Något år senare kom den nu äntligen. Boken vi flickor väntat på. Lilla snippaboken. Ha, ha. Äntligen ett namn. För visst är vi alla överens om att det är ganska märkligt att vår inte har ett namn. Mina föräldrar sa alltid springan. Snopp och springa. Helt ok tycker jag. Däremot reagerade jag när min vän sa framstjärten till sin dotter. Men vad ska man säga då? Fitta, vulva, vagina, slida, musen… Antingen blir det för grovt eller för töntigt. Snippa. Inte helt fel faktiskt. Jag tycker att det är ett bra ord.

För nu finns boken. Den är rosa och på omslaget dansar söta snippor omkring. De är söta, jag lovar.

Boken handlar om det mesta som rör snipporna. Allt från mens och tamponger till skönhetsoperationer av blygdläpparna. Det är en bok som täcker mycket och det är kul att läsa. Jag plöjde hela min bok i ett svep och det var egentligen bara en sak som störde mig och det var att jag inte riktigt förstod vem den vänder sig till. Jag förstår att det är en barnbok och att en snart 30-åring bör känna till allt det här (det gjorde jag också). Men jag funderar på vilken målgrupp de har tänkt sig. Läser från början. Intervjuer med 12-åringar. Sant, kan vara en bra ålder. Författare Dan Höjer. Kopplingar till Kamratposten. Då förstår jag. Dels förstår jag varför den tilltalar mig. Har alltid varit förtjust i Kamratposten och deras sätt att tackla svåra ämnen. Dan Höjer gör det med bravur.

Lilla snippaboken är bra, mycket bra. Det enda är just att jag inte kunde definiera målgruppen. Fast det är ju klart, den är ju för oss tjejer.

Similar Posts:

• Barnsligt Roligt
• Från Cyklopen till The Blob
• Alla blir lyckliga
• Varför pussas vi med munnen och inte med fötterna?
• Symetriidioternas julafton

Ändå är suget efter deras tjänster omättligt, som om människans behov av mystik ökar proportionerligt med förklaringarna. Världen formligen exploderar av filmer och datorspel i det gåtfullas tjänst.

Så även fantasy- och skräckböcker.

Nu har Dan Höjer samlat odjur, legender och annat oting i en bok som vänder sig till barn men torde även intressera intresserade vuxna. Det är glädjande att han fått med så mycket i en relativt tunn bok.

Här kan du läsa om både Pomperipossa, Dracula och Näcken. Fenomen som dödsmässor, utdöda djur och irrbloss avhandlas. Antika gudar, Bibelns världsordning och vår egen nordiska mytologi kommer med.

Heltäckande är namnet.

Texterna är korta och illustrationerna många. Boken funkar bra som en inkörsport till denna skuggornas värld.

Något som säkert stämmer överens författarens intention, för det hela avslutas med en hel sida boktips. Det enda som fattas där är Alf Henriksons gamla klassiker Hexikon.

Men nu vet ni det också.

Similar Posts:

• Mättad mytvärld där bilderna är behållningen
• Snipp, snapp, snopp
• Barnsligt Roligt
• Han är en hon
• Alla blir lyckliga

Nu är uppföljaren Gittan och fårskallarna här. Och jag ryser av välbehag. Den är nämligen inte bara lika bra som gråvargarna. Den är enastående. Fantastisk. Och ännu mycket, mycket mer. Jag vill läsa hela tiden.

Annars är det min dotter som tjatar om sina favoritböcker, och jag som mulnar efter ett tiotal läsningar. Men nu kan jag inte låta bli att kasta mig över fårskallarna när vi kommer hem efter dagis. Jag kan inte låta bli att fnittra förtjust över nya detaljer som jag upptäcker i bilderna, trots att jag säkert har läst boken tre tusen gånger.

Varje gång inleder jag högtidligheterna med dedikationen på pärmen: "Till alla barn som sitter i skuggan, med strumporna på". Man blir ju lycklig!

Vi har börjat tala ett annat språk, min dotter och jag. Precis som de smårädda fåren uttrycker vi oss på fårspråket. "hulti pulti mom mom", kan jag säga vid matbordet efter några genomläsningar. "Hulti", svarar hon.

Jag blir lycklig. Min treåring blir lycklig.

Jag hoppas att detta mästerverk översätts till världens alla språk:

Alla blir lyckliga.

Similar Posts:

• Är Gittan en ö?
• Pekboksdramatik
• Med fantasins ständiga rörelse
• Barn behöver bonusvuxna
• Konsten att sova över

Tråkigt och trist! Tänk så enkelt man kan göra det mer spännande, genom att ändra en liten detalj i den spegelvända bilden får man lite liv, det händer något. Något som gör att läsaren blir intresserad av bilderna och följer med i text och bild och letar efter vad som händer i bilderna. Det är väl inte bara jag som tyckte det var roligt att leta efter Nicke Nyfiken eller att läsa Pettsson-böckerna och studera bilderna extra länge för att se vad de små figurerna egentligen har för sig. Man vill ha en ny bild när man vänder sida, inte samma. Om man tycker om en bild kan man ju alltid gå tillbaka. Man behöver inte matas med den fem gånger i ett och samma kapitel.

Att färgerna dessutom påminner om TV3:s nyheter, grällt, skrälligt och skrikigt, gör inte saken bättre. Jag får allergi bara jag öppnar boken. Precis som när jag slår på TV3. Boken skriker ”titta i mig och läs. Jag är spännande, jag har ett fräckt yttre. Jag är tuff.” Ja, nästan lika fånigt som doku-kändisarna. För precis som doku-kändisarnas ytliga, fåniga kändisskap så är denna bokens glättiga turkos-lila fasad bara en fasad. Den gömmer inga godbitar, inget spännande och inget roligt. Bara en yta. Som inte ens den egentligen är så lockande.

Inga smaskiga historier och berättelser som ger en kalla kårar, som får håret att resa sig eller som gör att man tittar under sängen innan man somnar. Det är gulliga spökisar, t.ex. om en sjökapten på Glada Skorven. Vilken tuff pirat har ett skepp med ett sådant fånigt namn? Dessutom är det läskigaste i den historien en fiolspelande sjörövare … och hur illa det än kan låta från en fiol och en nybörjare så är det väl inte i klass med spöken, rysare och ond och bråd död.

Så om du funderar på att köpa en spökbok till Halloween så köp inte denna, den är inte det minsta läskig. För det är ju det som brukar vara själva poängen med spökisar, de ska vara läskiga. Det svåra brukar vara att göra en avvägning när man ska läsa för barn. Det är ju knappast så att man ska skrämma livet ur de små och ge dem men för livet, men de brukar vilja bli lite rädda, det är ju det som är häftigt och som gör det spännande.

Om jag skulle ge ett tips inför Halloween så tycker jag att man ska gå till biblioteket och leta efter böcker av antingen Dan Höjer eller av Ulf Palmenfelt. Där hittar ni riktigt bra grejer som dessutom lämpar sig för barn!

Similar Posts:

• Mysrys – fast mest rys
• Vardagsskildring med humor och värme
• Söt men inte riktigt rätt
• Magiskt myller
• Barnsligt Roligt

I den här boken är allt annorlunda! Här är historian rolig, spännande, färgrik och konstig. Konstig för att den inte behandlar det man brukar ta upp i historieböcker. Har du t.ex. tidigare läst om prutten, slipsen, korven, bikinin, tvillingarnas och lökens historia? Inte jag.

Men nu har jag lärt mig att det är farligt att inte prutta och att man tidigare köpte kondomer hos slaktaren. Vidare har jag lärt mig att ska man flörta kan man använda olika redskap, solfjäder eller näsduk och att tennisen har sin grund i samma "handflatetennis" som vi spelade i mellanstadiet.

Den här boken är rolig. Dan Höjer som tidigare skrivit för Kamratposten har ett enkelt och ibland lite barnsligt språk. Detta passar alldeles utmärkt då boken tar upp ämnen som man annars inte får läsa om. Lite fnissigt läser man om bajs, nakenhet, mens, kaffe och slipsar. Allt i en enda röra. Skulle lätt rekommendera den här boken till alla fnissiga tioåringar. Dels för att den är festlig och enkel och dels för att den visar att historia är något som inbegriper mer än kungar och galna makthavare.

Jag tror också att de föräldrar som köper den här boken till sina barna har svårt att inte läsa i den. Som pricken över i:et är Gunna Grähs illustrationer, hennes karakteristiska lite kantiga figurer plirar mot oss och det är svårt att motstå att bläddra lite bland sidorna. Har man då kommit så långt tror jag att man är fast. Jag är i alla fall det och tänker springa ner till biblioteket för att låna Puss & Dass & Pantalong och Piss & Glass & Polisong, Dan Höjers två andra böcker i samma serie.

Similar Posts:

• Snipp, snapp, snopp
• Från Cyklopen till The Blob
• Alla blir lyckliga
• Konst eller konstigt?
• Allt för tjejerna