dagensbok.com » Olivia Bergdahl http://dagensbok.com En ny bokrecension varje dag Mon, 10 Aug 2026 22:00:25 +0000 sv-SE hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.6 Olivia Bergdahl "Barnet" http://dagensbok.com/2019/11/10/olivia-bergdahl-barnet/ http://dagensbok.com/2019/11/10/olivia-bergdahl-barnet/#comments Sat, 09 Nov 2019 23:00:54 +0000 Eva Wissting http://dagensbok.com/?p=99935 Barnet är en liten, nätt bok som till formen liknar sonettdiktens form på boksidan där den kräver mer utrymme på höjden än på bredden. Omslagsbilden av Lisa Ewald visar upptill en rosa vattenyta med ett barn som badar. Vid en snabb anblick ser det fint och härligt ut, men vad kommer det sig att båten är uppochner? Och barnets ben sträcker sig ner i ett mörkt vatten där det svävar saker som det är oklart hur de hänger ihop: en sko, en bok, en tomburk, ett hus och en bro. Inte direkt olycksbådande, men inte heller rosaskimrande. Som minnen som flyter runt, som det kan vara oklart hur de hänger ihop. Som betyder något men kanske inte självklart exakt vad?

Det handlar om en uppväxt i Göteborg. Först har vi familjen med mamma, pappa, syster, och därefter ”ungarna på gården”. Sedan skola och yrkesdrömmar som riktar sig ut mot den vidare världen. Allt eftersom utmanas den ursprungliga tryggheten när världen blir alltmer komplicerad – men det är orden som ger något att hålla sig i och det finns en väg tillbaka för att hitta sin identitet som människa och som individ.

Det är en komplex berättelse med många starka och betydelsebärande bilder som ska samsas på liten yta.

Sonetten är en diktform som i sin traditionella utformning inte bara bygger på ett visst antal rader (fjorton) enligt en viss rimfläta, utan även håller en jambisk rytm (da DAM da DAM da DAM) med fem sådana ”da DAM” per rad.

En av anledningarna till att sonetten är så utbredd inom den engelska diktningen är antagligen att den jambiska rytmen är det engelska språkets naturliga melodi. Vårt svenska språk däremot har en helt annan melodi, vilket ger en annan effekt i sonettdiktningen. Där sonettens jambiska rytm förstärker intrycket av harmoni på engelska, blir det lätt begränsande och forcerat på svenska.

Hur har då Bergdahl löst det här i Barnet? I stället för att tvinga in svenskan i en enhetlig jambisk rytm har hon valt att frångå den konventionen och blandar jamber med trokéer (DA dam) och andra, mer komplexa versfötter som blandar betonad och obetonad stavelse på olika sätt.

I stället för en grundläggande, harmonierande struktur får jag redan från de första raderna söka efter en rytm. Den finns såklart där inuti språket, som den alltid gör, men den ligger inte tydlig på ytan. Det blir fragmentariskt snarare än enhetligt. Det passar bra ihop med alla de olika fragment som dikterna bär fram innehållsmässigt, men utmanar samtidigt läsningen då det drar mig bort från innehållet. I stället för att lugnt vaggas in i en rytm som drar mig in i dikten får jag stöka och böka runt några varv innan jag hittar hur jag ska ta mig an texten.

En annan aspekt av den traditionella sonettens form utgör den innehållsmässiga vändningen. De inledande och mellersta raderna brukar peka i en riktning (till exempel måla upp ett problem eller antyda en fråga) medan de avslutande raderna skapar en förändrad riktning (genom en oväntad lösning eller ett oväntat svar). Även om sonetterna överlag i Barnet presenterar någon form av förändring eller förskjutning, följer de inte den traditionella strukturen.

Många samtida sonetter använder vissa delar av den traditionella formen och struntar i eller modellerar om annat och Barnet sällar sig alltså till den skaran. Jag undrar dock om inte effekten hade blivit starkare om andra delar av sonettformen hade följts och annat hade valts bort. Hur hade det blivit med flexiblare radantal och hantering av ljud och rim men i stället gett oss en tydligare och mer konsekvent rytm? Hade det blivit mer inbjudande och tillgängligt? Och med skarpare vändningar i varje dikt, hur hade det påverkat läsningen av varje enskild dikt?

Hur som helst är Barnet tänkvärd läsning och inte minst känns kombinationen av den valda formen och det valda innehållet nytt och intressant. Och, det går inte att avsluta den här recensionen utan att också säga: att få ihop fjorton sonetter som inte bara följer en rimfläta och hänger ihop genom sina första- och sistarader utan dessutom kröns med en avslutande femtonde sonett som består av de fjorton sammanlänkande diktraderna är såklart en bedrift i sig.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2019/11/10/olivia-bergdahl-barnet/feed/ 0 Nominerade till Augustpriset 2019 http://dagensbok.com/2019/10/21/nominerade-till-augustpriset-2019/ http://dagensbok.com/2019/10/21/nominerade-till-augustpriset-2019/#comments Mon, 21 Oct 2019 17:00:27 +0000 Ella Andrén http://dagensbok.com/?p=99731 Idag tillkännagavs de nominerade till årets Augustpris – sex nominerade vardera i tre genrer. Vilka som blir vinnarna får vi veta på Augustgalan den 25:e november.

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok är: Barnet. En sonettkrans av Olivia Bergdahl, Väderfenomen av Anna Fock, Odenplan av Daniel Gutafsson, Osebol av Marit Kapla, W av Steve Sem-Sandberg och Testamente av Nina Wähä.

Nominerade till Årets svenska fackbok är: Strindbergs lilla röda. Boken om och typerna av Alexandra Borg och Nina Ulmaja, Nobel. Den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris av Ingrid Carlberg, Världens yttersta platser. Judiska spår av Peter Handberg, Bin och människor. Om bin och biskötare i religion, revolution och evolution samt många andra bisaker av Lotte Möller, Jag vill sätta världen i rörelse. En biografi över Selma Lagerlöf av Anna-Karin Palm och Ålevangeliet. Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk, av Patrik Svensson.

Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok är: Sen kom vintern av Per Gustavsson, Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld, Vänta på vind av Oskar Kroon, Tiger, tiger, tiger av Åsa Lind och Joanna Hellgren, Jordgubbsbarnen av Sara Olausson och Dyksommar av Sara Stridsberg och Sara Lundberg.

Av de nominerade har vi på dagensbok.com så här långt recenserat:


Fler kommer!

Vilka hoppas du på som pristagare?

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2019/10/21/nominerade-till-augustpriset-2019/feed/ 0 Olivia Bergdahl "Efter Ekot" http://dagensbok.com/2015/02/14/olivia-bergdahl-efter-ekot/ http://dagensbok.com/2015/02/14/olivia-bergdahl-efter-ekot/#comments Fri, 13 Feb 2015 23:00:55 +0000 Ella Andrén http://dagensbok.com/?p=73610 Att vara med någon som skrämmer, som slår, som förnedrar och manipulerar. Att kanske någonstans ha insett att här finns något oroväckande, har skett något orättvist, felaktigt, men ändå välja att bortse ifrån det, att stanna. Och så få ångra det. Skylla sig själv.

Det är så oerhört svårt att förstå om man inte varit med om det själv. Hur det som verkat absolut kan bli förhandlingsbart. Oförlåtligt och förlåtligt på samma gång. Hur just den där personen kan verka värd det, eller hur man åtminstone snärjt in sig så pass att det verkar omöjligt att ta sig ur, att bryta beroendet och resa sig. Att känna att man förtjänar det.

I Efter Ekot gör Olivia Bergdahl det lite mer begripligt genom att skickligt snärja in också mig som läsare i förhållandet mellan Fanny och Sam. Trots att jag ju mycket väl anar vartåt det barkar, utifrån baksidestexten och förlagsinfon, utifrån antydningarna som finns i ramhandlingen som utspelar sig efteråt, hos Fannys trygga mormor på landet, så blir jag förälskad i deras kärlek. Fanny och Sam ligger i sängen och lyssnar på P1, har sex och diskuterar politik. Hon kan så abnormt mycket siffror och statistik och han gillar det. Är stolt över henne och frågar henne om saker.

Så var går det fel någonstans? Hur hamnar Fanny i detta tomma, tunga efteråt, i magont och eksem, en oro som bryter fram överallt? På landet hos mormor och utan honom. Sam. Efteråt.

Jag räknar. Det är klart att jag räknar. Jag räknar mina fingrar, mina tår och alla ben i kroppen. 10. 10. 206. Jag räknar kilogram, centimetrar och BMI. 55. 163. 20,7. Det kallas för idealvikt. Jag räknar tid. Dagar, timmar, minuter. Jag har levt i 21 år, sju veckor och fyra dygn. Eller 7723 dagar. Jag räknar ut medelhastigheten och medellivslängden och avståndet till marken och sekunderna det tar att dö. Man kan somna vid ratten. Det kan komma ett djur. Man kan få en hjärtattack, eller så kan ett fyllo kränga till, och komma över i fel vägbana, man kanske inte hinner väja. Så dör man.

Är det fel fråga? Det finns ju så mycket som kan gå fel, och inte är det alltid så lätt att avgöra vad som är vad heller. Fanny hanterar det med siffror, med fakta och statistik, men kanske räcker inte alltid siffror till. Även om de ger romanen sin alldeles egna, säregna ton. Kanske behövs också sammanhangen, relationerna. De finns där ju också och är fint fångade.

Sammanhangen kan vara till exempel en mormor, en kvinna i sin egen rätt, med egna erfarenheter. Ett sätt att leva med och komma vidare. Efteråt.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2015/02/14/olivia-bergdahl-efter-ekot/feed/ 0