Senast det hände mig var när jag skulle skriva om skilsmässoantologin Happy, happy, en klok och mångfacetterad bok om att det kanske trots allt inte är nödvändigt att stanna i relationer man mår dåligt av. Det kändes som en ganska rimlig slutsats – tills man lyssnade in debatten. Där gick människor – uppenbarligen utan att ens ha läst boken – helt bärsärkagång kring hur ondskefull och egoistisk den var. Tänk fundamentalistiska islamister inför Muhammed-rondellhundar. Bärsärkagång.

Konceptet att kvinnor inte skulle vara tvungna att stå ut med män till vilket pris som helst provocerar uppenbarligen och ja, jag har svårt att förstå det. Jag menar, vill jag att du ska vara ihop med mig för att du gillar mig och vill vara det, eller vill jag att du ska vara ihop med mig för att du blir utfattig och inte klarar av att byta en glödlampa och tror att dina barn blir narkomaner annars?

Jag skulle ju föredra det förstnämnda, men det andra alternativet verkar tydligen minst lika rimligt i skrämmande många debattörers ögon.

Okej, men hur långt är steget till att hävda att alla borde bli lesbiska då? Det är väl ingen självklart slutledning? Och om man hävdar det, är man inte självklart ute efter att provocera då?

Ja och nej. Visst är Liten handbok i konsten att bli lesbisk skriven väldigt mycket med glimten i ögat. Det är en riktigt rolig, lättsamt snygg och inte alltid särskilt nyanserad bok. En motbok, skulle man kunna säga. Den bygger på författarna Mian Lodalens och Matilda Tudors återkommande erfarenhet av att höra heteroväninnor klaga över sina relationer och sucka att man egentligen borde bli lesbisk. Den är ett uttjatat ”Jamen, bli det då!” och en tankeväckande logisk argumentation.

Vi har ju hört siffrorna till döddagar. Kvinnor tjänar mindre. Tar större ansvar för hem och barn. Utsätts oftast för våld av sin partner eller före detta partner. Har sämre sexliv (trots att det egentligen inte finns någon skillnad på mäns och kvinnors orgasmmöjligheter). Mindre, svårare, mer utsatta än … män, ja, men också än lesbiska.

Så den logiska slutsatsen är väl att det faktiskt vore bättre att vara lesbisk? Mer pengar, bättre karriär, mer fritid, fler orgasmer – och en jämställdhet i relationer och föräldraskap som det enligt beräkningar lär ta närmare 200 år innan heterosexuella når upp till. Det är med andra ord inte taget ur luften när Lodalen och Tudor sätter rubriker som ”Därför vill du att din dotter blir lesbisk”, ”Därför vill du att mormor blir lesbisk” och ”Heterosexuella kvinnor kommer till himlen – flator kan komma hur många gånger som helst”.

Okej, jag håller inte alltid med om beskrivningarna av det glåmiga heterosexet (jag kan till och med tycka att sex utan en tydlig slutpunkt låter ganska störigt), men – och vad jag tror är mer betydelsefullt – jag kan sukta ihjäl mig efter en sexualitet som inte hela tiden måste släpa på heterosexualitetens enorma bagage, på alla nojor och maktspel och dåliga erfarenheter. Att slippa hela tiden ha i bakhuvudet det Liv Strömquist tecknar i en av alla serier som illustrerar boken (av Strömquist, Nina Hemmingsson, Karolina Bång, med flera), där en tjej står i en bar och småflirtar med en kille och samtidigt tänker:

Undrar om han kommer att våldta mig om jag följer med honom hem? Vi kanske kan gå hem till mig istället, för där kommer grannarna att höra om jag skriker … Åh, jag ångrar att jag tog de här skorna, de är så dåliga att springa i … Har jag pengar på mobilen om jag måste ringa polisen? Han verkar ju ändå rätt trevlig … Vad var det nu jag lärde mig på självförsvaret? Knä, strupe, skrev … Eller?

Man kan definitivt använda Liten handbok i konsten att bli lesbisk just som en konkret handbok. Den börjar som en övertalningskampanj, skjuter in mängder av olika människors berättelser och erfarenheter och ger konkreta handlingsplaner och guider till allt från flatsex till lesbisk populärkultur.

Man kan förstås också använda den mer som en tankebok, en tankeställare. Hur tror och tänker jag egentligen kring sexualitet? Min sexualitet? Vad är medfött? Vad är inlärt? Vad är formbart och flexibelt? Redan Alfred Kinsey (som gjorde enorma intervjustudier i USA på 1950-talet) hävdade att de allra flesta människors sexualitet snarare än i ett av två klart åtskilda läger, befinner sig på en skala däremellan.

Oavsett hur man tar den erbjuder Liten handbok i konsten att bli lesbisk en konkret lösning på ett konkret problem. Vi lever i ett ojämställt samhälle och 200 år känns ganska länge att vänta. Hur kan det mot den bakgrunden vara så jävla provocerande att kvinnor skulle kunna bestämma sig för att försöka ta lite mindre skit?

Similar Posts:

• Här är den slutligen: the gay agenda!
• Hurra för fittans år!
• För de onämnbara, de onaturliga och de som gör folk upprörda
• Kroppen och sexualiteten
• Gränsöverskridande historia

”Lilla Berlin” är ett smeknamn för Möllan i Malmö. Av efterordet skrivet av förläggare Josefin Svenske får jag också veta att serien från början hette Möllan Deluxe, och startade när Ellen Ekman gick Serieskolan i Malmö. Malmö har de senaste åren etablerat sig som meckat för serietecknare, och störst av alla undergenrer är den feministiska. Det är inte utan att jag blir trött ibland på dem; Nanna Johansson, Liv Strömqvist, Karolina Bång, det kan vara övertydligt stundtals hur alla rör sig inom samma kontext och oundvikligen influeras av varandra. Lilla Berlin är lite annorlunda. Seriens styrka är dess gränslösa ironiserande av sin egen samtid. ”Det är mina vänner hon skämtar om”, skriver Josefin Svenske, och jag håller med. Det finns en hel kult av människor i yngre medelåldern, med My Little Pony-tatueringar, eviga CSN-lån och vårdjobb med drömmen om att bli konstnär en dag, ironiserande tröjor med gamla band från nittiotalet och med en ”chic” hund i minikläder i famnen, samtidigt som de skarpt ifrågasätter beslutet att skaffa barn.

Ibland handlar Lilla Berlin om mig. Jag har inga problem med det heller. Ellen Ekman är skarpt satirisk och dräpande, men hennes mål är framför allt skrattet. Människorna är alla lika oformliga; varken tjocka eller smala. Ibland varken man eller kvinna. ”Jag vill ju bara göra min autocorrect stolt någon dag!”, skriker den blåhårige från soffkanten, faller i sin kompis tröstande armar. Och männen som skrattar åt tonårstjejernas fascination över Twilight, och sedan gråtande börjar leta efter tältpinnarna när det annonserats ut att nya iPhonen har släppts. Det är det lugna konstaterandet att alla är vi lika goda kålsupare. Här skymtar inga politiska pekpinnar, men klockren samtidsgestaltning kräver inte alltid det.

Jag tycker också om den lilla amerikanska bulldoggen, som så tålmodigt provar kostymer mellan kapitlen. Batmandräkt? Friskis och svettis-tränare från åttiotalet? Kanske en pastellfärgad enhörning? Som icketalande kommentator är hen väldigt levande.

Precis som alla bra humorserier är boken beroendeframkallande och jag tänker ”bara ett kapitel till” fram tills den plötsligt är slut. Det är sant, alla serier är inte lika klockrena. Ibland är det som att Ekman har ett bra ämne, men inte riktigt får till det. Eller att ämnet faktiskt spelat ut sig själv på två rutor. Fyrarutors-systemet bestäms av tidningarna, förmodar jag, men det har sina nackdelar.

Hur ofta säger vi det inte; Hur kommer egentligen framtiden att minnas oss? ”Vi hade en global finanskris, massarbetslöshet, rasistiska partier vid regeringsmakten runt om i Europa och ett akut miljöhot”, som en av karaktärerna konkluderar så bra. ”Men ingen protesterade, ingen demonstrerade? Vad vi gjorde? Vi kollade på kattvideos.”

Lilla Berlin ligger så pass rätt i tiden, att jag redan nu oroar mig för hur Ekman ska utveckla detta om några år. Det är bara att hoppas att även hipsters utvecklas…

Similar Posts:

• Satir och genialitet i serieformat
• På alla hipsters sida
• Lilla Berlin – Stora människoskildraren
• Pang, pang! Glädjerus i trosorna
• För barn och vuxna att växa med

Så står det på baksidan av Karolina Bångs seriebok Alternativet. Och ja, så känns det, i alla fall lite grann, efter att jag läst boken.

Det börjar som en humoristisk kritik av självhjälpsböcker, utifrån det faktum att de flesta sådana böcker bygger på en superheteronormativ livssyn – och tron att det är den ska kunna hjälpa dig att hjälpa dig själv, att en livsstilscoachning ska ge dig en trivsam, unik livsstil inom ramarna för det kapitalistiska, patriarkala, normativa.

Varför är det viktigt att hitta den rätte? Vem är det? Eller vad? Finns det EN sån? Varför undrar folk när du ska ha barn? Varför visar forskning att vi blir lyckliga av att shoppa? Och går det att applicera någon typ av självhjälps-coachning-terapi-idé på något annat samhälle än heterokonsumtionssamhället?

Det Bång gör är att på djupet ifrågasätta värderingar om vad som är lycka, vad som är ett lyckligt, och ett lyckat, liv. Hon hittar några av de alternativ som annars aldrig ens finns med på listan över möjligheter. Det handlar alltså om att tänka utanför lådan. Lådan som utgörs av det västerländska konsumtionssamhället.

Det är en superkritik av individualiseringen av måendet. Den typ av individualisering som gör att en persons problem ses som den personens enskilda, privata bekymmer, som bortser från strukturer, och från hur de påverkar hur en mår, eller hur en tror att en överhuvudtaget kan må, och hela idén om vad det är en ska/kan sträva efter.

Den här boken funkar bra om du:
1. Inte blir lycklig av självhjälpsmetoder som du redan testat, eller försökt testa, eller blivit olycklig bara av att tänka på.
2. Vill ha en ingång till en annan värld, och, tänker jag, också en annan norm. En queer-norm. För på samma gång som en tar avstånd från en heteronormativ värld så går en oftast in i en annan värld, ett annat sammanhang, som också har normer. Queervärlden, som Alternativet är en slags del av, har också normer, och det kan ibland, när en kommer direkt från ett o-queert sammanhang, kännas som om en är lite dum i huvudet för att en inte fattar att det går att bryta mot den eller den normen, att sammanhang kan se ut på det här sättet och inte det där, och så vidare. Alternativet kan på det sättet funka lite folkbildande, som ett sätt att lära sig nya saker, eller byta ut gammal kunskap.

Det är helt enkelt en bok för dig som vill hitta sprickorna i teorierna om hur en borde leva, vad en måste göra, när en ska göra det, och hur. På sätt och vis är det inget banbrytande Bång gör – det är tankar som andra haft och uttryckt – men jag älskar den kombo av tankar som finns här. Och jag älskar bilderna, kollagen och teckningarna, och jag älskar glittret på framsidan. Jag älskar hoppet jag får, och skrattet. Det är ett bra alternativ till mycket.

Similar Posts:

• Smart, politiskt och hett
• Pang, pang! Glädjerus i trosorna
• Bajsnödigt dagsfärskt
• Någonting måste ju förändras
• Linas 10 i topp på bokmässan

Erotik är spännande, tycker jag, för att det främst handlar om funktionell läsning. Det är klart att jag som kritiker tittar på språk och kvalitet och jämför sinsemellan, men det allra viktigaste är om upphetsningen föds eller inte. Och här finns det olika grader att ta hänsyn till. Blir jag våt/hård när jag läser? Är det nödvändigt att gå och göra något åt det till och med? Kan jag läsa i lokaltrafiken eller är det alldeles för genant?

Eller kanske är det bara kittlingen jag vill åt? Det lite lätt förbjudna, med en touch av romantik? Verklighetsflykt från den tråkiga vardagen? Ny gödning åt sexfantasierna?

Alla böcker söker skapa en värld som läsaren kan förlora sig i, och när det plötsligt handlar om sexuell upphetsning blir många blyga. Själv tycker jag att erotiken, när den är som bäst, har stora likheter med skräcken. Stephen King kanske inte är världens mest slipade språkkonstnär. Men blir jag rädd när ljuset släcks, då har han lyckats ändå. Ni vet, som de fruktansvärt undermåliga sexnovellerna eller taffliga filmklippen vi googlar oss fram till när upphetsningen slår ut hjärnan… Det är inte bra, men det fyller sin funktion.

Fifty shades of Grey skapade inte bara en norm för handling, där BDSM varvas med romance och dominant man lär upp oerfaren undergiven kvinna; det började även diskuteras omslag. I en intervju i radio sa Carl-Michael Edenborg, redaktör för Vertigo, att de inte märkt av något enormt uppsving på sin försäljning. Det föreslogs då att detta kunde bero på just omslagens karaktär; där Vertigo visar anus och trekanter visade den ”nya vågen” av erotisk litteratur bara försiktiga blurriga detaljer av kvinnokroppar, gärna i enhetlig färgskala, såsom blått. Kallt, avskalat, ofarligt.

Vare sig du gillar det försiktiga eller det mer direkta, är den här specialen till för dig som längtar efter en erotisk utflykt. Vi bjuder på både nyutkommet och djupdykningar i arkiven. Hoppas du hittar något att njuta av i vintermörkret!

/ Redaktionen genom Lina Arvidsson

Anonym: Flossie
”Stöt, älskling, stöt som en demon!”

”Nu, min käraste Jack, tänker jag prata med dig om de olika sätten att knulla, eftersom du naturligtvis vill knulla mig och eftersom jag för min del gärna vill bli knullad i alla möjliga ställningar och i varenda del av min kropp där en respektabel ung dam rimligtvis kan be om att få bli knullad.”

” Läs mer

Joy & Joel Svensson: Våga flyga: Vår väg till sexuell frihet
En guide till sexuell frihet

”Vi börjar mitt i en sexscen, där en kvinna bjuder ut sig till flera män i ett rum. Det är slickande, det är massageolja, det är bultande lemmar och blöt fitta. Avslutningsvis spermasprut gånger flera i ansiktet. Skrivet på ett sätt så att jag lite grann ångrar att jag började läsa den på tåget, i tron att det var en betydligt torrare fackbok.”

” Läs mer

Benedicta Söderberg: Tio lektioner i lust
Lite halvfuktigt

”Benedicta lever i en relation med Mark. Men de har glidit ifrån varandra sexuellt. En dag möter hon en man på tunnelbanan, Julian, som är av latinamerikanskt ursprung och har något som väcker Benedictas åtrå. De börjar träffas och Benedicta upplever nya saker sexuellt. Hon har tidigare bara legat med Mark.

Det här har blivit det traditionella upplägget, det vi plötsligt vant oss vid som kutym för erotiska romaner.”

Läs mer

Simona Ahrnstedt: De skandalösa
Romantik och historia i en vinnande kombination

”Känner du ibland ett starkt behov av kostymfilm? Lite Jane Austen att krypa upp i soffan till, med förbjuden kärlek, vackra klänningar och herrgårdar? Förförelse och bal på slottet? Då har du hittat rätt.

Simona Ahrnstedt har släppt tre böcker, men detta är den första jag läser. Hon brukar kallas Sveriges enda romancedrottning, men något säger mig att den sitsen inte kommer att vara helt säker framöver.”

Läs mer

Malva B.: Begär
Försiktig erotik som inte rockar min värld

”En sak jag är jävligt trött på, det är att det ska göras skillnad på kvinnors och mäns sexualitet. Kvinnors lust ses liksom fortfarande som lite mer försiktig, porslinsaktig, skör, och framför allt fin. Medan mäns är, vadå? Råbarkad porr utan subtilitet?”

Läs mer

E L James: Femtio nyanser av honom
Som Gessle med ögonbindel

”När jag får i uppdrag att läsa bestsellern Femtio nyanser av honom, på engelska Fifty shades of Grey, är den redan boken alla talar om. På Ica-jobbet undrar kollegorna om jag läst den än, för alla har ju det, man böjer sig över kassan och viskar och fnissar, “jo, jag gillade den”, hihihi…” Läs mer

Simona Ahrnstedt: Betvingade
Historisk hetta

”När jag med tajt deadline kastar mig in i Betvingade har jag hört Simona Ahrnstedt berätta om den flera gånger. Om boken och om genren hon skriver i, romance, som är den största litterära genren ute i världen men som knappt existerar i Sverige. Visst är vi svenskar lite tillbakadragna, lite fina i kanten och drar oss för att läsa om romantik och…” Läs mer

Vina Jackson: Åttio dagar gul
Sexuellt maktspel

”Hur bra kan en bok som marknadsförs som erotisk litteratur vara tänker jag, innan jag slår upp första sidan i Åttio dagar gul och börjar läsa. Den är inte så tokig som jag först trodde. Märk väl att jag läser den här innan jag har hakat på 50 shades of Grey-hysterin och inte har så mycket att jämföra med men nog känns det …” Läs mer

Gunnar Blå: Du äter mitt ansikte och ännu fler historier
Välkommen in i en skruvad värld

”Första gången jag kom i kontakt med Gunnar Blå, en pseudonym flitigt anlitad av Vertigo, var två år sen, då jag lånade en novellsamling av en kompis. Jag var i starkt behov av nya sexfantasier, och är det något man kan hitta hos Gunnar Blå är det just det. Nytt. Jag läste om den gigantiska skolflickan som vandrade gatorna fram…” Läs mer

Åsa Anderberg Strollo (red.): Het
En ny erotisk ungdomslitteratur

”Att erotisk litteratur betraktas som en trend just nu har väl knappast något missat? I bokhandlarnas skyltfönster dignar högar av Fifty shades of Grey. I bok-tv och bokradio talar man om den – den nya erotiska litteraturen. Inte för att erotiska skildringar på något sätt är nytt, den som har läst en del och…” Läs mer

Lina Neidestam: Maran
Smart, politiskt och hett

”För fyra år sen utkom den första delen i kolik förlags femisex –serie, Drift av Jan Bielecki och Liv Strömquist. Nu kommer alltså nästa bok, Maran av Lina Neidestam. Det är porr där kroppar och karaktärer fortsätter att vara subjekt. Men framförallt är det porr som välkomnar…” Läs mer

Karolina Bång: Cowgirls
Pang, pang! Glädjerus i trosorna

Karolina Bång har skapat ett Vilda Västern-universum i serieformat enbart befolkat av lesbiska kvinnor. En sån underbart bra idé det är! Varje serie i erotiska serieboken Cowgirls introduceras med en sidan tre-tjej, minus
…” Läs mer

Denis Robert: Lyckan
Hormonell magi

En av mina vänner, Ernesto, anser att det som förenar en man med en viss kvinna är att deras fortplantningsorgan passar perfekt ihop. (…) Enligt Ernesto hade Gud tänkt sig sex sju miljarder individer med manliga och kvinnliga organ, hanar och honor…” Läs mer

Alfred de Musset: Gamiani eller en orgie i två nätter
Det som är boskap i andra…

Det är svårt att recensera en bok som Alfred de Mussets Gamiani. Det är svårt överlag att recensera erotik, och det blir inte enklare av att den är skriven 1833. Den centrala frågan här måste vara: är det fortfarande läsbart? Jo…Gamiani är en gotisk, erotisk roman…” Läs mer

Leif Eriksson: Kärlek – de bästa erotiska berättelserna
Det pornografiska är politiskt?

Det fanns en gång en tid, betydligt mer naiv än vår egen. (Det är åtminstone den dominerande föreställningen.) På den här tiden trodde man på den frigörande kraften i … lite allt möjligt, faktiskt. Pornografi till exempel. Kanske berodde det på att det fortfarande i så stor utsträckning…” Läs mer

Juan Manuel de Prada: Fittor
Voi vittu vilken störtskön lektyr!

”En kuk är en kuk är en kuk” skrev Sture Dahlström i någon av sina böcker. Och nu är det även dags för fittan att inta de finare salongerna. Bra. En fitta är en fitta är en fitta och inget annat. Det är hög tid att sluta censurera allt som befinner sig nedanför…” Läs mer

Liv Strömquist: Drift
The female gaze

Feministisk sexunderhållning i serieform, hur mycket sådan har du i bokhyllan hemma? Nej, förmodligen inte. Men nu har Kolik förlag bestämt sig för att ändra på det. Med Drift drar förlaget igång sin Femisexserie som ska erbjuda “antimoral, kvinnliga subjekt och hälsosam…” Läs mer

Du hittar ännu mer lästtips i våra tidigare erotikspecialer:
2012 Erotik och Romantik
2010 Sex

Similar Posts:

• Historisk hetta
• Sexuellt maktspel
• Voi vittu vilken störtskön lektyr!
• Sexuell önskelista 2
• En ny erotisk ungdomslitteratur

I Maran träffar vi Nora, tjejen som åker till Norrland för att skriva klart sin roman i lugn och ro. Hon hyr fäbodvallen av Britt, en robust kvinna som inte har mycket till övers för stadstjejer med estetiska ambitioner, men fäster stor vikt vid att de är söta. Där finns också tonårskillen som kommer med matleveranser och andra förnödenheter. Annars inte en människa så långt ögat når.

Romanskrivandet går självklart inte som Nora har hoppats på. Det går helt enkelt inte alls. Istället drömmer hon erotiska drömmar, börjar skriva sexnoveller, låter fantasin skena och onanerar.

Bilderna är detaljerade och uttrycksfulla. Det är yppiga kroppar, stora bröst och ådriga och våta könsorgan. Fantasierna innefattar alla skogens väsen, från näcken till fäbodjäntor till förmänskligade träd och Huldran – ett skyggt kvinnoväsen med trollsvans. Det enda jag reagerar på är att Lina Neidestams könsorgan är så lika varandra. Även om skogsvarelsernas kroppar lätt drar åt det extrema och fantiserade hållet har de mänskliga ändå en realistisk ambition. Kukarna är alla rejält tilltagna med glänsande och stora ollon, hårväxten gles. Och kvinnornas bröst runda och fasta med stora, utåtstående bröstvårtor.

Serieromanen har blivit det nya mediet för erotisk litteratur eftersom kombinationen text och bild är oslagbar när det gäller att kåta upp en läsare. De visuella intrycken har en mer direkt påverkan än text när det gäller sexuell upphetsning, samtidigt som texten bidrar med sitt sammanhang och sin förankring av berättelsen. Precis som i Karolina Bångs erotiska serieroman Cowgirls bejakar Lina Neidestam sexualiteten i Maran och skapar ett eget universum som är fri från könsstereotypa fördomar. Därför blir Maran smart, politisk och het även om den spårar ut lite mot slutet.

Similar Posts:

• Pang, pang! Glädjerus i trosorna
• Humoristisk samhällskritik och bristande självrannsakan
• Tema: Erotik
• Igenkänningsfaktor i råsnyggt format
• Årets bästa serier/grafiska romaner

Att ha ett förlag som är mitt känns ovant och stort, men Gilla Böcker är både trevliga och snygga. OCH roliga att festa med! Här nedan är Anna Danielsson Levin och Ada Wester, lite svettiga på första kvällens bokhandelsmingel.

2. Seminariet Only queer cowgirls don’t get the blues

Karolina Bång har skrivit och ritat en av årets häftigaste böcker, som jag tidigare har recenserat här på dagensbok; den erotiska serieboken Cowgirls. I samtal med Johanna Koljonen och Birgitta Stenberg sa hon bland annat att hon ville visa att man kan klippa av sexet från kärleken, och att det var dags att rita en fitta för varje kuk.

3. Dockorna

Jag och Anna Liv hittade övertrötta och flamsiga dessa tjusiga magnetdockor av kända ikoner. Ett måste! Jag köpte Frida Kahlo och Virginia Woolf och lät dem ligga med varandra i min väska.

4. Lina Neidestams autograf.

Jag tycker om författare som tar sig tid, trots att människor köar och trängs omkring dem. Lina Neidestam signerade sin nyutkomna Maran, som jag efter att ha bläddrat lite i spontanköpte. ”Vill du ha en fe eller en mara?” sa hon, och småpratade under tiden som hon gjorde den lilla teckningen.

5. Moa Eriksson Sandberg och alla andra vänner man träffar på.

Moa Eriksson Sandberg, Johanna Persson och Lina Arvidsson.

Moa Eriksson Sandberg har nyligen debuterat med boken Söta pojkar är bara på låtsas, på Rabén & Sjögren. Den är baserad på dagboksanteckningar från hennes tid på gymnasiet, och eftersom vi gick i samma gymnasieklass har jag sett fram emot att läsa boken. Dessutom var det kul att träffa henne, vilket nog inte har skett sen dess faktiskt. Med på bilden är även Johanna, ännu en gymnasiekompis. Regeln på Bokmässan är att det är svårt att stämma träff med någon, men det händer alltid att man springer på folk. Jag såg till exempel skymten av min läkare, som jag tyvärr inte hann hälsa på, men ändå. En av dagarna tog jag time-out från mässan och hälsade på Affe i hennes nya lägenhet och åt doughnuts med henne och hennes mamma. Det är också ett tips om du ska vara på mässan alla dagar: våga fly från den ibland…

6. Mitt omslag.

Jag måste ju vara lite självupptagen och säga att en av de bästa grejerna var att se det utdrag som förlaget tryckt upp av min kommande roman, och delade ut som teasers till folk. Det är stort att se något man jobbat med så länge börja ta form som färdig produkt. Omslaget bestämdes för bara några dagar sen och jag är mycket nöjd. Det är en skapelse av Louise Bååth.

7. Seminariet Mens, onani och engångsligg.

Med risk att vara lite tjatig blev jag också överlycklig av detta seminarie med Ada Wester, Jenny Jägerfeld och Sara Ohlson. Varför skrivs det så lite om kvinnors mens? Varför är det mycket svårare att skriva en onaniscen, än en sexscen? Och parallellen till verkligheten, som jag själv inte kan hindra att dra: varför ska vi gå runt med våra tamponger i tjusiga designade små plåtburkar? Är det inte bättre att visa för våra ungdomar att mens är något naturligt som alla kvinnor har, och det är inget att skämmas över om man behöver be om en binda nån gång?

8. Redaktionen.

Tjat, tjat, tjat, jag vet! Men hur kul är det att leta runt bland montrar, att dricka kaffe i pressrummet, äta resturangmat med det obligatoriska glaset vin, att mingla med kändisar, om man måste göra det alldeles själv? Att hänga med och komma närmare mina medarbetare på dagensbok var en stor behållning med vistelsen.

9. Seminariet Så fick kvinnor rösträtt.

Barbro Hedvall har skrivit boken Vår rättmätiga plats om den långa kampen fram till allmän rösträtt i Sverige. Med på seminariet var även John Chrispinsson som moderator och Birgitta Ohlsson från Folkpartiet. Jag glömmer jämt att Ohlsson är folkpartist, hon låter ju så vettig! Och det var hemskt intressant att höra Hedvall berätta om sufragetterna som fick utstå en hel del påhopp för sina åsikter, som var noga med att klä sig extra kvinnligt för att inte anses vara ”hälften män”, och som har gjort så att vårt samhälle blivit så fritt som det är idag. Den givna feministiska julklappen, konstaterade Ohlsson.

10. Alla böckerna man köpt!

På Bokmässan köper man böcker man inte tänkt köpa, och böcker man tänkt köpa, och böcker som bara är lite billigare än annars så man känner att man måste. När dessutom författare ofta finns på plats och kan signera blir det nästintill omöjligt att låta bli, tycker jag. I år satsade jag åtminstone på mycket serieböcker, det verkar vara min grej nu. Jag tänker att det är bra, för att de åtminstone läses snabbt… Samtidigt är det fint att rada upp allt på vardagsrumsgolvet och se ut över höstens omvälvande läsning. Eller som min pojkväns son uttryckte det: ”Men seriöst!” Och det känner väl axlarna också, till viss del…

Bubblare till denna lista är seminariet Om nu kärnfamiljen är så fet med Liv Strömqvist, Lena Andersson och Mats Jonsson. Jag tyckte seminariet var alldeles för kort för att hinna komma fram till något vettigt. Men det var roligt, och extra spännande att min pojkvän då var in da house och satt och strök mig på benet, vilket var hyfsat distraherande.

Similar Posts:

• Torsdag på bokmässan
• Anna Livs tio i topp på bokmässan
• Linas 10 i topp på bokmässan 2013
• Linas tio i topp från bokmässan 2012
• dagensbok.com medverkar på bokmässan

Varje serie i erotiska serieboken Cowgirls introduceras med en sidan tre-tjej, minus den så sällan ifrågasatta rangordningen att kvinnan är underst; objekt istället för subjekt; men plus en flirtig signatur med hjärta i kanten. Tjusigt värre! Bångs tilltal är redan från början ett ifrågasättande av normen. Samtidigt blir det inte för mycket. Detta är inget argt feministiskt manifest, som i all sin välvilja att vara gränsöverskridande, på vägen förlorar sin erotiska laddning.

Det är så lätt hänt. Jag minns när jag läste Drift av Liv Strömqvist och Jan Bielecki för några år sen, och blev gravt besviken. Handen fastnade halvvägs ner i byxan. Grönsöverskridande? Javisst. Ifrågasättande? Ja, inget att klaga på. Feministiskt? Absolut. Jag blev bara inte det minsta våt av det.

Sex behöver vara smutsigt, har en kompis argumenterat mycket övertygande. Idag har vi normaliserat och tvättat rent den mest djuriska drift vi har. Det är inte helt igenom positivt. Sex behöver fortfarande skulden, det förbjudna, spänningen. Sexuella fantasier är inget som kan lanseras likt Tena för inkontinens. Det krävs mörker, det krävs kittling, det krävs lite hardcore.

Serierna i Cowgirls har stor variation, och då och då kommer en faktabit in och genererar mig. Bygg din egen strap-on! Vad är BDSM? Kör en trekant! Tilltalet är direkt och informativt, och varvat med serierna där kvinnor slåss på barer, liftar med godståget, kissar som män och knullar som kaniner, blir resultatet alltmer upphetsat. Och jag tilltalas verkligen av det faktum att serierna enbart befolkas av lesbiska kvinnor! Det fungerar på samma sätt som tv-serien L Word, det vill säga en lagun av frihet skapas, där det homosexuella är normen, inga fördomar florerar utan enbart vanliga människor. I detta fall heta kvinnor.

I efterordet skriver Berit Wiklund :

När jag var liten brukade jag bläddra igenom seriealbum för att kolla om det fanns någon tjej med i serien, någon tjej, en enda i alla fall. Månget album blev funnet väga för lätt. Cowgirls lider inte av det problemet. Karolina leder mig in i en värld befolkad av Lucky Lucys, Busty Longways och Jenna Hexs. (…) Ett bra tag framöver kommer jag att bo i ett litet amishkollektiv fyllt av heta brudar, där polygami är ersatt med polyamori. Fotogenlampor, höghalsade klänningar och enstaka luffare som drar genom byn med en strap-on i knytet.

Jag håller med. Och visst upplever jag i min sträckläsning av serierna samma inlevelsekänsla som jag upplevde som tioåring när jag plöjde Lucky Luke. Minus de stelbenta kedjerökande cowboysen, lika sterilt hetero som antifeministiskt uteslutande av kvinnor, annat än som mödrar eller prostituerade. Plus lite mysig porr.

Similar Posts:

• Smart, politiskt och hett
• The female gaze
• Bajsnödigt dagsfärskt
• Tema: Erotik
• Det finns ett alternativ till allt

Vi tänker oss, inte helt oväntat, en lista där vi i redaktionsgruppen presenterar månadens tio bästa böcker på Dagensbok. Listor finns ju överallt, tänker ni kanske nu. Sant, det gör det. Men vår lista finns bara på dagensbok.com

Mer då?

Idag fortsätter Emelie på de populära bokhyllepresentationerna och radar upp både nytt, gammalt och återfunnet ur sin hylla. En viss vit kissekatt har också smugit sig med in, fastnat på bild och verkar trivas bland alla böckerna.

Kettil har läst När skruven dras åt av Henry James – en skräckgotisk thriller som utspelar sig på ett öde gods. Kettil fascineras av James berättartekniska briljans men blir aldrig riktigt rädd.

Lina skriver om Karolina Bångs fantastiska seriebok Cowgirls. Bång har skapat en Vilda Västern-värld med erotiska inslag, befolkad av lesbiska kvinnor. Det är en hit!

Anna Liv recenserar Åke Edwardsons Möt mig i Estepona. Det är en febrig berättelse där ett dolt förflutet lägger krokben för en mans hela tillvaro. Om en hämnd som inte låter någon komma undan. Anna Liv blir andfådd och drabbad av denna välskrivna psykologiska thriller.

Trevlig vecka,

önskar

Similar Posts:

• Skräckgotisk psykothriller!
• Pang, pang! Glädjerus i trosorna
• Linas 10 i topp på bokmässan
• Porträtt av Henry James
• Gripande och modigt om det allra viktigaste