Du kan säkert minnas en sommar som känns oändlig. Som du ser framför dig när du blundar, som du känner i din hud när du tänker på den.

Så blir den sommar som Anna får vara med om när hon åker med sin mamma upp till orten där modern växte upp. Mamman ska rensa ut dödsboet efter sina föräldrar och Anna ska jobba i äldrevården. Men ganska snart träffar Anna Levi – killen som jobbar på macken, med tunna, bleka armar och en faiblesse för billiga, italienska skräckfilmer. De tar sig an sommaren tillsammans, med långa filmkvällar i Levis soffa och nätter på det nedgångna haket Grottan. Sedan träffar de syskonen i den mystiska, stora läkarvillan och de fyra dras till varandra som magneter: Sebastian och Sylvia osar rikedom och kulturellt kapital, Levi och Anna tycks locka med sin anspråkslöshet och avsaknad av polerad yta.

I en loj tillvaro, inbäddad i alkoholdimmor och en eskalerande värme, rör sig denna fyrklöver sedan med och runt varandra, först i den stora villan och trädgården, sedan ut i skogen, som vilddjur. Gränser tänjs på, relationer omdefinieras och verkligheten suddas ut mot drömmen. När sommaren går mot sitt slut och Anna lämnar platsen fortsätter hon med sitt liv. Men hon lämnar aldrig platsen helt bakom sig, sommaren som hon spenderade där lever kvar i henne som ett glimmande eko genom tiden och ingenting tycks kunna mäta sig med den.

Man kan lätt tänka sig att Broberg inspirerats av Den hemliga historien inför arbetet med den här boken – många av elementen känns igen: en lockande grupp mystiska intellektuella, ett anspråkslöst jag som välkomnas in i en ny sfär, moral som ställs på sin spets, blinkningar till finkultur och en genomgående, ödesmättad ton. Broberg har dock kryddat med egna detaljer som gör boken något mer egen: handlingen har förlagts till en liten fjällort i norra Sverige, med allt vad det innebär av nedgångna hak och egna karaktärer bland lokalbefolkningen.

Tyvärr räcker det inte för att få boken att lyfta. Genomgående upplevs ansträngningen med att göra syskonen till mystiska och ”djupa” karaktärer som krystad och klichéartad – greppet med att låta en svår och vacker ung man slänga sig med franska fraser i tid och otid känns lika gjort som att låta den svala, otillgängliga systern förhålla sig blaséartat till alla sorts sexuella kontakter.

Dessutom finns en otydlighet kring vad jaget egentligen tar med sig från den här sommaren: Vad är det som i slutändan ger den ödesmättade tonen i boken dess existensberättigande? Är det hur relationen till Levi blir? Eller det eventuella mordet? Eller vad de upplever i skogen? Alla dessa komponenter hade kunnat bindas ihop fint, men det landar i något som känns spretigt och ofärdigt.

Det är en lockande genre att skriva om dekadenta ungdomar och livsavgörande somrar. Tyvärr lyckas inte Broberg hitta ett tillräckligt eget och tydligt recept för att den här boken inte ska kännas som en blek kopia av andra böcker som behandlat samma tema, i tajtare och mer unik form.

Similar Posts:

• Kärlek och mörka hemligheter i norrländsk skrud
• Ved och potatis
• Fartfylld men spretig spänning i Västerbotten
• Livspussel, psykvård och politik i spännande debut
• Människorna vid vattnet

Boken spänner över ett stort tidsspann, från 1948, då sjuttonårige Assar av en händelse gör sällskap med den flera år äldre Margareta längs en landsväg, till 2008, då deras kärleksbarn Håkan ställs till svars för det som hände hans lillebror Nilas när de var yngre. Handlingen hoppar mellan åren, och som läsare får man bit för bit en tydligare bild av hur och varför Nilas dör. Inte förrän på de allra sista, i ilfart lästa sidorna, kommer den tydliggörande pusselbiten om hur det egentligen kunde hända.

Trots att Nilas död finns där genom hela berättelsen, och är bokens tillsynes mest tydliga drivkraft, handlar Bakvatten mer om människorna som blir kvar och hur deras liv såg ut innan och efter dödsfallet. Bakvatten är en släkthistoria, snarare än en thriller, där tidlösa teman som skuld, kärlek och ensamhet får ta plats. Den omöjliga kärleken mellan Assar och Margareta är startskottet för hur handlingen utvecklar sig. De möts 1948 och faller för varandra trots att Margareta redan är gift med Hebbe, som ger henne musik och trygghet i livet, men inte mycket mer än så. Deras berättelse löper sedan genom hela boken, som en brännande röd tråd, även när den hamnar i bakgrunden då handlingen fokaliseras kring Håkan. Han får en uppväxt präglad av ensamhet och känslan av att inte höra till; när Hebbe dör förlorar Håkan både den han ser som sin pappa, men även sin mamma. Margareta blir frånvarande, och när Lars kommer in i bilden och Nilas föds, försvinner Margareta allt mer från mammarollen och livet på gården. Kvar blir Håkan, någonstans i mitten, utan att höra hemma varken i sin familj eller med sina vänner. Flera år senare tittar han tillbaka och önskar att saker och ting hade varit annorlunda, då kanske katastrofen hade kunnat undvikas.

Trots en intresseväckande ram för berättelsen och välarbetade personporträtt, får jag nästan känslan av att ha blivit snuvad på något när jag har läst färdigt boken. Maria Broberg har en fingertoppskänsla med språket som helt vaggar in mig i den norrländska, karga värld som boken utspelar sig i och det är däri den största behållningen ligger. Samtidigt kan jag inte hjälpa att känna att det går långsamt ibland, jag vill veta vad som hände med Nilas, så att jag kan koncentrera mig på personerna och miljöerna sedan. Möjligen hade boken tjänat på att lägga den tydligt uttalade spänningen åt sidan, för boken klarar sig fint utan den – kanske till och med bättre? Jag funderar på vad som hade hänt om Maria Broberg vilat mer i berättelsen, låtit läsaren följa Assar och Margareta närmare, och kanske låtit även omgivande karaktärer ta mer plats. De finns där i bakgrunden, med livsöden man bara kan ana, och jag hade gärna dykt ner i dem också och försvunnit ännu djupare in i det norrländska landskapet, tryggt ledd av Brobergs säkra hand.

Similar Posts:

• Värdet av ett liv
• Att fara till en bror
• Vänskap, kärlek och ett försvinnande
• När man skjuter arbetare, och kvinnor
• Om en mamma, och ett samhälle