”Hur ska jag kunna minnas?”
Polismannen rör inte en min. Christian tänker att bara han klarar sig igenom det här, så kommer allting att ordna sig. Bara han klarar formaliteterna.
”Ett specifikt datum för … tretton år sedan? Det finns ingen möjlighet att minnas något sådant.”
”Den 7 juni 1999.”
Christian skakar på huvudet.
”Vi går igenom det här igen”, säger polismannen.

Christian Weber, toppolitiker, lever ett välordnat liv med en snygg fru och en väluppfostrad son. Med sitt förslag om ett nationellt DNA-register upprör han många. Som en del i kampanjen lämnar Weber ett salivprov i direktsänd tv. Ett par dagar senare hämtas han av polisen i hemmet. Hans DNA matchar spår av sperma på en mördad liten flicka. Ett dygn senare är Weber spårlöst försvunnen. Vad händer med en människa när allt han strider för plötsligt blir hans värsta fiende? När ingen längre, inte ens hans vänner och familj, tror på honom?

Christian Weber fastnar i en ond dröm. Tonen är mardrömsk, liksom tjock och stillastående emellanåt. Den vindlande historien är ibland så tät att den nästan går att ta på. I början läser jag Ingenstans under himlen som en traditionell deckarhistoria och blir splittrad. När jag bestämmer mig för att släppa tanken på ”vem gjorde det och varför” växer boken och blir bredare än så. Förlaget har valt att kalla boken för ”spänningsroman” och det är spännande, så till den milda grad att jag ibland nästan glömmer att andas.

Ingenstans under himlen är uppdelad i två tider. Dels nutid och så året för flickmordet, 1999. Där får vi möta studenten Christian Weber. En skör kille med många hemligheter som bär en stor saknad efter sin döda bror. Det är också den historien jag tycker att författaren lyckas bäst med. Det är mycket nerv och svärta, och det är intressant att få möta den unga, grubblande Christian innan han förvandlats till den polerade politikern med kontroversiella åsikter.

Han har varit på kyrkogården och besökt sin brors grav. Brodern med Downs syndrom som dog av ett hjärtfel när han var sexton år gammal. Två ägg, två människor så olika som två människor kan bli. Allt det Christian fick i överflöd, måste hans bror klara sig utan. Ett barn med ett hjärta som en uppvriden leksaksfigur. Slog sina cymbaler med ekande kraft tills allt var uttömt, stilla.

Parallellt med Christians historia får vi följa Anne Helene, mamman till den lilla flickan. Hon som redan är drabbad får uppleva det allra värsta. Att förlora sin dotter får henne att vidta drastiska åtgärder. Bokens karaktärer är nyanserat tecknade. De känns levande och med lika många sidor som en gnistrande prisma. Jag tror på dem som de sorgliga människospillror de beskrivs vara.

Förutom en rafflande och välskriven roman är detta ett inlägg i debatten kring ett DNA-register. Vad händer när det som ska vara det yttersta beviset på ett brott istället blir bevis på slumpens outgrundliga vägar?

Jag tycker historien är väl sammansatt, men på slutet känns det som om det går alldeles för fort. Där liknar det uppgörelsen i en dussin-Beckfilm. Synd på så rara ärtor.

Similar Posts:

• Vecka 19 på dagensbok.com – minicirkel om Cirkeln och mycket mer
• Ödesmättat och psykologiskt
• Förfärande, folkbildande och spännande om smutsig handel
• Dolda hemligheter och mörka vrår
• Ojämn spänning i Värmlands gruvor

Idag recenserar Ellie Jorden sjunger i B-dur, av Mari Strachan. En underfundig liten historia om en mycket speciell tolvåring – den lillgamla Gwennie – som ser och hör längre en de flesta andra. En tät, laddad historia om barns möte med en förljugen vuxenvärld.

Imorgon tisdag är det äntligen dags för dagensbok.com att ta itu med vårens mest hajpade bok – Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Cirkeln! Såhär skriver Emelie om den:

Vid det här laget har väl knappt någon missat vårens litteraturhajp Cirkeln som är första delen i en trilogi av författarduon Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Att det är just en ungdomsbok som står för den gör den mer välkommen, men jag har alltid varit lite skeptisk inför hajper. När jag började läsa hade jag ännu inte blivit tilldelad att skriva om den, därför försökte jag läsa utan recensionsblick: uppleva istället för att tänka. Och det tror jag att Cirkeln vinner på, för det är en bok att just uppleva!

Redaktionen på dagensbok.com bjuder även in till en minibokcirkel om Cirkeln i samband med recensionen. Vi snackar karaktärer, övernaturlighet, svarta katter och mycket mer med start imorgon. Så kika gärna in och prata med oss då!

På torsdag recenserar Anna Liv Liselott Willéns Ingenstans under himlen. Det är en spännande, tät historia om en karriärpolitiker som oväntat står anklagad för ett tretton år gammalt flickmord. Helt plötsligt riskerar han att förlora allting som någonsin betytt något för honom, och mitt i den vevan försvinner han spårlöst.

På lördag skriver Ella om Dave Eggers roman Vildingarna och barnboksklassikern Till vildingarnas land av Maurice Sendak. Eggers var med och skrev manus till filmatiseringen härom året och kunde tydligen inte släppa Max och hans båda världar, hans vardag och den mer ohämmade tillvaron med monstren i vildingarnas land. En fantastisk, realistisk, galen, rolig, allvarlig och väldigt originell roman och dess förlaga.

Trevlig vecka!

önskar

Similar Posts:

• Vinn ett signerat exemplar av Eld!
• Vardagsvanvett och vildingvanvett
• Vecka 18 på dagensbok: Valborgseldar och andra eldar
• Borta vilt men hemma bäst?
• Vinnare av Eld!

Fem år tidigare, innan Linn och Nikos träffades, umgicks Linn med en grupp vänner av olika slag. De var lajvare, och en dag kläckte Linns dåvarande kärlek Carl idén att de skulle ta lajvandet ytterligare ett steg – ut i verkligheten. De börjar spela roller för att engagera, provocera och se vad som kan hända.

I boken figurerar en målning av Salvador Dalí, en kvinna med byrålådor som omges av flygande enar, och den målningen passar in på Linn. Hon drar ut den ena byrålådan efter den andra och visar vilka hemligheter hon, och de andra i hennes omgivning, bär på.

Baksidestexten lovar en "psykologisk berättelse om gruppens dynamik" och "hur snabbt den kan vända från positiv kreativitet till ödesdiger maktkamp". Och Willén får med det mesta av smaskiga psykologiska relationer, maktkamp och dynamik på de 365 sidorna. Relationerna till det andra könet, komplikationerna mellan Linn och hennes mamma, mellan Linn och mormodern, mellan mamman och mormodern, mellan mamman och moster Berit, övergrepp, mammans knäppa karlar, mammans döende-i-cancer-partner, kvinnlig konkurrens, urflippade killkompisar, teater, våld, ja, det slutar aldrig.

Och visst är det bitvis underhållande, och visst vänder man blad på blad, särskilt när man åker tåg och inte har så mycket annat att göra, men ändå känns det som att det är så tillspetsat psykologiskt, som att "nu ska jag skriva något psykologiskt och då känns det som att det här och det här och det här ska vara med för då blir det nog jävligt bra". Det blir för mycket.

Tanken är intressant och ambitiös. Men.

Det blir för allvarligt, för psykologiskt och för ihopknutet på slutet. Så uträknat. Så psykologiskt. Så ödesmättat.

Så tråkigt.

Similar Posts:

• Tårar och glädje i skuggan av döden
• Ljus trots tung utgångspunkt
• Spännande om slump, sorg och blödande hemligheter
• Mumintrollen och välfärdssamhällets vantrivsel
• Gripande läsning om alkoholism