dagensbok.com » Orson Scott Card

”Geeks of the World, Unite!”

Ella Andrén — Fri, 03 Jun 2011 22:00:27 +0000

Idag serverar dagensbok.com en hel hög science fiction, politisk science fiction eller kanske snarare politiska läsningar av science fiction. Den här antologin, och naturligtvis teveserien och den uppföljande filmen som den hyllar, har en del att göra med det.

Firefly och Serenity skildrar en stat, en rymdunion som någonstans i vår framtid, sedan vi slitit ut eller möjligen krigat sönder jorden, spridit oss över rymden, likt nybyggarna i Nordamerika. För The Alliance må vara en sammansmältning av USA och Kina – det är framför allt amerikansk historia som kommer till ny användning här.

Historia och samtid, för naturligtvis har Joss Whedons rymdvästernserie – liksom förmodligen det mesta ur amerikansk populärkultur också lästs som en metafor över kriget mot terrorismen och USA:s tendens till en utrikespolitik som helt självgående bygger upp sina egna fiender.

I Serenity found – BenBella Books andra SmartPop-antologi om serien och filmen (den första hette Finding Serenity) – skriver till exempel Evelyn Vaughn om hur Firefly kunde lösgöra diskussionen om det amerikanska inbördeskriget från att enbart handla om de onda och efterblivna Sydstaterna där man ville behålla sina slavar. Rymdskeppet Serenity är Mals och Zoes sätt att överleva i en union de slagits för självständighet ifrån, i Alliansens ”War for Unification” – och slaveri hade ingenting med saken att göra.

Ken Wharton diskuterar i ”The Alliance’s War on Science” hur stater kan missbruka vetenskap, och P Gardner Goldsmith gör en libertariansk läsning som jag visserligen inte är helt med på, men har väldigt roligt åt. Tydligen har Gardner Goldsmith kommit i kontakt med serien genom föreningen Free State Project, en samling som tydligen ”cherish the television series Firefly and its main character, Malcolm Reynolds, as much as they adore John Locke’s ’Second Treatise on Government’.”

Enskilda karaktärer får sina perspektiv undersökta, Michael Marano skriver om “River Tam and the Weaponized Women of the Whedonverse”, Natalie Haynes om “Girls, Guns, Gags. Why the Future Belongs to the Funny” och Maggie Burns om ”Mars Needs Women. How a Dress, a Cake, and a Goofy Hat Will Save Science Fiction”. Så visst finns här gott om spännande och rolig läsning.

I mina ögon hade urvalet ändå tjänat på en sållning. Bara glada tillrop om hur bra serien var – och det var den ju – kan fungera som extramaterial i en dvd-box eller någonting sådant. Man köper kanske inte gärna en bok enbart för det. Här berättar till exempel Nathan Fillion om hur roligt det var att spela Mal i serien (det var mycket roligt att spela Mal i serien), Loni Peristere skriver om hur roligt det var att göra specialeffekterna (det var mycket roligt att göra specialeffekterna) och Corey Bridges skriver något som mest känns som en reklamtrailer för ett kommande dataspel.

Det blir lite väl självhyllande. En stor del av deltagarna – inklusive redaktören, manusförfattaren Jane Espenson – är ju trots allt inblandade i serien. Andra hyllningar kommer utifrån, som när sf-författaren Orson Scott Card menar att Firefly för upp science fiction på film och teve till en nivå där skriven science fiction visserligen befunnit sig länge, medan filmen harvat runt i kölvattnet på Star Wars fram till nu. Maggie Burns hävdar till och med att science fiction är ur led och Firefly det som vrider den rätt igen. De har sina poänger, men det är samtidigt ganska tunga anspråk för en teveserie som fick leva en halv säsong.

Roligare då med en markant personlig läsning som den Lani Diane Rich gör med underrubriken ”Things My Husband and I Have Argued About While Watching Firefly”. Richs underbart nördiga familj har blivit något av ett stående inslag i SmartPop-biblioteket. De följer sina Whedon-serier med charmerande besatthet och, ja, jag vill ha en familj precis som den.

Boksök hos Google – ett hot?

Björn Hagström — Tue, 18 Oct 2005 22:46:00 +0000

Nu har då Google lanserat möjligheten att söka i böcker som annonserades tidigare i vår. Tjänsten har sedan ett tag varit tillgänglig för USA men nu har åtta europeiska länder fått sina egna versioner. Sverige är inte ett av dem.

Det är ett gigantiskt projekt man startat igång och det kommer ta avsevärd tid innan man är i hamn och det är imponerande att ett aktiebolag vågar tänka så långsiktigt. Speciellt i den så snabbt föränderliga interneteran.

Men det är inte bara guld och gröna skogar. Många förlag och författare ser risker med projektet. I USA stämde en samling författare Google för brott mot upphovsrättslagen i slutet på september på grund av projektet. Detta trots att man som upphovsrättshavare har möjlighet att inte delta. Problemet är att det är opt-out som gäller. Hela boken finns tillgänglig för den som vet hur man söker ut den. När man får en sökträff visas bara några enstaka sidor men med enkla program är det möjligt att automatiskt sätta ihop en hel bok. Jag förstår att man som författare är skeptisk. Man har lagt ner både tid och arbete på en bok och så kan vem som helst hitta den gratis på nätet. Det kan ju inte vara bra. Eller?

Jag tror i och för sig att det kan vara bra. Titta bara på Cory Doctorow som lägger ut alla sina böcker på nätet för gratis nedladdning. Han gör det dessutom samma dag som boken släpps i bokhandeln. Den uppmärksamhet det ger honom skapar mer försäljning än vad han förlorar på att boken laddas ner. Det finns en hel del nackdelar med nedladdningsbara böcker. Saker bara en fysisk bok kan ge dig.

Smidigare läsning (enklare format och högre upplösning)
Bättre översikt
En snyggare bokhylla
Möjlighet att göra egna anteckningar

Naturligtvis arbetar man på att arbeta bort de här bristerna även för e-böcker men det är inte vad Google gör. Det handlar inte om e-böcker utan om inskannade sidor.

En stor risk med att sätta sig emot utvecklingen och vägra låta sina böcker skannas in är att det öppnar upp för en piratscen liknande den som finns för film och musik. Böckerna finns redan där för den som är intresserad och då talar jag om text eller bild. Ljudböcker lämnar jag utanför det hela de här gången.

Det finns en hel del fördelar med böcker elektroniskt.

Sökmöjligheter (typ…Google…)
Många böcker på liten fysisk yta
Billigare (?)
Prenumerationer på uppdateringar

Nästa version av uppslagsboken Encyclopedia of Science Fiction (eller var det den för fantasy?) kommer bara finnas som prenumererbar tjänst på nätet. En blandning av bok och tidning med artiklar. En spännande kombination.

Orson Scott Card har precis släppt sin nya nättidning som betaltjänst. Även det ett spännande exempel som det ska bli intressant att följa.

Slutsatsen är att det kommer finnas utrymme för både fysiska och elektroniska böcker. De fyller helt enkelt olika behov. Det är också väldigt svårt att stoppa utvecklingen och den som försöker allt för hårdnackat riskerar att se sig omsprungen av verkligheten (hej musikindustrin). Utvecklingen går så fort nu att vi inte har en aning om var vi kommar hamna om 5-10 år så det gäller att ha ett öppet sinne om man ska vara med och dela på kakan.

Orson Scott Card "Shadow of the Giant"

Björn Hagström — Wed, 13 Jul 2005 23:00:00 +0000

Äntligen är den sista delen i sagan om Bean här. Tyvärr talar jag inte om det äntligen som man förknippar med spännande och bra utan snarare det äntligen man använde om sista delen i Star Wars-eposet. Äntligen är den här så man kan lägga det bakom sig. Skönt!

Denna fjärde del lät dröja på sig. Jag gissar att Card har kontemplerat de delvis uteblivna framgångarna hos de föregående delarna och klurat på hur man kan bryta trenden. Men likheterna med Star Wars upphör inte här. Precis som sista delen i den serien överraskar Shadow of the Giant och Card levererar rejält. Precis som i Star Wars vet man också vad som kommer hända men inte hur och det finns utrymme för en del överraskningar. Den artificiella intelligens som följer Ender och hur hans pension samlas på hög kan räknas dit.

Card binder också ihop trådarna den här gången. Inte alla trådar men en hel del av dem. Han borde inte ge sig på fler uppföljare, föregångare eller parallella romaner men man vet aldrig. Om fantasin tryter och framgångarna uteblir är det lätt att återgå till ett gammalt vinnande koncept … igen … Å andra sidan kanske han har fullt upp med att skapa dataspel, serier och långfilmer?

Shadow of the Giant är hur som helt en värdig avslutning på en spännande serie som tyvärr inte förverkligat sin potential. Card har en historia av att emellanåt bli väldigt skissartad i sitt berättande och det visar sig även denna gång och tyvärr känns det som om man missar en hel del men förhoppningsvis har det drivit upp tempot och ger mer än det tar.

Serien om Bean har inte varit perfekt. Långt därifrån. Men den har ändå regelbundet tagit mig tillbaka till Enderverse och för det är jag tacksam även om den största behållningen är nostalgisk. Det räcker längre än man kan tro.

Orson Scott Card "Shadow Puppets"

Björn Hagström — Sun, 25 May 2003 23:00:00 +0000

När man får en ny bok av Orson Scott Card framför sig så är förväntningarna högt ställda. Man förväntar sig ett par dagar i trans. Ett par dagar där sambon bli irriterad när hon måste fråga tre-fyra gånger innan hon får svar och till och med då är det oftast bara en grymtning.

Tyvärr var det inte vad jag fick den här gången. Shadow Puppets är välskriven, spännande och fantasirik. Precis vad man förväntade sig alltså. Tyvärr saknas det där lilla extra som normalt utmärker ett släpp från Card. Det känns faktiskt som om han tröttnat lite på serien och det känns inte alls bra. Istället för att avsluta Shadow-serien med Shadow of Giants blir hans nästa släpp en ny "Alvin maker"-bok. The Crystal City kommer i november 2003 enligt hatrack.com.

Bean och Petra skaffar barn men Bean är fast besluten att se till att de inte har Anton’s key. Detta är den genetiska "nyckel" som gör att Bean är så intelligent samtidigt som det leder honom mot en för tidig död. För att få kontroll på processen använder de provrörsbefruktning. De båda har tagit avstånd från Peter Wiggins som Hegemon efter att han beslutat sig för att släppa in Achilles i organisationen i tron att denne kan kontrolleras.

Det är först i Shadow Puppets som vi får se Peter utvecklas som karaktär från den självgoda unge med hybris vi sett hittills. De bakslag han råkar ut för förändrar honom i grunden och jag har en känsla av att denna förändring kommer ligga till grund för nästa bok.

Shadow Puppets är den tredje boken av fyra i Shadow-serien. Shadow of Giants är den sista och avslutande delen och det är bara att ställa in siktet på den och hoppas på en fantastisk avslutning på en underbar serie. Tråkigt nog har det sakta gått nedåt från den underbara starten med Ender’s Shadow. Så här i efterhand skulle den nog fått en nia.

Något annat att se fram emot är filmen som nu är på gång. Rättigheterna på en film baserad på en blandning av Ender’s Game och Ender's Shadow är sålda till Warner Brothers men det ser ut som om det dröjer ännu några år innan projektet blir verklighet. Det är bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa …

Är du ute efter det bästa inom Science Fiction-genren för tillfället är det ingen tvekan om att det är Alastair Reynolds som gäller om du frågar mig. Brittisk SF när den är som bäst. Ge honom en chans om du inte redan gjort det.

Jag tror inte du kommer ångra dig.

Orson Scott Card "Ender's Shadow"

Björn Hagström — Sun, 17 Jun 2001 23:00:00 +0000

Ni vet en av dom där böckerna som man bara inte kan sluta läsa? En av dom där tre, fyra fem som när man tänker tillbaka på alla böcker man läst sticker ut och verkar skrika "HÄR ÄR JAG, HÄR ÄR JAG!!!". För mig, jag vet att det gäller många andra också, är Ender's Game av Orson Scott Card en sådan bok.

Vi får följa Andrew "Ender" Wiggin, pojkgeniet som har hela världens framtid vilandes på sina axlar, genom utbildningen på Battle school där lärarna tränar begåvade ungdomar, ja egentligen bara barn, till att bli morgondagens härförare i kriget mot The Buggers som anfaller jorden. The Buggers är en klichéarted insektsliknande ras som varit nära att utrota mänskligheten i ett tidigare krig och nu väntar man på nästa anfall. Att det är en gammal och beprövad idé är inget hinder då de bara utgör bakgrunden till den historia som Card berättar på ett så otroligt varmt och mänskligt sätt.

Ender's Shadow tar oss tillbaka till världen från Ender's Game men det är varken en sequel eller prequel utan något i alla fall inte jag läst tidigare; en parallell. Den utspelar sig med andra ord mer eller mindre under precis samma period som sin föregångare men det räcker inte med det utan den utspelar sig även i samma miljö med mer eller mindre samma huvudpersoner men sett ur en annan deltagares perspektiv. Här får vi följa Julian "Bean" Delphiki som är den minsta och yngsta deltagaren i gänget kring Ender. Bean som växt upp på Rotterdams gator och har fått slåss för att överleva möter Ender som i mångt och mycket är Beans totala motsats samtidigt som de har så mycket gemensamt.

Bean lever verkligen i Enders skugga och tar på sig en stödroll och lever som en parasit i symbios med sin ovetande värd. De båda genomgår stora förändringar i Battle School och växlar på något sätt roller allt eftersom handlingen fortskrider. Förändringarna får hjälp på traven av de lärare som ständigt är närvarande men som samtidigt inte, i alla fall inte som barnen uppfattar det, aktivt tar del i händelserna.

Båda böckerna handlar om personlig utveckling, om vikten av att ifrågasätta sig själv samt hur svårt det är att vara en egen person. Ender flyr från konsekvenserna av vad han gjort på Jorden samtidigt som Bean flyr från vad han inte gjorde. Problemen och lösningarna är mer lika än man kan tro.

Ett tema som kommer igen i det mesta Card skriver är religionen. Själv är jag inte speciellt religiös och kan tycka att det lätt blir patetiskt när författaren på ett genomskinligt sätt försöker marknadsföra sin tro. Card har en annan vinkling på det hela då han blandar in flera olika religioner och för fram både för och nackdelar på ett till synes opartiskt sätt. Att använda religionen som en drivkraft och motivation är hur som helst en konst han verkligen bemästrar. Det gör karaktärerna mänskliga samtidigt som man får en sinnesbild av hur dom är utifrån den klichéartade bilden man själv har av religionen i fråga.

Det spelar nog ingen roll i vilken ordning du läser dom men jag rekommenderar att du börjar med Ender's Game. Det kan inte gå fel, det är jag helt övertygad om. Ender's Shadow är en något svagare bok och kommer inte med på min topp tio, men det är inte med många platser som den missar listan och om jag hade läst böckerna i en annan ordning hade den säkerligen varit det.

Det finns redan en uppföljare som heter Shadow of the Hegemon. Vi får se om jag kanske återkommer med en recension på den också lite längre fram. Jag kan kort säga att den är klart läsvärd den också. Card har även meddelat att det kommer två böcker till i Shadowserien nämligen Shadow of Death (a.k.a. Shadow of the Valley of Death) samt Shadow of the Giant.

Om du inte redan har stiftat bekantskap med Herr Card tycker jag att du genast ska bege dig till sciencefictionbokhandeln och åtgärda problemet. Jag drar mig inte för att jämföra Card med Asimov, Brin, Bear och Verne när det gäller sciencefiction. Alla fyra böckerna i Ender-serien är otroligt läsvärda och detsamma gäller för båda böckerena i Shadow-serien. Hans Homecomming kvintett är dock inte mycket att hurra för medan det finns ett flertal andra höjdpunkter som Pastwatch – the redemption och Christopher Columbus, Lost Boys (som inte har något med filmen med samma namn att göra) och The Worthing Saga och jag ser verkligen fram emot att stifta bekantskap med Alvin Maker vilket jag fortfarande inte hunnit med.

Greg Bear "Darwin's Radio"

Björn Hagström — Fri, 18 May 2001 23:00:00 +0000

"In the next step of evolution, humans are history…" är underrubriken till Darwin's Radio. Det var länge sedan en underrubrik på detta sätt sammanfattar själva essensen, kärnan i en bok. Bear har på sitt eget unika sätt skrivit en vetenskaplig thriller i världsklass. Det är dold information i vår arvsmassa som vaknar till liv för att spöka för oss och en examen i biologi är nog inte helt fel om du vill förstå de mer komplicerade och vetenskapliga delarna av boken. Själv tragglade jag mig igenom fikonspråket med hjälp av gamla gymnasiekunskaper (min biologilärare hade varit stolt). Darwin's Radio innehåller dock både en ordlista i slutet och en snabbkurs i biologi och det hade inte alls varit helt fel om man hade känt till det INNAN man började läsa…

Nästan alla pionjärer är ifrågasatta och de flesta bevisas även ha mer eller mindre fel i slutändan. Vad de har gemensamt är att de bryter ny mark och inspirerar kommande generationer till att fortsätta utforskningen. Darwin är inget undantag. Det finns ganska få bevis för att arterna utvecklas kontinuerligt eller i små steg. De fysiska bevis som finns anses av en del peka på motsatsen, nämligen att vi utvecklas i stora steg. På bara några generationer har en ny version av den gamla varelsen tagit över platsen i ekosystemet. Detta är utgångspunkten för Darwin's Radio. Bear har gjort ett enormt förarbete för att få det så vetenskapligt korrekt som möjligt och det märks. De grundläggande tankarna som kommer fram i boken är som sagt var inte unika, men att lyckas samla det i ett sammanhängande och spännande verk på detta sätt är imponerande.

Jag ska inte ens ge mig in på att försöka förklara hur historien hänger ihop, då jag absolut inte är någon Greg Bear. Det räcker med att säga att man i ena änden stiftar bekantskap med nedfrusna Neanderthalare samtidigt som man i andra änden kopplar ihop fyndet med den allra senaste biologiska forskningen. Precis som Bears andra verk är detta komplicerat med ett antal svängar fram och tillbaka samtidigt som karaktärerna hela tiden utvecklas på ett naturligt sätt. Jag är fortfarande lite osäker på hur jag ställer mig till slutet, men har även förståelse för att det nog var det enda tänkbara. Detta är ingen spoiler så du behöver inte vara upprörd över att jag talar om hur boken slutar för det gör jag faktiskt inte! Det är nog inte helt omöjligt att vi i framtiden kommer se en uppföljare; "Darwin's Radio: Stereo edition", så håll ögonen öppna.

Bear skriver som sagt var på ett ganska speciellt sätt. Fokus ligger på det viktiga i ett händelseförlopp utan att för den sakens skull göra det alltför uppenbart åt vilket håll historien är på väg. Dialogerna mellan de olika karaktärerna är även den oftast snabb och enkel, typisk för Bear. Det tar ett tag att sätta sig in i hans sätt att skriva, men när man väl fastnat och kommit in i historien flyter det bara på.

Den här effektiviteten kan vara jobbig och jag har själv problem med en annan av hans böcker nämligen "/(Slant)", som jag bara lyckats läsa början på ett par gånger. I det fallet är det i och för sig fråga om en uppföljare och jag har inte läst föregångaren, vilket kanske bidrar till att jag har svårt att få ett bra grepp om historien.

Ett av de senaste släppen från Bear är Foundation and Chaos som jag tyvärr inte läst, men vad jag förstått ska den vara auktoriserad av Asimovs efterlevande och det måste vara ett gott betyg till vilken författare som helst. Jag är säker på att vi inte har sett det bästa Bear har att ge ännu, utan det kommer fler storverk framöver och det är något jag verkligen ser fram emot.

Något som förbryllar mig är att han har skrivit en Star Wars-roman, Rogue Planet, som nyligen släpptes. Personligen har jag betraktat den typen av böcker som skräp. Ni vet, den typen av böcker som någon har fått betalt för att skriva och de framställs på löpande band, nästan som kioskdeckare. Nu älskar jag i och för sig Remo så jag har inget emot kioskdeckare egentligen men när jag köper en "riktig" bok förväntar jag mig lite mer. En möjlig förklaring är att han måste göra något för att hålla uppe läsarnas intresse. Name recognition är viktigt och att göra förarbete för böcker som Darwin's Radio tar säkerligen väldigt mycket tid. Att publicera lite lättare texter mellan varven kanske är ett sätt att hålla sig kvar på banan. Något jag i och för sig inte tror att Bear behöver oroa sig för längre då han onekligen är en av de personer som leder racet och även talar om vart nästa lopp ska gå av stapeln. Tillsammans med författare som Orson Scott Card, David Brin och Peter F Hamilton är Bear en av de verkliga arvtagarna till Isaac Asimov och Jules Verne.

Jag själv och många andra känner Bear främst genom Eon, Eternity och Legacy. Historien om en jord som är nära kärnvapenkrig då man upptäcker spår efter en mänsklig civilisation på en enorm asteroid. Här lär man sig att använda "The Way", en "genväg" till andra platser, andra civilisationer och kanske även andra universum. Jag vill även slå ett slag för The Forge of God och Anvil of Stars som jag tycker påminner en hel del om Ender's Game av Orson Scott Card.

Har du ännu inte läst Darwin's Radio kan jag lova dig en spännande resa när du väl kommit in i den. Är du nyfiken på mer av Bear är det Forge of God, Eon och Moving Mars jag skulle rekommendera i första hand.

dagensbok.com » Orson Scott Card

”Geeks of the World, Unite!”

Similar Posts:

Boksök hos Google – ett hot?

Similar Posts:

Orson Scott Card "Shadow of the Giant"

Similar Posts:

Orson Scott Card "Shadow Puppets"

Similar Posts:

Orson Scott Card "Ender's Shadow"

Similar Posts:

Greg Bear "Darwin's Radio"

Similar Posts: