Han kommer att ändra sig, bara det går tillräckligt lång tid. Jag skriver upp varje kvart på ett papper på morgonen och så stryker jag över den när den har passerat. Sen skriver jag upp nästa klockslag och väntar på att få stryka över det. Jag väntar ut livet.
En kvart i taget.
6.15
6.30
6.45
7.00

Petra tror att hon lever i ett äktenskap som kommer att hålla, att hon och Anders har något alldeles särskilt och att de kommer leva tillsammans för alltid. Men plötsligt blir han mer och mer frånvarande, både fysiskt och själsligen. Han sitter med stora hörlurar på vid köksbordet och det blir omöjligt att småprata, eftersom det blir en så irriterad stämning när Anders tvingas ta av sig sina feta hörlurar bara för att få höra något som inte är jätteviktigt.

I sommarstugan ser Petra en ljusstake vid sängen, och det stämmer helt enkelt inte. Den borde helt enkelt inte stå där och trots att Anders anger goda skäl för dess placering så finns det nu ändå något som gnager. Det visar sig att Petras onda aningar stämmer, Anders har träffat en annan och vill skiljas.

Det är något som inte stämmer handlar om den stora sorgen och saknaden över att blir lämnad av den man älskar. Om känslan av att vakna till en mardröm varje morgon, istället för ifrån. Känslan av att dö lite grann men ändå vara tvungen att orka, orka, orka. Om inte annat så för barnens skull.

Romanen berättas i två tidsplan. Ett skikt i dåtid som handlar om skilsmässan och den inledande, avgrundslika smärtan. Ett andra skikt i nutid där Petra tröttnat på sin sorg och känner att hon behöver komma över den. Hon gör detta genom att åka till en plats så långt norrut att man bara kan ta sig dit med helikopter. Där hoppas hon få så mycket ensamtid som möjligt för att skriva bort smärtan i en roman. Sin vildmarksvistelse får hon dock dela med enstaka fjällvandrare som söker sovplats på den fjällstation som hon tar hand om.

Bokens storhet är skildringen av den nakna sorgen och smärtan. Den blir alldeles hjärtskärande påtaglig. Men, speciellt i fjällskildringen, finns en del dråpliga situationer som också lockar till skratt. Jag uppskattar även den fina skildringen av skrivprocessen som del i sorgebearbetningen.

Similar Posts:

• Lättsmält skilsmässoroman
• Sömnig kyla i hett landskap
• Skilsmässans efterbörd
• Nålsögat skilsmässa cirka 1800
• Finurlig serieroman om skilsmässa

Den utger sig inte för att vara en handbok i löpning, det finns till exempel inga träningsprogram man ska följa för att ta sig under milen på 50 minuter. Enligt Martina är det här med löpning inte så komplicerat. Det är bara att snöra på sig skorna och dra iväg. Just det att hon avdramatiserar löpningen tror jag kan locka många att börja träna.

Indirekt bjuder hon dock på tips: Det är ju till exempel mycket lättare att faktiskt komma iväg på träningen om man är flera. Bildar man dessutom ett lag och har ett träffande namn och en åtråvärd vandringspokal som man tävlar om sinsemellan, då är ju succén given. Dessutom (och det här tycker jag är underbart) är det lättare att springa om hårsnoddarna matchar tröjan.

Martina är, liksom i sina tidigare böcker, väldigt frikostig och bjuder på sig själv. De inre monologerna hon för med sin latmask är härligt klockrena och har stor igenkänningsfaktor. Just det här är ju Martinas vinnande koncept: att hon beskriver det allmängiltiga på ett så träffande sätt. Hon verkar ju vara som alla andra, vilket får folk att tänka ”kan hon så kan jag”.

Boken följer Martinas löparkarriär från de första stapplande stegen (även om hon faktiskt sprang 12 minuter på första försöket, vilket inte är fy skam) till genomförandet av Venedig Marathon. Den kanske inte främst riktar sig till den som redan är såld på löpning, även om jag tror att även de har stor behållning av den. Speciellt om de minns hur det var i början, innan löpningen blev en livsstil. Men för alla dem som tror att de inte klarar att springa kan den här boken vara den lilla knuff som krävs för att prova. Tonen är lättsam, positiv och inspirerande.

Man läser boken på en kväll, och nästa morgon snör man på sig joggingskorna …

Similar Posts:

• Lättsam underhållning
• Som falukorv med champagne
• Flera författare bland årets sommarpratare
• Drabbande om skilsmässa
• Årets bästsäljare i pocket belönade

Några av de jag främst ser fram emot är forna programledaren till Babel, Daniel Sjölin, den 9 juli, Jenny Jägerfeld den 13 juli, Sara Bergmark Elfgren den 30 juli och Amanda Svensson den 17 augusti. Även Märta Tikkanen, norske författaren Jo Nesbö och Martina Haag kommer att sommarprata. Se hela schemat här.

Similar Posts:

• Varning för poesi i Babel
• Nominerade till Augustpriset 2019
• I skärningspunkten mellan passion och skräck
• Bokcafé Pilgatans höstprogram
• Härmapa

Krönikesamlingar är perfekta att ta fram när man har kort tid på sig att läsa: mellan möten, när man väntar på bussen eller tåget och så vidare. Efter en snabb koll på boklådorna på Internet ser jag att boken säljs in som det naturliga valet om man gillar Martina Haag och Mia Skäringer. Jag har bara sett föreställningen Dyngkåt och hur helig som helst och inte ännu läst boken, men är övertygad om att de som gillar Martina Haags böcker också kommer att tycka om den här.

Jag har gillat Ann Söderlunds berättarstil ända sedan jag prenumererade på tidningen Frida, och några år senare var det alltid hennes krönika jag läste först när Amelia damp ner i brevlådan. Kanske avnjuts krönikorna bäst just så – när man läser dem en i taget? För något händer när jag plöjer den här boken. Eller, rättare sagt, det är något som inte händer. Jag skrattar på de rätta ställena men blir inte riktigt berörd. Trots att det är självutlämnande känner jag som läsare distans till författaren och hennes skildringar. Det enda stället då det riktigt bränner till är när Ann beskriver sin mammas begravning. Då rinner tårarna nerför kinderna. Jag hoppas att hon någon gång tillägnar sin mamma en hel bok. Den kan bli riktigt bra.

Måste då en krönikesamling beröra? Nej, självklart inte. Allt behöver inte vara så himla allvarligt. Vill du få en stunds underhållning och skratta igenkännande så är det här boken för dig. För att boken ska dröja sig kvar efter läsningen krävs dock något mer.

Similar Posts:

• Som falukorv med champagne
• Underhållande peppning
• Hög skratta-högt-faktor
• Flera författare bland årets sommarpratare
• Bitterfittan ultra light

Pocket Shops pris för bästa omslag, pocketgalans enda inte enbart kvantitativa pris, gick till Sara R Acedo för Marjaneh Bakhtiaris Kalla det vad fan du vill.

Guldpocketpriset, för mer än 50 000 sålda exemplar, gick till följande böcker och författare: Mossvikenfruar – Chansen av Emma Hamberg, Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari, Jenny S av Denise Rudberg, Underbar och älskad av alla av Martina Haag, Tjuvarnas marknad av Jan Guillou, Gregorius av Bengt Ohlsson, Asyl av Liza Marklund, Svart fjäril av Anna Jansson, Flickan med majblommorna av Karin Wahlberg, Rum nr 10 av Åke Edwardson, Linda – som i Lindamordet av Leif G W Persson, Dominans av Björn Hellberg, Den inre kretsen av Mari Jungstedt samt Ninas resa av Lena Einhorn.

Silverpocket, för över 30 000 sålda exemplar, tilldelades John Ajvide Lindqvist för Hanteringen av odöda, Karin Alvtegen för Skuld, Inger Frimansson för Skuggan i vattnet, Arne Dahl för Mörkertal, Pigge Werkelin och Lena Katarina Swanberg för Kl. 10.31 på morgonen i Khao Lak, Carolina Gynning och Ingrid Carlqvist för Ego girl, Fredrik Lindström och Hasse Pihl för Vem är Björn och vem är Benny?, samt Expert på att rodna av Katarina von Bredow, som alltså blev storsäljaren bland ungdomsböckerna.

Och nej, vi har inte kopierat förra årets Pocketparty-nyhet. Det är bara lite likt.

Similar Posts:

• Säljande priser
• Oförutsägbart bekant
• Kalla det vad fan du vill blir teater
• Bli beundrad bästsäljarförfattare!
• Genom dysterpassagen

Jag sitter på tunnelbanan hem från jobbet och i min hand har jag Hemma hos Martina. Det är en praktisk bok: formatet är litet och behändigt, går lätt ned i handväskan och kan läsas mitt i trängseln under kollektivtrafikens rusningstid. Men det är inte bara bokens yttre attribut som gör den så praktisk – innehållet är nämligen ännu bättre.

Hemma hos Martina är en samling berättelser, sammanvävda till en bok som fångar det komiska i tristessen. Martina Haag beskriver vardagen som trebarnsmamma på ett sätt som är fångande och finurligt, lyckas med konststycket att med enkla ord försätta läsaren i en glad-psykos som håller i flera timmar. I korta och fyndiga kapitel guidar Martina mig igenom barndomsminnen, tonårsångest och vuxenlivets vemödor. Och man skrattar mycket – och högt – på vägen.

Det är texter som är skämtsamma och skojfriska men ibland bär de en pikant smak av allvar. Som kapitlet om rädslan för att inte föda ett friskt barn och ångesten inför den där klassåterträffen när man ska berätta att man aldrig blev så där framgångsrik som man hade trott att man skulle bli. Men allvaret lyser bara igenom här och där, suddas snabbt ut genom en rapp replik eller en lättsam anekdot. Det var nog aldrig tanken att det här skulle bli en tungsint och svårmodig bok om livet och kanske är det så att det är jag som själv lägger in mina rädslor och ångestattacker i Martinas bok. Ja, så kan det nog vara.

För mig, som väntar mitt första barn, är onekligen berättelsen om Martinas graviditet en av de största behållningarna. Det ständiga illamåendet och tankarna som trots detta obönhörligt hamnar på mystiska maträtter som fiskbullar med sirap och ketchup. De första sparkarna i magen och de märkliga drömmarna där barnet föds som en rödlök och maken lämnar dig för den där bystiga blondinen i senaste dokusåpan. Graviditeten och tankarna kring barnet är beskrivna på ett sätt som måste få alla blivande mammor att känna igen sig, vare sig de vill det eller ej. Detsamma gäller funderingarna kring livet: hur blev det som det blev och vad hade jag egentligen tänkt från början? För alla som genomgått någon form av trettioårskris så kommer boken definitivt att erbjuda några ”jag-är-inte-ensam”-upplevelser.

Martina Haags berättelser är dock beroende av läsarens ”igenkännings-förmåga”. Med det menar jag att hennes miljö- och situationsbeskrivningar blir fantastiskt roliga om du som läsare känner igen dem och kan dra paralleller till ditt eget liv. Men i de fall du inte kan relatera så faller det hela platt, blir lite lite färglöst och pratigt. Ett undantag är Martinas beskrivningar av de auditions och provfilmningar som hon uthärdat genom åren. Där behöver läsaren inte känna igen sig ett skvatt för att kunna njuta och skratta.

Språket är enkelt och lättläst, avsnitten flyter fram och efter ett par timmar av sträckläsning (det gick faktiskt inte att sluta) är du klar. Vill man ha en bok med svulstig svenska, komplicerade satsbyggnader och romantiska miljöbeskrivningar – då ska man inte läsa Hemma hos Martina. Men om man söker ett par timmar av underhållning och skönt välmående – då är den här boken ett mycket bra val. Och faktum är att vissa av berättelserna och replikerna dröjer sig kvar i bakhuvudet, säkert för en lång tid framöver. Perfekta att ta fram i en dråplig situation eller på en trist parmiddag.

Hemma hos Martina är helt enkelt som falukorv med champagne: vardagsmat med en touche av självironi och ett stort glas själsligt bubbel, en udda men ack så behaglig smakupplevelse.

Similar Posts:

• Underhållande peppning
• Lättsam underhållning
• Flera författare bland årets sommarpratare
• Hemskt men trivsamt
• Drabbande om skilsmässa