dagensbok.com » Nadine Gordimer http://dagensbok.com En ny bokrecension varje dag Wed, 22 Apr 2026 22:00:14 +0000 sv-SE hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.6 Nadine Gordimer "Börja leva" http://dagensbok.com/2007/01/01/nadine-gordimer-borja-leva/ http://dagensbok.com/2007/01/01/nadine-gordimer-borja-leva/#comments Sun, 31 Dec 2006 23:00:00 +0000 Jonas Gren http://beta.dagensbok.com/?p=3157 I sin senaste roman söker sig Nadine Gordimer inåt, mot själva varat. Huvudpersonen, ekologen Paul, är en sydafrikansk – vit – familjefar i trettioårsåldern som drabbas av cancer i sköldkörtlen. Strålningsbehandlingen gör honom radioaktiv. För att inte smitta hustrun och sonen, flyttar Paul in hos sina föräldrar. Hans stilla liv i barndomshemmet öppnar för funderingar, bland annat kring glappet mellan honom – miljökämpen – och hans hustru, reklamare i famnen på multinationella företag. Samtidigt börjar Pauls mor, som tar hand om honom, att reflektera över den affär hon har haft med annan man för många år sedan. Och Pauls pensionerade pappa, som aldrig vågat satsa på sin arkeologihobby, utan försjunkit i vardaglig tristess, ser till att förverkliga sin dröm under en resa till Mexico, och förälskar sig till på köpet i en ung norska.

Jo, som förlaget påstår är det här ”en tät berättelse om hur tillvaron ohjälpligt förändras när allt ställs på sin spets”. Och visst är Nadine Gordimers språk klädsamt filosofiskt när hon pendlar mellan invärtes spörsmål och sitt samhälleliga engagemang, snyggt inflikande vassa gliringar åt det fallna, men ännu existerande apartheidsystemet.

Men herregud, att något egentligen så kontrastrikt och välskrivet kan falla så platt. Jag tänker mig att den skrevs utifrån ambitioner liknande Kay Pollacks i Så som i himmelen. Att publiken ska inspireras till att ta sina liv på allvar. Men det är ju först när människor verkligen känns mänskliga som den effekten uppstår.

I Gordimers roman, där en radda livsöden mekaniskt staplas på varandra, stannar engagemanget vid: ”jaha, det här handlar om en människa, som till exempel heter Paul och exempelvis bor i Sydafrika. Han blir sjuk, till exempel i cancer. Så han börjar reflektera kring viktiga saker i livet, till exempel sitt eget liv. Och omgivningen, till exempel Pauls familj, börjar också förändras.”

Det som för läsaren kunde ha blivit ett emotionellt tigerskott – ursäkta metaforen, men med tanke på att Malmös gator förvandlats till en årsskifteskrigszon kan jag bara tänka i krutdoftande bilder – blir en femöresfjösare. Till och med Samuel Beckett får livet att kännas mer meningsfullt.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2007/01/01/nadine-gordimer-borja-leva/feed/ 0 Nadine Gordimer "Julys folk" http://dagensbok.com/2006/10/12/nadine-gordimer-julys-folk/ http://dagensbok.com/2006/10/12/nadine-gordimer-julys-folk/#comments Wed, 11 Oct 2006 23:00:00 +0000 Ella Andrén http://beta.dagensbok.com/?p=2858 Sydafrika i början av åttiotalet. De svartas frustration över de vitas låtsade eftergifter briserar, och innan familjen Smales riktigt förmått sig ta in vad som händer är kaos och raskrig ett faktum. Bara trotjänaren July har sinnesnärvaro nog att stuva in den vita familjen, Maureen, Bam och de tre barnen, i en jeep och föra ut dem ur den brinnande staden och till sin hemby. Där väntar dem en livsstil fjärran från den bekväma villatillvaron och en osäker väntan på radiobesked om vad som händer i landet.

Bam och Maureen ser sig själva som liberala och hyggliga människor. De har länge levt i en obehaglig insikt att deras livsstil, deras roll som infödda ”vita paria-hundar i en svart kontinent”, är ohållbar. De har pratat om att flytta, men inte känt till något annat. Till slut inte kunnat få ut sina besparingar. Till slut inte gjort sig besväret.

I byn passar July upp på sina vita gäster, han kokar te och fixar fram badvatten. Men maktbalansen är inte längre densamma. Här är det inte självklart att den ena ska serva den andra – tvärtom står ju den vita familjen i tacksamhetsskuld.

Det är en teoretiskt sätt spännande osäkerhet som inträder. Vad händer när invanda roller ställs på huvudet, när det gamla systemet inte längre äger giltighet? Relationen mellan grupperna infekteras långsamt och kulminerar – i det mest brutalt öppna slut jag nånsin läst. Som läsare lämnas man handfallen. Frågan är om det blir en hälsosam chockverkan eller bara en källa till irritation.

Det största problemet med Julys folk är väl, ur ett krasst läsarperspektiv, att här knappt finns några sympatiska karaktärer. Det är svårt att identifiera sig med den vita familjens tidigare tillvaro där de svarta utgör någon sorts mellanting mellan möbler och husdjur. Där man tycker att man behandlar sina tjänare bra, men helt naturligt utifrån andra kriterier än vad som skulle vara bra behandling för en vit. Deras konservatism och misstänksamma snikenhet i den nya livssituationen är möjligen en naturlig reaktion (eller ”ickereaktion”), men gör en så förbannad. Hur stor roll spelar det om killen behåller deras bilnycklar lite för länge när han faktiskt räddat livet på dem och deras barn?

De svarta å sin sidan iakttas nästan enbart utifrån de vitas perspektiv och framstår mest som exotiska och lite skumma. Och får jag läsa ytterligare en beskrivning av en svart kvinnas breda häck är risken stor att jag skriker rakt ut. När perspektivet någon gång skiftar till de svartas handlar det mest om lättköpta haranger kring den dumma vita kvinnan som inte fattar vilka växter som är ätbara eller mystiska kaklade badrum som man hört talas om ska finnas i de vita hemmen.

Institutionaliserade fördomar kommer man inte förbi över en natt även om omvärlden förändras radikalt. Det är säkert en vettig poäng. Men som läsning betraktat går den en, åtminstone i just den här förpackningen, mest på nerverna.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2006/10/12/nadine-gordimer-julys-folk/feed/ 0 Författare mot aids http://dagensbok.com/2004/12/02/forfattare-mot-aids/ http://dagensbok.com/2004/12/02/forfattare-mot-aids/#comments Thu, 02 Dec 2004 10:16:00 +0000 Ella Andrén http://beta.dagensbok.com/?p=221 Den 30 november, världsaidsdagen, lanserades boken Telling Tales med noveller av en rad kända författare. Initiativet är den sydafrikanska nobelpristagaren Nadine Gordimers och vinsten ska oavkortat gå till hiv- och aidsdrabbade i södra Afrika.

I novellsamlingen medverkar sammanlagt 21 författare, bland andra Margaret Atwood, Salman Rushdie, Gabriel García Márquez, Susan Sontag, Woody Allen, Arthur Miller och Günter Grass. Boken ges ut i tio länder och på nio språk, dock inte i Sverige.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2004/12/02/forfattare-mot-aids/feed/ 0 Gordimer anklagas för censur http://dagensbok.com/2004/08/09/gordimer-anklagas-for-censur/ http://dagensbok.com/2004/08/09/gordimer-anklagas-for-censur/#comments Mon, 09 Aug 2004 08:53:00 +0000 Anders Edwartz http://beta.dagensbok.com/?p=169 Den sydafrikanska författaren Nadine Gordimer anklagas för att censurera en kommande biografi över hennes liv och verk. Hon har ställt krav på sin biograf Ronald Suresh Roberts att stryka partier där hon framställs som sur och bitter. Samarbetet dem emellan har pågått i sju år, skriver Guardians nätupplaga.

Den nu 80-åriga Gordimer framstår som sydafrikas störste författare. Hon stannade i sitt hemland under hela apartheidregimen och var en av dess främste motståndare. Hon fick nobelpriset i litteratur 1991.

”Censuren” gäller bl.a. ett brev som Gordimer skrev under 60-talet och där hon uttrycker förakt för Ruth First, även hon en regimkritiker. ”I keep thinking of points to score off the silly bitch”, lär det stå i brevet.

Gordimers ingripande i sin biografs verk ledde till att både det engelska och amerikanska förlaget släpper projektet helt.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2004/08/09/gordimer-anklagas-for-censur/feed/ 0