Bruno Liljefors’ barndom kan placeras i Uppsalas trakter. En teckning från tidiga år visar att hans fantasier handlade om äventyr och att jaga vilda djur. Han plundrade fågelbon på ägg och använde slangbella för att pricka mindre djur. Mamman hade fåglar och pappan var handlare i krut, men ingen ekonomisk stjärna (två konkurser). I de övre tonåren begav sig ynglingen ut på vandring i Sveriges sydvästra fjällvärld kring Lima, Transtrand och över på norska sidan (javisstja, på den tiden var Sverige i union med Norge).

Hans talanger för bildkonst måste ha uppmuntrats i något skede för han ges 1879 inträde på Kungliga Akademien för de Fria Konsterna på Fredsgatan i Stockholm. Han är då 19 år fyllda. Bland professorerna fanns dalmasen Per Daniel Holm och Anders Kallenberg från Skåne, som blev känd som komålare. Bildkonst + djurintresse blev alltså den lyckade kombinationen för Liljefors.

Här är det värt att gå in på hur stark sammanhållningen växte sig bland tidens målarkonstnärer. Trenden med att gå ut i naturen för att porträttera djur, landskap och människor från arbetande klassen bidrog med frisk luft i konstkretsarna de sista årtiondena av 1800-talet. Resor gjordes till den europeiska kontinenten och man grundade konstnärskolonier exempelvis i Grez och i Skagen. I likhet med många lyckosamma konstnärer från de nordiska länderna fick också Liljefors konstverk uppsatta på salongen i Paris.

Myllan för de svenska konstnärerna förändrades när Zorn, Larsson och Liljefors verkade. I stället för att hålla sig väl med professorer och konstnärliga akademier blev finansmän allt viktigare:

Konstmarknaden var stadd i förändring; länge dominerades fältet av kyrkan, furstarna och staten, och Konstakademien var både i undervisning och stipendiebyråkrati en frukt av denna tingens ordning. Men nu fanns också en allt starkare borgarklass företrädd av handelsmän som inte sällan hade skrapat ihop ansenliga förmögenheter. De stora impressionisterna i generationen före Opponentrörelsens målare var nog så viktiga för det som skedde, men frågan är om inte konstköparna med män som Pontus Fürstenberg och Carl Robert Lamm i spetsen var av större betydelse. De och andra stormrika fabrikörer och bankirer dyker nu upp i handlingen som ett exempel på att konstnärerna, sällan helt fira, bytte beroendet av Konstakademien mot ett annat.

När Liljefors sålde sina första verk ingick alltså snart überrika fabrikörer bland konstköparna. Jaktmotiv sålde bra och motiven med rävar och harar i detaljerat återgivna snår och skogspartier är allmänt berömda. Liljefors hade ärvt sin fars dåliga ekonomiska sinne och flera gånger var han svårt skuldsatt och han tog illustrationsuppdrag i hög fart. Tydligen var det inte alltid så kul. Å andra sidan behövde Liljefors ett stort inflöde av pengar för att försörja exfrun Anna Olofsson, som han skilde sig ifrån för att i stället gifta sig med hennes lillasyster Signe Olofsson. Husdjuren behövde plats att bo på – han födde upp vilda fåglar, illrar, rävar på sina hustomter. Han byggde hus och ateljéer, bröt upp och flyttade för att bygga nytt. En period ägde han ön Bullerön och vid den tiden beställde han tillverkning av en lyxjakt som måste ha bländat de flesta i Stockholms skärgård. Familjen växte med alltfler barn.

När en biografiförfattare tar sig an sitt studieobjekt som varit död sedan 1939 är direkta ögonvittnen inte kvar i livet. Kvar finns förstås berättelser hos senare generationer; Bruno Liljefors hann få 13 barn (3 dog dessvärre i unga år) som i sin tur fått barn och barnbarn. Därtill kan ett gäng syskonbarn och syskonbarnbarn räknas in, vilket ökar chansen att hitta spår förutom att Liljefors blev omskriven i pressen flera gånger. Över 900 konstverk fanns i kvarlåtenskapen vid konstnärens död, brevsamlingar och fotografier har bevarats hos släktingar.

Fredrik Sjöberg har ett brett tilltal när han skriver sin biografi. Den nyfikna och sökande energin är smittsam och hans formuleringskonst är god underhållning. Man förstår att material i arkiv, tidskrifter, litteratur frestar till oräkneliga sidospår och att han måste ta tag i sig själv för att inte tappa bort sig helt. När han är mer seriös nyttjar han sina fältbiologiska kunskaper i berättandet, vilket gör att läsaren blir upplyst om hur naturskydd börjar ta form under 1900-talets början. Skogarna dikades ut allt oftare, vilket påverkade artrikedomen negativt. Naturskyddsföreningen grundades 1909 och värt att nämna är att många av de första styrelsemedlemmarna hade sin tillhörighet i de humanistiska konsterna, inte naturvetenskapen.

I sin resa genom Liljefors’ levnad har Sjöberg förstås inte bara intresserat sig för sitt studieobjekts familj och vänner. Främst i fokus är förstås de vackra och många gånger imposanta målningarna. De är omtalade både i Sverige och utomlands, och i boken finns exempel på målningar som stulits och aldrig återfunnits. Vad som rört sig inuti Nina Ulmaja när hon formgivit boken kan jag bara spekulera i – jag låter mig fyllas av skönheten – och vad mer? Jo, jag rekommenderar den här konstnärsbiografin som present till alla över 10 år och uppåt.

Similar Posts:

• Melankolisk fråga med hoppfullt svar
• En sommar i Grez-Sur-Loing
• Essäer om mötena mellan oss och de andra djuren
• Vecka 10 på dagensbok.com – Lyrik, högland och Internationella kvinnodagen
• Konstnärslivet och självständigheten

Redaktörerna är inspirerade av Kärlek och uppror, som de själva läste som tonåringar. Det har nu gått trettio år sedan den antologin, redigerad av Siv Widerberg och Anna Artén, gavs ut och alltså hög tid för en uppdatering utifrån vad som hänt inom svensk poesi sedan dess.

Berör och förstör är indelad i sju avsnitt med titlar som ”Skymtar ett annat lager av tid” och ”Säg något om jorden som inte är en rening” där dikter av hela 80 olika poeter samsas. Det är både sedan länge väl etablerade namn, som Bodil Malmsten, Tomas Tranströmer, Anna Hallberg och Ann Jäderlund tillsammans med nyare poeter med endast någon diktbok i bagaget än så länge – och allt däremellan.

Boken presenterar också en mycket fin variation vad gäller dikternas olika stil och uttryck, vilket ju måste ha varit en ambition. Redaktörerna har lyckats mycket väl med att presentera vad den samtida lyriken har att erbjuda i form av allt från prosalyrik, minimalism, olika slags ton, röst och teman samt hur textens utformning på boksidan kan skapa olika uttryck.

Det är också skönt att dikterna presenteras utan pekpinnar. I ett kort förord presenterar redaktörerna en litteratur- och språksyn som vill öppna upp, snarare än stänga in. I övrigt får dikterna, liksom läsaren, stå på egna ben. Förtjänstfull är även listan över medverkande i slutet, som ger överblick över mångfalden samt gör det lätt att söka upp mer läsning där något har väckt intresse.

Slutligen måste något sägas om den fysiska boken i sig, då även den aspekten av Berör och förstör lyser av kvalitet. Att få ihop en sådan variation dikter som här samlas måste skapat vissa utmaningar. Till exempel kommer en del av texterna ur sviter och längre böcker där indelning i strof eller dikt inte är självklar vilket kräver ställningstaganden kring hur något kan brytas ut för att ändå representera den helhet som det kommer ifrån. Att få allt att samsas på ett fungerande sätt i en antologi är en utmaning i sig. Även här har redaktörerna lyckats, liksom Lina Ulmaja som står för bokens formgivning och omslag.

Similar Posts:

• 00-talets allra bästa poeter i en
• Ny Poesi – en litteraturgärning där poeternas intentioner berör
• Kvinnan i första person
• Poesi für alle
• Lite lyckopirr i höstmörkret

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok är: Barnet. En sonettkrans av Olivia Bergdahl, Väderfenomen av Anna Fock, Odenplan av Daniel Gutafsson, Osebol av Marit Kapla, W av Steve Sem-Sandberg och Testamente av Nina Wähä.

Nominerade till Årets svenska fackbok är: Strindbergs lilla röda. Boken om och typerna av Alexandra Borg och Nina Ulmaja, Nobel. Den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris av Ingrid Carlberg, Världens yttersta platser. Judiska spår av Peter Handberg, Bin och människor. Om bin och biskötare i religion, revolution och evolution samt många andra bisaker av Lotte Möller, Jag vill sätta världen i rörelse. En biografi över Selma Lagerlöf av Anna-Karin Palm och Ålevangeliet. Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk, av Patrik Svensson.

Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok är: Sen kom vintern av Per Gustavsson, Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld, Vänta på vind av Oskar Kroon, Tiger, tiger, tiger av Åsa Lind och Joanna Hellgren, Jordgubbsbarnen av Sara Olausson och Dyksommar av Sara Stridsberg och Sara Lundberg.

Av de nominerade har vi på dagensbok.com så här långt recenserat:

Fler kommer!

Vilka hoppas du på som pristagare?

Similar Posts:

• Nominerade till Augustpriset 2018
• Nominerade till Augustpriset 2017
• Nominerade till Augustpriset 2015
• Nominerade till Augustpriset 2020
• Nominerade till Augustpriset 2016

Prisutdelning sker tisdagen den 19 februari 16.30 i Författarnas Hus på Drottninggatan 88B, Stockholm. Författarförbundet hälsar att det är öppet hus!

Läs här vad vi har tyckt om de nominerade böckerna.

Klara Persson: Molly & Sus
Så här tycker Alice om Molly & Sus:
”Det är svårt att sätta fingret på varför, men Molly & Sus är en av de mest självklara bilderböckerna jag läst. Allting stämmer: karaktärer, bildspråk, textens ton. Det ser så där lätt ut att man inser att det måste ligga en hel del möda bakom – om det inte handlar om kolossal naturbegåvning förstås. Det kan förstås också vara bådadera – jag tror det.”

Nina Ulmaja: A, B, C å allt om D
Så här tycker Kettil om A, B, C å allt om D:
”Det går inte att komma undan att alfabetet har en doft av skola. Men om man skall göra en bok om alfabetet, då har jag svårt att se att den kan göras så mycket bättre än så här.”

Anna Lindberg: Något måste hända nu
Så här tycker Ella om Något måste hända nu:
”Lindberg skildrar stilsäkert tonårens rastlöshet och utsatthet, osäkerhet och tvärsäkerhet. Dramatiken är nedtonad, tonen återhållen, nästan sval, och inte minst skildringen av vuxenvärlden är på en gång typisk ungdomsromaner och väldigt drabbande. Det här är vuxenvärlden som sviker, som inte begriper, inte orkar.”

Läs mer på Författarförbundets hemsida.

Similar Posts:

• Blir inte bättre än såhär
• Det som vill ut, som väntar
• Om tvillingskap och flätor
• När man får hem en oönskad Farbror
• Vecka 44: barn- och ungdomsboksvecka på dagensbok.com

Kanske är fenomenet en spegling av att tv blivit närmast besatt av allåldersprogram. Säg det tv-program en helgkväll som inte skall passa alla, barn som vuxna, dumma som smarta.

Inte sällan är attityden till allåldersböcker – från vuxet håll – en smula nedlåtande. För att något skall passa alla, måste det inte då vara enkelt, lättsmält och en smula dumt? Men så måste det inte vara. Nina Ulmajas allåldersbok om alfabetet är en snygg, smart och underfundig bok som hittar ett tilltal som borde gillas av alla som vill veta mer om vårt språks allra minsta byggstenar.

Det är inte överraskande att Ulmaja till vardags jobbar som formgivare. Det är en grafiskt fantastiskt snygg bok. Varje bokstav får ett eller ett par uppslag som ofta hämtar sin form från den aktuella bokstaven. Om vi slår upp bokstaven H får vi reda på ett antal ord som börjar på H, vi får reda på H:s ursprung i det egyptiska och fenicisiska alfabetet och vi får en sida med bilder på handalfabetet och en sida med hieroglyfer.

Likt många uppslagsböcker är det här inte en läsa-själv bok. Bäst till sin rätt kommer den om vuxna och barn läser tillsammans. Skall man läsa den med yngre barn bygger det på att den vuxne är drivande och intresserad och sållar bort sånt som är alltför faktaspäckat.

Om man skall ha en invändning mot boken så är det att ämnet, för att tala mäklarspråk, inte är så sexigt. Människor (ofta män) kan vara tokintresserade av dinosaurier, rymden och Hitler. Alfabetet har inte riktigt den potentialen. Bara att man kan kalla Ulmajas bok för ”folkbildande i bästa mening” ger en fingervisning om att vi här har att göra med en annan typ av ämne.

Det går inte att komma undan att alfabetet har en doft av skola. Men om man skall göra en bok om alfabetet, då har jag svårt att se att den kan göras så mycket bättre än så här.

Similar Posts:

• Inte ett ord för mycket
• Slangbellan 2013
• Förena nytta med nöje på latin
• 100 nyanser av svenska
• Ordbok under bältet

Veckan inleddes igår med Emelies recension av Lina Forss och Niklas Krogs nya roman Turk och Timotej – En natt. En bok om pirrig tonårsförälskelse. Björn bjöd på 90-talsnostalgi med en recension av Hanna Jedviks roman Kurt Cobain finns inte mer.

Idag skriver Anna N om fantasy i form av Becca Fitzpatricks Noras val. ”Noras val är en bok fylld av kärlek, änglar, demoner, spänning, mystik. Det finns en del problem med den, till exempel genusmässigt, och lite språkmässigt, beroende på vad man har för preferenser. Men om boken hamnar i rätt persons händer så blir den fantastisk.” skriver Anna N.

På fredag fortsätter vi fantasytemat. Vad sägs om recensioner av Flickan vid glastornet - Erika Vallins debut, Liesl & Po av Lauren Oliver, tidigare recenserad och älskad av Dagensbok. Låter inte böcker som De glömda barnen och Den magiska kappan också spännande?

Dessutom kommer vi skriva om inte mindre än tre av de Augustnominerade böckerna i barn- och ungdomsklassen. Kettil har läst Nina Ulmajas ABC å allt om D, Anna C skriver om Only väg is upp av Emmy Abrahamsson och Alice har läst Jag älskar Mange av Pija Lindenbaum.

På lördag får vi finbesök av Anna Holmström som till vardags bloggar på Reading this world. Hon har läst två slukarböcker av Ingrid Olsson.

Avslutningsvis bjuder vi på söndag på massor av recensioner ur höstens bilderboksskörd.

Vi hoppas att ni njuter av att läsa under ledigheten! Och självklart kommer vi även att lotta ut ett bokpaket till våra läsare, som traditionen bjuder, så håll utkik här på dagensbok.com under dagen!

Similar Posts:

• Slangbellan 2013
• Blir inte bättre än såhär
• Veckan på dagensbok.com
• När änglarna faller
• Vecka 48 på dagensbok.com: Vinnare, spänning och aids