Och sedan flyttar Karin Alvtegen tillbaka tiden fem månader. Hennes tre huvudpersoner berättar växelvis sina historier – högst personliga historier av tillkortakommanden och felaktiga livsval – där en rad händelser vävs samman tills det endast återstår denna enda, denna ofrånkomliga tragedi vid järnvägskorsningen. Fjärilseffekten, då en marginell påverkan i ett system kan få stora och oförutsägbara effekter någon annanstans.

Bodil har just fått veta att hon kommer att dö, och beskedet får henne att vakna till liv. Hon lämnar sin dominerande man, bryter med sina tidigare måttfulla vanor och rutiner, skaffar för första gången i sitt vuxna liv en vän och försöker återknyta kontakten med sin dotter Viktoria. Dottern å sin sida är en överpresterande ”duktig flicka” som då hon börjar i terapi och uppmanas att dra ner på arbetstiden inte längre vet vem hon är eller vad hon tycker om att göra. Hon bestämmer sig för att under en period bryta med båda sina föräldrar, utan att veta att hennes mors tid håller på att rinna ut. Andreas, romanens tredje huvudperson, bor med fru och två barn i en fin villa i ett fint område. Makarna har lyckade karriärer, bjudningar med sina vänner och ett helt nyrenoverat kök. De har allt. Men under ett besök i en guldsmedsaffär finner sig plötsligt Andreas liggande i fosterställning på golvet med en rånares pistol tryckt mot huvudet. Allt han kan tänka på efteråt är att rånaren vet vem han är, men själv har han bara sett ett par ögon.

Jag har tidigare läst alla Alvtegens böcker, och sju år senare kan jag ibland fortfarande känna den där tryckande ångesten från läsningen av Skam. Hon är fenomenal på att skildra det mänskliga i sina karaktärer, så där så att man känner det de känner. Och med det mänskliga menar jag främst det som vi anstränger oss halvt fördärvade för att hålla dolt för varandra, det fula med att vara människa. Skuld, bitterhet, feghet. Hur vi gör fel val när vi väl ges valmöjlighet, och hur vi sedan kan ägna ett helt liv åt att rättfärdiga detta val. För att det är lättare än att erkänna sitt misstag. För att det är lättare att bara resignera under omständigheterna. För att det ibland är lättare att se sig själv som ett offer än som någon som tar ansvar för sina egna handlingar.

Fjärilseffekten är inget undantag. Huvudpersonerna berättar sina historier inledningsvis trevande, som om de befinner sig i terränger de tidigare inte vågat sig in i. Det är naket och ärligt. I karaktärernas inre monologer virvlar tankar och oförställda känslor, men i dialogerna lyckas de aldrig nå fram till varandra. De anstränger sig så för att hålla tillbaka allt det där verkliga inom dem, att inget som egentligen är av vikt någonsin blir sagt. De lyssnar kanske inte ens. Eller de hör endast det som sägs, aldrig tystnaderna eller det som ligger bakom.

Det här är en roman som, på typiskt Alvtegenvis, kryper in under skinnet på en. Det gör liksom lite ont i magen att läsa den. Det är lågmält berättat om levnadsöden som är allt annat än detta – lågmälda. Det är en roman om hur vi återupprepar mönster vi föraktar ur vår barndom, om hur vi tappar bort oss själva i strävan efter att inte vara som våra föräldrar. Det är också en roman om hur vi handskas med våra egna dåliga beslut. I alla historier som berättas finns tillfällen, som små plattformar vid sidan av det utstakade spåret, där karaktärerna hade kunnat stoppa händelseutvecklingen. Där de hade chansen att kliva av. Där de vet att de hade chansen att kliva av, men där de på grund av rädsla valde fel.

Men främst är det kanske en roman om döden, och om det oåterkalleliga i det. Våra hemligheter kommer att avslöjas efter döden, då när vi inte längre finns här för att hålla dem inlåsta. Men då finns de enbart kvar som fakta – som ett dolt hyreskontrakt som uppdagas eller som släktingar ingen någonsin talat om. ”Tänk på döden” står det över en kyrkogårdsport i Göteborg. Tänk på dina relationer medan du är livet, kan vara en tolkning av det. Ta ansvar för dem, för hur dina närmaste ska minnas dig, för det är bara upp till dig. Om fem månader … vid en järnvägskorsning … med fungerande bommar. Har du förklarat allt du vill förklara? Har du sagt allt du vill ha sagt?

Similar Posts:

• Oförutsägbart bekant
• Veckan på dagensbok.com – Lyrik, fjärilseffekter, Slavnikova
• Högst sannolik
• Skyldigt slut
• Bli beundrad bästsäljarförfattare!

Igår recenserade Alice Athena Farrokzhads Vitsvit. En diktsamling om språk och kultur, makt och släktskap. Alice skriver såhär:

Vitsvit är också en politisk bok, i den mån att den ställer sig frågan: vad gör kamp och revolution med oss? Hur förändras vi av kampens utgång? Hur snabbt tar vi över förtryckarens språk om vi vunnit, hur snabbt inordnar vi oss i förtrycket om vi förlorar?

Idag handlar det om Släpljus och vingar, ett nytt mästerverk av Roy Isaksson, enligt Håkan. ”En tålmodig poet för oss tålmodiga läsare” skriver han i sin recension.

På torsdag skriver Marie om Karin Alvtgens senaste roman Fjärilseffekten. En roman, som på typiskt Alvtegenvis, kryper in under skinnet på en och där karaktärernas svårigheter att kommunicera med varandra får konsekvenser de aldrig kunnat förutse.

Och på fredag skriver Richard om Olga Slavnikovas fantasi-dyspoti 2017. En rik roman-skröna med ett otroligt språk som dock gör den ganska svårforcerad. Ingen ströläsning, menar Richard.

Similar Posts:

• ”Tänk på döden”
• Ny vecka på dagensbok.com
• Vems språk är det vi talar? Vems liv är det vi lever?
• Vecka 38 på dagensbok.com – Vägen framåt
• Maries bokmässa 2013

Förutom de bästsäljande författarnas tips och erfarenheter, ges information och synpunkter av forskare, förläggare, litterära agenter, marknadsförare och andra branschkunniga. Boken verkar vara så gott som heltäckande i sitt ämne. Författarna använder sig dessutom av ett du-tilltal i boken. Det är effektivt, man känner att råden riktar sig till en själv. Ja, varför inte? Kan dessa människor få till en bästsäljare, så kan jag, är tanken (den något förrädiska) man kan få som läsare.

Förläggarna efterlyser till exempel humoristiska, lättsamma böcker. Helst ska de rikta sig till en bred målgrupp och passa att ge bort i present. Många förläggare letar även efter Den Stora Kärleksromanen och efter samtidsskildringar. Men som sagt det gäller att skriva spännande, och helst ska man raskt från allra första början kastas in en handling där man absolut vill veta fortsättningen. Dessutom, förläggare älskar originalitet.

Konsten att skriva en bästsäljare består av tio kapitel. Boken känns välstrukturerad, författarna har säkert använt sig av en utförlig synopsis, vilket oftast de bästsäljande författarna använder sig av, fast i olika grad. Boken är fylld av faktarutor, där finns tips, citat, det listas vad som kännetecknar dåliga respektive bra manus, där finns information om avtal och arvoden, antal sålda böcker av en viss författare och information om författarnätverk, med mera.

Att det kan vara extremt lönsamt att skriva spännande om brott, det har vi sett otaliga exempel på. Men det är, tack och lov, inte enbart sådana böcker som blir bästsäljare. Sen kan man ju fråga sig om man verkligen vill skriva en bästsäljare när priset kan vara att man måste underordna sig vissa sätt att skriva, visst innehåll, en beräknande komplexitet med mera, för att över huvud taget ha en chans att boken ska sälja väldigt bra. Idealet är naturligtvis att skriva den bok man, verkligen från hjärtat, vill skriva och att den därtill blir en bästsäljare. Förmodligen skriver ändå de flesta bästsäljande författarna böcker de verkligen vill skriva. Det går ju heller inte helt att förutse vad som kommer att bli en bästsäljare. Men det verkar ändå finnas en del författare, som börjar skriva mer lättsålda böcker just för att äntligen kunna tjäna de stora pengarna, efter att år ut och år in skrivit böcker som bara ett fåtal människor bryr sig om.

Och något som återkommer ett par gånger i boken, är att det måste gå och går att skriva framgångsrika böcker utan mord. Så här säger Charlotte Aquilonius, förläggare på Albert Bonniers förlag, angående att det tyvärr är tunnsått på förlagen vad gäller äventyrsromaner:

Berättarformen tröttnar man inte på i första taget och jag hoppas att vi får fram fler författare med den viljan, någon som skriver äventyrsberättelser och som visar att böcker kan vara spännande utan att de innehåller mord.

Den genomsnittliga svenska bästsäljarförfattaren definieras. En sådan författare är kvinna, hon är född 1961, skriver deckare, har jobbat som journalist och är född i och/eller skriver om en småstad. Och så här fortsätter det. Dock känns boken lite ”lågbudget” rent visuellt. Den är helt utan illustrationer och fotografier. Någon som verkligen vill sätta sig in i ämnet, bryr sig säkert inte om det, men illustrationer tillför alltid en ytterligare dimension. Bokomslagets gula, svarta och röda färger ger dessutom vid första anblick intrycket att boken är mindre seriös än vad den är. Och tyvärr saknas helt register.

I kapitlet ”Från manus till färdig bok” beskrivs vilka som arbetar med böckerna på ett förlag, bland annat korrekturläsare. Och här är det passande att nämna hur viktigt jag tycker det är med korrekturläsning. Tyvärr är det mycket vanligt med korrekturfel i böcker. I denna bok har jag enbart hittat ett korrekturfel (sidan 120). Dock, jag hittade ett, och det är ett för mycket, särskilt som jag inte var ute efter att läsa korrektur. Troligen kan det därför finnas fler, som jag har missat. Det är något jag undrat mycket över: varför finns det så gott som alltid korrekturfel i nya böcker?

Den kortaste sammanfattningen av alla bokens skrivråd är nog följande meningar, och här citerar jag Karin Alvtegen, som är en av de bästsäljande författarna som intervjuas i boken:

Att skriva klart är att övervinna sig själv och sitta kvar där i ensamheten. Outgivna författare är de som ger upp, de som saknar den där drivkraften. Författarskapet handlar till 30 procent om talang och till 70 procent om envishet.

Har man en bra idé till en bok, är insatt i hur hantverket ska utföras, men ändå inte ids skriva den, kan den heller aldrig någonsin bli en bästsäljare.

Tänk på det!

Similar Posts:

• Årets bästsäljare i pocket belönade
• Underhållning för författaraspiranter
• En bok att älska
• Ta tag i det!
• En byggledare i konsten att skriva en roman

Idag skriver Stina om Karin Alvtegens En sannolik historia, som är en riktig sträckläsningsbok om det som är okänt och annorlunda och att misslyckas med att försöka fly från sig själv.

Poeten Johannes Anyuru har precis släppt sin debutroman Skulle jag dö under andra himlar, imorgon skriver Lina vad hon tycker om den.

Alice bjuder oss på versroman, enligt författaren Helena Granström. Hennes roman Osäkerhetsrelationen är skriven på knapphändig prosa med lyriska inslag, det är en fascinerande historia om var gränsen går för det vi kan ha kunskap om. Den har sin utgångspunkt i kvantfysiken, språket och de mänskliga sinnenas relation till omvärlden.

Dessutom bjuder Oscar på en Nick Hornby som är tillbaka där han var på 90-talet. Juliet Naked handlar om tre 40+ män vars hobbyer betraktas som besatthet av omgivningen.

Trevlig läsning!

Similar Posts:

• Ny vecka på dagensbok.com
• Veckan på dagensbok.com – Lyrik, fjärilseffekter, Slavnikova
• Bokmässeveckan på dagensbok.com
• Bokmässans 10 i topp
• Litteraturen naturligtvis – ett samtal

Anders har en fantastisk karriär bakom sig, men allt känns meningslöst. God för flera miljoner kör han med vilje av vägen, och missar en bergvägg med centimeter tillgodo. Han kan lämna sjukhuset efter någon dag, och desillusionerad och trött tar han in på ett hotell i en by utanför Sundsvall. Och så vävs de två historierna ihop.

En sannolik historia är egentligen bara början på en roman, vägen fram tills det egentligen börjar. Jag sträckläser den, har svårt att sluta, sitter uppe för länge när jag egentligen behöver lägga mig tidigt för att orka upp dagen efter. Det är inte så många böcker som har den effekten på mig längre.

Jag ser boken som en beskrivning av hur vi tenderar att vara rädda för det som är okänt, och hur vi svårt vi har att ta ett steg bort från oss själva och sätta oss in i någon annans situation:

Helenas granne Anna-Karin var populär och tuff som tonåring, fick barn tidigt och är nu ensam efter flera skilsmässor. Hon är rasist och homofob, och vill att allting ska vara exakt som det alltid har varit. Alla förändringar är av ondo. Jag tycker om skildringen av henne, hon är en obehaglig och osympatisk människa, men det är lätt att se hur hon längtar tillbaka till tonårens glansperiod. Ju fler förändringar som görs omkring henne, desto längre ifrån tonåren kommer hon.

Helena klamrar sig fast vid minnet av sin exman och vill inte gå vidare. Hela orsaken till att hon befinner sig i byn är en längtan tillbaka till barndomens lyckliga somrar som hon tror att hon ska kunna återskapa.

Men livet fungerar inte om vi är statiska, om vi krampaktigt håller kvar vid det som varit för att vi inte vågar gå framåt, för att vi är rädda för det okända. En sannolik historia är en roman om att våga gå vidare.

Similar Posts:

• Ny vecka på dagensbok.com
• ”Tänk på döden”
• Skyldigt slut
• Oförutsägbart bekant
• Veckan på dagensbok.com – Lyrik, fjärilseffekter, Slavnikova

Den skygge Nobelpristagaren hade uppnått en berömmelse som var utan motstycke i svenskt kulturliv, men intervjuer hade han sällan givit. Hon kunde inte påminna sig en enda detalj om hans privatliv.
"Gerda Persson var nittiotvå. Dom borde väl nästan vara jämngamla?"
"Så gammal tror jag väl inte att han är. Tror du verkligen det?"
Marianne visste inte. Och bokomslagen gav ingen ledtråd. De hade tryckts före personkultens era då författarnas ord fortfarande var mer intressanta än deras ansikten.

När jag kommit så långt i läsningen av Skugga (sidan 15, rättare sagt) måste jag slå ihop boken och titta på baksidan som helt täcks av en porträttbild av Karin Alvtegen. Gissningsvis har hon själv väldigt lite med marknadsföringen av sina böcker att göra, men ironin är inte liten i skillnaden mellan dikt och verklighet här. Och lite befriande, eftersom jag misstänker (hoppas?) att Karin Alvtegen är medveten om just de där raderna och hur de ställer sig till den gigantiska marknadsföring som Skugga har fått i busskurer och dagspress.

Men nu är ju det här en recension.

Skugga börjar med att 92-åriga Gerda Persson hittats död i sin lägenhet och en jakt på eventuella anhöriga startas. Snart upptäcks dels en koppling till den store författaren Axel Ragnefeldt, dels en ensam arvtagare som aldrig har hört talas om Gerda Persson.

Jag är förtjust i Karin Alvtegens böcker. Utan att slänga in de klassiska deckargreppen (inga utarbetade ensamma poliser eller journalister, ibland inte ens några brott) skriver hon spänningsromaner som helt enkelt bara är bra. Därtill oförutsägbara vilket är en förutsättning för att romaner i den här genren ska ge någon behållning.

Skugga är inget undantag, jag är nöjd, det är precis vad jag väntar mig av Alvtegen – oförutsägbarhet som jag känner igen. En av få saker jag vänder mig mot är slutet. Jag hade önskat mig ett kapitel till. Som det är nu tycker jag att det slutar alltför abrupt, med för många frågor i luften.

Similar Posts:

• Årets bästsäljare i pocket belönade
• ”Tänk på döden”
• Bli beundrad bästsäljarförfattare!
• Skyldigt slut
• Högst sannolik

Pocket Shops pris för bästa omslag, pocketgalans enda inte enbart kvantitativa pris, gick till Sara R Acedo för Marjaneh Bakhtiaris Kalla det vad fan du vill.

Guldpocketpriset, för mer än 50 000 sålda exemplar, gick till följande böcker och författare: Mossvikenfruar – Chansen av Emma Hamberg, Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari, Jenny S av Denise Rudberg, Underbar och älskad av alla av Martina Haag, Tjuvarnas marknad av Jan Guillou, Gregorius av Bengt Ohlsson, Asyl av Liza Marklund, Svart fjäril av Anna Jansson, Flickan med majblommorna av Karin Wahlberg, Rum nr 10 av Åke Edwardson, Linda – som i Lindamordet av Leif G W Persson, Dominans av Björn Hellberg, Den inre kretsen av Mari Jungstedt samt Ninas resa av Lena Einhorn.

Silverpocket, för över 30 000 sålda exemplar, tilldelades John Ajvide Lindqvist för Hanteringen av odöda, Karin Alvtegen för Skuld, Inger Frimansson för Skuggan i vattnet, Arne Dahl för Mörkertal, Pigge Werkelin och Lena Katarina Swanberg för Kl. 10.31 på morgonen i Khao Lak, Carolina Gynning och Ingrid Carlqvist för Ego girl, Fredrik Lindström och Hasse Pihl för Vem är Björn och vem är Benny?, samt Expert på att rodna av Katarina von Bredow, som alltså blev storsäljaren bland ungdomsböckerna.

Och nej, vi har inte kopierat förra årets Pocketparty-nyhet. Det är bara lite likt.

Similar Posts:

• Säljande priser
• Oförutsägbart bekant
• Kalla det vad fan du vill blir teater
• Bli beundrad bästsäljarförfattare!
• Genom dysterpassagen

Det är upptakten till en koncentrerad thriller på tvåhundrafemtiofyra sidor där handlingen tar nya vändningar med varje kapitel. Brolin är en sann antihjälte utan några som helst heroiska egenskaper och befinner sig snart i en härva han varken kan eller kanske vill behärska. Mottagaren av paketet visar sig vara en man som förföljs av en demonisk kvinna och som anställer Brolin för att leta rätt och överlämna förföljerskan till rättvisan. Som av en händelse blir han erbjuden motsvarande sin skatteskuld för att lösa problemet och utsikten att ta sig ur sin ekonomiska misär tycks vara nog för att få Brolin att överkomma både panikångest och allmän feghet – eller kanske allmänmänsklighet.

Skuld balanserar mellan det snubblande nära sentimentala och det realistiskt välskildrade. Brolins relation till uppdragsgivaren utvecklas till en sann vänskap och hela uppdraget leder till slut till en uppklarad relation med såväl bakgrund som familj. Utan att avslöja alltför många detaljer kan upplösningen kännas kväljande rosenröd och Hollywoodsk med tanke på den tämligen förtätade och ganska mörka stämning som annars råder i boken.

Berättarådran är det dock inget fel på och Alvtegen lyckas sannerligen med att hålla spänningen kontinuerligt genom berättelsen med nya vändningar genomgående. Som antihjälte framstår Brolin dessutom som helt vanligt hjälplös utan att vara menlös och det finns en välkommen realism i handlingen åtminstone fram till upplösningen. Precis som vem som helst så väljer Brolin att gömma sig snarare än att konfrontera när brottslingen närmar sig och en falsk privatdetektiv krypandes på golvet i en godiskiosk i rena rama skräcken för en kvinna utan namn är både lite småroligt och rätt realistiskt.

Omdömet lättläst används ofta i nedsättande syfte. I fallet Skuld är det ett rätt gott betyg och avser snarare att det här är en bok man sträckläser utan att stöta på några större trösklar i form av komplicerade intriger eller filosofiska utläggningar. En alldeles utmärkt vän för regniga dagar eller soliga dito. Skyldig endast till ett något smörigt slut.

Similar Posts:

• Otrohet, panikångest och ett klibbigt slut
• Mycket väsen för mindre
• Spänning från början till slut
• ”Tänk på döden”
• Välskriven deckare med lagom spännande mordgåta