Idag firar vi världsbokdagen genom att presentera våra favoritböcker från det gångna decenniet. Det har pratats mycket om 00-talet och dess litteratur, det har talats om ett decennium där litteraturen blev experimenterande och byggd på koncept, ett decennium där berättandet har fått stå tillbaka för rätten att få publicera böcker som inte ser ut eller beter sig som böcker. Vi tycker att det har varit ett fantastiskt decennium att läsa sig igenom. Det har varit böcker att uppleva, bli förälskade i och återvända till.
Det är svårt, nästintill omöjligt att plocka fram tio guldkorn ur det som är tio års bokutgivning, det är ännu svårare att göra det tillsammans. Men vi ville ändå ge er tio böcker som har betytt massor för oss, som kommer att betyda massor för oss. Vilka böcker är det man minns och när är det man uppskattar en bok, innan, under eller efter läsandet av den?
Här är våra tio bästa böcker från 00-talet, vilka är dina?
1. Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm
Att läsa Monika Fagerholms böcker är som att kliva in i en annan världsbild. En som rör sig bland fantasier, lekar och illusioner som till slut ebbar ut och blir till en verklighet som är ond och tragisk och som aldrig har ett enda svar utan flera. Det handlar om flickor, tonårstjejer, kvinnor, mammor och systrar. Det är en berättelse som alltid kommer att handla om den som läser boken. Därför är det en berättelse att försvinna i, att gå vilse i, för det gör man, men det går att hela tiden lita på Monika Fagerholm, på hennes författarskap, på att hon har kontroll och att hon kommer att leda läsaren till slutet. Därför har vi röstat fram Den amerikanska flickan till decenniets bästa bok. Har du inte läst den så gör det, har du läst den så se fram mot uppföljaren Glitterscenen, har du gjort det så börja om, läs igen, sluta aldrig. Det är som en förtrollning som gör att jag tror på vartenda ord och som gör att jag inte kan släppa den där världen utan vill vara där jämt.
2. Vägen av Cormac Mc Cartey
En så jävla obehaglig och otäck bokjävel. En bok som visar människans allra sämsta sidor, det värsta och mest obehagliga som vi inte vill tro finns inuti. Den gör ont att läsa och det gör ont efteråt men det är en skön smärta. McCarthy har skrivit flera andra stora romaner som All The Pretty Horses, Suttree och Blood Meridian men i Vägen är det som att alla delar i hans komplexa författarskap samarbetar och gör sitt yttersta. Det är en bok om en döende civilisation i en död värld och den talar med all önskvärd tydlighet om för oss exakt hur tunn och bräcklig den mänskliga fernissan är. Lägg till det McCarthys fantastiskt karga språk och en historia som bara måste få berättas. Det är en jävla resa, helt enkelt. Den största och svåraste under 00-talet.
3. Montecore. en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri
Så mycket motstånd som jag upplevde när jag började läsa Montecore tror jag inte att jag har upplevt med någon bok som jag har läst klart och sen kommit att tycka väldigt mycket om. Egentligen är den lite för smart, lite för lekfull och lite för påläst på samma gång. Men det är få böcker som skänker så mycket glädje så snyggt.
4. Mig äger ingen av Åsa Linderborg
Det här är en bok om kärlek. Och om svek. Men framför allt om den styrka som bara villkorslös kärlek kan ge. När jag läser om kortet pappan skickar till dotterns disputation, disputationen han inte bjudits in till, rinner tårarna nedför kinderna. Det finns ingen chans att stoppa dem. Den scenen är så oerhört stark, så gripande och så talande. Det är en ovanlig debut, en helt otroligt mogen och intelligent debut som kommer ge eko både i den litterära och politiska världen länge.
5. Drömfakulteten av Sara Stridsberg
Det är få böcker som har påverkat mig som läsare som Drömfakulteten gjorde när jag började läsa den. Det var en ögonblicklig förälskelse, en känsla av att få se en del av en värld jag inte visste fanns. Jag kom på mig själv med att hela tiden tappa bort mig för att ha en anledning att börja om från början, få läsa igen, för att jag aldrig ville att den skulle ta slut. Därför tror jag inte att det finns någon bok som jag har läst inledningen på så många gånger som just Drömfakulteten. Och den blir inte sämre. Det finns egentligen inget dåligt alls med Drömfakulteten, precis så som det ska vara när en bok placerar sig på en topplista. Den är mörk och hemsk och outhärdlig, ligger lite för nära, är sentimental, naiv och hatisk på samma gång. Därför är det en bok att älska.
6. Pölsan av Torgny Lindgren
Västerbotten, det är som ett svenskt Eldorado. En mytomspunnen plats där gatorna är lagda med guldstenar och mjölken rinner längs gatorna (eller snarare smält västerbottensost). Hos Torgny Lindgren blir Västerbotten mer mytiskt än någonsin, och kanske finns det guld i bergen och överjordisk pölsa i stugorna, men frågan är om inte personerna är det mest fantastiska i boken. Den gamle notisskrivaren har överlevt sin hundraårsdag och blir nu yngre och yngre, och han börjar återigen skriva på den historia om sin (förra) ungdoms Avabäck som han tvingats avbryta efter anklagelser om att ha hittat på alltihop. Där reser två män runt på jakt efter den perfekta pölsan, det är skolläraren som överlevt tuberkulosen och det är tyghandlaren som möjligen är en nazistisk krigsförbrytare på rymmen. På sin resa träffar de bland andra den unge gossen Torgny Lindgren, och de hinner fundera mycket på meningen med livet och på skillnaden mellan den bästa pölsan och den som inte är riktigt lika bra – det handlar om inget mindre än liv och död. Och det handlar om skrivande – på vilket sätt är det som händer verkligare än det som skrivs? Eller – har egentligen någonting hänt om ingen har skrivit ner det?
7. Blonde av Joyce Carol Oates
Redan under sin livstid var Marilyn Monroe Marilyn Monroe: en av 1900-talets stora ikoner, en symbol för allt det glamorösa och tragiska Hollywood försökt sälja till oss både före och efter. Och som alla ikoner – inte minst kvinnliga sådana – måste hon givetvis dö ung, på det att hon må leva i evighet. I Blonde ställer Joyce Carol Oates upp ikonen mot människan, brunetten Norma Jean Baker mot den fejkade blondinen Marilyn, kvinnan mot Qvinnan, och spårar dem bägge genom ett relationsdrama där vi tror att vi redan vet slutet. Och hur sant (eller kvalificerat gissat) mycket av det än är så blir det någonstans raka motsatsen till en Based On A True Story – för i drömfabriken är det ju den påhittade, den vackra, den tragiska historien som alla vill höra, och den går aldrig att leva upp till förrän efter döden. Oates har sagt att hon egentligen ville sluta boken där Norma Jean blir Marilyn, inte behöva följa henne in i det ofrånkomliga kändis- och martyrskapet, men precis som sina läsare kunde hon inte lägga ifrån sig den här 900 sidor långa historien utan bara måste fortsätta berätta. Blonde är både en lazarusbesvärjelse och en motmyt – en påminnelse att för varje ikon som lever för evigt och därmed aldrig var på riktigt finns människor som måste få leva och dö.
8. Jag är allt du drömt av Ali Smith
Det finns böcker som gör motstånd. Som inte är som böcker brukar vara. Det är de böckerna som är allra bäst. Riktigt bra böcker gör mig också ofta väldigt imponerad. Liksom, hur fick författaren ihop alla de här trådarna så himla snyggt? Jag är allt du drömt passar in på båda ovanstående beskrivningar. Det är en slags utvecklingshistoria eller coming-of-age fast inte bara om tonårssonen (à la amerikansk indiefilm) utan om en hel familj. In i deras liv kommer den undflyende men högst konkreta Amber, en föränderlig varelse som är allt som var och en i familjen drömt om, men också allt det de fruktar mest. Hon rör om i deras hjärnor och liv, och hon rör om i läsaren också. Aldrig har man läst något liknande, ändå är Jag är allt du drömt självklarare än de flesta böcker. Den är übersmart, men aldrig så att man blir arg på den utan bara så att man ler nöjt. Den är samhällskritisk (som i konsumtion och krig) och normkritisk (som i kärnfamilj och könsroller) men fri från pekpinnar. Den gör sin läsare upplyft och avspänd, får en att fråga sig vad som egentligen hände, och om det spelar någon roll. Den flyter som en sprittande vårflod, men är full av tunga tankar. Den är rolig och oväntad, ömsint och knivskarp, förlåtande och stenhård.
9. Harry Potter och Fenixorden av J K Rowling
Jag vet. Ni tänker lite att hur tänkte vi nu? Harry Potter, är det ett av decenniets stora litterära mästerverk? Tänk inte så, är du snäll. Tänk istället tillbaka till hur det var innan Harry Potter fanns. Minns du hur det var? Minns du hur tråkigt det var och hur lite magi det var i barn- och ungdomsböckerna? Minns du hur det var innan Hogwarths fanns, innan du kände till begreppet plattform 9 3/4 och ibland funderade på om det inte kunde vara så att det kanske fanns på riktigt ändå? Tänk sedan på hur det är nu. J.K. Rowling har skapat inte bara en av de mest fascinerande sagovärldarna någonsin utan också ett exceptionellt lukrativt koncept som förändrat vår syn på ungdomsböcker. Plötsligt var det OK för alla, även väldigt vuxna personer, att förlora sig i timtal bland trollkarlar och fantastiska fabeldjur. Därför förtjänar Harry en plats på vår lista.
10. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist
I en av novellerna i Pappersväggar beskriver John Ajvide Lindqvist hur en man plötsligt upptäcker att 10-våningshusen i miljonprojektet inte längre är helt lodräta. De lutar. Geometrin ljuger. Något är jävligt kajko med verkligheten. Det är ur samma känsla som han hämtar ”Låt den rätte komma in”; en självbiografisk skräckroman som inte behöver röra sig långt bort från 1900-talets tunnelbanor och betongförorter där alla bor strax utanför. Ajvide Lindqvists storhet ligger inte i att hitta på nya, skrämmande monster; som vampyr är Eli minnesvärd, men herregud, vampyrer kan vi ju redan. Det fantastiska ligger i sättet han gör det övernaturliga till en självklar del av vardagsångesten – skrapa lite på vilken diskbänksrealistisk skildring av folkhemmets sista decennium som helst, och där finns monstren. Och givetvis i personporträtten, vänskapen och beroendet, där jag fortfarande inte lyckats besluta mig för vem som är den hemskaste varelsen. Slutligen i känslan som sätter in 20 minuter efter att man läst ut den. ”Åh herregud … Var tog han vägen sen?”
Publicerad: 2010-04-23 00:00 / Uppdaterad: 2010-04-23 12:08
6 kommentarer
Ja, det här var inte lätt, men här kommer en lista över tio böcker, utan inbördes ordning:
Gregorius – Bengt Ohlsson
Låt den rätte komma in – John Ajvide Lindqvist
The little firend – Donna Tartt
Norwegian Wood – Haruki Murakami
Mig äger ingen – Åsa Linderborg
I taket lyser stjärnorna – Johanna Thydell
The thing around your neck – Chimamanda Ngozi Adichie
Ett år av magiskt tänkande – Joan Didion
Lunar Park – Bret Easton Ellis
Konspirationen mot Amerika – Philip Roth
#
Jag tycker också om I taket lyser stjärnorna och En halv gul sul och Ett öga rött och Hon går genom tavlan ut ur bilden (fast den kanske inte är skriven på 00-talet?)
#
Jag har undvikit att läsa Den amerikanska flickan pg av det gräsliga omslaget. Ibland undrar man…
#
Vad i omslaget är det du tycker är så hemskt? Visst finns det många gräsliga omslag men just den här tycker jag är ganska inbjudande, eller jag skulle till och med säga att hon är vacker på bilden..
#
[…] firas världsbokdagen över hela världen och sajten Dagens bok passar därför på att lista 00-talets tio bästa böcker. De bästa böckerna […]
#
Kul att omslaget till den femte Harry Potter-boken är med i listan. Både den och ‘Låt den rätte komma in’ är bland det bästa jag läst. Ser fram emot att läsa ‘Mig äger ingen’ snart.
#
Kommentera eller pinga (trackback).