Bild: Lars Kranz, Apart förlag

Efter minglet gick jag till Park för att möta några av mina dagensbokkollegor. Eftersom vi är spridda över landet och mest konverserar via mail är det kul att någon gång kunna ses IRL. Sedan är det ju allmänt bra att gå dit och passa på att hälsa på andra bekanta som denna enda gång om året befinner sig i stan.

Det är kul att höra författare prata om sina böcker, så författarscenen är mitt bästa ställe på mässan. I år var det särskilt Joel Dahlberg jag ville höra på. Han är en klar favorit och jag kan varmt rekommendera hans böcker. Jag tycker att han är en av de bästa ekonomijournalister vi har idag. Nu pratade han om sin bok Sammansvärjningen, om hur storbankerna skörtar upp småsparare genom att sälja på dem sparprodukter som låtsas vara något de inte är. Boken har faktiskt fått Swedbank att sänka avgifterna på sina bluffonder. Dahlberg är verkligen en nagel i ögat på bankvärlden, tack för det. Åhörarna fick med sig tipset att alla fonder med en avgift över 0,4% skall man passa sig för om man inte är väldigt aktiv, kunnig och intresserad som sparare. Läs gärna hans tidigare böcker Bankbluffen och Pensionsbluffen också. För din egen och dina barns skull.

En annan favorit är Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik på Uppsala universitet. Han har skrivit tre böcker om universum, och nu besökte han forskarscenen för att prata om Mörkret vid tidens ände. Han har förmågan att förklara kvantmekanik, strängteori och kosmologi på ett begripligt sätt. Det är en talang, och det är fascinerande att lyssna på vad han har att berätta. Forskarscenen är förövrigt ett väldigt trevligt ställe att hänga vid.

I Massolits monter lyssnade jag på när Lars Wilderäng pratade om sin trilogi Stjärnklart. Sista delen kommer ut till sommaren, så vi som väntar får härda ut tills dess. Stjärnklart skall som bekant även bli TV-serie, men där kan vi nog få vänta lite till, eftersom jobbet med det precis har satt igång. Och även om det såklart var trevligt att lyssna på förlagets författarsamtal med honom så tycker jag att ni ska gå in och läsa min egen intervju här på dagensbok. Jag är väldigt nöjd med den eftersom jag där fick svar på alla mina frågor.

Jag besökte naturligtvis sjöfartsmontern också. Nu i jakt på svensk ombordlitteratur i romanform som inte är skrivet av Ove Allansson. Det är ganska tunnsått i den genren, inte ens de som befolkade montern hade särskilt många tips att erbjuda. Jag fann dock en roman skriven av en aktiv sjöman, Mikael Esping, överstyrman i norsk offshore. Han har tidigare publicerat ett antal noveller och denna bok, Sailors Grave, utspelar sig på ett Ro-Ro fartyg. Ska bli intressant att läsa. Jag återkommer med utvärdering efter läsning.

I övrigt bjöd lördagen bland annat på alltid intressanta Maria Sveland, lite Håkan Nesser och David Lagerkrantz, Nicotexts reseguide till Berlin och en trevlig middag med andra dagensbokskribenter. Men en dag räcker för mig. Idag skall jag ligga på soffan och läsa istället.

Similar Posts:

• En första mässdag mellan intellektuell stimulans och gratisvin
• Uppföljare med ändrad riktning
• Att de inte skäms!
• Orange ångest
• Ordning och reda, döden kommer på fredag

På förlagets hemsida är boken sorterad under kategorin Marina praktverk, och när jag håller den i min hand så känns ordet praktverk, trots sin svulstighet, som det enda passande. Det här är inte endast en fotobok. Det är ett dokument över ett yrke på väg att försvinna från Sverige. Förutom bilderna finns här även texter som i sammanhanget är helt klockrena och på olika sätt förmedlar sjömanslivets förutsättningar.

Foto: Stefan F Lindberg

Lindbergs bilder är fantastiskt vackra. Så vackra att jag när jag sitter och bläddrar i boken känner ett slags distans till det de föreställer. Den dagliga och vardagliga upplevelsen av smuts, trötthet och vädrets ständiga närvaro har här kokats ner till en essens av de små magiska ögonblick som ändå finns där mitt i alltihop. Lindberg har hittat de ögonblicken och skruvat upp volymen på ett sätt som jag inte var beredd på. Jag funderar lite kring ordet sjömansromantik, och under min ledighet visar jag boken för två av mina sjömanskamrater. Ingen av dem delar mina funderingar utan ser bilderna som rena konstnärliga uttryck. Kanske så konstnärliga att själva sjömansmotiven blir underordnade?

Ett annat ord som framträder ur bilderna är respekt. Lindberg närmar sig arbetet och livet ombord med respekt för det vi gör och hur vi valt att leva våra liv. De små citat som inleder varje kapitel i boken känns omsorgsfullt valda och jag upplever dem som representativa. På gott och ont. En sjöman måste nog oftare än andra yrkesgrupper förklara och ibland även rättfärdiga sitt val inför en frågande omgivning. Ibland kanske också inför sig själv. Lindbergs bok ställer inga sådana frågor. Den respekterar sjömannens val och vill endast skildra dennes liv.

Förordet är skrivet av Anders Lindström, f.d. generaldirektör i Sjöfartsverket och ordförande i Sjöfolksförbundet 1982-95. I slutet av boken har Lindström även gjort en sammanfattning av svensk sjöfarts utveckling från 1980-talet och framåt. En mycket upplysande sådan som med enkel struktur beskriver hur det har blivit som det är idag, med endast runt hundratalet svenskflaggade båtar kvar i handelsflottan.

Sjölivets berättare framför alla, Ove Allansson, har bidragit med dels en dikt och dels en kort berättelse. Båda dessa texter fångar livet till sjöss på ett träffsäkert sätt samtidigt som vissa formuleringar är språkligt förstklassiga.

Lennart Johansson, Sjöfartsjournalist sedan 40 år, reflekterar över boken och pratar om Lindbergs arbete och konstnärliga teknik. Vi får veta vilken utrustning som använts och hur Lindberg tänkt i kompositionerna. Det finns också, som titeln antyder, en första bok, Sjömän, från 1984. Den bygger mycket på historiskt material och är en återblick och dokumentation av sjöfarten fram till 1980-talet.

Den här boken är given i fartygsbiblioteket och även om den naturligtvis är allra mest intressant för folk med sjöfartsanknytning eller intresse, kan den vara värdefull att läsa som en skildring av hur samhällets förutsättningar ändras i och med att världen krymper. Sjömän II kan mycket väl visa sig vara en dödsruna över den svenska sjömannen.

Similar Posts:

• Min bokmässa: dolda indexfonder, nazistporr, universum, SF och sjömansromaner
• Vecka 3: mediciner mot vardag och kris
• Sövande genom världsrymden
• Sverige – en grå novemberdag?
• Sjöfartsroman som inte romantiserar

Det är egentligen inget större fel på historien. I nådens år 3126 har militärjuntan i Hivas solsystem total kontroll över informationsflödet och pappersböcker är bannlysta. I denna mörka tid finns det dock ett antal rebeller, Frihetens Bokanjärer, som kämpar för just den traditionella bokens överlevnad. När en genial professor lyckas uppfinna en metod för att ur dessa bannlysta böcker frambesvärja de litterära karaktärerna så intensifieras striden. På ena sidan den censurerande storebrorsstaten, på den andra den fria fabuleringens förkämpar.

Felet är att Allansson inte bestämt sig för vad han velat skriva. ”Som en skepparhistoria från de kosmiska haven” karakteriserar han själv det romanhaveri som i mina ögon vill vara både mörk civilisationskritisk science-fictionberättelse och bisarr fantasyberättelse i Terry Pratchetts anda. Kombinationen är inte särskilt lyckad eftersom dessa genrer ställer helt olika krav på såväl berättarton som innehåll. Science fiction-genrens krav på utförlighet krockar med burleskens grovkorniga infall och kvar blir en roman lika splittrad som en rymdfärja som med fel vinkel försökt återinträda i jordens atmosfär.

Det Allansson faktiskt har att säga om berättandets kraft, den mänskliga fantasins möjligheter försvinner ur fokus när författaren hemfaller åt barnsliga namnlekar där militärjuntans ledare får heta Komplettgallor och en av hjältarna Pythagoras Motsats, eller ovidkommande stickspår som bara bromsar upp huvudhandlingen.

Det är hemskt när en roman som ska handla om det skrivna eller talade ordets makt, inte för egen del lyckas bibehålla läsarens intresse.

Similar Posts:

• Trivselfantasy på tomgång
• Julskiva
• Farväl Terry Pratchett
• Sött men rörigt
• A Starman waiting in the sky