Det är de sista dagarna på året 1897, och Bukarest är i den här boken ett myllrande mikrokosmos av människor och historier. På stans flera rivaliserande tidningar funderar man över skandaler i tiden: den politiskt vänstersinnade chefredaktören som dödats i en duell, den mystiska främlingen som dykt upp i skogen och verkar lätt förvirrad, den värdefulla ikon som försvunnit från en riven kyrka. Budpojken Nicu springer ärenden och besöker sin vän Jacques, doktorns son. Doktorns dotter Iulia skriver dagbok, läser Fåfängans marknad och har kärleksbekymmer. Doktorn själv fascineras av den nya uppfinningen röntgen, poliskonstapel Boerescu av den nya tekniken med fingeravtryck. Alla undrar de över framtiden – kommer man att kunna åka till månen? – och över vem som ska vinna nyårslotteriet.

I sitt förord beskriver Mircea Cartarescu Livet börjar på fredag som ”något som befinner sig bortom allt stridslarm”, och på bokmässan berättade författaren Ioana Pârvulescu hur förälskad hon är i just den här tidsperioden i historien. Man förstår det när man läser boken, den är en omsorgsfullt och väldigt kärleksfull bild av en stad och dess invånare, ingjuten i ett lätt romantiskt skimmer. Den skildrar medlemmar från fler olika samhällsklasser, men trots att den beskriver även umbäranden och svårigheter så finns här hela tiden en känsla av värme och, i brist på bättre ord, ombonadhet.

Det finns flera huvudpersoner och historien berättas ur flera olika perspektiv. Det är många namn, och det tar ett tag innan man hänger med utan att ständigt behöva bläddra tillbaka för att kolla vem det här var nu igen. En av de viktigaste karaktärerna är Iulia, en annan är Dan Cretu, den man som vaknar upp i ett Bukarest där han inte känner igen sig, där han är den ende som är slätrakad och inte bär hatt, den ende som inte vet hur man kysser en kvinna på handen på rätt sätt (munnen ska nudda handen vid långfingrets knoge) och den ende som inte har ordentliga galoscher. Samtidigt tycks han veta förvånansvärt mycket om framtiden. Hans historia är en av de många som vävs samman, och slutet på den är inte glasklart – i övrigt knyts saker och ting ihop väl, en del händelser får en drastisk förklaring, de flesta händelser en vardaglig.

På det hela taget skapar Livet börjar på fredag en behaglig atmosfär, en plats där man tycker om att vara, efter att man vant sig vid de många namnen och det lite aviga sättet att skriva på. Jag förstår varför Ioana Pârvulescu drömmer sig tillbaka till det här Bukarest.

Similar Posts:

• Vecka 41 på dagensbok.com
• Alice 10 i topp på bokmässan
• Musten blir till mos
• Vad är Orbitór?
• ”Rasa mot att ljuset dör!”

Ni missade väl inte helgens stora special på temat manlighet? Om så är fallet går det utmärkt att kika in och botanisera bland texterna såhär i efterhand.

Bland godbitarna hittar ni till exempel
Linas krönika Vem ska trösta mannen?
Camillas recension av Dingo Dingo och Ellas text om Halldór Laxness Fria män.

Den här veckan drar igång med bland annat Björns bokhylla. Senare recenserar Alice Livet börjar på fredag av Ioana Pârvulescu, som hon tyckte mycket om. Det är en ovanlig roman som utspelar sig i Bukarest i slutet av 1800-talet och innehåller ett myller av människor och historier. Bland annat handlar det om ett mord, en försvunnen börs, en man som rest i tiden, en budpojke, ett antal rivaliserande tidningar och ett nyårslotteri.

Camilla har läst Nora Gomringers diktsamling Men säg nåt om natten, som nyligen översattes från tyska till svenska. Camilla tycker om Nora Gomringer som poet, men ser henne som kraftfullare på scenen än i bokformat som den estradpoet hon är. Dessutom bjuder Camilla och Lina på en intervju med Nora Gomringer. Missa inte!

På lördag har Dagensbok en gäst i form av författaren och skrivpedagogen Charlotte Qvandt, som kommer att skriva om ett gäng barnböcker, bland annat Vita streck av Sara Lundberg och Trädet är en hemlighet av Mia Maria Güettler.

Trevlig läsning!

Önskar

Similar Posts:

• Alice 10 i topp på bokmässan
• Poetry slam på papper
• Vecka 40 innehåller bågnande bokhyllor och manlighetsspecial
• The beauty of Bukarest
• Att leva med poesi – en intervju med Nora Gomringer

2. Zombieporträttet
Om man köpte seriealbumet The walking dead i förlaget Aparts monter fick man ett zombieporträtt av sig själv på köpet, signerat förlagets eminente Jimmy Wallin. Måste säga att det lätt var mässans bästa deal.

3. Aris Fioretos
Var moderatorernas moderator. Under en dag pratade han först med tre tyska författare om brott och våld i litteraturen, därefter med giganterna Herta Müller och Peter Nádas om språk och hemhörighet, sedan med mässans egen husgud Karl Ove Knausgård. Dessutom hade han egna programpunkter, och rakt igenom var den ytterst njutbara tyskan lika perfekt som de välavvägda svenska meningarna. Att följa Aris genom mässan var en njutning.

4. Nora Gomringer
Tysk estradpoet med en sällan skådad lyskraft. Med fantastisk karisma och scennärvaro framförde hon sina texter om allt från språk över förintelsen till hundar. Hon har arbetat mycket med video och flera av hennes dikter finns på Youtube, bland annat den här, Du baust einen Tisch. Det är förstås allra bäst om man förstår tyska, men kraften känner man ändå. I skriven form finns dikterna ute på svenska nu i samlingen Men säg något om natten då.

5. Folk
Bokmässan är platsen där du träffar dina kusiner och dina kollegor, författare och förlagsfolk, gamla skolkamrater och framtida kärlekar. Och det mest fantastiska av allt – alla är överens om att böcker och läsning är det viktigaste av allt i hela världen, och att just här och nu är himmelriket.

6. Baby´s in black
Snyggaste omslaget hade Arne Bellstorfs serieroman om kärleken mellan Stuart Sutcliffe, Beatles femte medlem, och fotografen Astrid Kirchherr, i Hamburg på sextiotalet. Liksom Astrid var är boken starkt inspirerad av den franska existentialismen och det svartvita modet som gällde då.

7. Åren runt sekelskiftet
Sedan jag nyligen läste Yvonne Hirdmans Den röda grevinnan har jag blivit fascinerad av det Europa som en gång fanns, den kosmopolitiska världsdel där folkgrupper levde sida vid sida, gränserna verkar ha varit öppna och folk reste mellan Paris och Berlin men också till Bukarest och Vilnius. Fick några fascinerande tillägg till det intresset på seminarier både om rumänska Ioana Pârvulescus roman Livet börjar på fredag (recension kommer snart) och österrikiska Bettina Balàkas Eisflüstern (finns inte på svenska än tyvärr). Känns lite som om en hel värld gömdes bakom järnridån, inte svårt att bli nostalgisk när man tänker på den idag.

8. Knausgård
Nej, jag har inte läst boken och jag lyssnade inte på honom på mässan heller. Men hans ande vilade över mässan, människor pratade om honom som om han vore mytisk, och dragningskraften verkade närmast andlig den med. Vet just nu inte om jag ska ta detta som ett tecken på att jag bör läsa honom, eller på att jag bör strunta i det.

9. Stå i monter
I år åkte jag med jobbet och tillbringade därför en del av mässan i Regionbibliotek Stockholms monter. Intensivt men roligt var det. Vi delade ut Stadsbibliotekets fina skrift med boktips, och alla ville ha!

10. Alla böcker man har med sig hem.
Alltid lika kul att kolla igenom bokskörden när man väl är hemma igen, ofta blir man glatt överraskad. Bland det roligare i år de antikvariska fynden The mask of Cthulhu (eller som det står på baksidan ”Six stories of sheer terror from the gruesome lore of Cthulhu”) av Lovecrafts kompis August Derleth, och The living world of Audobon, en bok med fågelmålningar i en genre jag nyligen blivit väldigt förtjust i: handmålade illustrationer av växter och djur.

Similar Posts:

• Vecka 41 på dagensbok.com
• Vad händer på mässan? – några tips får ni här
• Poetry slam på papper
• Stor special om tyskspråkiga författare och deras böcker inför bokmässan
• Camillas 10 i topp på bokmässan