Det är raskt och rappt och mer än bara lite är hämtat från verkligheten. Den jobbannons Vilma svarar på har stora likheter med en omskriven kravlista en svensk influencer publicerade för ett par år sedan och de flesta kriser som hanteras – som t.ex. sminksortiment som inte är inkluderande och luddig rapportering av antal följare – är alla mycket lika verkliga händelser.

Genomgående finns det ett spel med likheter och skillnader mellan det jobb som hotellstäderska Vilma lämnat och den tjänst hon har hos Tess, Det är ofta med enkla medel och kanske en aning lättköpta poänger men finns där likafullt – det må vara glamourösare nu men egentligen är det mest på ytan. På ett liknande sätt ställs pojkvännen Niklas som har ett förflutet som kortlivat framgångsrik popstjärna mot Tess som lever sin framgångsdröm i nuet.

Där jag upplevde Ann Edlidens förra bok Någon annans tidsfördriv som ganska kärleksfull i sin drift med samtiden blir jag här lite obehagligt berörd – lite för ofta känns det som om det är specifika personer snarare än en bransch och tidsanda i stort som kritiseras. Kanske skulle också Tess ha kunnat vara en aning mer nyanserad och därmed inte fullt så osympatisk.

Samtidigt är det överlag underhållande och träffande och i skildringen av hur Vilma förhåller sig till sin mor och till sin pojkvän finns det andra undertoner, som jag gärna sett mer av i stället för den mörka hemlighet som baksidestexten nämner och som jag egentligen finner måttligt intressant, även om den naturligtvis driver delar av händelseförloppet framåt.

Similar Posts:

• Dömd på förhand
• Chick-lit fast på sitt eget sätt
• Drömmen om en egen häst
• Vänskap framför hästar
• Ung ensam kvinna söker

Rättegången, eller tribunalen, som domaren påpekar att det är frågan om, är en fars, där domaren knappt förstår vad åtalspunkterna gäller och är mer intresserad av reaktioner och sina samarbeten. Åhörarna, tillika målsägarna, tillika åklagarna, följer det hela i en livesändning och skärmar fylls av kommentarer och emojis. Naturligtvis är det en satir riktad främst mot den internetkultur som raskt och obarmhärtigt dömer den som skriver eller säger något som går emot vad som anses vara kutym inom en viss domän men också mot en hel del av influencerbranschens gråzoner av reklam och innehåll.

Här är det feminismen som har snävats av och in på ett svårnavigerat sätt – något som stämmer med verkligheten och som författaren har gott om erfarenhet av. På vissa sätt har hon stora likheter med sin huvudperson – de är etablerade och försöker arbeta för förändring på längre sikt och inte nöja sig med likes i stunden och de har båda blivit missuppfattade både en och två gånger.

Tribunalens åtalspunkter och pauser varvas med återblickar från Josephines liv, tillfällen som format hennes värderingar och syn på feminismen och tillfällen då hon praktiserat dem. Och tillfällen då hon kanske inte gjort det.

Franz Kafkas Processen är naturligtvis en inspirationskälla men likheterna ter sig först ganska få och ytliga – Jospehine K är till namnet nästan Joseph K och det rör sig om en svårbegriplig rättsapparat men där Kafka skildrar en lång vindlande färd inom ett system där allt är höljt i dunkel rör det sig här om en extremt snabb process där åtalspunkterna blir upplästa och motiverade i en rasande takt.

Men ju mer jag tänker på det, desto mer blir det som skiljer sig åt till likheter och paralleller. Den påfrestande långsamheten hos Kafka vänds här i sin motsats där allt går i turbofart medan omständligheten och oklarheterna har likheter med hur motiveringar och argument kan bli väldigt skeva när vad som egentligen sagts beror på var tolkningsföreträdet ligger. I båda fallen framstår också utgångspunkten som en annan än vid en vanlig rättegång, där den åtalade betraktas som oskyldig till dess att motsatsen bevisats.

Sensmoralen tolkar jag ungefär som att det inte är lätt att göra rätt som feminist och i förlängningen att det skulle gynna alla att inte utgå från att andra är ute efter att skada och såra, utan att försöka förstå, fråga och förklara med öppenhet och ödmjukhet och det är ju något som jag kan hålla med om. Frågan är dock om inte kärnan ändå vimsas bort lite för mycket i alla komiska och surrealistiska situationer som uppstår. Vad kommer läsaren egentligen ihåg efter sin hisnande färd?

Och jag vet inte om det är smått genialt eller lätt osmakligt att en av marknadsföringstillställningarna för boken ägde rum på ett stort och exklusivt varuhus. Allt går i varandra: litteratur och konsumtionskritik, influencerifrågasättande och autofiktion, värderingar, konsumtion och marknadsföringens avarter och ofrånkomlighet.

Similar Posts:

• Yrke: influencerassistent
• Vad är en Mediababe?
• När vattnet stiger
• Kafkaartad satir i toppform
• Storartad satir

Det var så grymt trevligt att läsa om Anni som ärver sin farmors hus ute på landet, så jag ville aldrig sluta! Hon renoverar, planterar och lär känna sina nya grannar. Att hon inte som planerat kommer att sälja sin skapelse, för att köpa ett permanentboende i Stockholm, anade jag från första början, men det störde mig inte ett dugg. Att vi dessutom parallellt får följa Annis farmor Esters historia från bondtös med läshuvud, till ensamstående lärarinna i eget hus, gör inte saken sämre. Att Anni delar sin farmors intresse för litteratur och att Ada Wester låter dem läsa både klassiker och modern litteratur är ett smart och roligt grepp.

Jag uppskattade den lågmälda humorn i stycken som detta:

En stund senare rullade bilen skramlande in i Flen. Sörmlands hjärta, stod det på en skylt, men Anni tyckte mer det såg ut som Sörmlands tjocktarm.

Att ett par män ur Annis nya omgivning visar sig var potentiella love-interests hör väl till genren, antar jag, och det lyckliga slutet var Anni väl unt!

Jag kommer förmodligen inte att minnas den här boken resten av mitt liv, men det var en fin bagatell som visserligen gav mig en kort natt men en helgjuten feelgood-läsupplevelse.

Similar Posts:

• En eländesroman
• Jane Austen – ständigt aktuell
• Monstrets egenskaper
• Bladvändarspänning på västkusten
• Att fara till en bror

Filofaxens uppföljare – bullet journalen har gett den fysiska kalendern en nytändning och även tagit den till nya höjder.

Att planera sin vecka på ett snyggt och estetiskt sätt har nästintill blivit en konstform och en av dem som gett sig in i detta är Therése Lindgren. Lindgren är en av Sveriges största influencers med ca 1 miljoner följare på YouTube.

Hennes egen bullet journal är välstrukturerad med en mysig känsla från början till slut och här finns det gott om utrymme att göra planer. Upplägget är att du göra dem årsvis, månadsvis och veckovis. Jag gillar speciellt att det inte är fasta datum utan vill du skippa att skriva en vecka är det okej.

Lindgren delar med sig hur man sätter upp mål på ett mätbart sätt vilket jag med skräckblandad förtjusning tar in. När är man tillräckligt gammal för att planera vardagen så strukturerat?

När jag nyfiket jämför Lindgrens bullet journal med andra i samma kategori är det uppenbart att hennes har ett mer holistiskt perspektiv. Här handlar det inte bara om att skapa ett snyggt innehåll utan även att leva livet mer närvarande. Det visas yogapositioner på ett lättillgängligt sätt som säkert kan väcka en nyfikenhet att prova på. Det finns även meditationsövningar och meditationsutmaningar för att berika det själsliga livet.

Det finns tips på vad du kan göra om du känner dig nere och råd hur du förenklar din vardag och får bättre balans i livet. Gällande psykisk hälsa talar Lindgren av egen erfarenhet då hon varit mycket öppen med sitt brist på välmående i två utgivna böcker, Ibland mår jag inte så bra och Vem bryr sig?

Det finns även på månadsbasis utrymme för noteringar gällande sömn, stress och humör.  Lindgren delar med sig av vanor för en hälsosam vardag, förslag på en hälsologg, tips för att varva ner på kvällen och sova gott. Dessutom finns det en tabell för menskoll och det är ytterligare en påminnelse om allt behöver inte vara digitalt.

Boken innehåller även tips på digital detox med handfasta råd hur man lever livet med mindre mobiltid. Det finns även en kort beskrivning av hur man kan boosta kroppens egna lyckosubstanser och en 30 dagars utmaning för att stretcha hjärnan med utmaningar för att göra nya saker.

Det skulle kunna anas att ovanstående mängd av tips och listor skulle kunna leda till en stressad vardag istället men sättet allt presenteras på är lekfullt och inspirerande! Hela boken känns som bomull för själen med sitt upplägg och superfina illustrationer i en harmonisk färgskala.

I dagens uppkopplade värld och med de själlösa digitala kalendrarna tycker jag bullet journaling är en frisk fläkt som uppmanar till reflektion och slow living.

Mitt bästa år är en underbar bullet journal som jag gärna skulle börja fylla i men tyvärr är den redan paxad av min tweenie. Däremot tänker jag definitivt använda ett antal av listorna från den trots detta.

Similar Posts:

• Avslappningens två sidor
• Att gå varje dag
• Enkelt och svårt
• Sant och relevant om pandemin
• Hög tid att bli förbannad