Charlie Calloway är en vansinnigt rik 17-åring som har det mesta, men vill ha mer. Hon går på elitskolan Knollwood, som har det hemliga sällskapet A-gruppen, och Charlie vill vara med i A-gruppen till varje pris. För att bli uttagna måste kandidaterna till A-gruppen genomgå Spelet, en slags nollning på steroider där allt står på spel.

Stundtals är Det slutna sällskapet riktigt bra. Delarna där Charlie försöker reda ut sitt förflutna och försonas med mer obekväma delar av sitt arv är både hjärtslitande och medryckande. Charlies mamma kom från en ganska fattig (eller åtminstone inte rik) familj, och efter hennes försvinnande blev den delen av släkten övertygad om att Charlies pappa var en rik psykopat som gjort sig av med henne. Samtidigt är pappans del av släkten rätt lättade över att mamman är borta ur bilden, eftersom de är säkra på att hon bara var ute efter deras pengar. Charlie hamnar i mitten, och trots att hon försöker ha kvar båda delarna av familjen så lever hon i slutändan det rika lyxlivet, och tänker inte alltför mycket på sin mammas familj.

Perspektivet i boken flyttas mellan flera olika personer och tidpunkter. Det funkar överlag bra. Ibland tillför det inte så mycket, men blir aldrig rörigt i alla fall. Jag gillar att Klehfoth bygger upp mysteriet fram till Charlies mammas försvinnande tio år bakåt i tiden samtidigt som Charlie försöker hitta sin plats i världen i nutiden. Problemet är att Charlies del av berättelsen egentligen inte är särskilt spännande. Familjedramat i berättelsen hade varit tillräckligt för att fylla boken, biten med det hemliga sällskapet är mest irriterande. Det känns besynnerligt att säga det, eftersom det var det hemliga sällskapet som lockade mig till Det slutna sällskapet. Det är dock oerhört avtändande att A-klubben bara är ett gäng rikemansungar vars talanger inte sträcker sig längre än tillgång till pengar och mobbartendenser som gränsar till psykopati. De manipulerar, ljuger, och mobbar fram sina önskningar, som är på nivån ”vi vill inte ha multikulturella förmiddagar” och ”vi vill att vår studentbal ska ha obegränsad budget”. Tycker lärarna och rektorn att mångfald är bra och att det måste finnas någon måtta på hur mycket pengar som spenderas? Sprid ”bevis” på att de har sex med minderåriga. Ta-da! Mångfald skippad, bal extravagant, allt är som det ska. Charlie känner till det här, beundrar det, och längtar efter att vara en del av det.

När jag läste Den hemliga historien längtade jag efter att börja på universitetet och hitta min egen grupp språknördar, det där mordet till trots. Det slutna sällskapet känns mer som en varning att hålla sina barn borta från internatskolor, och en berättelse om vad som händer när människor har alldeles för mycket pengar och makt.

Similar Posts:

• En halv berättelse
• Vänskap, avföring, ångest
• En fantasiaxel att luta sig emot
• Stereotyper och ond bråd död
• Tristessens tonåriga gudinnor

Det är lite som att läsa en riktigt bra dokusåpa, fastän utan dåligt samvete för de medverkandes skull. Här spenderar otroligt rika människor sanslösa mängder pengar, och beter sig ofta opassande också i allmänhet. Men det hela grundas med en ofta syrlig ton som framträder i de många, och underhållande, noterna.

Inslängt finns också intressant historia och kulturella förklaringar och referenser som berikar en historia som annars skulle ha spelat alldeles för mycket på klichéer. Språket är bitvis tungt med överförklaringar och karaktärernas känslosvall är ibland långt ifrån trovärdiga. Framför allt är det svårt att förstå Nicks naivitet när det kommer till familjens rikedom. Men allt detta går att förlåta romanen på grund av dess underhållningsvärde.

Karaktärerna är också både excentriska och engagerande. Att sätta jordnära Rachel i centrum för det hela förstärker också galenskapen på ett mycket roande vis.

Det är smått motvilligt som jag måste erkänna att det var ett rent nöje att läsa Crazy rich i Asien. Detta trots att jag inte var särskilt förtjust i filmen och från början var skeptisk till detta löjeväckande litterära pengaspenderande. Men till skillnad från filmen finns här inte bara ett glorifierande utan också ett visst mått av kritik.

Crazy Rich i Asien är inte bara perfekt semesterläsning, utan också intressant för de som är nyfikna på (en viss del av) Singapore eller de orimligt rika. Man får bara vara beredd på ett visst mått av frustration över vår världs omåttliga ekonomiska ojämlikhet.

Similar Posts:

• För mycket av det goda
• Oemotståndligt och sorgesamt
• Viktigt och tungt om det svenska klassamhället
• Som en modern ”Maken”
• En succé?

I den här boken skildras hela den här utvecklingen av en mästare i sitt ämne. Göran Therborn har varit aktiv som forskare i sociologi i ett halvt sekel, och skrivit en lång rad viktiga forskningsverk i ämnet. Under senare år har han också varit delaktig i ett större forskningsprojekt om hur klassamhället utvecklats i Sverige under senare decennier. Den här boken är Therborns populärvetenskapliga sammanfattning av det projektet.

För trots allt tal om klassamhällets död, så visar data på precis motsatsen. Sammantaget ser man tydliga klasskillnader mellan arbetar-, medel- och överklass i allt från inkomster till livslängd. En del av dessa data redovisar Therborn i den här boken på ett enkelt och tydligt vis. De allra flesta svenskar äger inte så mycket tillgångar så att de kan leva på räntan av dem, utan är tvungna att lönearbeta för sitt uppehälle. Bara en liten elit, som mest ett par procent av befolkningen, tillhör den överhet som faktiskt kan leva på kapitalinkomster. Men har inte de rika förtjänat sina rikedomar genom att vara framgångsrika entreprenörer? Det här är en vanlig myt som återupprepas för att försvara allt större ojämlikhet. Men de allra flesta (65 procent i Therborns beräkningar) av landets miljardärer har faktiskt inte alls tjänat ihop sina miljarder, utan förvaltar bara ett arv de har fått. Bara en mindre grupp av dem har alltså gjort något själv för att tjäna ihop den förmögenhet de äger.

Therborn skriver också om varför utvecklingen har kunnat gå den här vägen, om de politiska förändringar som har skett, om förskjutningar i makt på arbetsmarknaden och många andra faktorer. Den här utvecklingen har lyckats vrida klockan tillbaka för alla de framsteg som gjordes mot ökad jämlikhet under 1900-talet. Ojämlikheten i Sverige är i samma storleksordning som den var omkring 1930-talet.

Det är en tung bok sett till det sakliga innehållet – men skriven på ett lättillgängligt vis. Det är också en oerhört viktig bok om vår samtid – och om vår framtid. Det borde vara obligatorisk läsning för alla samhällsintresserade.

Similar Posts:

• Farväl till folkhemmet
• Vägen ut ur fattigdom
• Bättre och bättre dag för dag
• ”det som sker nu är början på en lång kamp”
• En revolution i det tysta