Att skriva om det samiska ’nuet’ och inte bara historien är politiskt sprängstoff; det handlar om klimat, ekonomi, mänskliga rättigheter. I Bara dra göms en ’vuxnare’ och farligare roman som jag hoppas Laestadius vill skriva.

Man kan ana att det är denna roman som Laestadius velat arbeta fram i Stöld. Den är hennes första roman som tituleras som vuxenlitteratur, även om den (i alla fall i början) följer en nioårig huvudperson. Frågan är om hon lyckas med det Edström efterfrågar.

Som läsare får vi följa Elsa, en nioårig samisk flicka som är uppvuxen i en renskötarfamilj. Vuxenvärldens bekymmer har hittills figurerat någonstans ovanför hennes huvud, men så skidar hon ensam i väg i skogen en dag och blir vittne till att hennes ren Nástegallu blir mördad. Gärningsmannen, som hon känner igen sedan tidigare – som alla i byn vet vem det är, hotar att döda henne om hon berättar för någon om vad hon har sett. Medan tiden sedan går får Elsa allt större insikt i vad det innebär att växa upp som same i ett samhälle som inte ser längre än till deras färgglada dräkter och menar att tjuvslakten av renar ska rubriceras som ”stöld”.

Det är politiskt sprängstoff. Det är en verklighet väl värd att skildra och lyfta fram, den är hemsk, blodig och orättvis och själva grundpremissen för boken är därför otvivelaktigt viktig. Men jag vet inte om jag tycker att Laestadius lyckats förmedla en tillräckligt ”vuxen” och farlig roman för att göra ämnet helt rättvisa.

I texten finns till exempel en viss tendens till att utbilda och förklara, vilket gör att jag som läsare känner mig förminskad. Jag förstår intentionen – det finns en vilja att skapa förståelse kring den samiska kulturen och det samiska arvet, men jag hade hellre läst en bok där jag inte blev serverad förklaringar, utan själv skulle vara tvungen att fylla i de kunskapsluckor jag, och troligtvis för många andra, har.

Laestadius tycks också ha fallit i fällan av att vilja sin huvudkaraktär för gott; Elsa är stark, och speciell och uppskattad av alla, och jag förstår att hon kommer få utstå svårigheter men att inget kommer att hända henne som hon inte kommer hämta sig ifrån. Därmed blir det aldrig riktigt så drabbande som det borde vara, kanske för att Elsa inte blir mer än en litterär hjältinna. Det klingar illa med bokens intention om att belysa en verklighet som är ful och rå och som pågår fortfarande, hela tiden ”däruppe i norr någonstans”.

Jag hade velat läsa en bok där Laestadius släpper läsarens hand helt och frånsäger sig ansvaret att bomullsvaddera verkligheten.

Similar Posts:

• Om allt rasar
• Tårar i snön och starkt kaffe
• Augustpriset till Lina Wolff, Nina Burton och Ann-Helén Laestadius
• På jakt efter samiskheten
• Samisk fantasy från Skåne

Dessutom går Lilla Augustpriset till Sigrid Nikka från Höllviken för berättelsen ”Då rallarrosen blommar”.

Grattis, säger vi på dagensbok.com!

Våra recensioner av alla årets nominerade böcker hittar du här, Augustpristagare genom tiderna här, och våra recensioner av årets tre vinnande böckerna hittar du här:

Lina Wolff: De polyglotta älskarna
Wolff skriver om drömmen att bli sedd och förstådd

”’Ibland tänkte jag på Johnny, och då tänkte jag att han var en sjuk jävel. Sen fattade jag att det viktiga inte är att man inte är sjuk. Det viktiga är att man inte är ensam.’ De polyglotta älskarna av Lina Wolff är en roman som handlar om vad vi människor gör för att slippa vara ensamma. I romanens tre delar får vi möta Ellinor…” Läs mer

Nina Burton: Gutenberggalaxens nova
Det gränsöverskridande samtalet

”Medierevolution. Nätverkande. Ett internationellt vetenskapssamhälle. Det finns mycket i Nina Burtons berättelse om renässansens Europa som får det att kännas påtagligt samtida. Också något annat än de där käcka orden, något mörkare och mer svårgripbart. Det finns en framstegstanke i Erasmus av…” Läs mer

Ann-Helén Laestadius: Tio över ett
Om allt rasar

”Tio över ett på natten ringer Majas mobil. Tio minuter senare spränger de i gruvan. Då måste hon vara beredd, så att hon kan väcka mamma och pappa och lillasyster, få med sig väskan hon packat åt dem allihop i hemlighet och rädda dem. Ifall det är den här sprängningen som får marken under staden att rasa. Om det…” Läs mer

Similar Posts:

• Nominerade till Augustpriset 2016
• Om allt rasar
• Wolff skriver om drömmen att bli sedd och förstådd
• Augustpriset 2016
• Det gränsöverskridande samtalet

Tio över ett. Varenda natt vakar Maja. Lyssnar efter smällen, skalvet. Sirenerna.

Det är ju därför hela staden måste flytta, för att den kan rasa. Det är det alla pratar om. Som de får skriva om och debattera i skolan. Fast egentligen är det inte fråga om en flytt. Majas hus ska till exempel inte flyttas, utan rivas. De måste flytta till något helt nytt. Och Julia, hennes bästa kompis, hennes mamma tar tillfället i akt att flytta ända till Luleå, till sin nya pojkvän som hon träffat på nätet. Maja och Julia som alltid kunnat vinka till varann från sina hus. Som är oskiljaktiga.

Allt, allt ska rivas upp och Maja klarar inte hur mycket som helst. När hon äntligen tar sig ton och fräser över giriga LKAB-chefer i skoldebatten om gruvan och flytten visar det sig dessutom att en av de där cheferna är Albins farfar. Fine Albin, som går i parallellklassen och som äntligen, äntligen kanske möjligen börjat få upp ögonen för Maja, nu när de är med i samma bokklubb på biblioteket och hon har sträckläst alla sportbiografier han rekommenderat.

Det märks att Ann-Helén Laestadius vet vad hon skriver om. Den lilla orten med sina hockeykillar och konståkningstjejer, med föräldrarna i gruvan, i gruvledningen eller på lokaltidningen. Med den kompakta kölden och mörkret, men också med sitt skira, förtrollande sommarljus och värmen som äntligen kommer. Med den ständigt närvarande gruvan, alltid i blickfånget. Gruvan som försörjer dem, men som också, bokstavligt talat, undergräver och river upp deras hem.

Det är inte precis varje dag man får en ungdomsroman, eller vilken roman som helst för den delen, som handlar om Kiruna i händerna. Tio över ett har på en gång det där särskilda, den där platsen och det helt speciella att en hel stad måste flyttas, och det allmängiltiga i den första förälskelsen, relationen med den allra bästa vännen, svartsjuka och en allt mer förtärande oro. Laestadius fångar inte minst den där vardagliga irritationen som Majas irrationella skräck väcker hos hennes föräldrar och vänner. Varför blir hon så fixerad vid gruvan och rasrisken?

Till slut svämmar det över för Maja. Hjärtat rusar helt okontrollerat. Hon kan inte andas och det känns som hon håller på att dö. Plötsligt går det inte att dölja all den där rädslan längre, den som ingen vill ta på allvar. Och kanske, kanske är det inte så dåligt ändå?

Similar Posts:

• Augustpriset till Lina Wolff, Nina Burton och Ann-Helén Laestadius
• Snäll skildring av politiskt sprängstoff
• Nominerade till Augustpriset 2016
• Botkyrka goes internationell bokmässa
• Allt är subjektivt

Nominerade är:

Till årets svenska skönlitterära bok – Aftonland av Therese Bohman, djupa kärlek ingen av Ann Jäderlund, Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård, En dramatikers dagbok 20132015 av Lars Norén, Eländet av Andrzej Tichý och De polyglotta älskarna av Lina Wolff.

Till årets svenska fackbok – Gutenberggalaxens nova av Nina Burton, Arktis. Liv i en värld av is och snö av Felix Heintzenberg och Ole Jørgen Liodden, Glömskans bibliotek av Ulf Karl Olov Nilsson, Skotten i Köpenhamn av Niklas Orrenius, Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk och 1947 av Elisabeth Åsbrink.

Till årets svenska barn- och ungdomsbok – Idag vet jag inte vem jag är av Ida Sundin Asp, Ormbunkslandet av Elin Bengtsson, Tio över ett av Ann-Helén Laestadius, Oj, en polis av Eva Lindström, Djur som ingen sett utom vi av Ulf Stark och Linda Bondestam och Åka buss av Henrik Wallnäs och Matilda Ruta.

Än så länge har vi hunnit recensera de här, men fler kommer:

Vilka hoppas du på som pristagare?

Similar Posts:

• Nominerade till Augustpriset 2017
• Och de nominerade är… Augustpriset 2021
• Nominerade till Augustpriset 2020
• Nominerade till Augustpriset 2015
• Nominerade till Augustpriset 2018

Medverkar på mässan gör Jonas Hassen Khemiri, Johanna Koljonen, Daniel Boyacioglu, Christina Wahldén, Mustafa Can, Ghayath Almadhoun, Hanna Nordenhök, Jasim Mohammed, Nawal el-Saadawi, Arkan Asaad, Ann-Helén Laestadius, Joacim Hansson, Gunilla Lundgren, med flera.

Mässan får även besök av en rad tidskrifter, bokförlag och teatrar.

Lördagen blir en heldag för familjer och barn med pysseltorg, barnteater, öppen scen och mycket annat skoj.

Tid: från 16.00 idag torsdag 5 maj till cirka 18.00 på lördag 7 maj.
Plats: Hallunda bibliotek och Hallunda Folkets hus, Hallunda (T-bana: Hallunda)

Arrangörer för Botkyrka internationella bokmässa är Botkyrka kommun i partnerskap med Folkets hus Hallunda, ABF Botkyrka-Salem, Mångkulturellt centrum med stöd av Kulturrådet samt Regionbiblioteket.

Klicka dig in på Botkyrka biblioteks hemsida för att läsa ännu mer.

Foto: Stefan Zschernitz och Sara Moritz

Similar Posts:

• Introduktion till bokmässebevakningen på Dagensbok
• Litteraturen naturligtvis – ett samtal
• Textmässan 2011
• Författarsamtal på Stockholms bibliotek
• Semafor goes CLT/ CLT goes Semafor