dagensbok.com » Vegetariskt

Ylva Bergqvist "Mera vego på 30 minuter"

Anna Liv Lidström — Thu, 03 Jun 2021 22:00:57 +0000

I dessa tider då forskning visar att vi ägnar allt mindre tid till matlagning är en kokbok som utlovar mat som lagas på 30 minuter perfekt. Att recepten dessutom är vegetariska ligger i tiden. Det här är en slags fortsättning på Ylva Bergqvists förra bok Vego på 30 minuter, som jag inte hunnit bekanta mig med. Författarens tanke är att laga mat där ingen saknar kött, fisk eller det däremellan. För henne ska god mat smaka mycket. Det ska finnas en balans mellan de fem grundsmakerna. En skvätt citron eller en nypa socker kan vara det som gör maten minnesvärd.

Ylva Bergqvist berättar också att tuggmotstånd är viktigt. Nötter, frön, krispigt grönt är inte svårt att lägga till, men hon uppmuntrar också till att pröva att fritera och rosta. Dessa tips med smakbalans och crunch kan låta banala, men samtidigt är det det som gör en måltid. Innan jag blev riktigt matintresserad hade jag inte en tanke på det även om det egentligen säger sig självt.

Mera vego på 30 minuter är indelad i fem kapitel plus ett avslutande avsnitt med grundrecept och storkok när du har mer tid. Det börjar med snabbspår som sägs vara rejäl och bra mat som går snabbt att laga med hjälp av halvfabrikat. Ett roligare alternativ än att köpa färdig pizza. Vad sägs om falafelvåfflor med rödbets- och fetaostkräm som förenklats genom falafelmix och färdig rödbetssallad? Eller gnocchi med brynt kaprissmör och rostad broccoli?

Nästa kapitel behandlar comfort food, dvs mat som ger energi och tröst. Recept som ska passa lika bra en lördagskväll som en vanlig tisdag. Jag blir sugen på slashaslasagne som innehåller skogschampinjoner och mycket mozzarella och förenklas med färdig tomatsås och färska lasagneplattor. Rårakor med halloumi, rostad maj och inlagd jalapeño låter väl inte dumt?

Kapitel 3 handlar om sallader, bowls, tillbehör och förrätter. Här vill författaren utmana oss i vad sallad kan vara. Här fastnar jag för rostad kål med valnötspesto samt friterad brysselkål med ost och kapris. Alltså, vattnas det inte i era munnar? Detta kapitel är för övrigt det där jag vill laga, och inte minst äta, flest rätter.

Sedan har vi Asien t&r som bjuder på smaker från fjärran öster. Här fastnar jag för tipsen på olika asiatiska tillbehör. Jag lär mig att i Korea kallas dessa grönsakstillbehör för banchan och där är ingen måltid komplett utan dessa.

Det sista kapitlet heter Frunch. Här behandlas sött och salt till frukost, lunch och mellan målen. Visst låter ägg med brynt chilismör och vispad fetayoghurt himla gott? Dock är jag mer skeptisk till smoothies in disguise där yngre familjemedlemmar ska luras i blomkål, silkestofu och vitabönor i tre olika recept. Men det kanske funkar?

Allting avslutas som sagt med ett avsnitt med grundrecept och storkok när en har mer tid. För visst blir det både billigare och godare att laga från grunden. Och finns det något smartare än storkok om du har plats i frysen?

Många recept kryddas med miso eller tahini, vilket jag inte använt så mycket. Hmn, jag menar miso har jag aldrig använt, men tahini har väl slunkit ner i en och en annan hummus på sin höjd. Jag är inte säker på om jag är tillräckligt inspirerad efter detta heller, men en vet aldrig.

Något som är mycket sympatiskt är att de recept som är lakto-ovo-vegetariska alltid ges tips på hur de kan bli veganska. Dessutom får vi små tipsrutor här och där såsom hur du kan göra eget blomkålsris eller hur du kan lyxa till en rätt.

Matfotografierna är rustika och tydliga. Jag blir sugen och får samtidigt ett förslag på hur allting kan presenteras på ett aptitligt vis. Det behövs ingen pincett till dessa upplägg.

Hanna Olvenmark "Portionen under tian"

Saga Nordwall — Fri, 20 Sep 2019 22:00:38 +0000

Min man letar bland kryddburkarna och utbrister förvånat ”är det du som har köpt smoked paprika? Varför det – det låter mer som något jag skulle skaffa” och han har helt rätt. Jag är inte en sån som köper smoked paprika – eller, jag var inte, för Portionen under tian fick mig att göra det. En kokbok med hyfsat enkel mat, vegetarisk eller vegansk, billig och miljövänlig – det låter däremot väldigt mycket som något för mig.

Ursprungligen är Portionen under tian en receptblogg där grundtanken helt enkelt är att en portion av maten som presenteras aldrig ska kosta över tio kronor men jag har bara läst om den, aldrig sökt mig till själva källan. Alltså kan jag inte uttala mig om vägen från ett medium till ett annat. Den första femtedelen av boken är en introduktion – till bl.a. konstruktiv snålhet eller hur man sparar såväl pengar som jordens resureser, vad som kan vara bra att ha hemma, hur man gör en inköpslista, baljväxter, eftersom de är en så väsentlig del i såväl billig som vegetarisk matlagning och tips på olika tillfällen då vissa recept passar särskilt bra.

Tyngdpunkten ligger på grytor, soppor och röror – som oftast när det är vegetarisk mat – men det finns också såväl frukost- som mellanmålsrecept. Många av rätterna passar extra bra på hösten. Det är säsong för rotfrukter och det passar bra med något värmande och kryddigt. Det kan också vara bra med en nystart vad gäller matvanor så här efter sommar och semestrar och kanske lite fler matlådor – vissa av recepten rekommenderas särskilt för detta och finns också beräknade för ett större antal portioner än de standardiserade fyra.

Jag blir glad och inspirerad, eftersom utgångspunkten är att inget är hugget i sten. Man kan byta ut råvaror och kryddning, många rätter är tillkomna just som variationer på något annat och det känns väldigt tillåtande, samtidigt som nästan inga förkunskaper krävs. Sedan får jag väl en bekräftelse i att min standardmatlåda sedan länge är en eller flera gamla glasburkar som används om och om igen, vilket här rekommenderas.

Väldigt mycket ryms på 150 sidor, och då är ändå hälften helsidor med fotografier av Ulrika Pousette – där varenda rätt ser ut att vara jättegod – så jag blir förvånad när jag ser receptregistret som är mycket kortare än jag väntat mig.

Om det finns något jag inte riktigt gillar så är det nog det upprepade användandet av ordet ”cheap” i stället för snål eller sparsam. Det förklaras varför men blir ändå inte riktigt bra.

På fredag är det dags för klimatmarscher runt om i landet (och världen). Knytkalas med rätter ur den här boken skulle vara perfekt som fortsättning på kvällen – eller början på ett lite annorlunda sätt att se på mat.

Per Morberg "Morberg - så gott som grön"

Matilda Gomis — Wed, 27 Jun 2018 22:00:30 +0000

Per Morberg lagar grönt och han gör det bra. Så skulle den här boken kort och enkelt kunna sammanfattas, men nu ska vi väl ändå låta texten breda ut sig något ytterligare? Som tur är finns det betydligt mer att säga.

Detta är en ganska typisk bok i det flöde som väller över oss varje år från bokförlagen (i det här fallet Per Morbergs eget bokförlag). Ett säkert kort helt enkelt. En känd man, med en tydlig image, ger sig in på ett lite oväntat område och ut kommer en vacker konceptkokbok med fina bilder på inbjudande maträtter och när mannen i fråga rör sig genom den svenska naturen, alltid oklanderligt lättsamt klädd i en välstruken skjorta, gärna flankerad av en eller annan get. Det är lätt att känna sig ganska provocerad redan efter de första sidorna och det gör jag också.

Kanske är det för att hela storstadsblicken på landsbygden blir extra tydlig i den här boken. Allting ser så härligt ut. Det är vackert, det är naturligt och närodlat. Vi uppmanas redan i förordet:

Tänk bara att en ljum försommarmorgon vakna med solen som lyser och fåglar som kvittrar och ta en promenad till skogsbacken för att nypa av de första späda nässlorna. Därefter koka en ljuvlig soppa som inmundigas på verandan med utsikt över parkens skira lövverk. Då är det lätt att leva och välja det som kropp och själ mår bra av.

I mitt inre funderar jag över det närliggande gruvsamhället och undrar om människorna där skulle känna igen sig i beskrivningen av det härliga livet på landet? Ja ni vet, de där människorna som i många fall ägnar större delen av sin fritid åt jakt, fiske, bärplockning och svamppromenader. Skulle de känna igen sig? Antagligen inte.

Eller så är det konceptet med den vegetariska maten. Per Morberg behöver noggrant påpeka sitt förändrade ställningstagande. Tidigare hörde han till den brölande kören som förespråkar animaliska proteiner. Men nu tycker han om grönsaker. Ja, vegetarian kommer han aldrig att fullt ut bli. Nej, det finns vänner till honom som fått en orange färg, antagligen av att de ätit lite för många morötter, och de är smått religiösa och rabiata. Det kan aldrig vara bra. Nej, vegetarisk mat ska helst ätas på Per Morbergs sätt, med möjlighet att alltid kunna kombinera med en god köttbit. Det betonas också att kokboken är i huvudsak grön. När jag sedan noggrant läser igenom recepten och ser att det enda receptet där kött finns med är ett recept som föregås av en bild på en grönmålad Per Morberg och att receptet helt enkelt är stekt entrecôte, ja då suckar jag helt enkelt tungt.

Men maten är oerhört välgjord, nytänkande och varierad. Små kroppkakor med svampfyllning, auberginröra med ugnsbakade rödbetor och linspannkaka med morotssallad. Det smakar helt enkelt otroligt gott. Så gott att alla omkringliggande irritationsmoment nästan är förlåtna och att jag kan tänka mig att trots allt rekommendera den här boken till alla som vill få inspiration till att laga riktigt god vegetarisk mat.

Ylva Bergqvist "Vego på 30 minuter"

Cecilia Bergman — Wed, 07 Mar 2018 23:00:08 +0000

I Vego på 30 minuter är det mycket som skall få plats. Hela 100 recept på snabblagad och enkel mat. Hälften vegansk, hälften lakto-ovovegetarisk. Utöver den stora mängden recept finns också tips på hur man gör de vegetariska recepten veganska och tips om hur man tar till vara resterna och gör en ny rätt dagen därpå.

Recepten är tydligt uppställda, utan krusiduller, och de recept jag testar hinner jag faktiskt göra på en halvtimme. Tummen upp för det. Oftast brukar snabba recept bygga på att man reda gjort någon slags förberedelse eller att man är snabb som en professionell kock, men Bergqvist har koll på normala klockor!

Bergqvist kallar sig ”köttätare med gröna ambitioner” vilket gör den här vegokokboken behagligt befriad från pekpinnar och moralpredikningar. Kort sagt: vardagsvego för alla.

Av en sådan praktiskt inriktad kokbok är det kanske orättvist att kräva några smaksensationer? Det är vad det är, vettig vegomat för vardagen. Gott men utan de där extra aha-upplevelserna.

Recepten är uppdelade i avdelningar som gör att alla kan hitta något de gillar. ”Medelhavsmagi” med många pastarätter, ”Pot Luck Club” med soppor och grytor, ”publikfavoriter” med pizza, burgare och tacos, ”Hello Asia” med asiatiska favoriter och ”grönt är skönt” med matiga sallader.

Jag testade ”pasta med grönkål och avokado”, en god rätt som dock saknade lite syra. ”Halloumispett och blomkålstabbouleh med pistagenötter” är maträtten som stoltserar på omslaget. Det var överraskande gott med blomkål som bas i en tabbouleh, det skall jag komma ihåg nästa gång jag köpt hem för mycket blomkål.

Ytterligare ett blomkålsrecept vågar jag mig på. ”Blomkålssoppa med currystekt äpple och frön”. En krämig och god soppa där jag lär mig knepet att mixa ner bönor i soppan för att få i mig bönor utan att märka det. Det tipset kommer jag återanvända i fler soppor.

Philipp Weiss, Annevi Sjöberg, Daniel Larsson "Fleråriga grönsaker"

Matilda Gomis — Wed, 11 Jan 2017 23:00:51 +0000

Julen med obligatoriska släktträffar och hård knäck är förbi, nyårets glittrande afton likaså, jullovet är avslutat och utanför fönstret dalar snöflingorna ned över skogen. Kanske fungerar du precis som jag? Kanske längtar du efter att solen ska tina bort snön och trädgårdslandet ligga där naket och doftande? Kanske brukar du gräva och gödsla ditt land? Förodla plantor inne på fönsterbrädet och till slut plantera ut fröer och sticklingar? Vattna, rensa ogräs, hoppas och vänta?

Än är det flera månader kvar innan något av detta är möjligt, men det är nu alla trädgårdsentusiaster har möjlighet att fördjupa sig i planeringen av den kommande odlingen. Och kanske är det dags att inför nästa växtsäsong lära sig något nytt? Då är boken Fleråriga grönsaker, en bok som nominerades till årets trädgårdsbok 2016, värd att rekommendera. Det är dessutom så att följer du råden i den här boken kommer din trädgård snart att ha grönsaker som när de väl är etablerade kräver minimal ogräsrensning, vattning och gödsling.

Några av de fleråriga grönsaker som presenteras såsom rabarber, kirskål, maskros och sparris är redan välkända för de allra flesta. I många fall presenteras också grönsaker som vi kanske känner till men aldrig tidigare reflekterat över att vi kan äta, till exempel alm och strutbräken. I ytterligare fall är det fråga om betydligt mer okända sorter; potatisböna, fjällsyra och kinesisk toon.

I boken ges utförliga växtporträtt, vi får råd om hur vi på bästa sätt planerar och genomför vår odling. Dessutom finns kuriosa såsom att lungrot antagligen kommer från östra Medelhavsområdet och odlades över hela Europa under romartiden.

Boken innehåller också utförliga näringstabeller, uppgifter om växternas härdighet, tips om plantskolor och inte minst recept för hur vi kan tillaga grönsakerna. Vad sägs till exempel om recept som perenn grönsakspaj och kirskålspesto?

Ska jag säga något negativt om boken är det att den möjligen kan vara lite tungrodd och svårtillgänglig för den som inte redan har ett relativt utvecklat intresse för odling. Funktionen och det praktiska i odlingsråden har en dominerande ställning. För trädgårdsnördar är det kanske dock ingen nackdel, i många fall är det just de handfasta råden som behövs.

Ja, jag vet att denna recension kan liknas vid en entusiastisk kavalkad av drömmar. Antagligen är det så att i slutet av årets odlingssäsong kommer min trädgård fortfarande enbart innehålla rabarber, gräslök, kirskål och strutbräken som representanter för de fleråriga grönsakerna. Men kanske spelar det ingen roll även om den här boken, utifrån odlingssynpunkt, får stå oanvänd på min hylla? Jag vet att jag kommer att plocka ned den under många mörka kvällar, drömma mig bort till doften av jord och den sträva smaken av maskrosblad och nässlor. Jag kommer att längta efter att ligga i gräset och studera myrorna där de kryper med gräskatedralerna ovanför sina huvuden och längta efter att kunna begrava mina fingrar i myllan. För någonstans är det precis det jag vill att en trädgårdsbok ska ge mig; möjligheten att drömma om jord.

Linda Andersson Hafner "Hjälp! Veganer på middag"

Cecilia Bergman — Wed, 09 Dec 2015 23:00:23 +0000

Den som följer Magdalena Ribbings blogg Fråga om hyfs och stil vet att hon ofta får frågor som handlar om mat. Hur mycket kan man som gäst kräva när man blir hembjuden till någon på middag? Kan man kräva att alla klarar av att laga mat till alla, oavsett födoämnesallergier, livsstilar och dieter? Ribbings inställning är att samvaron är viktigare än maten vid middagsbjudningar. Om man vet med sig att man av olika skäl inte kan äta allt så meddelar man det när man blir bjuden och erbjuder att ta med egen mat. Den värd som känner att den kan tillmötesgå önskemålen säger att det inte är nödvändigt, men den som inte känner sig absolut säker på att den klarar av att laga mat till någon som är till exempel nötallergiker antar anbudet om att gästen tar med egen mat. Hemmet är inte en restaurang.

Linda Andersson Hafner delar nog inte den åsikten. Om man bjuder hem veganer på middag gäller det, enligt henne, inte bara att trolla fram en spännande veganmeny utan även att tänka på var man handlar middagsingredienserna och vad man har på sig:

Av hövlighet vill jag verkligen råda dig till att ta reda på varför dina gäster är veganer. Det kan nämligen styra lite vad man bör eller inte bör bjuda på. Det behöver ju inte vara väldigt komplicerat, men vet du att din gäst är vegan på grund av miljöskäl kan det vara extra bra att tänka närodlat, säsongsbetonat och så vidare. Skulle gästerna istället vara veganer av etiska skäl kanske du kan ta på dig de där skinnbyxorna vid ett annat tillfälle.

Här börjar det bli komplicerat tycker jag. Kanske inte om jag bjuder hem en person på middag, men om jag bjuder fler? Skall alla gäster intervjuas och jag och mitt hem helt och hållet anpassas efter mina gäster? Risken blir då att man istället för att bjuda hem dem man vill, börjar bjuda hem folk utifrån vad de äter. Där blir tanken med middagen som ett sätt att umgås helt förfelad. Dessutom tycker jag mig ofta höra att de flesta som väljer bort något ur sin kost tycker att det är ganska trist att ständigt få frågan om varför. Varför inte bara acceptera folks val av mat och sedan tillmötesgå dessa val efter förmåga? Närodlat och ekologiskt i all ära, men det är väl ändå inget man kräver när man blir hembjuden till någon?

Det andra stora problemet med den här kokboken är att den mest känns som en reklamkatalog för olika typer av substitut för animaliska produkter. Den som inte känner för att laga mat med ingredienser som heter saker som Oumph! har tyvärr inte jättemycket att hämta här. Längst bak i boken finns en genomgång, med produktbilder, av olika typer av veganprodukter. Det hjälper inte att Linda Andersson Hafner skriver att hon inte är sponsrad, det känns som reklam.

Nåväl, recepten då? Boken är uppdelad i kapitlen Förrätter, Varmrätter, Efterrätter och Brunch. Några få recept utan substitut hittar jag och sätter ihop en trerättersmeny att pigga upp en grå tisdag med. Till förrätt Rawfoodtorn. Riktigt gott! Till huvudrätt Black Pepper Tofu. Gott det också, och jag kommer absolut återanvända det sättet att tillaga tofu i andra recept. Till efterrätt Kokoschiapudding med bourbonvanilj. Oätligt, vi åt en tesked var och sedan fick resten gå i soporna.

Så är det här en bok för den som har bjudit hem veganer men är ovan vid att laga vegansk mat? Jag skulle säga nej. Det är snarast en kokbok för den som redan är inbiten vegan. För den som tänker ”Hjälp!” när han eller hon bjudit hem en vegan rekommenderar jag istället någon kokbok av Anna Bergenström. Där finns massor med vegansk mat att välja på. Mat som dessutom är så okonstlad att man lätt kan bjuda även icke-veganer på den. Överhuvudtaget önskar jag en mer okonstlad inställning till vegansk mat eftersom vi gemensamt behöver dra ned på köttätandet. Jag tror att det lättast görs genom att inte konstig-göra vegansk mat så fasligt.

Mattias Kristiansson "Vego"

Anna Carlén — Fri, 19 Dec 2014 23:00:55 +0000

Mattias Kristiansson är veganen som gick från att vara hängiven köttätare, via Köttfri måndag, till att driva en av Nordens största vegobloggar – Vegoriket. ”Vego”, som i det här fallet är lika med mat helt utan animaliska inslag, det vill säga vegansk mat.

Vego är, som titeln mycket riktigt antyder, en bok med vegansk mat för alla tillfällen. Boken inleds med ett slags programförklaring fylld av tips kring allt från vegokorvar och ostar till äggfri majonnäs och veganska fiskpinnar. Här finns även användbar info om näringsinnehåll och råvaror som alltid är bra att ha i ett veganskt skafferi.

I stället för klassiska receptkategorier som ”förrätter”, ”huvudrätter” och så vidare, har Vego huvudavdelningarna ”frukostar”, ”middagar” samt den mer traditionella delen ”efterrätter & bakverk”. En hyllning till tofun – den kanske mest hatälskade vegetariska produkten av alla – har också en självklar plats i boken:

Innan jag trillade in i vegovärlden trodde jag att den var byggd av tofu. Tofu i alla former till frukost, lunch och middag. Detta bleka, studsiga block var…mat?

Mattias Kristiansson berättar mycket om sin egen relation till veganmaten liksom till de olika recepten. Han står dessutom för alla vackra foton och illustrationer själv, vilket gör det här till en helgjuten, personlig kokbok. Jag får ofta känslan av att jag sitter och snackar med en matnördig vegankompis när jag bläddrar i den.

Så, vem är den här kokboken till för, egentligen? Det ska sägas genast att den som letar efter en heltäckande receptbibel á la Vår kokbok nog får leta någon annanstans (Norstedts släpper exempelvis Vår kokbok Vegan till våren). Vego är däremot bred och rymmer lite av mycket. De köttliknande rätterna får stort utrymme och om du längtar efter vegansk köttfärspaj, eller behöver ett recept på korv stroganoff gjord på sojakorv, har du kommit helt rätt. Vego är med andra ord en utmärkt introduktionsbok fös den som är van att äta mycket kött men helt eller delvis vill gå över till vegetabilisk mat. Själv har jag lagat mig igenom några av recepten och blivit förtjust i rätter som grönkålspaj, vegetarisk bouillabaisse och linsplättar. Missa inte heller de amerikanska pannkakorna som en gång för alla slår hål på myten om att ägg skulle vara ett nödvändigt bindemedel i flertalet rätter och bakverk.

2014 går mot sitt slut. Att köttindustrin utgör ett globalt miljöproblem blir allt tydligare för allt fler. Ändå har den svenska köttkonsumtionen ökat med 40 % från 1990-talet och fram till 2012, enligt en rapport från Jordbruksverket. Samtidigt finns ett växande intresse för vegansk och vegetarisk matlagning; de vegetabiliska produkterna på marknaden ökar och får större spridning. Det är dock fortfarande svårt att få vettiga veganska alternativ serverade på många restauranger och en hel del fördomar kring den gröna maten lever kvar. Därför finns det all anledning, för den som är skeptisk, att börja utforska vad vegomaten har att erbjuda. Förhoppningsvis upptäcker du att den inte alls behöver vara särskilt krånglig, ensidig eller tråkig. Att skaffa Mattias Kristianssons Vego kan vara en bra början.

Sara Ask och Lisa Bjärbo "Mera vego"

Anna Liv Lidström — Fri, 19 Dec 2014 23:00:31 +0000

Mera vego lanseras som kokboken för dig som vill inspireras att laga vegetarisk mat som funkar för hela familjen, alltifrån bebisen till tonåringen till morfar som älskar bacon. Den riktar sig till dig som vill skära ner på din köttkonsumtion och till vegetarianen som behöver ny inspiration.

Jag älskar hur den här kokboken seriöst visar att det funkar att låta ett litet barn äta vegetariskt. Här finns handfasta tips på hur en ska tänka, vad en kan ge när den lilla är hungrig NU! Samt lite tips på vilka recept i Mera vego som är lämpliga för någon som är under året. Dessutom avhandlas barn, smak och ny mat något de flesta barnfamiljer stångas med.

Det här är en kokbok med fokus på vardagen, med mat som passar en familj, men även dig som är singel och vill få receptpåfyllning. Det är inga konstigheter, utan här bjuds på burgare, ugnspannkaka, texmex, tapas, meze, paj och pasta. Vanlig populär” barnmat kommer i en vegetarisk variant, såsom bolognese, nuggets, tofupinnar och mandelbollar. Men det finns även mer spännande recept såsom färska vårrullar, pad thai och dumplings som en annars mest hämtar hem.

En ytterst sympatisk sida i boken heter ”Rädda resterna”. Här finns tips som både miljön och plånboken blir lycklig av. Enkla och kloka räddningar som en kanske inte alltid tänker på. Du kan till exempel göra om pastasåsresten till soppa eller helt tvärtom, använda soppresten till pastasås. Finurligt värre.

De flesta av recepten är märkta med en veganvänlig-stämpel. Antigen är den vegan eller så står det hur en kan göra rätten vegan. Och det är inga krumbukter som krävs, men ibland behövs bra ledsagning.

Fotografierna är informativa, smakfulla i den rustika stilen. När jag ser dem ser jag även hur min mat kommer att se ut. Sympatiskt.

Sara Begner "Vår gröna kokbok"

Anna Liv Lidström — Fri, 19 Dec 2014 23:00:21 +0000

Jag har varit vegetarian sedan i slutet av tonåren. Visserligen äter jag fisk och skaldjur emellanåt. Det beror nog mest på bekvämlighet. Att jag tycker om att äta ute samt att jag vill förenkla för folk som skulle vilja bjuda hem mig på middag. Jag har köpt många vegetariska kokböcker i mina dagar. Tidigare har deras innehåll varit rätt flummiga. Recepten innehåller många och bitvis krångliga ingredienser och så har aldrig min matlagning sett ut. Jag tycker om att stå vid spisen men är inte så mycket för blötläggning, öljäst eller recept som försöker efterlikna kött-mat. Falsifierat fläsk med löksås eller griljerad låtsasskinka typ… Jag har till och med hört av en vän att hen åt vegetariska revbensspjäll på en semester i Canada. Jag har inget behov av köttsubstitut på min meny.

Men åh vad jag applåderar denna utgåva. Vår gröna kokbok är en seriös vegetarik kokbok som innehåller över femhundra recept samt ett ordentligt faktaavsnitt om råvaror. Det här är en seriös kokbok som matfoton som inspirerar utan att bli glansigt matporriga. I inledningen fär vi hjälp med vikt och volym, något som kan vara ytterst viktigt. Hur mycket väger en cocktailtomat? Hur många gram är 1 dl honung? Den klassiska tallriksmodellen dammas av och det ges förslag på hur stor en portion ska vara. Recepten innehåller allt ifrån smoothies till sushi. Inget recept är längre än en sida, vanligtvis rymmer varje sida två till tre recept. Även om det förekommer spännande recept, vad sägs om att lära sig att göra seitan, boureki, bibimbab, så är ingredienserna välkända. Känns skönt att maten som erbjuds inte bygger på några konstigheter. Dessutom finns här många klassiker såsom semlor, ostfondue, grekisk sallad och chokladsås. Däremellan vankas massor av smarrigheter. Jag lovar, allt verkar supergott. Och många recept medföljs av tips och förklaringar, samt uppmaningar om att vissa ingredienser kan innehålla animaliskt löpe till exempel. Dessutom har alla recept smarta symboler som berättar om det är laktosfritt, glutenfritt, ovo-vegetariskt, laktovegetariskt, vegan. Ytterst sympatiskt. Vår gröna kokbok är späckad med så mycket fina recept att det är den enda du behöver. Det här är grundkokboken att ge till en ung vegetarian som flyttar hemifrån, men det är också presenten till dig själv som behöver inspiration och handfasta recept för både vardag och fest. En fyllig kokbok, en fantastisk receptskatt.

Cecilia Vikbladh "Veggivore"

Anna Liv Lidström — Fri, 19 Dec 2014 23:00:05 +0000

Veggivore vill hylla alla våra fantastiska grönsaker. Den säger sig vara en kokbok för dig som väljer grönt utan att välja bort allt kött. En inspiration för dig som vill utöka din vegetariska repertoar.

Vad är då en veggivore? Jag minns att jag läste en artikel i New York Times. Där definieras ordet som en person som inte alls är emot kött, men som har en passion för vegetarisk kost. Det kan kanske låta något subtilt, men är ändå en viktig definition. Måltiderna är uppbyggda kring grönsaker och växtriket, men köttet finns med som smakbärare eller som ett tillbehör. I detta sammanhang kan jag inte låta bli att nämna Meatless Monday som verkar för att människor ska äta vegetariskt iallafall under veckans första dag. Vår köttkonsumtion leder till många allvarliga miljö-, hunger- och hälsoproblem. I Sverige kallas kampanjen Köttfri måndag och är en del av ett internationellt nätverk av kampanjer som verkar opinionsbildande för att minska köttkonsumtionen i Sverige och globalt.

Författarens idé är att inspirera till ett grönare liv. Hon föreslår läsaren att börja med ett par vegetariska recept för att undan för undan utöka repertoaren. Cecilia Vikbladh är inne på Köttfri måndags linje. Hon föreslår att vi fortsätta njuta av våra favoritmåltider men att vi ska ändra fokus. Hon vill att vi ska öka mängden köttfria måltider per vecka, att vi planerar vilka grönsaker vi vill tillaga innan vi eventuellt lägger till kött eller fisk. Veggivore är uppbyggd i elva kapitel. Den inleds med frukost där det tipsas om müsli, pannkakor men också mer hardcore rawfrukost. Vi bjuds på ”saliga” soppor, olika grönsakskapitel, ris & pasta, bullar & plättar, sallader och sött. Kapitlet som sticker ut heter Glada och vilda djur. Här skriver författaren om sin syn på köttkonsumtion. Hon menar att om du äter kött ibland har råd att äta ekologiskt kött eller kött ifrån vilda djur. Som vegetarian reagerar jag på fotografierna av vänslande vildsvin, nyfikna får och stiliga hönor men samtidigt hör de i sammanhanget hit. Väljer en att äta kött ska en vara medveten om varifrån det kommer och klara av att hantera det. Här föreslås det som sagt att välja djur som inte blir utsatta för onödigt lidande och att hela tiden vara intresserad av matens ursprung. Jag uppskattar författarens resonemang. Hon lovordar oss som använder sojakorv och quornburgare men tipsar samtidigt de som ändå vill ha kvar lite kött på menyn. Så en handfull icke vegetariska recept finns.

Många recept i Veggivore inleds med en anekdot eller en suktande inledning. Ingredienserna kan vid första anblicken te sig rätt många men det är inga konstigheter. Dessutom beskrivs det mycket tydligt hur en tillagar de olika rätterna. Detta bordar för att detta är en kokbok som passas många. Vi som är mer matlagningsvana behöver inte stirra oss blinda på måttenheter eller hur många minuter löken ska stekas, men även mer ovana matlagare kan följa recepten eftersom de är så noggrant uppbyggda. Dock funderar jag en del på vem som köper boken? Målgruppen är tydlig, men går nog all in och köper en helt vegetarisk kokbok. Tror att den kan vara en presentbok. En gåva till någon som uttalat en önskan om att vilja äta mer grönt men inte riktigt vet hur en ska få till det. Det är en fin present till någon som är på gång att äta sundare, vettigare och mindre köttigt.

dagensbok.com » Vegetariskt

Ylva Bergqvist "Mera vego på 30 minuter"

Similar Posts:

Hanna Olvenmark "Portionen under tian"

Similar Posts:

Per Morberg "Morberg - så gott som grön"

Similar Posts:

Ylva Bergqvist "Vego på 30 minuter"

Similar Posts:

Philipp Weiss, Annevi Sjöberg, Daniel Larsson "Fleråriga grönsaker"

Similar Posts:

Linda Andersson Hafner "Hjälp! Veganer på middag"

Similar Posts:

Mattias Kristiansson "Vego"

Similar Posts:

Sara Ask och Lisa Bjärbo "Mera vego"

Similar Posts:

Sara Begner "Vår gröna kokbok"

Similar Posts:

Cecilia Vikbladh "Veggivore"

Similar Posts: