! Kalas måste ha tårtor!

Foto: Anna Larsson
…och presenter!

Foto: Amanda Idberg
dagensbok.com:s egen Anna Larsson höll fint födelsedagstal.

Foto: Amanda Idberg
Alice Eggers spelade skivor.

Foto: Amanda Idberg
De glada Elise Karlsson och Malte Persson spelade också skivor.

Foto: Amanda Idberg
Brevnovellers Jens Klitgaard var konferencier i hängslen.

Foto: Anna Larsson
Jens delade uppdraget med dagensbok.com:s Lina Arvidsson.

Foto: Amanda Idberg
Jens Klitgaard presenterade Sofia Nordin, som senare läste upp sin brevnovell Baby Rose.

Foto: Amanda Idberg
Mian Lodalen läste ur sin senaste roman Tiger.

Foto: Amanda Idberg
Lina Arvidsson konferencierade lite mer.

Foto: Anna Larsson
Publiken lyssnade andäktigt.

Foto: Eva Björnberg
Love Antell spelade lite gammalt, lite nytt…

Foto: Anna Larsson
…och lite stulet.

Foto: Eva Björnberg
Peter Morén spelade…

Foto: Anna Larsson
…och sjöng litterärt på svenska.

Foto: Lina Arvidsson
Charlotte Qvandt skar upp av tårtan.

Foto: Lina Arvidsson
dagensbok.com:s Emelie Novotny var glad…

Foto: Lina Arvidsson
…liksom dagensbok.com:s Maria Carlsson.

Tack alla fina!

redaktionen, dagensbok.com — Wed, 10 Nov 2010 17:53:46 +0000

Tack alla ni som kom till Södra Teatern i Stockholm igår och firade att dagensbok.com fyller 10! Vi är jätteglada att så många dök upp, trots snöoväder och andra hinder.

Särskilt tack till Södra Teatern, Riksteatern, Mian Lodalen, Sofia Nordin, Love Antell, Peter Morén, de fyra fantastiska författardj-battlarna Alice Eggers, Stefan Lindberg, Elise Karlsson och Malte Persson, Popaganda och Bon Chance.

Tack också till alla som var med och hjälpte till runtomkring.

Vi hoppas att ni kommer att fortsätta att läsa på dagensbok.com och att ni blev sugna på att köpa en prenumeration med härliga brevnoveller!

Litteraturtårta

Anna Carlén — Wed, 27 Oct 2010 12:04:47 +0000

foto:fotoakuten.se

Välkommen att fira de nya litteraturrörelsernas födelsedag!

För tio år sedan startade dagensbok.com det som blev Sveriges första bokblogg – och som fortfarande recenserar minst en bok varje dag. För ett år sedan startades litteraturrörelsen Brevnoveller, som ger ut Sveriges bästa och mest intressanta novellförfattare – varje månad.

Tillsammans skapar vi en kväll av litteratur och tårta, poesi och konfetti, prosalyrik och paket.

På Södra Teatern hålls födelsedagsbalunset, där vi får celebert besök av Augustpris-nominerade Sofia Nordin och av romanaktuella Mian Lodalen, som båda kommer att bjuda på smakprov ur sina texter.

Dessutom: författardj-battle. Kritiker och författare drabbar samman vid plattvändandet och slåss om vem som bjuder på de svängigaste takterna och de mest oväntade låtbytena. Alice Eggers och Stefan Lindberg möter Elise Karlsson och Malte Persson. Det kan bli precis hur bra som helst. Allsång och taktstamp har utlovats.

På scen har vi Love Antell (Florence Valentin) och Peter Morén (Peter Bjorn & John), som utlovar sväng och dans i största allmänhet. Resten av kvällen huserar Bon Chance och Popaganda bakom skivspelarna.

Dessutom – tårtkalas och presentutdelning.

Klockan 19:30
Den 9 november
Södra Teatern, Stockholm
Fritt inträde
18 års åldersgräns

dagensbok.com » Malte Persson

Rainer Maria Rilke "Valda dikter"

Similar Posts:

Malte Persson "Fantasy"

Similar Posts:

Torsdag på bokmässan

Similar Posts:

Malte Persson "Resan till världens farligaste land"

Similar Posts:

Malte Persson "Underjorden"

Similar Posts:

Ny vecka på dagensbok.com

Similar Posts:

Längtan efter text och festival

Similar Posts:

Lyckad Litteraturtårta!

Similar Posts:

Tack alla fina!

Similar Posts:

Litteraturtårta

Similar Posts: