Julia bor i en lägenhet i Wien tillsammans med sin katt Optimus. Ofta stirrar hon in i väggarna och ut genom fönstren, tillvaron är grå och stilla. I veckorna arbetar hon som engelsklärare. En solig dag på en parkbänk möter hon Ben. Ben bor i en buske och har de största, mest mörkbruna ögon Julia någonsin har sett. Han är lång och stor, naglarna lortiga, fingertopparna smutsgula. Julia blir fascinerad, det är något med Ben som gör att hon vill ha mer. Hon bestämmer sig för att fortsätta träffa denna underliga man.

”Jag ska våga ändra mitt liv, få en ny erfarenhet och för en gångs skull ta stigen som är minst upptrampad. Eller, i det här fallet, mannen som är minst tvättad. Jag förtjänar lite sex och kärlek.”

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske är en typisk feelgoodroman med ett tydligt och rakt kärlekstema. Det är lättläst och glatt. Flicka möter pojke. De är så väldigt olika. Det uppstår hinder och förvecklingar, krångel och motstånd. En gnutta tvivel och missförstånd, sedan kan de leva lyckliga i alla sina dagar. Visst är Julia och Ben två finurliga och humoristiska gestalter. Att kemin som uppstår när uteliggaren möter den välutbildade, hårt arbetande kvinnan har ett stort underhållningsvärde är tydligt. Det är något jag själv finner viss glädje i att ta del av. Däremot finner jag romanen något intetsägande och platt. Emellanåt kan jag uppleva att Ben och Julia tenderar till att övergå i svårtillgängliga karikatyrer. Romanens lite snärtiga ton och snabba växlingar bidrar till detta. Samtidigt finns det charm i Abrahamsons uttryck. Det finns en slags frihet i berättelsen. Romanen lever sitt egna liv. Det är färgglatt och lättillgängligt.

Utan att vi officiellt pratar om det flyttar Ben in hos mig med sin lilla plastkasse. Jag gör plats i en av lådorna i byrån och letar fram en oanvänd tandborste och kam från min diverselåda till honom. Ben låtsas att han gillar Optimus och Optimus börjar kissa i Bens nyinköpta dojor.

Jag reflekterar också något över det faktum att det här är författarens första roman riktad mot en vuxen publik. Det märks att Abrahamson tidigare skrivit för de yngre åldrarna. Vissa partier är nästintill teatraliska, andra överflödiga. Kanske hade romanen tjänat på att skalas av och tonas ned på vissa ställen. Med det sagt har den fortfarande och onekligen ett högt underhållningsvärde. Abrahamson är en god berättare. Dialogen är levande. Här finns stunder av humor och värme som jag rakt igenom uppskattar och som muntrar upp en regnig sommardag i juli.

Similar Posts:

• Drömmar som krossas och byggs
• Humor och pinsamheter
• Vecka 48 på dagensbok.com: Vinnare, spänning och aids
• Kampen är din, min, vår, allas
• Motstånd och feghet

Anna Jörgensdotter skriver i sin novell Monster om hur en kvinna hör underliga ljud från grannen: det låter som att grannfrun blir misshandlad av sin man. Då hon försöker hjälpa till blir hon direkt avvisad, både av kvinnan i fråga och kvinnans dotter. Novellen handlar om sådana tillfällen vi alla varit med om: du vet att någonting är fel, men du vet inte riktigt vad du kan göra åt det. Hjälplösheten inför medmänniskan vägg i vägg, speglas i hjälplösheten som huvudpersonen känner i sitt yrke där hon arbetar med uppehållstillstånd. Om och om igen tvingas hon se utsatta kvinnor skickas tillbaka till platser där de kommer att fara illa, hur allvarlig deras situation än är. Hon ska inte känna något, hon måste förhålla sig professionellt, känslokallt inför dessa människor som hon möter.

Emmy Abrahamson beskriver i novellen Anställningsintervjun en identisk anställningsintervju två gånger, den enda skillnaden är att den som ansöker om jobbet först är kvinna, därefter en man. Vidare skriver Anna Winberg i Tjejfäktning om hur svårt det kan vara för en ung kvinna att ta sig in i männens värld i en sport där majoriteten av utövarna är män. Julia Svanbergs novell Jaguar beskriver två unga kvinnors drömmar i Colombia, ett land där abort inte är ett (lagligt) alternativ, och hur de båda unga kvinnorna går samma mörka öde till mötes på grund av ofrivillig graviditet. En påminnelse om att det finns platser i världen där kvinnors liv ser fullkomligt annorlunda ut.

En av de noveller som verkligen lämnar avtryck är Vio Szabos novell Manifestation. Författaren skriver om de fördomar som i högsta grad finns mot transpersoner, eller personer som har bytt kön och lever som kvinna eller man. Författaren skriver om hur det är att vara född i fel kropp, men för att bli godtagen till utredning måste en person med manskropp till exempel, vilja bli kvinna – på rätt sätt. Szabo beskriver framförallt den mardrömslika omgivningen: som transperson är du fritt villebråd att grupperas som man, kvinna, transa eller neutrum när helst det passar andra. Du blir sedd som man när det gäller brist på städning, sedd som för kvinnlig när du sminkar dig, och sedd som ett neutrum när det handlar om fortplantning: en transperson skulle ju tidigare sterilisera sig för att få byta kön juridiskt. Du får inte komma in på tjejklubb, eftersom du inte är En Riktig Kvinna och du får inte uttrycka dig för självsäkert eftersom det vore alltför suspekt med en kvinna som inte ber om ursäkt för sin existens.

Gemensamt för novellerna är den svarta hopplösheten, den oförstående omgivningen och den allt minskande omtanken om varandra. Antologin lämnar läsaren med en känsla av att vilja kämpa för alla dessa gestalter och deras olika historier, deras rätt att finnas till på sina egna villkor. Vi måste säga stopp, vi måste göra något åt orättvisan, utsattheten och översitteriet. Men det är inte endast du som måste kämpa, inte endast jag. Det är vi tillsammans, allihop måste vi stötta varandra och våra medmänniskor. Som förläggaren Titti Persson säger i förordet: feminismen har inte gått för långt – vår kamp har bara börjat.

Similar Posts:

• Nej, feminismen har inte ”gått för långt”
• Charmerande tonårspepp (ålder valfri)
• För de onämnbara, de onaturliga och de som gör folk upprörda
• Obehagligt och vackert om kärlek, sex och våld
• Klassamhället 2014

Emmy Abrahamsons debutroman Min pappa är snäll och min mamma är utlänning från förra året tog bland annat upp kulturella fördomar på ett ovanligt humoristiskt och pricksäkert sätt och stack ut bland kärleksbryderier och klassrumsdramatik. I den Augustprisnominerade Only väg is upp fortsätter Abrahamson att på ett både underhållande och drabbande sätt leta sig in i för ungdomslitteraturen än så länge mer sällsynta teman och miljöer. Här är det 18-åriga Filippa som lämnar Sverige för London och chansen att komma in på scenskolan The Royal Drama School. Men först måste hon skaffa sig någonstans att bo och helst också ett arbete i den stora, kostnadskrävande staden. Det är ett kyligt London hon möter. En stad där villkoren på bostadsmarknaden tycks än hårdare än i våra svenska storstäder och där arbetsmarknaden för unga präglas av samma sorts moment 22-kultur som här hemma. Har du ingen arbetserfarenhet får du inget jobb, men utan jobb ingen erfarenhet.

Filippa lyckas så småningom få en tillfällig anställning på ett medieföretag via bemanningsfirman Bright Angels. Hon börjar arbeta som kontorshjälpreda och avancerar sen till att bli sekreterare åt företagets högste chef. Filippa kokar te åt de övriga anställda och vänder papper samtidigt som hon går på provspelningar och drömmer om skådespelarlivet på The Royal Drama School. Ett liv som, trots sin eftertraktade status, ska visa sig vara slitsamt, men som ändå är det som lockar Filippa allra mest.

Det är just i de passagerna; i det träffsäkert skildrade arbetssökandet på bemanningsföretag, den stela kontorsmiljöns möte med de glittriga drömmarna, som Emmy Abrahamsons roman har sina bästa stunder. Den unga människans ständiga drömmande och besvikelser, livet som visar sig mycket hårdare än väntat. Här har Emmy Abrahamson hittat ett driv och en ton som fungerar så väl ihop med det hon vill skildra.

Å andra sidan dras boken med en del mindre intressanta partier. Ett exempel är en misslyckad kärlekshistoria med en rockstjärna, som visserligen också kan representera drömmandet, men som blir märkligt platt, pryd och klichéartad i den här annars angelägna historien. Överlag är många av karaktärerna som förekommer runt om Filippa lite väl blodlösa. De svävar som grumliga statister som flyter ut och in ur hennes liv, vilket i och för sig kan ses som ett gestaltande av ungdomlig flyktighet, men som ändå blir lite tråkigt i längden. Jag önskar mig mer av röster.

Den som drömmer och kämpar med en väg ut i arbetslivet, eller livet i stort, bör läsa Only väg is upp, för på flera sätt tillför den ändå ungdomslitteraturen nya perspektiv. Läs den och se drömmar väckas, krossas och byggas upp igen.

Similar Posts:

• Humor och pinsamheter
• Plötslig kärlek och trasiga kläder
• Vecka 48 på dagensbok.com: Vinnare, spänning och aids
• Vecka 44 – Höstlov på Dagensbok
• dagensbok.com medverkar på bokmässan

Marie skriver om Belinda Bauers Ni älskar dem inte, tredje boken om den brittiske polisen Jonas Holly. ”En obehagligt bra spänningsroman som jag inte vill sluta läsa. Så väl miljöer och karaktärer som handling är fängslande, och jag vill hela tiden återvända in i romanens värld, trots att det som händer där är allt annat än trevligt.” skriver Marie.

Men redan idag kommer Oscar att försöka utröna hur det står till med den svenska skräcklitteraturen genom att recensera De odöda, en novellsamling skriven av några av våra främsta skräckförfattare.

På lördag uppmärksammar vi World Aids Day, då Anna Liv skriver om Andreas Lundstedts biografi Mitt positiva liv som är skriven ihop med Cecilia Blankens. Hon har dessutom träffat och pratat med Tonny och Johannes som båda är hiv-drabbade, ett samtal som utgår ifrån Jonas Gardells aktuella Torka aldrig tårar utan handskar och landar i nuet.

Full fart som vanligt med andra ord!

Similar Posts:

• Vecka 10 på dagensbok: Migration, Paul Auster, poesi, CV och misslyckade spänningsromaner
• Augustprisnomineringar 2012
• Vecka 44 – Höstlov på Dagensbok
• Nominerade till Augustpriset 2019
• Vecka 43 på dagensbok.com: Efterdyningarna av Augustprisnomineringarna

Veckan inleddes igår med Emelies recension av Lina Forss och Niklas Krogs nya roman Turk och Timotej – En natt. En bok om pirrig tonårsförälskelse. Björn bjöd på 90-talsnostalgi med en recension av Hanna Jedviks roman Kurt Cobain finns inte mer.

Idag skriver Anna N om fantasy i form av Becca Fitzpatricks Noras val. ”Noras val är en bok fylld av kärlek, änglar, demoner, spänning, mystik. Det finns en del problem med den, till exempel genusmässigt, och lite språkmässigt, beroende på vad man har för preferenser. Men om boken hamnar i rätt persons händer så blir den fantastisk.” skriver Anna N.

På fredag fortsätter vi fantasytemat. Vad sägs om recensioner av Flickan vid glastornet - Erika Vallins debut, Liesl & Po av Lauren Oliver, tidigare recenserad och älskad av Dagensbok. Låter inte böcker som De glömda barnen och Den magiska kappan också spännande?

Dessutom kommer vi skriva om inte mindre än tre av de Augustnominerade böckerna i barn- och ungdomsklassen. Kettil har läst Nina Ulmajas ABC å allt om D, Anna C skriver om Only väg is upp av Emmy Abrahamsson och Alice har läst Jag älskar Mange av Pija Lindenbaum.

På lördag får vi finbesök av Anna Holmström som till vardags bloggar på Reading this world. Hon har läst två slukarböcker av Ingrid Olsson.

Avslutningsvis bjuder vi på söndag på massor av recensioner ur höstens bilderboksskörd.

Vi hoppas att ni njuter av att läsa under ledigheten! Och självklart kommer vi även att lotta ut ett bokpaket till våra läsare, som traditionen bjuder, så håll utkik här på dagensbok.com under dagen!

Similar Posts:

• Slangbellan 2013
• Blir inte bättre än såhär
• Veckan på dagensbok.com
• När änglarna faller
• Vecka 48 på dagensbok.com: Vinnare, spänning och aids

Bästa skönlitterära bok

Cilla Naumann: Springa med åror
De där första somrarna, och resten av livet

”Ute vid grundet är den vitgula sandbottnen perfekt räfflad – som ett ökenlandskap. Vi gör kullerbyttor och står på händerna i vattnet. Tiden försvinner in i glittergatan som kokar havet i allt intensivare rödfärger ju lägre solen sjunker. Vi skrattar åt våra bleka vita….” Läs mer

Johannes Anyuru: En storm kom från pradiset
Sin pappas anti-biografi

”Jag trodde jag hade läst en biografi, men efter att ha läst de sista tio sidorna i boken förstår jag att jag läst en anti-biografi. Jag har bara läst om det som gjorde att biografin inte blev någon biografi. Jag tror det är så man måste förstå En storm kom från Paradiset, boken Johannes Anyuru skrivit om sin far. Ni som inte vill veta…” Läs mer

Eija Hetekivi Olsson: Ingenbarnsland
En trimmad tändare mot betongen

”Jag önskar verkligen att Eija Hetekivi Olssons debutroman Ingenbarnsland inte kändes så hjärtskärande aktuell. Det handlar inte bara om debatten om Malmö, om miljonförorter som beskrivs som ”laglöst land”, utan också om pensionsålder och ifall vi utan vidare borde jobba fram till åtminstone 75. I 1980-talets Göteborgsförorter…” Läs mer

Sara Stridsberg: Medealand och andra pjäser
Evigt motstånd och uppror

”Sara Stridsberg räknas som en av Sveriges just nu främsta författare. Hon har nominerats till Augustpriset för romanerna Drömfakulteten och Darling River. 2006 fick hon Nordiska rådets litteraturpris för Drömfakulteten. Även som dramatiker och författare av pjäserna utmärker hon sig som en av de bästa just nu. Det här kan vara det bästa…” Läs mer

Övriga nominerade är En sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling och Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg.

Mest glad är jag över Sara Stridsbergs nominering, hon har länge varit en av mina absoluta favoritförfattare och hennes pjäser berör som inget annat kan beröra. Hon har varit augustprisnominerad med båda sina tidigare romaner och jag kan faktiskt tro att det är dags för henne nu. Även Johannes Anyuru och Peter Fröberg Idling tror jag har stora chanser att ta hem priset tillslut. Saknar gör jag främst Karolina Ramqvists Alltings början men också Jonas Gardells omtalade Torka aldrig tårar utan handskar även om jag aldrig trott att den skulle vinna i slutändan.

Bästa facklitteratur

Martin Gelin: Den amerikanska högern: Republikanernas revolution och USA:s framtid
Skrämmande läsning om mäktigt parti

”Så är det dags för den stora matchen. I den ena ringhörnan, den regerande mästaren: Harvardstudenten som var den första att införa en allmän sjukförsäkring på federal nivå (för de som inte har råd med en privat). I motsatta ringhörnan har vi utmanaren:…” Läs mer

Katrine Kielos: Det enda könet
”Greed is good” och allt det osynliggjorda andra

”Jag måste med jämna mellanrum slå igen Det enda könet och vrida och vända lite planlöst på den. Är det här verkligen en bok om ekonomisk teori? Varför skrattar jag då så mycket? Kan det verkligen stämma? Katrine Kielos bok, en snygg, liten, inbunden sak, har undertiteln ”Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör…” Läs mer

Övriga nominerade är Ur regnskogens skugga: Daniel Rolander och resan till Surinam av Daniel Rolander, ”Det står ett rum här och väntar på dig…” : Berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg, Jag är Zlatan Ibrahimovic: min historia av Zlatan Ibrahimovic och Sanningens vägar: Anne Charlotte Lefflers liv och dikt av Monica Lauritzen.

Eftersom jag själv inte läser facklitteratur har jag svårt att uttala mig om nomineringarna. Jag saknar Nina Björks vackra Lyckliga i alla sina dagar, men har tyvärr inte läst den. Att Zlatan Ibrahimovic blir nominerad med sin bok väcker både tankar och åsikter. Det har sagts att Zlatan gjort mer för läsfrämjandet än någon annan, men vem är egentligen författare till den här boken, Zlatan eller David Lagercrantz?

Bästa barn- och ungdomsbok

Nina Ulmaja: A, B, C å allt om D
Blir inte bättre än såhär

”Begreppet allåldersbok har blivit populärt. Ofta menar man böcker som funkar från yngre tonåren och uppåt. Det sägs att det var Harry Potter som gjorde det rumsrent för vuxna att gilla samma sak som barn.Kanske är fenomenet en spegling av att tv blivit närmast besatt av allåldersprogram…” Läs mer

Sofia Malmberg: Elin under havet
Starkt om det svåraste svåra

”När jag läst ut Elin under havet måste jag nästan gråta lite grann. Redan på beskrivningen av boken förstår man att det här kommer att bli något alldeles utöver det vanliga. En grafisk roman som riktar sig till ungdomar från 11 år, och som handlar om en tjej som är med om ett övergrepp. Så modigt! tänkte jag när jag läste om den i…” Läs mer

Sofia Malmberg:
“Jag tror inte man behöver skydda barn från svåra frågor” – Intervju med Sofia Malmberg

”Sofia Malmberg har nyligen debuterat med den grafiska romanen Elin under havet, och som ni ser i min recension idag blev jag djupt imponerad. Och berörd och full av frågor. Så här svarade Sofia i en mailintervju jag gjorde med henne….” Läs mer

Övriga nominerade är Only väg is upp av Emmy Abrahamson, Jag blundar och önskar mig något av Moa-Lina Croall, Jag älskar Manne av Pija Lindenbaum och Jag är världen av Mårten Melin.

Jag saknar Maria Nilsson Thores fantastiskt fina Bus och frö på varsin ö och Sara Stridsbergs Mamman och havet och hade självklart hoppats på dagensbokskribenten Lina Arvidssons fina debutroman Det borde finnas regler.

Vi på Dagensbok kastar oss förstås över nominerade böcker och återkommer med vad vi tycker! Sist men inte minst, vilka tror ni vinner och vilka saknar ni bland nomineringarna?

Similar Posts:

• Zlatan + Fotboll = Sant
• Nominerade till Augustpriset 2017
• Starkt om det svåraste svåra
• Nominerade till Augustpriset 2019
• Och de nominerade är…

Alicjas mamma Beata är ursprungligen från Polen. Alicja själv är nästan sexton och har just upptäckt att Beata ibland, eller oftast, är otroligt pinsam. Beata brukar till exempel smälta ner möglig ost till lasagnesåsen. Hon föreslår att Aliscja ska tvätta ansiktet med urin för att bli av med finnarna, bjuder Aliscjas kompisar på äcklig soppa och tar hem polska, illegala hantverkare.

# 236: Acceptera att inte bara alla släktingar i Polen utan även polisen i Ystad behöver känna till dina hudproblem.

Alicja är i en ålder då man plötsligt blir medveten om sina föräldrar och deras egenheter. Om bara ens föräldrar inte var så babbliga, jobbiga, töntigt klädda, hennarödhåriga, nördiga … eller polska. Då skulle livet vara mycket lättare. För iMin pappa är snäll och min mamma är utlänning handlar det mer om att bli medveten om den egna familjekulturen än om egentliga kulturkrockar. Hennes mamma är från Polen. Hon lever med polska traditioner. I en tonårings fjärilsfladdriga huvud blir detta stort, fyller till slut hela huvudet. Inte så mycket för att det är just polska traditioner, men för att det hindrar Alicja att som, för att citera Elin i Fucking Åmål, vara ”precis som alla andra”.

Beata är utan tvekan den karaktär som tar mest plats i boken, vid sidan om Alicja själv. Hon är färgstark och egen, men tyvärr också en aning endimensionell. Jag vill veta mer om Beata, vill se hennes andra sidor. Detsamma gäller Alicjas vänner Natalie och Tysta Marie. Här finns en intressant klassproblematik (Alicjas fallfärdiga hus vs Natalies fina villa i stan) och familjeproblem (alkoholism) som skulle kunna få mer plats utan att störa handlingen som helhet.

Emmy Abrahamson skriver med humor. Det är en humor som har värme och empati och som aldrig spårar ur och tar seriositeten ur ungdomsromanen, som så ofta annars kan hända när det ska skrivas roligt för ungdomar. Det finns balans i hennes skämtande. Att hon väljer att mixa traditionella teman som förälskelse och vänskapstvister med kulturförvirring är också uppfriskande.

Som åttiotalist upskattar jag att boken utspelar sig på det sena 80-talet, eller möjligtvis tidiga 90-talet. Här regerar kassettbanden, Gyllene tider-imitationerna och de varma sommardagarna på stranden där man kan tänkas se folk från skolan. När man vill prata med killen man gillar, måste man helt enkelt ringa honom. Inte ett facebookmeddelande eller sms i sikte.

Emmy Abrahamsons debutroman är läsvärd och sticker ut tematiskt i den mängd fina ungdomsböcker som getts ut under våren. Fortsätter hon att utveckla sin sköna ton och sina karaktärer kan nästa bok bli ännu mer intressant.

Similar Posts:

• Drömmar som krossas och byggs
• Plötslig kärlek och trasiga kläder
• Vecka 48 på dagensbok.com: Vinnare, spänning och aids
• Vecka 44 – Höstlov på Dagensbok
• Kampen är din, min, vår, allas