Om Fred Wilson handlar en tvåsidig text av Oivvio Polite som finns med i antologin Bryt upp! Om etik och rasism under överskriften Prolog. Det är en ganska udda form av prolog, men den säger samtidigt väldigt mycket om bokens tema. Det Wilson gör tvingar oss att se det invanda på nya sätt, i nya sammanhang.

De senaste årens diskussioner om rasifiering och rasism har i stor utsträckning förts på kultursidorna – kanske suspekt mycket? – och inte minst rört bibliotekens verksamhet. En högt uppskruvad debatt fick sitt ursprung i Kulturhusets biblioteks beslut att plocka bort Hergés seriealbum Tintin i Kongo från hyllorna för tio- till trettonåringar. En annan handlade om Stina Wirséns barnboksfigur Lilla Hjärtat.

De här och liknande debatter, skriver redaktören och bibliotekschefen Nick Jones i sitt förord till Bryt upp!, ”väckte många frågor om bibliotekens och biblioteksmedarbetarnas uppdrag och roll i samhället och om de urval av medier som biblioteket gör dagligen. Självbilder ruskades om i grunden.”

Jag målar med breda penseldrag, men min uppfattning är att folkbiblioteken bemötte dem som ställde väldigt viktiga och befogade frågor om folkbibliotekens arbete mot rasism genom att fly till det som filosofen Jean-François Lyotard kallar de stora berättelserna. Biblioteken pratade om yttrandefrihet, informationsfrihet, demokrati, neutralitet, oberoende, bekämpandet av censur etcetera. Sedan stannade man i dessa övergripande och svepande berättelser som lätt kan användas för att maskera att verkligheten är mer motsägelsefull än så. De stora berättelserna fungerar som befästande av en rådande ordning och som ett förment legitimerande av det bestående sanna och riktiga, och gör dessutom anspråk på tydlighet där den egentligen inte finns. Det är därför det är så viktigt att bryta ner dessa stora berättelser.

De flesta texter i Bryt upp! handlar inte om bibliotek, utan om kulturen och samhället i allmänhet, men det de har gemensamt är just det där att ge läsaren möjlighet att se ur fler perspektiv, att titta en gång till. Kanske också att titta lite bredare och se mönstren. Flera antologibidrag presenterar intervjustudier om konkreta erfarenheter av rasism och rasifiering, om det där som kan verka obetydligt från ett utifrånperspektiv men som för den utsatte är en del av något större, av en enda tjock gröt av ifrågasättande eller exotisering som man tvingas vada igenom, medan den som frågar ”Men vad kommer du ifrån EGENTLIGEN?” för femhundrasjuttioelfte gången kanske inte direkt menar något illa.

Inte minst där har Bryt upp! en viktig roll att spela, genom att låta oss titta en gång till på vår vardag och fundera över vad vi egentligen är en del av.

Similar Posts:

• En ”skör” recensents bekännelser
• När är man hemma?
• Samexistera eller slå ihjäl varandra?
• De välfödda stundernas Sverige
• ”det som sker nu är början på en lång kamp”

Alltså, min personliga tio-i-topp för 00-talet ser ut som följer (berätta gärna vad ni tyckt om dessa böcker, och vilka era favoriter från 00-talet är):

Jag är allt du drömt av Ali Smith
En i det lilla formatet verkligt omstörtande roman. Rolig, smart, amoralisk och språkligt briljant. En bok jag verkligen önskar att jag själv hade skrivit.

Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm
Mytiskt och magiskt om barns, speciellt flickors, tolkning av världen och uppväxten genom lek. Uppbyggnad som ett pussel, språk som en pop- och sagofontän.

Pölsan av Torgny Lindgren
Metalitteratur och humor, meningen med allt och inget. Rik på det mesta, frodiga beskrivningar av himmelsk pölsa inte minst.

Coraline av Neil Gaiman
Nyinflyttade Coraline upptäcker en dörr som leder till en parallell verklighet där hennes mamma är utbytt mot en annan, likadan men med knappögon och onda avsikter. Läskig och rolig högläsning om en tuff tjej, en smart katt och ett gäng knäppa grannar som talar i gåtor men också kan hjälpa till.

Onåd av JM Coetzee
Kristallklar nobelpristagarprosa (inte ett ord för mycket), en osympatisk men ömkansvärd huvudperson, och dessutom centrala frågeställningar om vad det innebär att vara människa och ta ställning till rasism, feminism, våld, föräldraskap och hur man konstruerar ett samhälle.

Vintergata av Kjell Espmark
Fantastiskt gripande, vacker och melankolisk diktsamling där varje dikt berättar om en människas liv och död på cirka tio rader. Sparsmakad men oändlig.

Brorsan är mätt av Mirja Unge
Novellsamling där språket liknar talspråk och huvudpersonerna ofta är unga. Väldigt stark närvarokänsla som visar hur vardagssituationer rymmer livsavgörande val.

Kartor för vilsna älskande av Nadeem Aslam
Stor roman om muslimsk invandrarfamilj i Storbritannien som försöker kombinera de gamla traditionerna och de religiösa föreskrifterna med det nya landets levnadsstil och tänkesätt. Med tragiska och oerhört sorgliga följder, beskrivna på ett språk där varje mening kunde vara inledningen till en naturlyrisk dikt.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie
Har alla ingredienser en klassisk roman bör ha: krig och fred, kärlek och vänskap, familjehistoria och samhällsskildring. Mycket starka karaktärer och välbeskrivna relationer, dessutom en bild av ett Afrika (i det här fallet Nigeria) vi sällan ser.

Till vår ära av Alejandro Leiva Wenger
Nyskapande novellsamling om ungdomar i förorten som leker med berättarteknik och klassiska förväntningar på hur historier bör utvecklas.

Similar Posts:

• En modig tjej
• Representant för mänskligheten
• 00-talets 10 bästa böcker
• Värdet av misstag och andra kreativa råd
• Vad nöden kräver