I ungdomslitteraturen har det också hänt grejer de senaste åren. Kyska kyssar har blivit till mer vågade berättelser om fumliga sexdebuter och rätten att vara kåt utan att vara kär. Vad som däremot har saknats är rena, lustfyllda skildringar där sexet får ta plats och vara något positivt utan att problematiseras. Redaktören för HET, Åsa Anderberg Strollo, har tagit fasta på detta och samlat några av landets bästa ungdomsboksförfattare i en novellantologi med erotik utan pekpinnar.

Lisa Bjärbo öppnar försiktigt men kittlande med klassrumserotik i Fyrtio minuter eller En jävla evighet. Här blir läsaren varse att erotik kan vara så mycket mer än själva den svettiga akten. Erotik är framför allt vägen dit, det som ligger i tomrummen och mellan heta fingertoppars snuddande mot ett papper i en skolbänk.

I Jenny Jägerfelds novell Paris Surpris möter vi en ung, sexuellt frustrerad tjej som blir tänd på vad hon tror är sin bögkompis. Den sexuella spänningen finns mellan dem, men hon vågar inte riktigt lita på den. Han är ju bög, eller? Jenny Jägerfeld jobbar mycket med humorn. Det kvinnliga jaget får en av antologins tydligaste (och roligaste) röster och de sexscener som novellen så småningom leder till blir oväntat realistiska genom denna.

Manne Forssberg liksom Gunnar Ardelius har det klassiska elev-lärare-temat i sina noveller. I båda är det eleven som blir tänd på läraren, men där Manne Forssbergs huvudkaraktär är en ganska ung och oerfaren kille som går igång på sin biologilärare är Gunnar Ardelius en något äldre tjej som i det närmaste förför läraren på sin skrivkurs. De två novellerna är tematiskt lika, men Gunnar Ardelius har ett moget, mer poetiskt språk som jag uppskattar här. Gunnar Ardelius novell har också något gemensamt med Jessica Shiefauers Pose. Båda utgår ifrån konstnärligt skapande för att förstärka och närma sig det erotiska. Jessica Shiefaurer skriver om en ung manlig konstnärsmodell som går från att vara obekväm i sin objektifierade roll, till att så småningom njuta av densamma. En förskjutning sker, balansen i relationen med den äldre konstnärskvinnan ändras och de möts i erotiskt samspel.

Martin Jerns novell M-F:ing Sandra Rydell har sin största vinst i tempot och de ständiga vändningarna. Han lyckas verkligen med konsten att behålla mitt odelade intresse med sin nästan farsartade historia om en ganska oerfaren kille som hänger med den kaxiga Sandra Rydell, a.k.a Candy Fanfuckingtastic och hennes kompis under ett mycket hektiskt dygn. Här finns också, framför allt i början av novellen, en sorts ton och röst som får mig att tänka att det är precis så här det kan gå till. Det här är inte erotik i någon klassisk mening, men precis så här fumligt, roligt, frustrerande och absurt tänker jag mig att det kan vara att försöka skaffa sina första sexerfarenheter 2012.

Sara Ohlssons novell handlar om en tjej som plötsligt känner sig kåt på lillebrorsans bästa kompis. Texten rör sig runt gränserna mellan vänskap, kärlek och lust och visar att de ofta kan vara oerhört grumliga. Som vanligt har Sara Ohlsson också ett väldigt okomplicerat sätt att skriva om det kvinnligt kroppsliga utan att det känns krystat. Mensen, könet, svetten, järndoften; allt smyger sig in precis som det ska.

De tre återstående novellerna av Åsa Anderberg Strollo, Ingrid Olsson och Inti Chavez Perez arbetar liksom de övriga mycket med att bryta det förväntade och bygga upp stämningar som eggar. Ingrid Olsson skriver sinnligt om en fantasi kring en tröja, Inti Chavez Perez beskriver njutningspunkter i munnen på ett känsligt överraskande sätt och Åsa Anderberg Strollo ställer perspektiven på ända såväl hos huvudkaraktär som hos läsare. Överlag är det vad det handlar om i HET, att låta läsarens egen fantasi jobba för att sedan kasta omkull eller infria den. Det är väl sammanhållet, men samtidigt eklektiskt. Ibland blir fantasierna väl snälla och på några ställen fastnar texterna i svärmerier och stämningsbyggande. I stort lyckas dock de nio författarna till HET med det de företagit sig – att sätta ribban för en helt ny erotisk ungdomslitteratur.

Similar Posts:

• En kollektivtrafiksroman
• Avelshingst, sceniskt underbarn eller hopplös dagdrivare?
• Välkommen in i en skruvad värld
• Tema: Erotik
• Tema: erotik och romantik

Hon kallar honom ”kära lilla du” och tycker att han ska känna sig smickrad. Trots att han varit för full för att ens minnas vem han varit med, framställer hon det som ett ”erotiskt äventyr”, menar att han nog själv haft ett finger med i förförelsen och tillrättavisar honom med ett ”du vet mycket väl att det hela inte hade varit möjligt om du inte hade velat!”

Det är en rolig scen, mycket naturligtvis på grund av de omvända rollerna och alla missförstånd som uppstår dem båda emellan. Den grundar sig inte minst på Odins naiva tro på att hans känsla av kränkning självklart ska vinna förståelse – och det är väl just därför de flesta tjejer jag vet garvar ihjäl sig åt den här scenen – men naturligtvis också att vi ju som läsare följt Odins mystiska ”förförerska” och förmodligen inte själva definierat det som skett mellan dem som en våldtäkt. Men är det det?

Det är den frågan från Herrström som får mig att plocka upp Christina Wahldéns Ingen behöver veta. Wahldén har tidigare skrivit en roman om våldtäkt, Kort kjol, och det är när hon varit ute och pratat om den med skolelever som hon stött på den där attityden, att killar ju inte kan bli våldtagna. Ingen behöver veta är ett slags svar på den.

Precis som Odin i Glappet är Gustaf en snygg, populär, heterosexuell tonårskille. Gustaf åker skidor med sikte på medaljer och är hemligt förälskad i Elin, tränaren Lasses dotter. Så faller han i backen och bryter handen, samtidigt som hans stressade läkarmamma är på väg till en läkemedelskonferens i USA. Hon ringer sin syster, Gustafs moster Agneta, som lovar att bo i huset och se om den skadade Gustaf under tiden.

Snart visar det sig dock att Agneta är mer intresserad av att plundra storasysters vinkällare och bryta ihop över sitt senaste kraschade förhållande. Och när hon dricker blir hon obehagligt närgången. Gustaf vet inte riktigt vad han ska tro.

När han känner den nakna kroppen bredvid sig i sängen och händerna över hela honom tror han först att han fortfarande drömmer. Drömmer om Elin.

Men det är inte Elin. Kvinnan är hans moster. Hon överraskade honom i sängen. Hon bara var där bredvid honom, naken, utan att ha frågat honom. Hon utnyttjade hans situation, att han är sjuk och ung. Visst var det väl så?

Men lusten då? tänker Gustaf. Lusten jag kände. Den är väl mitt eget fel? Den som känner lust måste ju vara medskyldig, är det inte så? Jag hade kunnat resa mig upp ur sängen och gå, men gjorde det inte.

Kanske är det jag som inte varit särskilt uppmärksam, men det känns som att bra romaner – på fackbokssidan finns åtminstone till exempel antologin Pittstim, Inti Chavez Perez Respekt och Manne Forssbergs Kukbruk – som problematiserar killars sexualitet skulle kunna vara ännu mer efterlängtade än motsvarigheten för tjejer i nuläget (där finns trots allt en del riktigt bra att välja mellan nu)? Där tjejers handlingsutrymme kanske vidgats, eller åtminstone ifrågasatts, under ganska lång tid, tycks killar fortfarande fast i enormt snäva ramar. Wahldén gestaltar det för övrigt nästan roligt i bästa vännen Oscar, som aldrig riktigt tycks få in i sitt huvud att det som Gustaf varit med om är ett brott, något ofrivilligt. Han vill ju liksom veta hur det kändes, om det var bra?

Svårare är det med mostern, Agneta. Vem i helvete tycker att en 15-årig systerson verkar rimligt att ”värma sig på” när man är lite full och ledsen? Men det är klart, det är ju inte direkt så att jag kan identifiera mig med alla manliga våldtäktsmän, heller. Jag är bara överväldigande överbevisad om att de finns.

En ljuspunkt är däremot Lasse, tränaren och fadersfiguren som lyssnar och tveklöst står på Gustafs sida, när hans mamma snarare försöker sticka huvudet i sanden. I tider när pedofilskräcken säkert fått både en och annan förälder att blänga snett på sina barns tränare känns det faktiskt inte så lite uppfriskande att möta en litterär representant för den stora, men väl tysta majoriteten, en hygglig vuxen som helt enkelt gillar sina ungdomar och faktiskt är beredd att göra allt för att hjälpa dem.

Ingen behöver veta når aldrig riktigt samma djup, blir aldrig lika personlig och påträngande, som Wahldéns tidigare våldtäktsroman, Kort kjol. Men det här är ämnen som förtjänar att diskuteras mer, som behöver vändas och vridas på mer. Gustafs belägenhet, liksom Odins, är viktiga steg på vägen.

Similar Posts:

• Kort kjol 2.0
• ”Du har rätt att gå naken och aspackad rätt genom hela stan mitt i natten utan att bli våldtagen!”
• Om kärlek, sex och respekt – för alla
• Platt om hett ämne
• Våldtäktskulturen

Sedan blev det 2000-tal och de så kallade tjejtidningarna fortsatte att erbjuda inte alltid upplyftande, inte alltid entydig, men väl uttömmande sexinformation för unga tjejer. Men det fanns inte, och hade aldrig funnits, någon motsvarighet för killar.

För några år sen kom så Manne Forsbergs bok Kukbruk, om sex för tonårskillar, som tog upp alla de frågor killar tyckte var pinsamma att ställa och som dessutom diskuterade könsroller. Man kan egentligen säga att Inti Chavez Perez forsätter på samma spår, fast i uppgraderad tappning. Respekt är fördomsfriare, rakare, queerigare – helt enkelt mer 2010. Här finns sextips som riktar sig såväl till homokillen som till killen som gillar tjejer. Här pratas om förtrycket mot fittan, gayporr, analsex, killrollen, om att allt är ok (till och med att inte gilla sex alls) och en hel massa om det där viktiga: respekt.

Men, kan man tänka, borde det inte egentligen, i det normmedvetna, genustänkande 2010-talet vara mer korrekt att göra en sexbok som riktar sig till båda könen? Är det inte vad vi strävar efter, att sudda ut det där behovet att dela upp kön och människor och låta allas våra sexualiteter sammanföras? Att inte göra skillnad på det som är för tjejer och killar.

Jag vet inte exakt hur Inti Chavez Perez tänker i frågan (för säkerligen har han fått den ställd till sig), men en tanke som dyker upp under läsningen av Respekt är att vi kanske inte är där ännu. Världen, och tonåringarna, kanske inte är redo för en bok riktad till båda könen. Och är det något jag har lärt mig under åren så är det att när vi pratar tonåringar (och för den delen, när jag tänker efter, kanske även vuxna) gäller det att vara pragmatisk. Köra på det som faktiskt funkar. Närma sig bit för bit, långsamt skala av alla masker, långsamt infiltrera tankarna, klä det i deras eget språk för att en dag, när de (vi) är mogna – dra på fullt ös.

Till dess får vi fortsätta att hoppas, samtala och lära av varandra. Och läsa bra sexböcker som Respekt, där faktiskt både killar och tjejer kan få sig till livs ett och annat knep och en del tankeställare. Jag fortsätter ändå att längta efter den dagen då det inte längre behövs en sexbok för killar, då det mest naturliga istället är, för att citera min vän Emelie: ”en sexbok för människor”.

Similar Posts:

• Slangbellan till Inti Chavez Perez
• Slangbellan 2011
• Killar kan inte våldtas?
• Som en äldre kompis du kan fråga om allt
• En ny erotisk ungdomslitteratur

Gemensamt med föregångaren har boken, bland mycket annat, valet av provocerande titel. Könskrig signalerar det där uttjatade och lite tendentiöst utklippta uttalandet att ”män är djur” som hemsökte dagordningen för några år sedan. Det signalerar absoluta kategorier, skuldbeläggning och skyttegravskrig. Det är det inte alls.

”Titeln Könskrig har vi valt för att det finns en uppdelning och ett krig mellan könen och vi vill inte ha det så. I stället är den här boken ett krig emot könen som konstruktion och de begränsningar som denna konstruktion skapar”, förklarar redaktörerna i inledningen. Så länge det finns mallar för hur man ska vara och leva finns det människor som vill annorlunda. Så länge det finns hierarkier finns det uppror och ifrågasättande. Kalla det feminism, individualism, queer eller vad du vill. Upproret finns där.

I Könskrig får upproret och ifrågasättandet röst, eller snarare röster, av ett tjugotal unga skribenter med varierande bakgrund och erfarenheter. Därför är det också omöjligt att nagla fast Könskrig i några generella teser. Styrkan är mångfalden, spretigheten och det djupt personliga tilltalet. Texterna vrider och vänder på relationer, makt, konsumtion, uppfostran, kultur och – och verkligen inte minst – sex. Men också på hur den här typen av texter kan och får se ut.

Det är lättillgängligt, roligt, drabbande. Pratigt utan att bli osakligt. Det är fakta, debatt, kåseri, skönlitteratur och poesi. Ett par skribenter prövar till och med regelrätta dialoger, en klassisk retorisk form som i och för sig funkar sådär i nutida tappning. Halvtaskig korrekturläsning tillåter inte alltid att samtalstonen får flyta på som den förtjänar, och visst varierar kvaliteten lite, både stilistiskt och innehållsligt. Men Könskrig är kreativ, driven, tänkvärd och sporrande. Från Anna Ehrlemarks ”Det är när vi tar för givet att emancipationen är en enkelriktad rörelse som våldet blir oundvikligt” till Sussie Egnells ”Bara för att jag är lite snoppsugen har jag ingen lust att ‘lära upp’ och förklara världen för en slö laissez-faire-sexist”.

Poängen är inte så mycket att vartenda ord i samlingen är sant och vettigt och utan motsägelser – poängen är att de finns där. Att reflektera över, smaka och fundera på. Vad tror du egentligen? Hur skulle du vilja ha det? Möjligheterna är – skulle kunna vara – oändliga.

Similar Posts:

• Min generations ikoniska besvikelse?
• Ketchupeffekt och omklädningsrum
• Överskattad undergång
• Nej, feminismen har inte ”gått för långt”
• Män som slår – eller inte

Så långt har författaren av den här boken fattat allting rätt. Han skippar alla onödiga förvanskningar och försköningar av människans kroppsorgan och sexuella drifter. Ska man nå ut till en bestämd målgrupp, vilket alltså i det här fallet är högstadie- och gymnasiekids, så måste man tala rakt och ärligt till dem. Annars blir man snabbt synad och allt skiter sig.

Det är en svår balansgång att pricka rätt med språk, ton och budskap för en specifik målgrupp utan att bli krystad. Att vara entertainer och undervisare på samma gång är inte lätt, det har nog många lärare fått erfara. Här tycks också Manne Forssberg vara lite vilsekommen. Han brottas med ett anpassningsproblem där hans vilja att hela tiden försöka lägga sig på sina tilltänkta läsares nivå – språkligt som innehållsmässigt – gör att trovärdigheten tar en del stryk.

Ett däremot lysande drag av Forssberg är intervjuerna som han gjort med killar och tjejer i åldrarna 14-21 år. Dessa är, som han själv skriver i efterordet, autentiska och därför mycket värdefulla som en informationskanal. Många av svaren är förvånansvärt kloka och välformulerade. Särskilt som tonårsförälder har man mycket att hämta i intervjuerna för att bättre förstå sina barn. Titeln Kukbruk är därför en aningen missvisande, den vänder sig alltså inte endast till yngre killars kukgrubblerier. Till exempel farsgubbarna borde ha en del att lära av genusfrågorna och hur de ska hantera situationen om deras son kommer ut ur garderoben.

Därtill berör Forssberg viktiga punkter som menstruation, preventivmedel, könssjukdomar, porr, sexuella trakasserier, onani, samlag, orgasm, med mera. Mer småroliga och oskyldiga punkter är bland annat de om storlekens betydelse, guidade snoppturer och hångel. En del sexualrelaterad historia hittar man också i några stycken.

Även om inte Kukbruk i mina ögon är ett mästerverk vare sig som upplysningsbok eller undervisningsbok, måste jag ge den godkänt. Dess främsta målgrupp bör i alla fall läsa den. Frågan är bara om de någonsin kommer att göra det frivilligt och om det inte då återigen är dags för skolornas inköpare att öppna penningpungarna och göra slag i saken.

Similar Posts:

• Om kärlek, sex och respekt – för alla
• En ny erotisk ungdomslitteratur
• Röster och möjligheter
• Killar kan inte våldtas?
• Porr för barn – en bra idé?